Julen blev inte som vanligt, men ack så fin ändå! Vi åkte upp till Västerbotten till familjen och snön. Anlände dagen före julafton lagom till att granen skulle kläs. På julafton blev det kakbuffé utomhus med delar av släkten och sedan har mysstunderna avlöst varandra. Eldplatsen är det nya innestället där vi träffas på behörigt avstånd vid lågornas sken under snötyngda grenar. För snön ligger relativt djup här uppe i Västerbottensfjällen.

 

På dagarna pysslar vi på i lagom takt, har bland annat satt lite lister i garaget. Men mest tankar jag energi genom att inte göra många knop. Pyret lever livet i magen och jag har svårt att sova, så det blir mest lättsamma aktiviteter så som läsning. Sitter allt som oftast uppkrupen framför kakelugnen med en filt och en kopp te, med knäck- eller nötskålen på armslängds avstånd. Har precis avslutat en fantastisk bok som jag återkommer om imorgon!

 

 

Framåt kvälskvisten blir det allt som oftast något sällskapsspel. Gaddungah som maken fick i julklapp har spelats flitigt dessa dagar. Kortspelet går ut på att med hjälp av en dos tur och en smula strategi samla ihop så många kort som möjligt till sin kassa

Min bror och maken turas också om att stå för musikunderhållningen. Är så innerligt glad att makens knä äntligen verkar klara av tyngden från dragspelet igen, även fast det bara blir korta stunder.

 

Det har varit en lite annorlunda påsk i år, av den anledningen att jag har brutit mot alla traditioner. Vanligtvis så firar jag uppe i Ammarnäs, favoritstället på jorden, och umgås med släkt och vänner samt äter så det står härliga tider till av all god påskmat! Till traditionen hör även Påskkärringrännet, en längdskidstävling där alla deltagare klär ut sig. Vi brukar vanligtvis vara ett starkt gäng som representerar Ottossons och i fjol kammade jag helt oväntat hem segern! Den med bäst utklädnad vinner nämligen, så min bror låg riktigt dåligt till ifjol, trots att hans tid slog min med hästlängder. Men här är det som sagt inte tiden i spåret som räknas, utan tiden man lagt på sin utstyrsel. Här vill jag dock påpeka att jag inte la särskilt mycket tid om man jämför med tidigare år, då jag till exempel flaxade runt som Fröken Tö. 

Från vänster: Blåbärsfar, påskkycklingen, lingonmor och skidåkaren med lite fantasi.

Om sanningen ska fram så har jag varit sängliggandes så gott som hela påskhelgen. Skulle ha grillat med sambon och hans kollegor nere på stationen i fredags, men det fick ställas in för min del och påsktårta nr. 1 försvann utan att jag varit inblandad i själva uppätningen.

Lördagen varvade jag sömn med läsning. Läste Arvet efter dig och använde upp en halv toalettpappersrulle. Så kom söndagen och påskmiddag i Hovsta och äntligen infann sig lite påskkänsla! Kanske var det för att jag inte bara fick göra, utan även smaka på påsktårta nr. 2 som jag och sambon svängt ihop.

 

Efter denna helg kan man nog säga att min nya sprits är ordentligt invigd. 

 

 

Snart börjar vi rulla norrut. Volvon är packad och allt är klart. Sambon går på semester alldeles strax och då far vi! Jag är så pepp på att få komma hemhem. Jag riktigt längtar! Efter snö, vänner och blöta nosar. Att laga mat över öppen eld. Baka tunnbröd i bagarstugan. Skida en sväng. Bege sig ut på små utflykter. Att bara ha ett stenkast till stallet. Vi ska bara vara. Tillåta oss att landa i oss själva, efter ett hektiskt slut och en kanske ännu intensivare start på det nya året som kantats av tuffa besked. Så detta ser jag verkligen fram emot! För att ge en hint om vart vi är påväg, så kan jag varmt rekommendera en video som min forna klasskamrat Erik Nordenström har skapat. En väldigt finstämd liten film och jag bara älskar slutet, med bror min. Finaste bror och älskade Ammarnäs <3. Nu ska jag banne mig ta och börja rulla dit! 

