Frukosten är avklard och maken har lämnat Vilja på förskolan. Nattens tvätt är hängd och den torra vikt och tillbaks på sin plats. Det blir mycket tvätt när man använder tygblöjor.

Vinkade hej då till broris som varit och hälsat på några dagar. När det stora släpet rullat iväg passade jag på att plocka de daggvåta höstäpplena som fallit under natten. Årets första och enda mustomgång är avklarad för i år. Det är ett dåligt äppelår hos oss- först två månaders torka och sedan konstant regnande i lika många månader. I år är det bara melonäpplet som har gett någon frukt att tala om och dessa äpplen passar sig främst att lagra och förtära som direktkunsumtion, inte musta eftersom de är ganska torra. Således blev det blott 11 flaskor must i år, men med tanke på att fjolårets lager ännu inte har sinat så kommer vi nog reda oss ändå.

Morgondisken är undanplockad och det är rent i köket. Den bästa känslan är när man får lägga på diskhandduken. I kaminen brinner det en brasa för att mota bort ruggigheten som råder ute. Så snart Selma ätit klart och dimman lättat hoppas jag få fortsätta städningen av jordkällaren. Den där vårstädningen blev aldrig av, men igår kånkades hyllorna ut och såpskrurades både en och två gånger. Det märks att vi askar nere i jordkällaren för att hålla gråsuggorna borta. Kan absolut tipsa om det om det är fler som dras med gråsuggeproblematik, det gamla bondeknepet fungerar och med två vedspisar i huset råder det inte någon brist på vedaska direkt.

Nu ska jag dricka klart kaffet och svida om till arbetskläder. Timmarna Vilja är på förskolan är guld värda!

Årets kortaste månad kom och gick. Stundtals har det dock känts som om februari varit årets i särklass längsta månad. För om det var mycket vabbande i januari så har det inte varit något i jämförelse med februari. Det som jag trodde var ett svårslaget rekord stod sig inte alls länge. Så här långt har vi haft magsjuka fyra (!!!) gånger sedan årsskiftet och vi har varit på akuten vid två tillfällen samt besökt en handfull doktorer för att komma till botten med Viljas hosta och feber. Efter att ingen fått sova på en vecka deklarerade jag på vårdcentralens akutmottagning att jag inte skulle åka hem förrän vi fått hjälp. Hjälp fick vi i form av hostmedicin, men ännu har ingen kunnat förklara varför hon får sådana andningssvårigheter (särskilt om nätterna- hej sova sittandes!) eller varför hon blev blå om benen när hon var på förskolan (på akuten konstaterade de att syresättningen var god). Vi fortsätter att kämpa för att få vård och till dess kommer klumpen i magen och sömnbristen att hänga med.

 

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att mina storstilade planer för februari, både på jobb- och det privata planet blev platt fall? Jag har fått ställa in viktiga möten, lämpa över arbetsuppgifter på kollegor och hamnat ungefär en mil efter med samtliga arbetsuppgifter. Här i veckan fick jag dessutom åter igen flytta fram en viktig deadline. Jag gillar verkligen mitt jobb och därför känns just nu allt vabbande extra betungande. På det personliga planet har jag har knappt tränat något och eftersom jag knappt fått sova om nätterna har inte heller någon ork funnits till renovering, trots mina storstilade planer. Avslutade dessutom februari med att dra på mig bihåleinflammation!

 

Grå dagarbehöver är det fint att tänka på att krokusarna är på väg.

 

Var trött redan innan föregående helg, avslutade vecka 8 med att hålla läsårets sista föreläsning. Gick trött in i helgen som för makens och Carls del blev en riktig arbetshelg. Gips har satts och väggar har reglats. Parallellt med det har jag skött barn och hem samt servat med mat och fika. Addera sedan besök på lördagen och när makens familj åkt och diskberget var undanröjt och jag äntligen kunde sjunka ner i soffan för några minuters vila, ja då vaknade självklart min lilla ögonsten. Varför känner barn på sig när deras mammor planerar att vila? Kände redan då av att jag hade något i kroppen och det blev inte bättre ju längre fram helgen led. Därmed fick jag avsluta februari i sjuksängen och det är också härifrån som jag inleder månaden mars. Förresten så kan jag meddela att du inte har varit sjuk förrän du varit sjuk och försökt vabba samtidigt, det om något är en utmaning! Särskilt när man har en man som inte direkt jobbar sjufyra-tider. Igår fick jag ett meddelande att han kanske skulle få komma hem till midnatt. Han skulle egentligen ha gått av klockan 16, så jag tyckte en aningens synd om mig själv eftersom jag räknat ner till att han skulle komma hem så att jag skulle få sova utan att ha en överaktiv tjej hoppande i sängen.

