Varje avslut är början på något nytt

Sitter på tåget upp för att ta ett sista farväl. Förvirrade tankar om en skönlitterär roman snurrar i huvudet, en handling har bitit sig fast i huvudet. Ännu mer förvirrat känns det att åka upp och säga hej då till en nära vän som gav mig luft under mina vingar. Jag hade absolut inte varit den jag är idag om det inte varit för henne och för det förtroende som hon visade mig i mycket unga år. Nu är stalltjejerna återförenade och sitter här på ett tåg för att visa vår tacksamhet en allra sista gång. Har redan en klump i magen inför imorgon.

Landskapet som svischar förbi utanför rutan är höstligt och vackert. Jag njuter av att åka tåg, men det är alltid lite extra trevligt när solen lyser från en klarblå himmel. Idag har jag även upptäckt SJ Prio! Varför köpte jag lunch på centralen? De dukade upp pastasallad i loungen och här ombord finns både kaffe, te och frukt. Vilken upptäckt! Märks det att en inte är van att åka första klass, det var nämligen endast här det fanns två platser bredvid varandra.

Det blir bokstavligt talat bara att åka upp och ner, trots det känns det konstigt att åka från min dotter. Det blir så märkbart att hon är född under en pandemi, för trots att hon är över 1,5 år så har jag aldrig varit ifrån henne mer än två dygn. Nu blir det nästan det dubbla, men så tar också resan nästan två dagar. När jag är hemhemma så hoppas jag hinna med att krama släktens två nya tillskott, bada bastu och pussa på hästmular.

Nu försöker jag intala mig själv att varje avslut är början på något nytt. Vad det nya blir återstår att se.



Rottneros park

Dagens första stopp som maken planerat in var Mårbacka. Efter en förmiddag i Selmas fotspår styrde mot dagens andra stopp, Rottneros park.

Bruksdisponenten Svante Påhlson önskade där i mitten av 1950-talet matcha Rottneros med Ekeby från Gösta Berlings saga. Hans vision ska ha varit att skapa en samverkan mellan natur, skulptur, park och arkitektur. Det var viktigt att det omgivande naturlandskapet bjöds in i parkupplevelsen, vilket bland annat siktlinjer över sjön eller de mörka skogssluttningarna är exempel på. 

Jag och maken vandrade runt i skulpturparken som både stoltserar med anrika byggnader och maffiga trädgårdsinslag.

Här skymtar Carl Eldhs parterr. som är en av parkens alla beståndsdelar. Rottneros park gör verkligen skäl för benämningen skulpturpark, här finns ett hundratal skulpturer och reliefer. De flesta är från slutet av 1800-talet fram till 1950-talet och har formgetts av bland annat Carl Eldh och Astri Bergman-Taube, den senare är den enda kvinnliga konstnären som har sina alster i parken.
 
Samtliga delar i trädgården är som sagt namngivna, här ovan kan Kungens trädgård beskådas.
 
Maffiga perennplanteringar i Blomstergården ritad av Edvard Jacobson. Hans koncept var en blomstergata som skulle skänka en känslan av att vada i blommor. 
 
 Det fanns även ett gäng sommarblomsplanteringar. Här en växtkombination med silverek (Senecio cineraria), flitiga Lisa (Impatiens walleriana) samt rosa och vita sommarljus (Gaura lindheimerii).
 
Men jag tittade inte enbart på växtkombinationerna (och lekplatserna), utan det blev även en hel del konst denna dag...Vid Vigelandsplatsen stoltserade granitskulpturen Skremt.
 
Och här står en donna som jag var nära på att missa på grund av all grönska. Tänk att få vara här när alla roddisar blommar, vilken syn det måste vara!
 
Originalstatyn står vid Hötorget i Stockholm och består av nio figurer, både manliga och kvinnliga. Här i Rottneros hittas statyfontänen med endast fyra kvinnofigurer, samtliga ur Carl Milles Orfeusgruppen, ståendes mitt i den cirkelformade gräsmattan. Kan du se de fyra kvinnofigurerna? 
 

Mårbacka

Dag två inleddes med ett morgondopp. Efter en god och stadig frukost styrde vi kosan mot Selma Lagerlöfs barndomshem, Mårbacka.

 
Här i Värmland föddes och växte en av Sveriges mest kända författare upp. Selma debuterade med Gösta Berlings saga år 1891, sedan följde bland många, verken Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Den senare förekom länge som lärobok i skolan.
 
 
I början av 1900-talet, 1909 för att vara exakt, får Selma som första kvinna Nobelpriset i litteratur. Senare kom hon att sitta på en av stolarna i Svenska Akademin. Hon var även drivande i kvinnorättsfrågor och fick uppleva när kvinnorna för första gången fick rösta i ett riksdagsval, år 1921. Tänk, nu i september har vi haft kvinnlig rösträtt i 100 år!
 
 
Vi var tidigt på plats för att hinna få biljetter till den första av dagens guidade visningar. Därför hade vi sedan gott om tid att strosa runt och titta på trädgården.
 

Selma var en stor trädgårdsentusiast och såg därför till att det anlades lundar, fruktträd, bärbuskar, rabatter och en köksträdgård när hon flyttade tillbaks till sitt föräldrahem. Fruktträdens frukt, äpplen och päron, såldes i gårdens handelsbod och man ska även ha haft tankar att öppna en plantskola. 

Stora delar av trädgården avgränsas av en granhäck, vilket bidrar till att skapa ett bättre mikroklimat. Granhäckar är faktiskt bärare av vårt gröna kulturarv och det är inte vilken trädgårdsmästare som helst som kan klippa en sådan här granhäck, eftersom det både gäller att man inte klipper för långt in samt att lutningen bevaras.