 

Både SMHI och YR hade förutspått att det skulle vara dåligt väder, men tji fick de! Har haft perfekta vårvinterdagar med klarblå himmel, gnistrande vit snö och perfekt skare. Tog skejtskidorna och åkte upp till Talludden, läste trädgårds litteratur framför elden och kliade Ockra på magen. Pratade äventyr och framtid med Hella över telefon och vaknade morgonen efter av ytterligare en kanonfin dag. Frukost på bron med hembakt tunnbröd, choklad i kåsa och lite torrkött. Låg ute på bron och bara njöt av att bara vara en stund, innan jag skidade ner till byn igen. Ingen märkvärdig utflykt, men oj så skönt det var att komma iväg lite.

Något som inte var lika roligt var att jag tappade ena linsen och kröp runt i snön i vad som kändes som en halv evighet. Att leta efter en nål i en höstack kändes helt plötsligt som en barnlek, då nålen med sin metalliska färg torde avvika sig ganska så kraftigt från höet. En plastfärgad lins i snön däremot…var inte det lättaste att hitta åt. Men jag lyckades helt otroligt hitta linsen, precis när jag hade gett upp letandet och tänkte fortsätta skida, då upptäckte jag något som glänste till lite annorlunda där i snön. Lycka!

I början av sommaren, när knappt musöronen var synliga på fjällbjörkarna och när snödjupet fortfarande var betydande, gav jag och min vän oss ut på lite äventyr. Goletsjaur bar det av till, en behändig vandring med utgång från Biergenais.
   

Bad med toppluva, lite fotografering, snöbollskrig och många skratt bjöd helgen på... 

Elias, en av mina absolut bästa vänner.

 

 

Den 29:e juni så såg det ut såhär till fjälls. Gott om snö att göra snöbollar av!

 

 

Går man tillräckligt långt så hittar även de kräsna en tält- tillika badplats.

Men jag tog på mig toppluvan innan jag hoppade i!

 

 

 

 

Kan verkligen rekommendera att gå längs Gouletsbäcken för alla som befinner sig i Ammarnäsfjällen och vill göra en lättare tvådagarsvandring. Extra fint är det om man följer bäcken nedströms, förutsatt att man inte glömmer bort att ibland stanna till och njuta av utsikten. Framförallt vattenfallet är magiskt. Tyvärr är det inte lika magiskt på mina bilder, men det beror på att slutartiden inte blev vad den borde ha varit. Nåväl, bilderna har jag själv lagrade i mitt minne och bevarade i mitt hjärta.

Jag har faktiskt hittat ut ur Annedals gårdsbutik så du behöver inte oroa dig!

Jag har både hunnit med en tur till Öland och är nu hemhemma <3

Igår såg jag det ut så här när det började dagas!

Jag har haft en helt underbar påsk och ville i vanlig ordning inte åka ner till Götet när det väl var dags för att säga på återseende till alla och flyga ner. För jag har haft en helt otroligt härlig vecka med bland annat följande saker...

Jag klädde ut mig till min bloggkaraktär!

Klädde ut mig till Fröken Tö, damen från de gamla skolböckerna som kommer och sopar undan snön så att våren kan titta fram. Där av hade jag dekorerat min grå poncho och min kvast med rosor och murgröna. Min rosakompis fick också följa med, eftersom Fröken Tö leds av fjärilar!

För det hamnade jag i tidningen (den infällda bilden längst ner). Otroligt varmt och bökigt att åka när varken armar eller ben kunde fundera som vanligt,  intrasslade i ponchon. Men jag hamnade ju i tidningen, så vad gör det?!

När det inte åktes skidor i diverse utstyrslar, så åkte vi stjärtlapp.

Fast för att kunna åka ner, så måste man klättra upp!