 

Men nog med sjukdomar och elände. Lite har vi faktiskt hunnit hända under februari månad! 

Februari 2023 kommer för alltid vara ihågkommen som den månad när vi blev med katt. Saga 4 år fick flytta in och sedan dess har jag inte sett tillstymmelsen av någon husmus. Vi har därmed tagit oss för att laga det inkommande vattnet till vattenrenaren.

 

Röjning har påbörjats, högstubben står dock fortfarande kvar men kommer att läggas i en faunadepå här under mars.

 

Buntat ris var sannerligen den förre ägarens melodi! Fjolårets blötsnö som fick syrenerna att vika sig fick nu i februari stryka på foten.

 

Det blev en bunt med ved

 

Och väldigt kalt! Men nu finns utrymme för nya syrener att växa sig täta och fina och det ruttna staketet kördes till tippen.

 

Allt ris eldades upp. 

 

De två första helgerna i februari grejade vi runt vedboden. Eller jag har kört tegelpannor små korta stunder, men de stora rycken har vi gjort på helgen. Jag började med att beskära en av flera doftschersminer vid dasset och städa runt komposten som ska slängas. Sedan började jag kapa syrener, men den stora insatsen gjordes helgen när Vilja hade vinterkräksjukan för andra gången detta år. När hon spytt ner allt (datorer, sängar, soffa med mera) så tog vi ut henne. Maken kapade syrener och stubbar med motorsåg och jag drog ris med ena handen och pulkan i den andra. Det tog en förfärlig tid, men vi kom sakta framåt. Passade även på att riva den gamla staketstumpen som fick åka till skroten med tegelstenar från övervåningen, spillbitar från bygget samt tegelkross som jag stött på vid röjning. Eftersom vädret var med oss även denna månad, blött och/eller snö med lite vind så har jag även eldat. Det var perfekt att bli av med allt ris! 

Bild tagen från andra hållet. Majoriteten av taket är målat, den sista lilla snutten är spacklad och kvistlackad ett varv (ett varv återstår). Samtliga väggar inklusive muren har klätts i gips. 

 

Så här såg det ut just efter att väggen hade rivits

 

Och så här ser väggen ut nu från samma håll.

 

Såhär såg det ut precis efter att den gamla väggen hade rivits.

 

Och så här ser det ut nu, samtliga väggar är gipsade (det återstår att spackla skarvarna). Taket är spacklat och kvistlackat en gång. Kvar är att slipa av allt med sandpapper och sedan gå över det en gång till. Sedan kan jag sätta igång med att måla taket fyra strykningar (det har tyvärr visat sig vara så många vändor som behövs för att dölja kvistlacken).

 

Den reglade väggen innan vi hade städat för dagen.

Det har tuffat på så sakta på övervåningen, vinterkräksjukan satte förstås käppar i hjulet för en hel del renoveringsplaner. Men väggarna som revs i slutet av januari har reglats upp igen. Varje barnrum blev betydligt mer tilltaget, så jag har börjat smälta att det får ta den tid det tar och att viktiga är att det blir bra (inte att det snabbt blir klart).

I övrigt så har jag firat 100 mil med lådcykeln, vilket känns smått otroligt eftersom det känns som jag knappt har varit på jobbet.

 

Månadens godaste middag som kanske inte ser mycket ut för världen. Men när man odlat tomaterna och löken själv så smakar tomatsåsen något alldeles extra! Toppar gör jag förståss med västerbottensost.

 

En lördag när samtliga var relativt friska tog vi en utflyktsdag upp till Linde. Hälsade på Maud, köpte kattgrejer och gick på Erikshjälpen. Maken är även han medskyldig, för ingen kan beskylla mig för att gå loss på spackelspadar och nubb...