 
Tillslut var det äntligen dags för rundvandringen inne i huset. Men där rådde det inte helt oväntat fotoförbud. Vill därför tipsa om Mårbacka minnesgårds instagramkonto, där man ibland kan skymta detaljer från huset. 
 
 
 
Selmas kombinerade kontor och bibliotek var minst sagt häftigt! Tänk, det var här mång av vår tids stora klassiker kom till! Älskar den gröna färgen på bokhyllorna, samt att det är glasdörrar. Älskar! 
 
Salongen var också verkligt tjusig. Det rum där jag och maken fann mest inspiration var dock matsalen som med sina platsbyggda snickerier verkligen imponerade! Men det får ni åka dit själva för att få se. 
 
 
Efter rundvandringen stärkte vi oss med en lättare lunch i caféet innan vi tog en snabb titt i den lilla butiken. Med oss därifrån hade vi ett gäng klassiker i nytryck samt ett par örhängen invirade i silkespapper. Är det bröllopsdag så är det så maken och gav mig de vackra pärlörhängena. Sedan tuffade vi vidare mot nya äventyr, Rottneros park närmare bestämt, men det får allt lov att bli ett eget inlägg.
 

Firande av bröllopsdagen

Maken överraskade mig stort på vår tvååriga bröllopsdag förra (!) sommaren med en utflykt. Och det var inte vilken utflyktshelg som helst, utan vi styrde kosan mot Sunne! Var ligger Sunne tänker du säkert nu, i Värmland är mitt svar. En trakt som stoltserar både med Selma Lagerlöfs Mårbacka och Rottneros park, två platser som jag länge velat besöka... 

 
 
 
 
Vi tog in på det mysigaste av B&B, ett stenkast från Sunne centrum.
 
 
Firade med middag på en uteservering, inledde med att dela på en plocktallrik i väntan på maten. 
 
 
Även fast inget någonsin kommer slå den fish'n'chips vi åt i Cornwall på bröllopsresan, så var detta minsann helt klart godkänt. Vi var ju trots allt i Sverige och inte i en liten brittisk fiskeby.
 
 
Mina gravidcravings hade börjat göra sig hörda, så vi skippade desserten och valde istället att köpa med oss en korg med godsaker inne i centrum...choklad, salta nötter, alkoholfri ingefärsöl och jordgubbar. Denna korg med läckerheter tog vi sedan med upp till rummet, för en långsam avslutning på dagen.
 
 
 
Dagen därpå var den stora utflyktsdagen. Men innan vi tog tag i själva turistandet så tog vi oss ett morgondopp.
 
 Innan vi avnjöt den goda frukosten, där så klart Mårbacka pelargoner stoltserade i matsalsfönstren. 
 
 
Men för att detta inlägg inte ska bli helt övermäktig, så kommer Rottneros park respektive Mårbacka få varsitt inlägg, med start på det sist nämnda besöksmålet. Men det kommer imorgon det!
 
 
 

Lyxhelg

Vilken helg! Efter en superintensiv vecka och efter en fredag där jag "vaknat i källaren"* hoppade jag på tåget mot Enköping där jag blev upplockad av tjejerna. Världens bästa tjej skulle bli firad och ordentligt bortskämd. Ett plåster på såren för ett framflyttat bröllop samt en peppkaramell inför nästa år.
Vi inledde med att besöka Bergianska trädgården, ett super mysigt ställe där jag absolut kunnat spendera en hel dag om det inte varit för att det spöregnade och att vi var där på för-möhippa. 
 
Vi tog skydd från regnet inne i det gamla orangeriet. Medan regnet smattrade mot rutorna drack vi varmt och fikade. Choklad i fast och flytande form blev det för min del. Det märks att det är höst.
 
Sedan gav vi oss i kast med att utforska de olika husen inne i Bergianska trädgården...
 
 
 
Svärmorskudde som kaktusen här ovan heter, såg inte precis inbjudande ut, men kanske är det ett lämpligt namn?
 
 Jag kommer definitivt komma tillbaks lite tidigare under vegetationsperioden med ett tomt minneskort, för att fånga växtligheten innan det mesta har blommat över. Gärna en dag när inte regnet står som spön i backen. 
 
Mätta och belåtna styrde vi sedan hemåt i regnovädret. I Enköping blev det pralinkurs! Och det var inte vilken kurs som helst utan kursen hölls av Nina som pluggat på Culinary Arts Academy i Schweiz! Vilken lärare och vilka praliner hon hjälpte oss att skapa! Att kunna göra fina praliner, det är att bemästra ett riktigt hantverk! Bakom varje pralin döljer sig många steg och en hel del pill. Så som att sprita och sedan stänkmåla formarna som var ett av de första stegen, efter att fyllningarna gjorts och ställts för att svalna. Att skapa formar av choklad (så som Nina visar här ovan), fylla och locka är tidskrävande, men roliga steg. 
 
Extra roligt var det att sent där på kvällen föreviga våra kreationer med choklad-, saltkaramell- och mangofyllningar. 
 
Någonstans mellan kväll och natt hann vi också fylla på energidepåerna med fantastisk mat! 
Carro serverade ugnsbakad torskrygg på en bädd av spetskål tillsammans med smörstekta kantareller och parmaskinka tillsammans med ett mos på sötpotatis. Mums!  
 
Morgonen därpå, begav vi oss ut på nya äventyr...
 
Steam hotel i Västerås stod på agendan, ett gammalt ångkraftverk som gjorts om till hotell och spaanläggning. 
 
