Projekt flaggstången

Ett av projekten som jag nästan omgående brukar sätta igång med, efter att ha planterat i urnor och krukor, är att lägga en hand på rabatten framme vid flaggstången. Först slits ogräs upp, maskrosor, ängssyra och åkerfräken trivs och frodades här. Sedan fick sig fogarna en omgång och några skottkärror senare med grässvål, var det dags att fylla på med grus. Min plan var inte att jag skulle lägga om hela gången och göra plattsättningen jämn, för gången har visst alltid varit lite ojämn, utan syftet var att piffa till den lite för det kan ju inte se ut hur som helst.

 
 

Efter många timmar av tungt slit, blev det dags för gödsling och plantering. Har i år ersatt större delen av sommarblommorna mot perenner. En vill ju att blomsterprakten ska vara mer än en sommar! Sist men inte minst så toppades det hela med några skottkärror täckbark, allt för att behålla markfukt och för att försvåra för alla de växter som tror att de är välkomna, men i själva verket inte alls är det. Ovan skådas resultatet, observera att här uppe i fjällen är vi hästlängder efter och därmed så har inte ens Stor ormrot börjat blomma. Vad vill jag få sagt med detta? Jo, rabatten kommer inte till sin rätt i dagsläget, men vänta bara tills pionerna och alla andra perenner börjar blomma!

 

 


Smakfullt

Therese, platschefen för Enaforsholms Fjällgård, kom ut en dag här förra veckan och undrade om hon inte fick bjuda på middag. Inte säger man nej till mat inte, speciellt inte om ens hund glatt håller på att glufsa i sig ens mat som man offrat i syfte att få i sin hund medicin. Nåväl, denna härliga kvinna bjöd både mig och resten av personalen som jobbar inomhus, på en bit mat.

 

Som tur var, var jag både hel och ren (jobbar man som trädgårdsmästare så är inte alltid så fallet) när jag satte mig till bords. Och vilket bord sedan! Dukat hade hon gjort med blommor och gamla handdukar med monogram som står för Alexander Bergsten och så Enaforsholm.

 

 

Till förrätt serverades en råbiff på reninnanlår med wasabislungade sojabönor, picklad rödlök, isade rädisor, sojamajonäs, hackade jordnötter och rostade sesamfrön som serverades med friterat rispapper. En ljus lager med härkomst från Jämtland serverades till inledningsrätten.

 

 

Till varmrätt flög det in ripbröst skjuten över stående fågelhund i Stensdalen (skjuten av Therese) som serverades tillsammans med smörstekt sparris, rostade hasselnötter, nötbrynt smör och en västerbottensostkräm. Dekorationen bestod av en kvist blåbärsblommor samt picklad renlav. Till detta drack vi ett fylligt, rött vin.

 

 

Jag som är svag för efterrätter dreglade nästan vid tanken på vad som komma skulle och jag blev inte besviken! Måltiden avrundades med kaffe och en mangopannacotta med lakritskräm och hallon. Jag var väldigt nöjd och belåten över att jag hade gått med på att byta ut korven och makaronerna mot denna flotta middag! Jag menar, Therese har serverat en liknade varmrätt till prins Carl Filip, så det var minsann klass på kalaset som jag blev bjuden på! 

 

Hej sommartider!

Sommaren är här! Jag har landat i Enaforsholm och tagit på mig trädgårdsmästarstövlarna igen. Nytt för i år är min fyrbenta kollega Chili, som inte är egen frösådd, men likväl fullgod kompanjon. Än så länge har han visat sig från sin lataste sida, snarkandes under häggen och inte alls varit till så mycket hjälp. Förutom då att han blivit en liten vakthund, som säger till om det kommer någon besökare. Fast nu hör han lite dåligt, nu när han blivit med strut. Han fastnade nämligen och slet loss en klo, precis vad man inte vill ska hända när man är mitt ute i skogen. Varken bil eller mänskligt sällskap har jag, så jag gav mig själv semester och åkte till Järpen. Åkte på morgonen och kom hem på kvällen, kollektivtrafiken visade sig inte gå så ofta. Men nöden har som sagt ingen lag och en tratt fick han samt ett gäng med mediciner. Medicin som Chili glatt knaprar i sig, för jag gömmer det i korv. I övrigt hoppar han omkring på tre tassar, men när han inte tror att någon ser springer han allt på samtliga tassar. Nåväl, mitt lilla charmtroll charmar stora som små. Liten tycker de flesta för övrigt att han är och blir förvånade över att höra att han strax fyller fem.