 

Enligt mig var detta dock de två riktiga fynden. Boken ska Vilja få i present och de 11 kaffekopparna med fat matchar min lila fasan servis väldigt fint.

 

Dagen efter blev det våffelsöndag. Solen letade sig in i köket och det är sedan gammalt att då måste man grädda våfflor. Extra glada blev byggarna som kämpade med att få alla sneda väggar raka uppe på övervåningen.

 

Det var den februarimånaden det! Nu håller jag tummar och tår för att mars månad blir en frisk sådan och att Vilja får en remiss för att kolla luftvägarna.

 

 

I juni plitade jag ner tio önskningar här på bloggen och nu tänkte jag att det var dags för en liten uppföljning:

1. Mest av allt önskar jag att alla i min familj får vara friska, lyckliga och må bra.

Detta är en önskan som alltid står högst upp på listan, alltid!

 2. Att Vilas inskolning ska gå bra och att hon ska trivas på förskolan.

Inskolningen gick väldigt bra och hon trivs som fisken i vattnet på förskolan. Är så glada att valet föll på den förskola som Vilja nu går på <3

3. Att pumphuset blir klart under sommaren, både exteriört men även interiört och att allt snart är monterat och klart så att det går att driftsätta.

Vi är nu inne i december och igår blev allt klart invändigt. Utvändigt återstår panel och målning, så än är vi inte riktigt i hamn.

4. Att grävis kommer och att de gigantiska avloppstankarna går att installera. Nu har vi miljötillståndet, tankarna är hemma Kvar är att få ner tankarna i marken vilket jag hoppas kommer ske denna sommar tillsammans med markmodulering. Håll en tumme att vi mätt rätt och att provborrningarna inte endast var lyckokast! 

Provborrningarna var inte ett lyckokast. Den plats där tankarna tillslut förlades, där hade vi inte ens provborrat. Grävis kom inte under sommaren, men i slutet på september. Men bioreningsverket kom ner i backen tillslut och det är det som räknas <3

 5. Att vi ska lyckas restaurera jordkällaren. Går ihop med punkten ovan, eftersom planen bland annat är att lägga på massor. Men även se över dörren och golvet.

Här är vi nästan i mål, det är skärmen som behöver skäras till. Sedan återstår det att observera hur jordkällaren mår till våren, men så här långt tycks allt fungera som det ska.

 6. Att skörden inte slår fel, utan att vi får gott om potatis, lök, pumpa, squash, tomater och chili. I år har vi ett litet men naggande gott startfält- 150 kvadrat (som senare blev 200 kvadrat) fick räcka att handgräva med spade detta år och växthuset som är snett och vint funkar skapligt som växthus.

Potatis, pumpa, tomat och chili levererade, men det var fänkålen som slog oss med häpnad. Löken blev det just ingenting med och squashplantorna åt mördarsniglarna upp.

 7. Att samtliga plantor från Spezialplants ska rymmas i bilen och att vi får låna den bil som det lutar emot.

Vi fick in allt, men så krävdes det också att vi bytte bil med Carl. Volvon slukade samtliga växtbackar, men det var trång och framförallt olidligt varmt eftersom luftkonditioneringen inte fungerade. Under den resan körde vi även lite fel och träffade på en mycket förvånad bäver längs vad som måste ha varit en traktorväg.

8. Att restaureringen av Blomsterlottas ska gå bra. Kommer jobba större delen av min semester (som är 2 1/2 vecka) med att genomföra ett stort projekt tillsammans med några andra driftiga personer. Undertecknad är projektledare.

Hela semestern vigdes till projekt Blomsterlottas trädgård, inklusive min födelsedag. Men själva planteringen gick bra och många flitiga händer hjälpte till, nu återstår det att se hur allt etablerar sig. Det kan jag uttala mig om först till våren.

9 & 10. Denna punkt innefattar två önskningar- att vi får barnvakt så att jag och maken kan jobba på tillsammans. Drömmen vore att kunna röja sly upp mot vägen samt klyva bort den sist veden så att vi kan göra fint runt vedboden samt måla den och snygga till infarten.

Ironiskt nog så har vi röjt på hela tomten förutom kring vedboden. Kanske att vi en fin vinterdag prioriterar att göra ett ryck om vi lyckas få barnvakt. Vi skulle även behöva flisa upp alla högar med sly och grenar som vi samlat ihop, men det är inget man gör med en litet barn.