En del av relaxavdelningen, med fantastisk utsikt över vattnet. Här slog vi oss ner i väntan på våra drinkar. 
och spanade ut över hamnen.
 
Men skålade, det gjorde vi ute på terrassen invid utomhus bassängen. 
 
Efter ett par härliga timmar som fullkomligt flög iväg (jag är ju ett riktigt blötdjur, så jag hade gott kunnat bada hela dagen), gjorde sig tillslut hungern påmind och vi strosade ner till orangeriet för att inta lunchen. Och vilket ställe !
 
De rosa sammetssofforna hade gärna fått följa med mig hem, älskade det övre avslutet på ryggstödet! 
 
Lite mer avskalad bistrokänsla, här stannade jag upp för att titta på lamporna.
 
Den perfekta blå soffan, som dessutom råkade vara i sammet, det material som min kära make fullkomligt avskyr, men kuddarna med William Morris-motiv hade jag nog kunnat sälja in!
 
Något som verkligen gick hem var min caesarsallad, himmel så god den var! Tror att jag också ska börja med inlagd lök i små bitar, det borde ju rymmas mer i burken då...? Efter den mycket sena lunchen var uppäten var det dags att krama om tjejerna och hoppa på tåget. Och hux flux hade en vecka försvunnit, för nu är det åter helg igen!
 
 
 
 
 
"När jag är låg då tror jag att det sociala kommer göra det jobbigare. Så då kan det hända att jag avbokar. KATASTROF! För det är ju precis tvärtom" -Citat från Underbaraclara som också vaknade i källaren här om veckan. Det är ju när en puffar igång sig själv och börjat umgås som energidepåerna fylls på! Vänner ger en kraft <3 
 

Onkel enkel

Under vistelsen nere i Skåne, när vi närvarade på två vänners bröllop, så bodde vi på ett helt underbart litet ställe. Onkel enkel. Lägg det namnet på minnet, för det är ett fantastiskt mysigt litet pensionat...
I ett naturskönt landskap, bland åkrar och hästhagar ligger detta pensionat.  Byggnaden ovan är själva huvudbyggnaden, med reception och matsal. Hundrummet är dörren som skymtar längst till höger i bild. I och med att vårt rum låg lite avsides, så var det alldeles lugnt och stilla på natten, vilket var fullkomligt ljuvligt! Så istället för att Chili låg under sängen och småvoffade åt minsta ljud, som han gjorde sist vi tog in på hotell, så snarkade han där på natten gott under sängen. 
 
Här skymtar två andra byggnader, som var som små lägenheter. Ljuvliga lägenheter med halmtak, putsad fasad och rosor som växte utanför fönstren. 
 
Chili var den första att besikta boendet, som fick klart godkänt! av vår lilla pälsboll! Som hundägare brukar jag ofta känna mig till besvär när jag kommer med Chili, som att inget boende riktigt ur djupet av deras hjärtan riktigt välkomnar djur utan mest ser hundar som besvärliga varelser som skitar ner och är till besvär. Men så var inte fallet på Onkel enkel, utan redan i hallen möttes man av en hundbädd samt mat- och vattenskålar. Självklart hade Chili sin väska med sig, så allt sådant hade vi redan med oss. Men bara gesten att det fanns värmde i en djurägares hjärtegrop. 
 
Ställ dit en pelargon- när du vill känna dig som hemma. Finns det inget talspråk som lyder så? Inte? Då måste vi ändra på det bums!
 
Tre kuddar var, jo jag tackar! Även det är precis som hemma. 
 
Hemma ja, det är ingen skillnad om jag är hemma eller borta. Jag bara måste vakna med blommor på sängbordet, då blir det en bra dag. Det är inte statistiskt bevisat, men jag skulle även vilja påstå att man sover bra mycket bättre när man har blommor på sängbordet...Dessutom måste jag ju ha något att göra när jag är ute på hundpromenader, en kan väl inte bara traska på när det växer vallmo i diket?!
 
Dessa fönster med djupa nischer samt vikbara fönsterluckor öppnade dörren till en helt ny värld. Jag ogillar ju rullgardiner eftersom jag tycker de är så fruktansvärt fula. Men solgula fönsterluckor är då rakt omöjligt att inte gilla! Dessutom så får ju växterna ljus, samttidigt som rummet där man sover mörkerläggs. Vilket är särskilt lämpligt när den ena tenderar att jobba mycket nätter och en äger persienner i hela lägenheten. Ett minst sagt genial konstruktion om du frågar mig och därför satte jag även maken på att nogsamt inspektera luckorna. Jag menar, någon gång blir vi ju med hus 💓

En nyfyndad vintageklänning i oerhört gott skick, samt en något mer sliten tjej. Vaknade nämligen av en fruktansvärd huvudvärk som var på gränsen till migrän efter att ha utsatt mina öron för massor av ljud. Men efter både tabletter och massage fick maken upp mig på fötter. Vi skulle nämligen äta bröllopsfrukost med brudparet och de andra som stannat över natten. 

Frukosten som serveras är alldeles lagom. Inte ett överflöd av mat, men alldeles lagom mycket fanns det att välja mellan. På något sätt hade det i all bröllopsplanering fallit bort att jag och maken äter mjölkproteinfri kost, men det dröjde inte många minuter innan en bricka med produkter som vi tålde att äta, dök upp. 

Älskar det faktum att det fanns en hylla med bordsspel i matsalen!
 
Även om man är liten måste man få sitta med stil 
 
Jag menar, de vuxna får ju sitta här, bland kuddar och fårskinn! Fast vi valde att förtära frukosten ute på verandan. 
 
