Jag vet, den senaste tiden har det blivit ett flertal tillskott under fliken ”En bra bok”, men jag kan inte hjälpa det! För jag har tagit upp läsandet igen och insett att jag har saknat att kura ihop mig med en bra bok i soffan. Men inte en sådan där tjock och tung sak som är ren och skär facklitteratur. Utan dess motsats, som en roman. Som man läser för att man tycker det är kul och inte för att man måste.

Och därför vill jag åter igen tipsa om en riktigt, riktigt bra bok som jag tyvärr just har läst ut. En bok som ingav mig en Breakfast-at-Tiffanys känsla med sina sidor fyllda av charm, kvick humor och värme. En bok med vintagekänsla från 50-talets London där allt är som ett enda långt cocktailparty.
     Eva Rice, författaren till denna drog, drar med en i historien om artonåriga Penelopes liv där komplicerade svartsjukedramer, hemligheter och magi spelar huvudrollerna. Boken förtrollade mig bokstavligt talat. Så rensa i kalendern, eftersom du väl har börjat så kommer du inte att vilja sluta. Taxituren får aldrig ta slut…

Jean-Dominique Bauby  är 42 år och framgångsrik chefredaktör för franska Elle. Han har tre barn och fru, som han lämnar för en yngre kvinna. Han befinner sig mitt i pulsen och det glamorösa livets mittpunkt när han under en biltur med sin son drabbas av ett slaganfall. Bauby blir totalförlamad och kan bara kommunicera genom att blinka med ett öga. ”Locked-in-syndrom” kallar läkarvetenskapen tillståndet, då patienten med bibehållen intellektuell förmåga blir instängd i sin egen kropp. Med hjälp av förlagsredaktören Claude Mendibil skriver han en bok med sina blinkningar som verktyg. Bokstav för bokstav, ord för ord. En blinkning ja, två för nej. Så dikterar han en häpnadsväckande läsupplevelse, ett vittnesmål om den fullständiga ensamhetens i dödens väntrum. Men också en uppfordrande hyllning till livet, kärleken och medmänniskorna.

Jean-Dominique Bauby dog den 9 mars 1997, tre dagar efter att boken publicerats i Frankrike. Två månader senare utkom den i Sverige och väckte även hos oss stor uppmärksamhet. I samband med utgivningen så visades en dokumentär om Baubys sista månader i livet. Efter att ha gjort succé på filmfestivalen i Cannes, så visade man i januari 2008 spelfilmen Fjärilen i Glaskupan.

En väldigt intressant bok som jag tycker att man bör ha läst. Blev helt fast efter jag läst om handlingen på omslaget. Jag trodde att den skulle var mer svårläst än vad den var, och nu menar jag inte att språket skulle vara för svårt, jag läste den inte på orginalspråk! Däremot hade jag skaffat mig den förutfattade meningen att den skulle vara lite dyster och tung. Men jag hade fel. Med sina 138 sidor så hann den aldrig bli tungsint. En nätt liten bok som inte tar allt för mycket av din tid i anspråk, i alla fall inte lästid. Tiden du sedan ägnar åt att analysera, det är upp till var och en.

Idag var dagen det gällde. Dagen då jag skrev högskoleprovet.

De yttre omständigheterna var goda, för det visade sig att det fanns en klocka på väggen, det var tillåtet att äta medtaget fika under provtiden samt sköna stolar, vilka man kunde gunga lite lätt på (vet att man egentligen inte ska göra det, men kunde inte motstå frestelsen). Så långt allt gott- om det nu inte hade varit för att jag min dummer tagit en rosenrotstablett på morgonen. En tablett som tillsammans med Ipren alternativt Alvedon skapar en härlig cocktail. För aldrig har någon haft så roligt när man skrivit nationella prov i matte D, det kan jag nästan garantera.  Då jag skrattade så jag grät –bokstavligt talat. Men hur som helst, jag hade lärt mig av mitt misstag och tog därför inte smärtstillande tillsammans med min rosenrot. Och därmed var min dag förstörd. För det enda jag ville var att dra täcket ovanför näsan alternativt väl i provlokalen, rulla runt av smärta på golvet. Men jag gjorde ingetdera. Utan jag fattade pennan och gjorde mitt bästa.