Parallellt med allt arbete ute på gården (del I, del II och del III av årssammanfattningen) så har vi försökt boa in oss i huset. Förutom att packa upp flyttkartonger som var ett projekt i sig eftersom vi hade samlat på oss så vansinnigt mycket grejer, så har vi uträttat en del projekt även inomhus...

Vi köpte gården för dess läge och enorma potential, jag måste väl erkänna att huset som sådant inte gav mig gåshud av förtjusning. Men sakta så jobbar vi för att omforma denna plats till vårat eget paradis.

Först ut blev att laga köksspisen som visade sig vara trasig invändigt. Ganska snart förstod vi att det inte gick att få tag på reservdelar till vår Tirolia-spis och maken började läsa på om kaminrestaurering. Vi beställde eldfasta stenar och lite annat smått och gott som behövdes från en kaminbutik på nätet.

Och så här blev slutresultatet, än så länge har det fungerat finfint

Här eldar vi höst och vinter och det är väldigt hemtrevligt när det sprakar i köksspisen! 

 

Mäklarbild från Länsförsäkringar. 

 

Väggen mellan kök och vardagsrum (till höger om köksspisen) har tagits bort och burits av med en takbjälke. Men det krävdes min pappas expertis för att vi skulle våga bära av väggen, vi hittade nämligen en timmervägg med en befintlig dörröppning inne i väggen och inte endast luft så som vi hade trott. Dessutom hade man isolerat väggen som om det vore en yttervägg och man hade gjort så som man gjorde förr. Man hade använt kläder, mossa och fårull som isolering, så det krävdes en cell med luftrenare för att ta ner vägg eländet. Nu sprids värmen mer jämnt i hela huset och jag upplever bottenvåningen som betydligt luftigare.

 

Rivning av innervägg har påbörjats

 

 

 Vi trodde att vi skulle hitta luft inuti, men vi hittade en timmervägg med en dörröppning. 

 

 

 Dagsfärsk bild, på att göra-listan står att lerklina de riktigt fula bitarna av muren samt snygga till portalen. 

I samband med all rivning så passade vi även på att hacka lös den förfärliga stenfoten i vardagsrummet samt ta fram tegelmuren som förenar kök med vardagsrum.

Hej tegelvägg!

 

Hej då otympliga stenfot!

Här är den nya plattan på plats med tillhörande kompostgaller för att förhindra fotavtryck i leran innan den hade hunnit torka.

 

 

Mäklarbild från Länsförsäkringar.

 

 

Mäklarbild från Länsförsäkringar. 

Vi har även rivit en innervägg och förstorat badrummet. Vi passade i samband med det på att kasta ut mulltoaletten som vi inte hade några som helst planer på att nyttja. Dessutom målade vi om med Tant Johannas gröna, färg som vi hade kvar från sovrumsrenoveringen i Lindesberg.

 Rivning pågår

 

Vårt mycket skruttiga badrum blev större och fick sig lite färg, en nödlösning som duger för stunden. Eftersom jag hoppas kunna återanvända all pärlspont som sitter i taket så har vi valt att inte måla taket innan vi plockat ner innertaket och gett det en översyn.

 

I och med att bioreningsverket kom i backen här i höstas så kunde vi äntligen installera en vattentoalett! Planen var att använda de avloppsledningar som låg ingjutna i plattan och då hade toaletten hamnat i hörnet där svärmorstungan står, men tji fick vi. Vi kunde bittert konstatera att de avloppsledningar som ligger i huset var undermåliga för allt annat än gråvatten. Så vi fick helt sonika göra ett nytt hål och lägga nya ledningar, vilket gjorde att toaletten fick en lite originell placering, inne i skrubben. Men toaletten hamnade inomhus! Nu ska vår lilla skrubb få sig en omgång spackel och färg och sedan så kan jag utstå denna provisoriska lösning fram tills att utbyggnaden är på plats (vi planerar att bygga ett helt nytt badrum).