Jag kanske ska tillägga att jag inte är det minsta sponsrad, utan jag är enbart så genuint glad och nöjd med vårt boende att jag gärna vill dela med mig av detta guldkorn till er andra som läser. Lite extra till alla er som reser med hund💓 Enda nackdelen är att jag är osäker på hur väl kollektivtrafiken dit ut ungerar, så det är nog en fördel om man har bil.
 
 

Skånebröllop

Jag har sugit på bröllopskaramellen ett tag nu, men nu tror jag allt det är dags att visa några bilder! Håll i hatten, för här kommer bilderna på en och samma gång! 
 
Denna korg ger en ledtråd om uppdraget som jag skrev om i inlägget Blomstrande hälsningar. 
 
När cermonin var slut tog jag nämligen plats på kyrktrappan med korgen för att dela ut rosenblad 💖
 
Så att när brudparet, som gömt sig inne i kyrkan, slutligen kom ut så kunde vi alla strössla rosenblad över dem 💓
 
Festlokalen! Och oj vilken lokal det var! 
 
När brudparet var på bröllopsfotografering passade jag på att ta ett varv med kameran i festlokalen...
 
Vem vill inte ha en låda bitsocker så säg?
 
Bordsplacering och ännu mer hortensia!
 
Efter en magnifik tårta (som jag åt upp på ett nafs och därmed inte hade tid att dokumentera) så återvände brudparet från bröllopsfotograferingen och det blev dags att sätta sig till bords...
 
Till förrätt serverades det en soppa med mandelpotatischips, krasse och lättorkad pärltomat
 
Varmrätten fick även den smaklökarna att jubla. Helstekt vildsvinsrygg, rabarberchutney, stickmorot, terrin på potatis och spetskål samt en rödvinssky. Mums!
 
Efter många fina tal, skratt och konversationer bjöds det på en sval avslutning. Hallonsorbet med jordgubbar och hallon samt inlagda krusbär. 
 
Delar ur kogänget inspekterar den Polaroid-bild som vi just framkallat. Mina fina, underbara vänner som jag saknar alla dar i veckan nu när vi inte ses på campus varje dag.
 
Vi hade tänkt be någon fotografera oss där i början av kvällen, men det glömdes snabbt bort. Men så strax innan vi skulle åka, när jag var lagom svettig och trött kom vi på att vi såklart behövde förevigas på bild. Det är minsann inte varje dag jag och maken är uppklädda! 
 
Eftersom jag fortfarande har känningar efter repövningen som jag skrev om här, så sparkade mina öron snabbt bakut av alla ljud. Trots att jag hade hörselproppar under hela middagen, så fick jag ont och blev trött. Därför gjorde vi sorti ganska tidigt. Runt midnatt kramade vi om alla fina personer och åkte tillbaks till vårt boende. Onkel enkel förtjänar ett helt eget inlägg och det dyker upp imorgon (lovar!). 
 
 
 
 

Paus

Pausade från alla måsten i lördags och tog ledigt från allt. Strosade runt på stan med mamma, köpte på mig ett gäng strumpbyxor, några baslinnen och lite underkläder. Sådant som är dödstråkigt att inhandla, men väldigt trevligt att upptäcka att man har nytt och fräscht av när det är dags att klä på sig. Det där med strumpbyxor är också spänande, för jag lyckas på något sätt alltid göra hål i mina efter en användning, men envisas ändå med att ha dem i en evighet. Det var därmed hög tid att köpa nya!

 

Stärkte oss med lite kaffe och sött inne på Biblioteks kaféet på hörnet, innan vi fortsatte flanera runt. Inne på pryl 1900, stötte jag på en helt fantastisk klänning! Den satt som en smäck, så den fick minsann följa med hem. Sedan blev det nästan bråttom hem till Rödäng, för att hinna byta om till tjejkvällen ute på stan. På agendan stod firande av kusinvitamin, med start På Hörnet, där vi tog en drink vid brasan. Jag beställde in Japan, en fruktig, orientalisk smakbomb. 

 Japan- Sake, grape, citron, ingefära/citrongrässockerlag, orange bitter
 

Vi lämnade så småningom de mysiga fåtöljerna vid brasan och gick in på Pinchos. Har aldrig varit där tidigare, men det var väldigt mysigt! Pampig inreding med en touch av cirkus samt mat i miniatyrformat. Maten var jättegod, men det krävdes fyra rätter för att jag skulle bli ordentligt mätt. Den enda nackdelen med stället var att man inte fick sitta hur länge som helst, så tillslut var det dags att gå vidare. 

 

Hamnade slutligen inne på torget vid Gotthards krog, där vi avrundade kvällen med ännu mer ingefära! 

 

Skånetrippen

Hade tidigare utlovat ett litet inlägg från när jag senast var nere i Skåne. Så här kommer en liten bildkavalkad…

 

Jag hängde såklart mest på campus, där några lärkare hade utställning. Men jag gjorde såklart mer än att hänga på universitetet...
 
Som att bada! Jag tog årets första dopp den 3 april ute i Lomma tillsammans med Matilda. 
 
Strosade sedan kring inne i Lomma, där jag en gång i tiden bodde i en liten stuga, bara ett stenkast från havet. Svängde förresten förbi där och drack en kopp kaffe och pratade lite minnen, innan jag hoppade på bussen till Malmö.
 

 Även inne i Malmö byggs det rejält och jag strosade runt längs kanalen en dag och tittade på allt som inte var där när jag för första gången satte min fot i Malmö tillsammans med mitt flyttlass.
 