 

 
 

Den som kämpar, den vinner

Ibland så känns det som man bara jobbar och jobbar och ibland undrar man till vilken nytta eller om man någonsin kommer att komma till dörren. Ett exempel på ett sådant uppdrag var när jag satt som studentrepresentant för min utbildning. Jag tog uppdraget eftersom ingen annan ville ha det och jag tyckte posten var alltför viktig för att inte tillsättas. Det var nämligen så mycket som kunde bli bättre!

 

En av mina hjärtefrågor som var mastersprogrammet i Hållbar Stadsutveckling. Tyckte att det var helt uppåt väggarna med urvalskraven och att samtliga trädgårdsingenjörer borde vara behöriga att söka. Det var otaliga möten, svängar och så avslag. Behöver inte hänga ut någon part, men de man misstänkt skulle motsätta sig gick med på förslaget, medan den andra parten gång på gång envisades med att avslå det och hänvisa till besparingskrav. Det såg det inte som en långsiktig investering, utan som en kostnad.

 

Men så i dagarna kontaktade en student mig med frågor, för hon vet att jag förr varit insatt i denna fråga. Det kan jag dock villigt erkänna att jag inte längre är och det blev därför en glad överraskning när jag tog upp mina efterforskningar. Jag insåg nämligen att trädgårdsingenjörer nu mer är behöriga att söka det master programmet! Fler möjligheter för vidareutbildning har öppnats och jag kan stolt sträcka på mig och säga att jag varit med att ordna detta. Självklart ska jag inte ta åt mig alla ära, trädgårdsingenjörerna har en fantastisk programrektor som verkligen kämpar för oss studenter och som är väldigt lyhörd. Vidare så blev faktiskt en annan student intresserad av min post efter att jag innehaft den si sådär 15 månader och erbjöd sig att ta över stafettpinnen för jag hade ju faktiskt tagit min examen. Hon fick utförliga instruktioner om att fortsätta kämpa, det skulle nog komma att vara tungrott, men någon gång måste det bli medvind, siade jag. Ingen kan säga nej hur länge som helst. Tricket är nya angreppsvinklar och tillslut så vinner man, bara man inte ger upp. Drivkraften att alltid fortsätta kämpa finner man i att man representerar så många mer än bara sig själv, det handlar om utexaminerade, såväl som studerande och kommande trädgårdsingenjörers framtid.

 

Jag är därför väldigt stolt, detta är ett kvitto på att man kan göra skillnad. Att den enträgne tillslut vinner. DU kan påverka, glöm inte det!

 

 

Dvärgrips

Inom livsmedelsvärlden drar man öronen till sig när det handlar om E-nummer. Men i växtvärlden höjer vi E-statusen till höjderna, just eftersom de är så bra! Nu har en ny E-sort sett dagens ljus, Ribes glandulosum ’Alaska E.

 

Marktäckare som funkar bättre i norr än söder hör inte till vanligheterna ute i våra plantskolor. Men för Ribes glandulosum ’Alaska' E, som utvecklas bäst på platser med kort växtsäsong, stämmer det faktiskt eftersom tillväxten annars riskerar att avslutas för tidigt. Klonen ’Alaska’ härstammar från Island, vilket skvallrar lite om dess härdighet samt att busken är mycket vindtålig.

 

 
 

Dille på tapeter

Alla förtjärnar vackra kläder, även väggarna! Jag och sambon har drabbats av tapetdille och det finns ingen hejd på alla tapeter som vi vill ha i vår nya lägenhet! Sovrumets kläder diskuteras förvisso å det varmaste ännu, men bortsett fråm det rummet så tycks vi ha landat i dessa:

 

 

Köket: Vita skåpluckor och vit pärlspont kombinerat med tapeten Gästgifvars från Duro (se bild ovan). Både jag och samon hade väl helst av allt sett mer färg, men eftersom vi inte har för avsikt att bo i lägenhet resten av våra liv, så kör vi med lite "snällare" kort och kombinerar denna granna tapet med vitt. 

 

 
Hallen: Vit pärlspont kombinerad med Flora från Borås tapeter.
Bild credd till hildas.se (missa inte hennes loppiskategori!)
 
 
 

Vardagsrummet: Här får pärlsponten strycka på foten och tapeten helt dominera. Tapet från golv till tak tänker vi oss, Sandbergs Vera närmare bestämt. Tapetvåder som kombineras med en fiskbensparkett som ska få lite kärlek.Tapeten kanske du för övrigt känner igen? Det är UnderbaraClaras matrum som gett oss inspirationen, hon har för övrigt skrivit ett gäng inlägg om olika tapeter, så om du går i tapettankar och inte redan upptäckt henne, så bör du surfa in där för lite trevlig läsning, goda recept och en uppsjö av vackra bilder! 