Vi har fått hjälp av våra underbara vänner Mikaela (elektriker) och Kristoffer att se över elen och barnsäkra alla uttag. Det fick vi som en underbar inflyttningspresent <3 Det var även de som kom till undsättning här i höstas när gravis för andra gången grävt av elkabeln och i samma veva installerade all el som behövdes till bioreningsverket. När hon ändå var på plats bytte hon elcentral inne i huset, Göteborg med omnejd, vilket är hennes ordinarie arbetsområde, måste hennes chef ha fått fundera ett bra tag på 😉

Mäklarbild från Länsförsäkringar

Renoveringen av övervåningen har försiktigt påbörjats. Status på kontoret är att tapeter är rivna, taket schellackat i två omgångar och det är spacklat och slipat i lika många omgångar. Nu återstår att måla taket två varv med linoljefärg, lägga in trägolvet som ligger och väntar ute i höladan, välja ut lister och måla dessa samt tapetsera. Tapeterna är inköpta sedan länge, det gjorde jag redan i våras. Likaså att välja ut kulörer för tak och listverk (vi ska ha samma färg i hela huset) och färgpigment samt ägg finns hemma. I veckan ska vi åka till det lokala sågverket och se ut vilka tak- och golvlister samt foder vi vill ha i huset. 

William Morris Honeysuckle tapeten ska hamna inne på kontoret tillsammans med temperamålade gröna lister och ljus ljus grått tak. Den gröna färgen är mer mättad i verkligheten, ser lite poppig ut på bilden. 

Utvändigt så har taknocken provisoriskt bytts ut och taksäkerheten har setts över. Planen är dock att lägga om hela taket nästa år.

Som framgår av årssammanfattningen som blev i fyra delar istället för en som jag först trott, så har vi jobbat en hel del. Det har varit nyttigt för mig att ligga nerbäddad och blicka tillbaks på vårt första år på gården, eftersom jag inte allt för sällan förargat utbrister ”vi har ju inte kommit någonstans på ett helt år!”. Men zoomar jag ut så inser jag att vi har hunnit massor, särskilt med tanke på att vi har en dotter på 20 månader som drar ner på tempot rejält. Dessutom jobbar vi båda heltid (den ena med två timmars pendling) och jag har dessutom haft ett extremt tufft år på jobbet med oerhört hög arbetsbelastning. Jag har endast plockat ut två veckors semester detta år och den semestern tillbringade vi uppe i Västerbotten, för det är dit vi åker när vi är långlediga.

Här hemma äter vi så gott som alltid två lagade mål mat, varje dag. Och det är inte tal om halvfabrikat, utan all mat görs från grunden. Vi bakar så gott som allt vårt mat- och fikabröd. Och vi har dessutom förädlat de skördeprodukter som gården gett oss så att vi har kunnat fylla hela jordkällaren till bredden med must, mos, inläggningar och rotsaker. Vidare tycker jag om att ha rent omkring mig och jag hatar smutsiga golv, så dammsugaren rastas dagligen.

Den stora sorgen är såklart att jag har så långt till släkt och nära vänner <3 Jag har bara blivit sämre och sämre med åren på att höra av mig, det är inte det att jag inte vill utan mer att när en lucka väl uppstår så fylls den så lätt med något annat göromål. Men alla är alltid välkomna hit till gården <3 Förrsten, är det något i dena värld som kan göra mig grön av avund är det de som har barnvakt av far- eller morföräldrar en gång i veckan, tänk vad man skulle hinna uträtta saker och ting?! Nu uträttar vi saker under små korta stunder istället och får ofta växelköra för att något överhuvudtaget ska bli gjort. Men framåt kommer vi onekligen, även fast det tar sin lilla tid. 

Detta inlägg kan med fördel läsas efter mitt första inlägg om året på gården, det inlägget hittar du genom att scrolla ner lite i texten.

LADUGÅRDEN

Den femte platsen som fick sig en översyn var ladugården. Om vi säger så här, de tidigare ägarna hade inte brytt sig om att mocka ur boxarna, så det var ett väldigt skitigt jobb som krävde ansiktsmask. I den bästa av världar hade jag även velat skura stället från golv till tak med högtryckstvätt, men som maken uttryckte det så var det bortkastat jobb när vi har så mycket annat plus hur hade jag tänkt få ut allt vatten eftersom brunnen inte har kapacitet att ta hand om det? Så det blev ingen högtryckstvätt, utan jag nöjde mig med att sopa, damma och dammsuga. Här kommer fyra förebilder som jag knäppte innan jag satte igång...