Hamnade såklart i Stadsträdgården och fick se de första tulpanerna titta fram
 
...och små, bedårande irisar.
 
Sista kvällen bestämde jag och Sofia oss för att färga våra hårsvall med henna. Rött skulle det bli!
 
Sista kvällen ordnade vi även med grillat till middag. Några pinnar fick rycka ut som grilltänger.
 
Väl tillbaks i Örebro, hämtade sambon upp mig för middag på Stadsträdgården.
 
Stenugnsbakad pizza bjöd han på!
Jag tog en Bettan- Rödbetor, chévre, honung, valnötter, ruccola och parmesan. 
Mumsigt värre!
 

 

 


Gå i kloster

Jag la allt mitt krut på en artikel i tidningen, att jag helt glömde bort att skriva några rader om höstens boksläpp. Ett event som ägde rum i dagarna tre i Vadstena.  

 

Måndag den 14 november 2016 checkade jag och sambon in på Birgittasystrarnas gästhem. Vi hade nämligen fått äran att närvara på boksläppet av “Det som spirar ur snö”. Min vän tillika mentor och forna handledare, Mariana Mattsson, har skrivit en bok som till viss del utspelar sig hos Birgittasystrarna i Vadstena.  Mariana har nämligen själv spenderat ett år innanför klostermurarna i form av postulant, då när drömmen om ett nunneliv ännu spirade.

 

Väl framkomna där på måndagen inledde vi vår vistelse med att prova ett av stadens kaféer, Rådhus konditoriet. Stärkta av socker och koffein, checkade vi in på klostret innan vi begav oss ut på stan för den stora underklädesjakten, då min gigantiska packning visat sig innehålla allt förutom underkläder! Efter kvällsmaten blev det pyssel inför det kommande boksläppet dagen därpå. Den dagen var lugnet före stormen, då kristallglasen diskades och klostret gjorde sig redo för att ta emot den utvalda skaran av trädgårdsmänniskor som blivit inbjudna.

Birgittasystrarnas gästhem
 
Vadstena slott
 
Små kullerstensgator och fantastisk arkitektur
 
Små, mysiga butiker
 
 Röda tornet
 
'
Vadstena klosterkyrka, även kallad Blå kyrkan 
 
'
 
'

Tisdagen värmdes upp med ytterligare en sightseeing tur i Vadstena, med julklappsköp och provsmakning på ett annat av stadens kaféer, Gamla konditoriet. Ett ställe som jag föll pladask för, så inom kort kommer det ett inlägg om det kaféet. Sedan var det dags att svida om! Trädgårdsfolk minglade med nunnor innanför klostermurarna. De inbjudna fick lyssna på smakprov ur romanen som utspelar sig i Akkatjärn, en fiktiv plats som har vissa drag av Ammarnäs, något som trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson noterade på sin blogg.

 

Boksläppet var planerat som så, att alla som ville kunde delta i nunnornas dagliga böneverksamhet. Emellan bönerna serverades det god mat och fram på kvällen bjöd Larsviken på tilltugg. Chipsen som serverades i pappersstrutar fick samtliga besökare krydda själv med egna kryddblandningar som Mariana rört ihop. En väldigt trevlig dag med många skratt och en hel del mingel för trädgårdsingenjören i vintageklänning. 

Den tredje och sista dagen blev det den stora avresedagen. Jag och sambon som inte hade fullt lika lång resa som de andra framför oss, tog en långpromenad efter att vi sagt adjö till alla.

 

Weekend i Oslo

Tog en tripp över till Norge för att träffa Hella och Kristoffer. Spatserade inne i stan ena dagen och traskade upp på Kolsåstoppen dagen därpå. Njöt däremellan av god mat, många skratt och strandpromenader. 
 
 
 
 
 
Jag är så oerhört glad för att vänskapen finns där. Att vi alltid kan plocka upp den precis där vi lämnade den senast vi sågs. Det är sådant som sätter guldkant på livet och en sådan sak som verkligen betyder något.
 
 
 
 

Kretsloppshuset

I sommar har det jag mest varit ute och ränt känns det som. Bland annat så tog jag och Lovisa en roadtrip där i början av sommaren (vilket du kan läsa om HÄR & HÄR). Men trots ett antal inlägg om den fullspäckade dagen, så utelämnade jag ett charmigt ställe. Kretsloppshuset heter det och ligger i Mörsil, strax utanför Åre.

 
Det gröna taket föll jag pladask för, jag vill också bo i ett orangeri och ha ett tak av vin (samt kastanjevin, som dock inte är sunligt på denna bild). 
 
 
Den vegetariska, ekologiska buffén- En färgexplosion!
 
Morotssalladen som fick Lovisa att åka raka spåret till Konsum för att köpa 2 kg morötter, en citron och en bit ingefära. Sedan åt hon denna sallad varje dag resten av praktiken. 
 
 
 
 
 

Hönsen, trädgården, den småskaliga odlingen och huset som sådant bildar plattformen till och gör Kretsloppshuset till vad det är - Ett skönt grönt hus för alla sinnen.

 

 


Smaken av Lofoten

Vi tycks oss baske mig aldrig ta oss till Å. Inte så att jag nu har rabblat hela alfabetet i mina tidigare inlägg, utan att Norgeturen med Hurtigruttresa, Kabelvåg och roadtrip drog iväg rejält. Men då ska gudarna veta att jag sållat som bara den för att krympa ner bildmaterialet till det som faktiskt publiceras. Nåväl, håll i hatten för nu har vi anlänt till Å!
 

