Halva februari har seglat förbi. Månaden med bokrea, sticklingar, semlor, saftiga blodapelsiner och årets första tulpanbukett. Ljuset är på väg tillbaka, solkatterna har åter börjat dansa på väggarna. Brytpunkten mellan vinter och vår, i alla fall här lite längre söderut. Om vi nu ens fick någon vinter i år? Tillika en brytpunkt mellan mörker och ljus, där ljuset blir alltmer påtagligt. Själen börjar sakta tina upp inifrån, samtidigt som händerna fortfarande är stela av kyla efter hundpromenaden. En rykande kopp hett te lockar fortfarande mer än sval lemonad. Träden är fortfarande bara skulpturala stammar utan löv, men inne börjar pelargonerna vakna till liv. Det första fånget med svenska tulpaner har letat sig in på bordet och börjar försiktigt viska att snart är det vår.
Kom av mig lite med bloggandet av alla mina pysselprojekt när maken gick och skadade sig. Har har fortfarande många veckor kvar till operation, men vi börjar skapa oss nya rutiner. Rutiner som strax kommer att behöva utarbetas på nytt när vi byter kalenderblad och kliver in i mars. Men nog om det! Parkerade mig med en kopp kaffe för att skriva några rader om de fantastiska karmstolarna som jag fått av farmor. Har inte rymt dem i lägenheten och därför har stolarna fått stå nere i källaren. Ända fram till i vinter då jag kom på att det vore trevligt att möblera om lite i köket! Tänkte att det vore roligt att klä om stolarna i ett annat tyg, ett tyg som tar för sig lite mer. Tyget med stort T dök ju upp redan i somras, vilket jag skrev om
här, Pilblad av William Morris. Värmde upp med att klä om en
pall, innan jag högg in på stolarna.
De ljusgrå linnetyget var i fint skick, så det tvättade jag och vek in i mitt syskåp. Stuvbiten ska få bli ett eget litet pyssel och syskåpet kommer tillägnas ett helt eget litet inlägg.
Farmor överraskade mig stort med val av detta mönster! Och jag överraskade i min tur maken...Skickade nämligen över denna bild till honom med texten "Visst blev det fint?!" Maken som inte heller är superförtjust i 70-talets färgkombinationer med orange och brunt, kom hem i rekordfart från stationen!
Eftersom orginalklädseln var i finfint skick, så fick det sitta kvar. Men när jag ändå höll på och grejade passade jag på att stoppa om stolarna, för att förhindra alltför kraftig träsmak i baken. Upptäckte ganska snabbt att det var svårt att klä om stolen själv, att få tyget sträckt var rejält trixigt. Som tur var kunde jag ringa in förstärkning och fina Sophia kom till undsättning. Tillsammans klarar man allt och inte minst blir det så mycket trevligare!
Sakta kommer man väldigt långt, så efter ett antal pysseltimmar fördelat på två dagar var stol nummer ett klar. Stol nummer två gick betydligt snabbare, eftersom vi då listat ut hur vi skulle vika tyget vid armstöden utan att det blev veckigt och fult.
Det syns att stolarna har varit med ett tag...
Men det ju som så att när något är av det rätta virket, så gör det ingenting! För då blir det bara vackrare med åren 💖Lovar att visa hur det blev när jag möblerade om där hemma och stolarna kom in i köket!