 

 

 Som synes så var det en hel del att städa....

 

Samma vy som ovan, men efter städning.

 

 

 

Den som undrar vad som hände med hönsen så kan jag berätta att bara några dagar efter inflyttningen så skänkte vi samtliga höns till makens moster (det har jag bloggat om här). Vi har dock tillstånd från Jordbruksverket att husera 45 höns, så någon dag kommer det finnas fjäderfän här på gården.

DRÄNGSTUGAN

Sjätte platsen som vi gav oss på och röjde var drängstugan (syns till vänster i bild), det som någon gång ska bli gästhus. Att röja här gick relativt smidigt eftersom vi varit taktiska att först röja i ladugården, så allt som var okänsligt och som vi ville spara kunde bäras dit.

 

 

 

 

Resten hamnade på tippen. Röjningen gjordes på vårkanten, men det var inte förrän mot sommaren som vi bilade bort den trasiga betongplattan (vilket skedde samtidigt som Carl jobbade i jordkällaren).

 

 

Lade även ner ett hästjobb med att för hand gräva ur alla de sopor som man under årens lopp valt att fylla ut golvet med. Det var ett riktigt slavgöra att hink för hink kånka ut allt, men nu är det värsta gjort.

 

'

Kvar är nu bara ett jordgolv som väntar på att få uppmärksamhet...

 

TRAKTORGARAGET

Sjunde platsen som förvisso fått sig en övergång lite smått då och då var vårt mycket skruttiga traktorgarage. Det är en byggnad i två delar, där den ena halvan är i något bättre skick än det andra, det är också den delen som har blivit med draperi (syns på bilden ovan med en trasig,blå presenning).

Denna lilla tillbyggnad revs liksom den mycket provisoriska förvaringen av tegelpannor. 

Här förvarar vi nu virke av andra klassens kvalitet samt isolering och annat som är bra att ha när man renoverar. I den skruttigare delen förvarar vi mest sten, både skiffer som ska läggas vid den blivande syrenbersån samt markplattor som maken tänkt vi ska lägga vid den blivande carporten eftersom bilen nog aldrig någonsin kommer att rymmas i garaget…

Den vita presenningen skänker ett lugnare intryck.

 

HÖLADAN

Åttonde platsen, det sista av uthusen gjorde jag så sent som nu i höstas när mamma, pappa och farfar var här. Höladan sitter ihop med ladugården, så det är därför du säkert tycker att bilden känns bekant. Jag kånkade och slet ut all fårull som de föregående ägarna envisats med att spara i all oändlighet (syns till höger på den första bilden) samt gammalt skrot som bara blivit liggande i minst 40 år.

JORDKÄLLAREN

 Mäklarbild från Länsförsäkringar. Bakom rabarbern i djungeln hittas jordkällaren.

 

Parallellt med alla röjningsprojekt i uthusen så har vi röjt fram jordkällaren. Steg ett när man läser på om jordkällare är att det är viktigt att hålla fritt från vegetation...Om vi säger så här, med tanke på vilken djungel det var runt omkring så var det inte så konstigt att det stod vatten i jordkällaren när vi var här på husvisning. Steg ett blev att gå fram med motorsåg, röjsåg och sekatör, men vi insåg ganska snart att även det fula planket behövde stryka på foten. 

  

 

 

Grannen kom till undsättning med sin traktor <3

 

Bakom planket så hade någon staplat buntar med ris...

 

Planket är borta och likaså alla rishögar!

 

Skärmen på jordkällaren visade sig ha sett sina bästa dagar...

 

Och dräneringen var obefintlig

Här hade vi röjt bort all vegetation som växte ovanpå jordkällaren.

 

Efter att vi hade gått hårt åt på den befintliga vegetationen började vi bila bort betongplattan som man propsat på att gjuta utan att för en sekund tänka på dräneringen. Makens bror Carl gjorde ett riktigt hästjobb medan Nils bullrade inne i drängstugan. Sedan återstod att för hand hinka ut betongen och fixa med dränering innan vi grusade upp i jordkällare och förmak. Min bror kom lämpligt på besök och han fick hjälpa till att skyffla grus, vilket finns att läsa mer utförligt om här.  Vi har börjat lerklina i taket men i efterhand kanske vi skulle ha låtit bli det. Är så hög luftfuktighet i jordkällaren att leran inte riktigt torkar, framförallt inte på sensommar/höstkanten när vi fick för oss att göra det... 