Vid slutet av E10, så hittar man Å. Där parkerade vi bilarna och tog en liten promenad längs vandringsleden som följer bergen ner till Lofotens sydspets.
 
 
 
 
 
Löpmeter efter löpmeter av torkställningar skymtades näst intill i varje by.
 
Här hänger det som ska bli torrfisk
 
Men rätt så snart blev vi hungriga och begav oss mot middagsbordet. Middag på en fin restaurang väntade. Restaurangen hette lämpligt nog Smaken av Lofoten och vette mot fiskekajen, så utsikten gick inte att klaga på. Inte heller maten eller det som serverades i glaset. Allt var tipptopp! 
 
 
 
Förrätten!
 
 
Varmrätten x 3
 
 
 
 
Glasen höjde vi för pappsen, som vid den tiden inte än hade fyllt, men snart skulle fylla 60 år. Tiden flyger verkligen, för själv har jag insett att jag faktiskt är 28! 
 
 
Desserten- En chokladälskares dröm!
 
Det var en kväll av samkväm, god mat och många skratt.
 
 
 
 

Lofoten

Efter en god natts sömn i Kabelvåg rullade vi upp till Lofoten. Pittoreska små fiskebyar, enorma tunnlar och fantastiska landskap svepte förbi utanför rutan.

 
 
 
 
Här och var gjorde vi små stopp. Vi gjorde oss ingen brådska med att snabbt ta oss fram, utan njöt av sevärdheterna längs den slingriga vägen. Ett stopp gjorde vi till exempel i glashyttan. 
 
 
Jag personligen är inte så mycket för nybyggnationer, men detta, åh vad vackert det var! Föll pladask för hur de använt sig av de befintliga materialen på platsen, så som kullen med sina stenblock. Grästaken som svajade i vinden och råspont på väggarna. 
 
 
 
Baksidan av glashyttan, med vy nedan
 
Men det fanns faktiskt en insida och där gick det hett till!
 
 
 
På andra sidan vägen så fanns det också ögongodis i form av ett världsmysigt kafé!
 
 
 
 
Även här hade jag kunnat flytta in direkt!
 
 
 
Att välja en bild inifrån var minsann inte det lättaste, men för att ni ens ska ha chans att orka skumma igenom detta inlägg så har jag valt ut bilden nedan. Naturmaterial som sten och trä, möter vinklar och vrår av färg och glas.
Scrollningskapaciteten ha ni nu övat upp, men jag väljer ändå att sätta punkt här och återkomma med en ny bildkavalkad imorgon. Smaken av Lofoten bjuder jag på då, vi ses!
 

 


Kabelvåg

Bilarna fick som sagt åka med ombord på MS Midnatsol, Hurtigrutten. Tack vare detta, så tog vi oss enkelt bort till platsen där vi skulle bo för natten. Lofotferie hette vandrarhemmet som vi bodde på, vilket är beläget i den lilla fiskebyn Kabelvåg. Vi valde att bo i Kabelvåg efterso vi inte ville bo mitt inne i smeten, men ändå nära från färjan som vi hoppade av i Svolvaer. Det visade sig vara ett fantastiskt val, eftersom stugan var mysig och omgivningarna fantastiska. Eftersom kameran redan var uppvärmd så blev det en liten fototur innan läggdags. 

 
 
 
 
 
 
 
'
 
 
 
 
 
Bildkavalkaden får nog lov att sluta här. Jag får återkomma med det som jag egentligen tänkt att skriva om, vistelsen när vi bilade på Lofoten. Det dyker istället upp imorgon, så håll ut!
 
 

 


Hurtigrutten

Det föll sig så väl att vi både hann bestiga Sveriges högsta berg (tack vädergudarna för det fantastiska vädret!) samt möta upp våra föräldrar i Abisko sent dagen därpå. I arla morgonstund rullade vi sedan från Abisko. Stannade till för att fotografera Lapporten innan vi rullade över till Norge och Harstad. Där vi inväntade vår färja, MS Midnatsol.

 
 
 

Frukostälskaren inom mig jublade när det stod klart att det vankades frukostbuffé ombord på båten. Fantastisk start på dagen för en frukostälskande själ! En hejdundrande utsikt hade vi också, då vi letat oss till panoramafönstren i aktern. Den norska fjorden som dansade förbi utanför tillsammans med en kopp kaffe och en chokladcroissant, det var minsann ingen dålig start på dagen (om än något koffein- och sockerstinn)! Men jag grundade i alla fall bra...

 
Inte världens bästa bild, eftersom den är tagen med en glasruta emellan. Men detta satt vi och tittade ut mot när vi frukosterde.  
 
 
Resten av dagen spenderades i en solstol uppe på soldäck. Ett och annat varv med kameran blev det såklart samt sightseeing ombord på båten. De färgkordinerade salongerna hade jag kunnat ta med mig hem, om än vissa förfasade sig över heltäckningsmattorna. Men det är något speciellt att tassa omkring barfota på mjuka heltäckningsmattor.
 
 
 
 
Kan du se fyren?
 
 
Det drygt 100 meter breda sundet har vi lämnat bakom oss. Vi befinner oss nu i Trollfjorden.
 

Vädergudarna var verkligen på vår sida under hela semestern, för Hurtigruten går nämligen inte in i Trollfjorden om det går sjö. Men eftersom vattnet näst intill låg spegelblankt, så tuffade vi in i fjorden där trollen sades bo. Att befinna sig inne i Trollfjorden var riktigt mäktigt! 1 000 meter höga fjällsidor som sträcker sig rakt upp mot skyn. Man kunde nästan sträcka ut armen och röra vid bergssidorna, så nära var vi! Sedan sträckte örnen ut sina vingar över oss, men vi misstänkte starkt att det var riggat för chanserna för att det annars skulle ha inträffat just precis då, känns som ganska små. Men det var ändå en väldigt mäktig upplevelse!