Kanske dags för alla resesugna vegetarianer att bege sig till Mexico och göra en insats inom sjukvården?
Om det nu skulle vara som killen till höger tror, att alla vegetarianer går säkra från att drabbas av svininfluensan.

Okej, var bara tvungen att publicera bilden. För jag tänkte om den fick mig att dra på smilbanden, så kanske någon annan också skulle bli road. Sedan har jag visst snöat in lite på svininfluensan.

En lite rolig miss, angående svininfluensan, till alla er som oroar sig ;)
Bild hämtad från Tjuvtittat och tidningsartikeln kommer från Västerbottenskuriren.

Imorse blev jag upprörd när jag fick veta att sprutorna som nu delas ut med vaccin mot svininfluensan innehåller skvalen dvs. hajleverolja. Syftet är gott, att stärka kroppens immunförsvar. Men det kan göras på annat sätt, nämligen genom vegetabilisk framställning. Men det är inte Svenska Hajföreningen som bestämma, utan några svenska politiker som bara tänker på att spara pengar. Inte verkar de tycka att det är oetiskt att fånga och döda hajar som pigghaj, en hajart som redan innan är hotad av utfiskning när man kan spara pengar!? De utrotningshotade hajarna lär inte jubla där nere på havsbottnarna - men det tycks inte göra något, för det viktigaste är ju att spara. Spara, spara, spara. De tycker jag är ett bevis på att man inte tänker längre än vad näsan räcker. När man inte har en tanke på att ens handlande ger konsekvenser.

   Jag vet inte men det tycks för mig vara en idé att varna alla fiskallergiker, om nu sprutorna innehåller hajleverolja. Så att det inte händer en olycka...Men det har man säkert gått ut med och meddelat. 
     För att klargöra min ställning angående vaccinationen för övrigt så tycker jag det är upp till var och en att ta det beslutet. Själv är jag tveksam. För min egen del så är jag inte rädd att drabbas, men man kan vara en bärare av viruset och smitta andra, vilket inte är någon kul tanke! Så jag väger för och emot. 

Har varit ute och lekt lite med sötnosen i snön som vräkt ner under natten.
 Passade på att fota, men det blev bara tre bilder.
Eftersom kameran lade av...

En sådan härlig bild. Kan inte sluta att le.
Kanske kan illustrera helgen också- superhärligt att vara i stugan!

Beckers har nyligen gjort om sin hemsida för att få den mer användarvänlig.
Kolla in fliken "Färgsättningsverktyget" där du kan ändra bilder till önskade färger och se hur ditt val kommer att te sig i verkligheten. Tror att det vara värt att sätta sig en stund och leka lite innan man fattar penseln för alla de som går i målartankar. Det enda jag skulle vilja måla nu är ungefär hela lägenheten, men den är ju bara tillfällig. Så det är nog bäst att jag låter bli...

1939 är ett viktigt årtal i dalahästens historia. Det var nämligen då den ställdes ut på världsutställningen i New York och blev därmed en symbol för Sverige. Den dagen förvandlades dalahästen från en leksak till ett prydnadsföremål.




Mitt nyaste bidrag till min samling.
En häst som jag fick av farmor!

Jenna Wilson är tretton år och har just börjat sjuan och det enda hon borde behöva oroa sig för är brösten som aldrig växer, den alldelens för blonda klasskamraten Ullis-Knullis som hon hatar och hur hon ska få Sakke snygg snygg snygg, att lägga märke till henne. Men Gud har inte skött sitt jobb. Hemma hos Jenna finns en rullator, en doseringslåda, en duschstol, peruker och anpassade möbler och skåp. Där lever nämligen en cancersjuk mamma. I taket i Jennas rum har hon och mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret. Under en av dem har hon gömt en dikt.
"Om du dör mamma så tar jag livet av mig"

En riktigt bra bok som jag sträckläste, för jag ville verkligen få reda på hur det ska gå för henne, eftersom jag själv inte kan förutsäga det. Så nej, jag fortsatte inte att läsa bara för att jag påbörjat boken. I ärlighetens namn så har jag aldrig "gett upp" en bok- utan tagit mig igenom hela. Oavsett om jag tyckt den varit bra eller dålig. Bara för att jag är en sådan person som inte vill ha saker halvgjorda.
Men Johanna skriver på ett sådant sett att man fångas av orden och verkligen vill fortsätta läsa!
Och bara en sista sak- Slutet är till för att läsas i ensamhet. Inte på en busstation (dock näst intill folktom, me endå..). I ensamhet ska det läsas. Och nej, jag vill inte se filmen!