 

Betongen är uthinkad, kvar är berget. Vi har här börjat fylla på med grus.

 

Fram på senhösten blev det att bygga förvaringshyllor samt en ny dörr in till svalen. Kvar är att skära till ”skärmen” för nu äntligen tycks maken ha övergett idén om ett klocktorn och mer köpt min tanke om att bara ha en rundning som följer kullen. Här förvaras pumporna och de många hundra kilo potatis som vi i höstas grävde upp. För lite har vi odlat fastän vi skulle hålla det i liten skala…

 

Här har ännu fler syrener fått stryka på foten, de som syns i bild står dock ännu kvar eftersom rötterna har nästlat sig in i jorden och vid en eventuell uppslitning skulle vi bara riskera att skapa sättningar i jordkällaren, vilket vi inte vill eftersom det är ett stenvalv.

 

Den nya dörren kom på plats (nu har maken även gjutit en tröskel och satt dit en hasp).

 

Idag ser jordkällaren ut så här. Längst ner på den vänstra hyllan står gårdens egna äppelmust och äppelcider (det senare är ett expriment).

 

Nu har vi betat oss igenom gårdens samtliga uthus och förvaringsplatser och inlägget har redan blivit så pass långt att jag tror det är dags att avrunda även detta inlägg. Håll utkik efter ett nytt inlägg imorgon, då fortsätter rundvandringen på gården!

 

 

Ligger nerbäddad i sängen, förkylningen kom med full kraft i torsdags och i fredags efter jobbet gick jag bara hem och däckade.Eller däcka och däcka, så mycket som man kan få däcka med ett litet yrväder på 20 månader som vill testa allt. Maken har jobbat helgnatt, men det har mer blivit dygn då han kommit hem runt tolv snarare än klockan 08. Totalt har han varit hemma och vaken i 47 minuter denna helg, så det har varit en tuff helg att ta sig igenom när febern ridit mig. Grät en skvätt av pur utmattning igår när Vilja för andra gången stjälpte ut julgruppen som jag gjorde förra helgen. Hon har även roat sig med att släppa en antik glöggkopp högst upp från barnstolen för att se vad som händer, och ja, det blev bara porslinsskärvor kvar. Nu är endast en av fyra koppar hela. Förstår för mitt liv inte hur folk kan ha framme dyrbara föremål inom räckhåll för barnahänder, här måste de vara av metall för att ha en endaste chans att överleva. Just nu är ladyn i den åldern när hon verkligen ska testa allt, hela tiden. Eller som sköterskan på BVC sammanfattade det, hon är en mycket pigg och aktiv liten dam. Som i helgen vägrat att sova på dagen och vaknat fem om morgnarna…

Julstjärnan sjunger verkligen på sista versen eftersom den börjat gå sönder i limningen...

 

Men nog om klagosång, förra helgen började jag försiktigt julpynta. Satte upp stjärnor och bar fram stakar, det var jag himla tacksam för igår när första advent stod för dörren. Inte blev det något bak av saffransbröd för det räckte orken inte till (ifjol tog det 8 timmar från start till mål med min stjälpreda och då var jag frisk), inte heller blev det julmarknad på biblioteket. Men jag satsar på att kurera mig till nästa helg, då är det mys gånger två inplanerat, lilla julafton med makens familj samt glöggmingel med grannarna.

Men nu har jag svamlat tillräckligt, dags att kika på vad som har hänt på gården sedan vi tog över den. Nu har vi trots allt bott här i ett helt år och det är dags för en tillbakablick! Sätt dig skönt tillrätta, för detta är ingen modest, kort liten sammanfattning…

GARAGET

Det första vi gjorde var att rensa garaget, det har jag skrivit om HÄR. Det var den allra första platsen som vi gav oss på eftersom vi behövde någonstans att magasinera alla våra saker, allt förutom bilen. Efter att ha rensat ut samtliga kartonger och askar som ägarna innan oss hade vigt sitt liv åt att samla på sig, så åkte förrådshyllor upp. Nu är garaget helt sonika vårt förråd där vi förvarar allsköns saker som vi tänker är bra att ha och som behöver förvaras frostfritt (vi har en fläkt som går på termostat där inne). Vår frysbox samt ett extra kylskåp huserar också här, men kylskåpet är numer avstängt eftersom jordkällaren har ställts i ordning. Jag förvarar även lådcykeln här, så i viss mån så nyttjas byggnaden faktiskt som garage.