 

Jag fick inte riktigt kläm på vilken topp som var vilken, för inne i fjorden stoltserar både Trolltindran samt Blåfjellet. Men jag tror att Trolltindran ska vara lite högre, strax över 1 000 m ö h. 

Vi hade en heldag ombord på MS Midnatsol, så vi klev ombord på morgonen och av på kvällen. Hela Hurtigrutten, från start till stopp, är 126 mil och löper längs den norska kusten. Resan från Bergen till Kirkenes tar 11 dagar, det vill säga nästan två veckor. Visst var det fantastiskt att åka med, men det räckte med en dag för min del. Pappa summerade det hela med att vi plockat russinen ur kakan genom att åka uppe vid Lofoten (från Harstad upp till Svolvaer). Då vi hade tagit bilarna med oss, så kunde vi där på kvällen bara sätta oss i bilarna och rulla till vårt boende. Dagen därpå blev det ännu mer sightseeing och fortsatt firande av min pappa, som fyller 60 år idag! Men det får allt bli ett annat blogginlägg.

GRATTIS VÄLDENS BÄSTA PAPPA!!! <3

 

 

Tio saker att packa ner i toppturssäcken

 
  • Dauerbinda (för stukade fötter)
  • Första förband (för att stilla ev. blödningar)
  • Skavsårsplåster (skavsår kan dyka upp när som helst och du behöver kunna ta dig ner)
  • Regnkläder (man har inte alltid tur med vädret)
  • Termos med varmt vatten/litet gaskök (det är viktigt att fylla på med energi, helst varm sådan)
  • Energi i form av mat (typ grönpåse) & energitillskott (bars, nötter, bärremmar etc.)
  • Vätskesystem (typ Camelbak, min absoluta favorit från lumpen) Att dricka medan man går, det är grejer det! Vill man inte införskaffa ett vätskesystem så är en vanlig vattenflaska ett måste.
  • Kamera/mobil (för digitala minnen, om du inte svimmar på toppen)
  • Mössa och vantar (du ska upp på en glaciär)
  • Stegjärn &/ eller stavar (åter igen, du ska upp på en glaciär tillika Sveriges högsta berg)
 Inte direkt en toppturspackning, utan mer en fjällvandringspackning
 

Det senare saknade jag litegrann, ett par stegjärn hade inte varit så pjåkigt. Har inte direkt världens bästa grepp med mina Meindel kängor på snö/is. Att däremot ge mig ett par stavar hade nog inte varit så god idé, för jag hade nog mest varit förbaskad på dem. Tror att det är bra att ha övat och blivit lite van vid sina ”förlängda armar” innan man ger sig ut bland all sten. För förstå hur många hål det finns som man kan fastna med staven i!

 

Gällande minikitet med sjukvårdsutrustning så är det en kvarleva från min tid som sjukvårdare inom det militära. Fötterna är A och O, så det är bra att ha med sig lite saker utifall att olyckan skulle vara framme. Och för att klara fötterna så bra som möjligt kan jag varmt rekommendera ett par stadiga, väl ingångna kängor. Tillsammans med ett par vandringsbyxor samt en funktionströja som andas och en vindjacka, så är man redo för en topptur. Vill du ha mer info om vad du ska tänka på och hur du kan packa, så har Johanna skrivit mer utförligt om detta. Oavsett vad så kan det kanske vara roligt att få en annan ur gruppens perspektiv på en minnesvärd dag.

 

Top of Sweden

En av sommarens höjdpunkter var att traska upp på Kebnekaises sydtopp. För två år sedan, när jag och mina vandringskamrat Marja gick sträckan Abisko- Nikkaluokta, så tältade vi faktiskt precis vid foten. Vi var då lite sugna på att gå upp, men tog lyckligtvis vårt förnuft till fånga. Vi var trötta och slitna efter 9 mils vandring- Marja hade ont i ryggen och jag som gett mig ut med en stukad fot, hade lyckats dra på mig hälseneinflammation i den andra (det konstaterade farbror doktor när jag senare haltade in på Sjukan och senare hoppade ut på ett par kryckor). Men detta var bara en utsvävning och har inget som helst att göra med sommarens äventyr!

 

 
 
 

Tror det var i slutet på min andra arbetsperiod i Enaforsholm som Nils svängde förbi och hämtade upp mig. Jag slutade där vid tre, fyra, så vi kom inte upp till Sorsele förrän efter midnatt. Där och då rustade vi sedan för topptur, Hurtigruttresa samt Lofotenvistelse. Fick sedan några timmars sömn innan vi tillsammans med min bror och hans flickvän samt en av mina kusiner, rullade mot Nikkaluokta. Väl framme traskade vi bort till Kebnekaise fjällstation och ännu en liten bit till, innan vi slog basläger sent där på kvällen. Vi hann faktiskt värma upp sovsäckarna innan det var dags att klä på sig igen och börja traska. För vädergudarna var på vår sida, strålande sol och klarblå himmel gjorde att vi faktiskt kunde rusta för topptur. Men vi var lika medvetna om att allt hängde på vädrets makter. För hade det varit dåligt väder, med dimma och regn, så hade det bara varit att packa ihop och bege sig tillbaks till Nikkaluokta fjällstation. Vi hade enbart en dag på oss att ta toppen, eftersom vi dagen efter skulle sammanstråla med våra familjer uppe i Abisko.

