I helgen har jag och några kursare planterat vårt programträd, en Sorbus domesticai Alnarpsparken. Det var vår i luften och regn i håret. Det var jord under naglarna och i ansiktet. Precis så som det ska vara när man grejar och har sig!

 

 

 

 

I fredags var det en väldigt spännande dag: Det var Landskapsarkitekternas branschdag som gick i gult, orange och svart. Spännande föreläsningar och gott fika!

Lyckades prata mig till ett antal liter jord, så Hasselfors åkte tillbaks med tomt bagage. Lyssnade på flytten av Kiruna som hölls av White arkitekter. Drack kaffe med programrektorn och diskuterade ramschemat och masterutbildningar (jag råkade bli programrepresentant efter jag slutat som kårkassör). Åt långlunch med en vän som haft praktik och som jag därför inte sett på evigheter. Fick paket och var så där barnsligt glad över livet. Avslutade kvällen med tapas och supergod ingefärsöl. 

Jag har länge önskat mig ett koppställ, så att man slipper stänga in alla fina muggar. Jag gillar porslin och mina favorit muminkoppar har jag gärna hängandes framme. Jag har sneglat på de i inredningaffärerna, men förfasat mig över hutlösa priser, så när jag hittade ett på loppis för femton riksdaler så slog jag till. Garderade mig med färg och pensel och vips var den inte trärent längre. Men fråga mig inte varför jag endast köpte ett, jag hade i alla fall behövt en till, så många muminkoppar som jag har...

Om du frågar mig så tror jag att Muminfamiljen trivs ute i det fria snarare än att vara instängda bakom skåpsdörrarna i köket. 

Jag minns ur det var att springa ner till ladugården och hämta ägg. Tuppen var jag allt lite rädd för, men hönorna tyckte jag inte var lika farliga. Att plocka varma ägg från redet och sedan försiktigt, försiktigt bära dom upp till storstugan. Där mormor väntade med plättlagget. Det är ett litet kärt minne jag har. Så döm av min förvåning när jag kommer till min kursare och upptäcker att hon både har höns samt vaktlar!

 

Besökte en kursare, drack kaffe och grupparbetade. Gick även runt och knäppte några bilder, något annat kunde jag inte göra eftersom hon hardet så himla fint! Se själva och förundras över stadsnära lantliv och himmelsk inredning. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För någon dag sedan suckade farmor och tittade bortåt ett av hörnen på innergården och sa ”Tänk om det kunde bli något vettigt av det där hörnet.” Det dröjde inte länge förrän ett murmeldjur utrustat sig med diverse attiraljer. Korgvis med ogräs slets upp. Skottkärror fulla med sten plockades upp och rullades iväg. Ett antal kärror koskit hämtades nere i hagen och ett gäng platta stenar blev till en liten stenmur. Farmor önskade en liten gång till sin vattentunna, så det blev en liten ingång och några gångstenar. Hon hade tre gamla avloppsrör som hon inte visste vad hon skulle göra av, så de grävde jag ner så pass att de fick lite stabilitet. En stubbe att sitta på önskades också så den största jag kunde hitta rullades dit. Sedan tittade jag på den tomma blombänken och insåg att detta inte gick för sig. Nog för att det var ett hastverk, men helt bar hade jag inte hjärta att lämna den. Därför utrustade jag mig med en liten trädgårdsspade och grävde upp ett antal vårblommor: Scilla, stjärnöga och några påskliljor. Lökväxterna kommer att pryda sin plats i cirka två veckor innan de lämnar rum för aklejorna och de andra blommorna som inom sinom tid kommer att planteras här. Just nu råder det vårfägring i hörnet. Tyvärr glömde jag bort att ta både före- och efterbild. Däremot fångade jag en fika hos gammal farmor. 

Det är förresten något som jag rekommenderar samtliga att göra. Kasta inte dina påskblommor som du haft på bordet, låt narcisserna flytta ut i trädgården istället! Gräv ner knölarna på en plats där snön smälter undan relativt snabbt och gläds åt den kommande blomsterprakten. Ett tips vid planteringen är att behålla blad och stjälkar så att växten kan lagra den näringen till nästa års blomning. 

Påsken i år var lite ovanlig på så vis att jag inte firade hemma bland fjälltopparna. Istället har jag firat här bland snödropparna. På solen och vindarnas ö, Öland. Farmor har skämt bort mig med god mat, vi har varit ute och promenerat, pratat och påtat ute i jorden. Tittat på fåglarna som huserar vid fågelbordet så som gulsparv (Emberzia citrinella), talgoxe (Parus major) och Steglitsian (Carduelis carduelis). Speciellt den sistnämnda fågeln har vunnit en plats i mitt hjärta, för man kan inte bli annat än svag över denna lilla färgglada fågel! Farmor berättade även att det finns en sägen som säger att när fåglarna fick sin färg så var det några färgslattar över och dessa gavs till Steglitsian. Det säger en del om denna fågels fjäderskrud, men jag tycker den är riktigt charmig!

 

 

                                          Fotograf: Stefan Pettersson.