 

Hade jag backat ytterligare så hade allt skrot blivit synligt, det var fullt från golv till tak...

 

Här börjar man ana en viss struktur, ett lass med skänkesgrejer ligger dock fortfarande kvar (till vänster i bild).

 

VEDBODEN

Det andra uthuset som vi gav oss i kast med, parallellt med att vi skurade huset från golv till tak (tidigare ägare hade inte genomfört någon flyttstädning), var vedboden. Nu tror kanske alla att vedboden är en plats där ved förvaras, men inte på denna gård! Det var mer ett skrotupplag för allsköns bråte som samlats under 40 år...Jag har letat, men inte lyckats finna en endaste förebild! Men ni kan tänka er bråte från golv till taknock i form av kartonger, metallskrot, tidningar, glasburkar, trasiga reservdelar och annat som den tidigare familjen tyckte vara bra att spara på. 

Efter allt bråte sorterats på tippen återstod projekt gräva ur golvet, där det visade sig att man roat sig med att gräva ner glas, metall och annat som man velat bli av med. Stenmurarna på gården fick också tillökning i form av sten och när vi tagit oss 50 cm ner var det dags att lägga ut lastpallar för att skapa ett golv. Sedan var det dags att kapa upp all ved som låg på den förskräckliga kärran med punktering som har potential att bli ett rullande hönshus. Idag förvaras näst intill endast ved i vedboden, som är staplat i flera rader tillsammans med en stapel för våra sopsorteringskärl. Vedupplaget framför jordkällaren kapades också upp och fick flytta in i vedboden så att vi på så sätt blev av med det fula vedupplaget som syns på mäklarbilden och som störde hela flödet. 

 

 Vedboden är det lilla huset som skymtar till vänster i bild. I förgrunden syns staplar med ved som blev kortvariga där de låg. Mäklarbild från Länsförsäkringar. 

 

Tittar man noga så ser man inte mindre än två (!) vedupplag på denna bild. All ved har fått flytta till sin rätta plats. Så vagnen är tom och den fula utbyggnaden är riven. Även detta är en mäklarbild från Länsförsäkringar. 

  Så här ser det ut inne i vedboden idag. 

STALLET

Tredje uthuset som vi gas oss i kast med var stallet. Vi bestämde ganska snabbt att stallet skulle få byta uppgift och omvandlas till verkstad eftersom maken behövde någonstans att förvara finvirket och alla maskiner. Även här var det bråte från golv till tak, så vi behövde röja innan vi ens hade en chans att stoppa in en endaste pinal. Röran får ni föreställa er, så här såg det ut när vi satt upp konsoller och börjat stoppa in lite saker. Det är rakt inte så här tomt i verkstaden längre...

VÄXTHUSET

Den fjärde platsen som jag gick loss på var växthuset. Bröt loss de hemska bruna skivorna som satt på fasaden med kofot, ogräsrensade växtbäddarna och gödslade upp inför kommande utplantering av tomat och chili. Fönstren flagnar och växthuset är både vint och skevt, men det är ändock min lilla plätt på jorden som bara är min och där jag odlat i mycket liten skala. Vi planerar att kanske nästa sommar flytta växthuset eftersom vi vill friställa fasaden på drängstugan.

I vanlig ordning fick vi börja med att röja ur allt skrot. Då var det visst ännu vinter. Sedan lugnade vi oss något...

 

Under skivorna återfanns en fönsterglugg!

 

Och under alla fula skivor dolde det sig en fin plankvägg!

 

Chilisarna blev glada över att få komma ut.

 

Likaså tomaterna som gav lite skörd, trots dåligt med ljus (taket släpper i princip inte igenom något ljus).

 

 

Eftersom jag inte ens hunnit halvvägs bland alla uthus och bodar så inser till och med jag att det får lov att bli en del två och kanske till och med en del tre. Kika in här imorgon så kommer fortsättningen (jag har redan skrivit klart inlägget). Vi hörs imorgon!