 

Den första stigningen
Som tar en upp till denna minidal (fotot är taget rakt framifrån)
När jag tittade bakåt såg jag dessa två finisar- Bror och sambo

 

Riktlinjen är 10-14 timmar, kort sagt en ganska bra dagsvandring. Jag hade hört mig för med vänner och börjat förbereda mig på det övre spannet. Skjutsgrus och en hejdundrande stigning, såg jag för mitt inre, för det var det jag hade hört. Så jag hade verkligen stålsatt mig för det värsta, att ta tre steg upp och kasa två steg bak. Men riktigt så illa var det inte, för det visade sig vara STEN och inte grus som vi gick på! Det var förvisso brant hur man än gick och vi fick vara med om ett miniras under den tidigare delen av stigningen, men tack och lov så blev ingen träffad av stenarna som bestämde att röra på sig. Men det var ändå trevligare att gå uppför än nerför!

När man sedan hade avverkat ett antal höjdmeter och stod och tittade ner i Kaffedalen, så undrade man nästan om det ens var möjligt att gå nedför och sedan uppför igen, gick där verkligen någon stig?! Men stigen fanns där och den var fullt gångbar.  Väl nere i Kaffedalen, så blev det inte kaffesörplande som jag föreställt mig. Det var för varmt, utan istället blev det godisstund och iskallt vatten. Bärremmarna som jag och sambon tillverkat av jordgubbar och kiwifrukter var verkligen pricken över i:et och med lite torrkött till, så var båda salt- och sockerbalansen återställd. Sedan traskade vi upp och tog toppen, glaciären, i strålande sol och klarblå himmel.

När vi gått ännu en bit så kom vi till dessa rösen, som markerar platån som vätter ner i Kaffedalen
Kaffedalen har vi lämnat bakom oss och börjat stigningen mot den riktiga toppen.
 
Framme!
Från vä: Heidi, Lars, Johanna, jag och Nils
 
Ett tips för den höjdrädde, titta inte ner när du tagit dig upp! Man tycker att kroppen skulle ha förberett sig, att den haft åtskilliga höjdmeter på sig, men väl uppe så kom det visst som en överraskning för min knopp att jag befann mig på toppen av Sveriges högsta berg. Benen vek sig och jag blev alldeles illamående, så det där fotograferandet överlät jag till de andra medan jag vilade mig i form där på glaciärtoppen. En topp som jag hade trott skulle vara betydligt större än vad den visade sig vara, därmed så var det ganska trångt. Det var nämligen fler än bara vi som tyckte att den 20 juli var en förträfflig dag för en långpromenad.
 

Men jag var ganska glad över att det var en glaciär ändå, för det innebar att de första metrarna kunde man åka på rumpan! Perfekt när benen kändes som kokt spagetti, vilka tursamt hade stelnat till sig lagom till att all sten tog vid igen. Drygt 10 timmar tog vårt lilla äventyr oss och ändå hade vi supertur med vädret. Hade det börjat regna på vägen ner så hade jag väl varit kvar där än. För hala vassa stenar och brant lutning hade både varit trixigt att gå på, men sedan så hade även olycksrisken varit än mer överhängande. För det måste poängteras, ingen i gänget skadade sig. Alla kom vi skadefria ner till baslägret, utan att jag ens behövt röra mitt sjukvårdskit.  Glada och nöjda över dagens bedrift var det skönt att vaska av sig, äta en kantarellpasta och krypa ner i sovsäcken.

Imorgon så kommer det ett litet inlägg om 10 saker att packa ner i toppturssäcken. Det ni!

 

 

 


Om att laga mat utomhus

Jag och min sambo har tittat runt efter bra utomhuskök. Vårt enda krav har varit att man ska kunna kombinera gas och sprit, eftersom gas inte fungerar fullt lika bra när temperaturen kryper neråt. Det finns en uppsjö av stormkök på marknaden, men valet föll ändå på trotjänaren Triangia. Detta kök har jag använt sedan barnsben, det är stabilt och riskerar inte att blåsa omkull vid hård blåst, viket i bästa fall kan medföra att man får äta kall mat och i värsta fall att man får ringa brandkåren. Förutom att köket står där det står så finns det en mängd attiraljer som man kan välja till och sist men inte minst så är det en Svensk uppfinning!  

 

 Min vän Henkes Triangiakök, packeterad i en episk förvaringspåse!

Stormköket som fick oss på fall var ett Triangiakök med lite rymligare kokkärl och en vidare stekpanna. Materialet är hårdanodiserad aluminiumlegering, ett material som är upp till 50 procent starkare än vanlig aluminium och har en mycket hög nötningsbeständighet. Vi valde detta material eftersom köket blir lättare att bära, mer tåligt mot slitage och därmed håller längre samt är lättare att rengöra.

 

P.s: Oavsett var jag lagar min mat när jag är utomhus, så brukar jag försöka hålla till på en stenflisa. Detta gäller inte minst om du planerar att göra upp en eld utomhus!

 

 

Om att pausa på Öland

När jag lämnade Skåne åkte jag inte direkt upp till Lindesberg, utan tog vägen förbi farmor. Njuter för fullo av det mini sommarlov som jag nu har på Öland- Morgondopp i havet. Solvarm sand mellan tårna. Kaffe ute på trappan och så en sekatör i handen däremellan. LIVET! Passa på att lev det nu, för du har bara ett liv, vilket jag och resten av min hembygd blev brutalt påminda om för bara några dagar sedan.  

 

 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0