 

 


Inte riktigt som planerat

Denna vecka har varit en sådan där vecka som inte riktigt blivit som man planerat...

Jag har tvättat samt torktumlat mitt USB-minne. Tips testa det inte! Teknik gillar inte att bada, även fast vissa är utrustade med SIM-kort...

Jag har fått en lampa i huvudet, där huvudet vann duellen och glaskupan exploderade. Knoppen drog dock på sig en bula och huvudvärk, medan kroppen fick städa.

Jag har drömt mardrömmar där jag får tunghäfta, mina slutpresentationer stundar nämligen varav den första imorgon! Men mina talkort inför morgondagen är färdigskrivna och inlaminerade, in case of bad weather.

Jag har bakat glutenfria småkakor som föll sönder innan de ens lämnat plåten och då bakade jag inte ens ökensand! Men det blev väldigt goda smulor!

Jag har även lyckats med bedriften att hälla vatten i morgonkaffet istället för mjölk samt rullat Chilis köttbullar i smör till den grad att jag glömde smöra min egna morgonmacka.

 
Däremellan har jag letat färgprover och kånkat tapetböcker, bakat surdegsbröd (som faktiskt blev riktigt fina) och sitter nu på ett tåg mot Malmö. Tyvärr med fel par strumpbyxor! Har fått ett par riktigt varma i fleece av mamma som är världsbäst uppe i norr, vilka jag upptäckte att jag fått på mig när jag skulle rusa till tåget, så nu är det lite hett om benen...
 
Hoppas att du haft en fin vecka, jag siktar att ta revansch veckan som kommer! Och snart är det sommarlov, okej kursavslut, men det är en riktig peppkaramell även det! 
 

Den gröna överraskningen

Tidigare nämnde jag att sambon överraskade mig rejält och nu tänkte jag berätta med vad! Jag har sedan en tid tillbaks följt ett Instagram-konto som drivs av en butiksägare i Sundsvall. I vintras la hon upp en spännande bild inifrån sin företagslokal som är belägen i stadens gamla brandstation. I samma veva ska jag även ha visat denna bild för sambon och nämnt att det vore trevligt att någon gång i framtiden besöka Herbanist, som butiken heter. Jag menar en blomsteraffär inuti en gammal brandstation, bara den vetskapen räckte för att jag ville besöka butiken! Det hör som till om man är trädgårdsingenjör att i rent studiesyfte ha tittat in i en sådan butik!
 
Tiden gick och jag glömde bort vad jag sagt. Men så nu när vi var på rull genom Sverige, svängde sambon in i centrala Sundsvall. Vek av från E4 och in i smeten. Jag trodde först att han kört fel, helt fel. Men så tittade jag på GPSen som var glad och nöjd. Inte förrän vi hade parkerat utanför så förstod jag var vi var, att det inte var dags att fylla på den nästan helt fulla tanken eller gå på toa. Det var tid för ett grönt stopp!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
Jag fick alltså chansen att besöka trädgårdsbutiken och är glad att ha kommit mig dit. Butiken i två
våningsplan bjöd nämligen på massor av inspiration- Vackra stilleben, rustika krukor och spännande växtmaterial. Men, som den trädgårdsingenjör jag är så är jag lite arbetsskadad. När jag hittar rotsnurr, slokande växter (=för låg vattenpotential) eller växter som lider av näringsbrist, så blir jag lite brydd. Mina arbetsglasögon åker direkt på och jag kan som inte låta bli att kritiskt granska det jag har framför mig. En gissning från min sida är att personalen har mer av ett designtänk än gröna fingrar, vilket medför att växter som inte kom med senaste växtleveransen, kan vara lite tilltufsade och illa medfarna. Men summa summarum, så tycker jag ändå att det är väl värt ett besök för all den inspiration som brandstationen bjuder på. Och jag bör nog även tillägga att sambon kom ut med en ny ovanlig orkidé, så vi gick inte tomhänta ut ur butiken. 
 

Bu & Bä-listan

Igår kunde jag helt omöjligt somna. Var trött i kroppen, men inte i knoppen. Så tillslut gav jag upp och funderade på om jag skulle se en film istället. Men det kändes inget vidare att vara vaken flera timmar till, så jag surfade in på tv4-play istället…

 

När jag var liten så minns jag att mamma brukade titta på ett program som hette Rena rama Rolf.  Har ingen som helst aning om vilken tid eller dag serien visades eller om det ens var en gång i veckan, men säg att det sändes på veckobasis. Den kvällen kurade alltid mamma upp sig i soffan och jag som var si sådär 6 år, kom farandes efter med en filt. Soffmys med Lasse Brandeby och Robert Gustafsson som hittade på tokigheter.