Oh jag är så glad, så glad!
Jag har länge gått och spanat på det superdyra tyget som heter Stensöta.
Har haft det i tankarna i flera år, men har inte vetat vad tyget heter. Men så för en dryg månad sedan så tog jag kontakt med Ernst sekreterare, eftersom tanken på tyget föddes när jag såg honom klä om en gammal sittgrupp i trä med det tyget. Och så  bara efter en dag så ramlade ett mail in i inkorgen och jag fick svar på min fråga. Tyget som jag fallit så handlöst för hette Stensöta. Kärlek vid första ögonkastet!
MEN tyget visade sig snart vara svindyrt, runt 1200 kr metern! Har velat fram och tillbaks, för jag vill ju så gärna ha tyget. Precis DET och inget annat! Men samtidigt så är 1200 väldigt mycket pengar för en sådan liten bit tyg! Så jag har tvekat, klurat och funderat. Vägt för och nackdelar. Bollat fram och tillbaks med mig själv. Och avvaktat. Vilket jag nu kan tacka min lyckliga stjärna för! Eftersom jag igår nämligen vann, med lite hjälpt från min älskling, en auktion på tradera. 1,5 meter Stensöta blev min för ett väldigt humant pris om man jämför vad det egentligen skulle ha kostat mig! Så nu är jag så glad, så glad!
Ska nog sväva bort till sängen med morotskaka fulla magen och få mig lite skönhetssömn. För imorgon bär det av norröver till snöklädda landsskap! Snart är jag tillbaks där jag hör hemma :)

Nu ska det visst bli av ändå, de ska göra film av en hobbits äventyr!
Om lite mer än två år, i december 2011 så räknar man med att premiären ska bli av.
Men det kommer att bli två filmer och tvåan behöver man inte vänta lika länge på.
Utan den beräknas komma upp på biograferna exakt ett år efter dvs. 2012.

Någon fler än jag som längtar?

De ovan kanske man inte direkt skulle vilja bära.
Men dessa två skulle jag inte ha något emot om de hamnade i skohyllan...




Vad tycker ni? Vilka/vilket par skulle ni vilja bära?

I förrgår körde jag i ishalka hit till Umeå med släpvagn.
Så nu har jag och R. äntligen fått lägenhet och flyttat ihop! :)
Idag blev det heldag på stan med bl. a. modevisning, det är ju Umeå Fashion Weekend...

Från kolera till pest med kärlek

Det är midsommar och åtta vänner i mitten av de tjugo åker ut i skärgården för att fira: Frida, flickan med stans mest välsorterade skivsamling. Milla, som tar vad hon behöver och Måns som kan få vem han vill. Jens, bästa vännen som blev värsta svikaren. Teddy, Bajskungens son. Pepsi med titanskruv i foten och en dotter i plånboken. Carl som bär på en hemlighet alla redan vet om. Och så sist och definitivt minst: Tova, som bjöd dem alla.


I sommarnatten, fångade mellan minnen och nutid, får de för sig att leka Röda Vita Rosen.
En barnlek som i vuxna händer kan göra ganska ont. För visst är de vuxna?


Gillade verkligen denna bok! Sträckläste och när jag inte läste, så längtade till att fortsätta läsa. Att få vända blad i Mariette Glodecksbok var verkligen roligt. Läsvärd!

Har just fått igen mina väskor, genom att stå på den ena.
Kollade nu ner och såg att mina fötter vara bara.
Shit! Och sockarna som ligger längst ner...

Började med shopping, avslutade gårdagen med rundvandring på Kalmar museum. Där bl.a. utställningen KILLAR visades och en hel del annat.
Idag var det konstvandring i den omdiskuterade svarta byggnaden. Och konstpedagogen som guidade oss runt inne på Kalmar konstmuseum var riktigt bra! Sen var det slottsvandring och nu är det slottste på menyn!