Påväg mot Dalovardo

Skoter åkte vi också skoter, bland annat till världens vackraste plats-

Dalovardo.

Flugar vilar ut efter träningspasset

Fast bäst ändå var det att rida!

Det tyckte nog både lillebror, Macke, Heidi och Riikka som alla blev förtjusta i mina fyrbenta vänner!

Lika delar fläsk, kokt potatis och älgfärs är den perfekta korvbasen!

Men när man far runt och är så aktiv om dagarna så måste man förståss ibland också fylla på med lite mat. Därför ägnade vi oss åt korvtillverkning, utan tillsatser och E-nummer!  Mums!

Egna pizzan den bästa är!

Visst är korv väldigt gott, men hemlagad pizza i stenugn är inte heller fy skam. Så efter det dagliga tunnbrödsbaket bidde det pizza till lillprinsens (som inte är så liten längre!) förtjusning!

Ojojoj vad många bilder det blev! Tror därför att jag utelämnar dans, tjejmys och diverse andra roligheter.

Morsning korsning, nu ska jag sätta igång med söndagssteken som legat och gottat till sig över natten för P ramlar nog snart in!

Jag är hemma. Ockra var överallt och skulle slicka mig och innuti hjärtat kände jag mig lika dant. Inte att jag ville slicka hela världen, utan mer att jag var så oerhört glad över att vara hemma. Blir så tydligt också när jag kommer hem vart mitt hjärta egentligen finns, det är bara mina skor som är stationerade nere i Göteborg.

Det är underbart att vara tillbaks hemma igen. Det är inte direkt supervarmt och snön ligger självklart kvar men det är så det ska vara den här tiden, det är ju vårvinter för sjutton! Det är synonymt med skid- och skoterutflykter, ridturer i skogen, påskmiddag i stugan med släkten och sist men inte minst att gräva en solgrop och slå sig ner på ett renskinn med en bra bok. Vårvinter är det här i norrland, men i Göteborg är det ordentlig vår. Det har blommat ett bra tag nu i Göteborgs rabatter, här syns inte ens blombänkarna eftersom de är begravda under all snö. Nu är jag som sagt hemma och ska bara njuta av att umgås med mina nära och kära samt skriva en ny krönika.

En påsklilja från rabatterna utanför mitt göteborgsfönster

GLAD PÅSK!

Igår blev finaste mormor gammal, fast det tycker inte hon själv. Hela nittio år har hon levt och fler planerar hon att det ska bli!  För som hon sa efter jag sjungit klart på andra sidan luren, ”Jag känner mig inte ett dugg gammal! Siffrorna måste rimligtvis ha blivit fel, men av allt ståhej att döma så är de kanske rätt ändå…”(det röda boningshuset var mer än välfyllt igår av gratulanter).

Det är så himla fint att höra att bara för att man är nittio fyllda så har man inte än börjat klassa sig själv som gammal, för inte förrän man är hundra så är man gammal! Vilket är ganska roande när man tänker på småbarns syn på ålder, där jag borde befinna mig någonstans på stenåldern med mina tjugotre år. Men så växer barnet och denna gräns flyttas. Jag antar att denna gräns fortsätter att flyttas fram allt eftersom man blir äldre. Så för en nittioåring så är inte nittio gammalt, utan det är tio år bort!

Oavsett ålder så är denna otroliga kvinna världens bästa mor, mormor och mormorsmor! För hon lyssnar och ger kloka råd. Ser till att man inte glömt något. Att man är klädd ordentligt.  Att man aldrig är hungrig (då kommer plättpannan snabbt fram). Momme ser till att det logistiska flyter på där i bakgrunden och det har hon alltid gjort. Hon har i alla tider fått hjulet att snurra och klarat av att rodda familj, bondgård och allt därikring. En riktig superkvinna med andra ord! Vill du läsa mer om denna superkvinna så tycker jag att ni ska kika in HÄR. Hoppas att du får en fin söndag!