 

Det fick alltså bli svensk 90-talskomediserie den kvällen, där jag även stötte på en väldigt bra sak. Deras bu- och bä-lista. Jag menar alla borde vi skriva ner våra styrkor och svagheter, för att svart på vitt se vad man är grym på samt vad man kan jobba mer på. Att göra en sådan lista är inte minst en bra förberedelse inför ett kommande intervjutillfälle. Nu har jag inga som helst planer på att söka jobb, eftersom jag redan har ett, men det skadar aldrig att kartlägga sig själv. 

 

Mot Öland!

Ikväll drar min lilla familj ut på äventyr! Vi ska ner till Öland, träffa släkten och njuta av eventet Öland spirar. Har haft som målsättning att i flera år ta mig dit, men det är alltid så mycket nu på vårkanten! Detsamma gäller såklart även detta år, men jag ska carpa den här helgen och bara försöka njuta och ladda batterierna, så att jag kan ge järnet sen när vi återvänder till Bergslagen. 

 Ha en fin helg! 
 
 

En helt vanlig förmiddag

En helt vanlig förmiddag i livet, så som det mest ser ut för mig nu när jag läser på distans. Häng med vettja!

 

Jag pallrar mig upp med sambon där strax före 6. Chili rastas, eller rastar han kanske mig? Killen pinkar hur som helst in sitt revir nogsamt, ingen stolpe får glömmas bort!

 När vi kommer in så får Chili frukost. 
 

Kryper sedan ner i sängen igen, tillsammans med en kaffekopp och en macka. Kaffe på sängen är ett måste, bästa stunden på dagen, oftast i sällskap av mina två killar. Men kaffet intas för sambons del idag nere på stationen. Jag surfar in på mina favoritbloggar och tar del av senaste nytt, vill ha lättsam läsning där på morgonkvisten. 

 

När jag fikat klart, ropar jag på Chili och ger honom tillåtelse att hoppa upp i sängen. Dags för morgonmys!

 

Sedan, när koffeinet kickat in och jag vaknat till, så pallrar jag mig ut i köket. Ställer mig oftast och diskar undan, alltid är det något som står i diskbaljan, så även idag. Jag tycker det är lite meditativt att diska och har därför utnämnts till diskmaskin här hemma. Kolla bara på diskstället, visst blir man glad? Det mesta av mitt porslin är udda och inköpt på loppisar runt om i Sverige. Gillar blandningen mellan mitt udda och loppisfyndade porslin som möter sambons mer strikta stil med tidslöst Höganäsporslin. 

 

 

Drömmen är att ha ett fönster vid diskbänken, så att man slipper stirra rakt in i köksluckorna. Men eftersom det inte kan anses som görbart i denna lägenhet, så har jag alltid något grönt ståendes på diskbänken. Varierar även vaserna varje vecka, i veckan är det en marmorvas som inhandlats på Kupan i Vadstena samt en E-kolv från en av mina favoritbutiker på Öland. Som minst förgyller en vas diskbänken, men oftast är där två eller tre. Idag står det blandade pelargonstänglar tillsammans med blad från en Dr. Westerlund pelargon i den ena vasen och några kvistar i E-kolven.

 

Dags att ordna andra laddningen med kaffe, jag är ju trots allt student… koffein flyter i ens ådror. Kalaskaffe-burken har jag fått av farmor och däri är faktiskt kalaskaffe, för det är kaffe från Arvid Nordqvist och det är kalasgott!

 

Dags att bänka sig vid den stationära datorn som står i hallens platsbyggda datahörna. Notera även att muminkoppen är utbytt, jag har för vana att skilja mellan jobb och fritid genom att byta mugg. Det är de små detaljerna som skiljer när man pluggar hemmavid… Så detta är min arbetskopp, bästa koppen som påminner mig om förra sommarens föreläsning på Naturrum. Det blev faktiskt den mest besökta föreläsningen på Naturum i Ammarnäs ifjol, ett mycket smickrande publikrekord! Men så handlade ju också föreläsningen om byns egna turistattraktion, Potatisbacken och de som odlar sin potatis där. Det var ju förresten samma presentation som jag hade på Nolia Trädgård ifjol.

 

Sådär ja! Nu är det dags att ta sig i kragen och fortsätta skriva! Chili passar på att glassa i vårsolen och spana in snygga tikar. 

 
Ha en fin dag!
 
 

Skånetrippen

Hade tidigare utlovat ett litet inlägg från när jag senast var nere i Skåne. Så här kommer en liten bildkavalkad…

 

Jag hängde såklart mest på campus, där några lärkare hade utställning. Men jag gjorde såklart mer än att hänga på universitetet...
 
Som att bada! Jag tog årets första dopp den 3 april ute i Lomma tillsammans med Matilda. 
 
Strosade sedan kring inne i Lomma, där jag en gång i tiden bodde i en liten stuga, bara ett stenkast från havet. Svängde förresten förbi där och drack en kopp kaffe och pratade lite minnen, innan jag hoppade på bussen till Malmö.
 

 Även inne i Malmö byggs det rejält och jag strosade runt längs kanalen en dag och tittade på allt som inte var där när jag för första gången satte min fot i Malmö tillsammans med mitt flyttlass.
 
Hamnade såklart i Stadsträdgården och fick se de första tulpanerna titta fram
 
...och små, bedårande irisar.
 
Sista kvällen bestämde jag och Sofia oss för att färga våra hårsvall med henna. Rött skulle det bli!
 
Sista kvällen ordnade vi även med grillat till middag. Några pinnar fick rycka ut som grilltänger.
 
Väl tillbaks i Örebro, hämtade sambon upp mig för middag på Stadsträdgården.
 
Stenugnsbakad pizza bjöd han på!
Jag tog en Bettan- Rödbetor, chévre, honung, valnötter, ruccola och parmesan. 
Mumsigt värre!
 

 

 


Hjärtegrynet

Två har blivit tre. Vår lilla familj har utökats med en fyrbening. Ett litet charmtroll med rundade nallebjörnsöron. En brun-skär liten nos och en stor lejonman. En liten filur som vi försöker överösa med kärlek, så att han ska känna sig som en del av familjen. Han har nämligen spenderat sina fem första år uppe i Norrbotten, så kontrasterna är många och saknaden kanske stor efter sin förra ägare. Vi varvar kel med lydnadsträning och fickorna är numer alltid fullproppade med godis. Vår omplaceringshund är smart, så han lär sig snabbt och allt eftersom dagarna går så hoppas vi att han ska känna att han kommit hem. Chili heter han förresten, vår lilla lapphundshane <3 

 
 

Foto: Sandra Karlsson, Chilis forna ägare

 

Kronprinsesse Mary

För några veckor sedan presenterades årets pelargon på trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar, i Stockholm. Det är Blomsterfrämjandet som årligen utser en pelargon och i år är det Kronprinsesse Mary som lyfts fram. En rosenknoppspelargon med små gröna skiftningar i det crèmevita.

 

 Bild: Blomsterfrämjandet/Mäster Grön

 

”Årets pelargon 2017 är en rosenknoppspelargon som är både romantisk och modern på samma gång. Den är bedårande söt med ett nätt växtsätt, ljust bladverk och crèmevita blommor på ranka stjälkar. Sorten är skir och gracil men med livskraft och personlighet. Sorten passar fint in i både äldre och modernare miljöer och den mjukt vita nyansen fungerar utmärkt oavsett omgivande färgsättning”.

-Juryns motivering av Årets Pelargon 2017.

 
 
 

Gröna drömmar

Norr om Stockholm så är Nolia Trädgård, den största mässan för alla oss med gröna fingrar eller spirande ambitioner. Ifjol var jag inbjuden att föreläsa om mitt kandidatarbete som jag skrev vid SLU Alnarp, Hortikultur i fjällmiljö-Typexempel Potatisbacken, titel på mitt arbete tillika namn på föredraget. Och det föll sig så att jag även i år fick delta på Norrlands alldeles egna trädgårdsmässa. 

 Fotocred: Vandraren.se aka kusinvitamin 
 

I år föreläste jag om två andra områden som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen min arbetsplats (Enaforsholms fjällträdgård) samt växter till mat och medicin som hittas uti Naturens skafferi. Det senare förkovrade jag mig i redan under gymnasietiden och har faktiskt skrivit en bok om ämnet (som aldrig har publicerats). Jag slet i flera år med att samla material, så en dag är drömmen att få se den i tryck. Roligt nog har köpare redan ställt sig på kö, trots att jag meddelat att jag inte tänker sälja mitt enda exemplar av boken (okej, böckerna för det är två delar) samt att det i dagsläget inte finns några planer eller den faktiska tiden att göra verklighet av denna publiceringsdröm. 

 Mitt kandidatarbete kom i två delar. Fantastisk dålig upplösning på omslagsbilden, men det är svårt att veta hur saker och ting kommer att te sig när man aldrig jobbat med bilder på det sättet. Något har jag ändå lärt mig på de 10 år som gått!
 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0