Har inte kunnat sova något i natt. Har varit för nervös.
Har snott mig om ungefär tusen gånger i sängen.
Bitit på naglarna och försökt att sova.
Utan resultat.




För idag gäller det!
Och någon är VÄLDIGT nervös!

Bakom Roxys bardisk har jag spenderat de flesta av mina dagar här i Spanien.

Mina 150 färgkoordinerade lappar

One amaretto sour is coming up!

Bild tagen av fotografen som fotade oss förra veckan!

En av mina fyra kreationer- Miss Strawberry

Handrullade cigaretter med hushållspapper, någon?

Frozen strawberry daiquiri

Caipirinha

Det känns precis som hemma. Nästan i alla fall. I det avseendet att det luktar målarfärg och är byggnadsmateriel överallt. De håller nämligen på och renoverar nu när det bor så få här (det är bara jag och Dan). Dock så kommer nog nya gäster väldigt snart, gissningsvis imorgon. Just när målarfärgen torkat och slutat klibba. Klibbar gör dock fortfarande trösklarna, vilket jag upptäckte när jag klivit på en och lämnade snygga fotavtryck i hela lägenheten. Men det gick som tur var att tvätta bort!

Flytt målarfärgslukten och har varit ute och sprungit si då där 14 km. Törs nu äntligen säga att mina benhinnor har blivit bra, för det är inte första rundan jag är ute på! Dessutom är det ju sten och asfalt jag springer på, så jag är riktigt imponerad över att mina benhinnor inte protesterar. Så jag ska fortsätta med springandet, för det är himla skönt att komma ut och rensa tankarna. Nej, nu går min garderob iväg! Bäst att kolla vad som händer!!!

Igår var jag ute på äventyr helt själv, för Dan ville ha sovmorgon. Köpte en biljett på hop-on hop-off bussen, vilket jag starkt rekomenderar om man vill se så mycket som möjligt av staden, på så kort tid som möjligt. Dock så skulle jag rekomendera att köpa ett tvådagarskort, om man är intresserad av det mesta. Jag hann bara åka den blårutten...

Hur som helst, även fast jag kom till Sagrada Famílía vid halv tio, så stod säkert över tusen personer i kö utanför (jag skojar inte!). Kösystemet såg inte heller ut att ringla fram så snabbt, så jag skippade turistattraktionen nummer ett och åkte vidare (jag ska gå dit någon vardag)...

Åkte istället till Parc Güell

Den dubbla trappan vid ingången till Parc Güell

Mosaiksalamandern som vaktar den dubbla trappan

Entrépaviljongen med det ena grindhuset

Hypostylhallen där mosaikverk föreställande solen finns inbyggda i taket

Trappan upp till torget, observera droppstenarna under det vänstra taket!

Hela toget som hålls uppe av de 86 kolonnerna som utgör Hypostylhallen, är omgiven av en serpentinformad bänk täckt helt utav mosaik. Eftersom jag var där tidigt på förmiddagen hade folk inte hunnit sätta sig och dölja mosaikprakten (när jag gick där ifrån så var det dock fullsatt).

Närbild på mosaikprakten!

Otroligabyggnadsverk i sten!

En av parkens tre (kunde bara räkna till tre iaf) viadukter

Korsens kulle

Mitt motto är ska man göra något, så ska man göra det ordentligt! Och det i kombination med en hel del nyfikenhet, gjorde att jag besökte hela parken (och då menar jag hela, för jag följde t o m staketet en bit!) och om man följde en av alla parkens serpentinstigar så kom man till korsens kulle, där man hade vidunderlig utsikt över Barcelona...

Efter över tre timmars vandrande så hoppade jag på bussen igen och begav mig till Sarriá, ett litet ställe som var känt för dels sina bakverk, men visst även för att där skulle vara en sevärd kyrka. Det kan sägas direkt, kyrkan såg inte mycket ut för världen, men wow, när man klev in så blev jag bara stående. Fantastisk takhöjd med en stor kupol, målningar och små sidoaltare. Så man ska med andra ord alldrig dömma något till det yttre!

En av många bilder från Sarriá

Strosade runt på smågator, upptäckte ännu en kyrka bland alla husen. Åt en smördegsinbakad sak med fikon och mandel. Köpte med mig en mini chokladcroissant som jag la i ryggsäcken. Hoppade så på bussen igen och begav mig till Montestir de Pedralbes.

Men där gick det inte att komma in, för katalanierna hade tagit siesta och klostret var stängt. Och ligga på en stenbänk i två timmar hade jag ingen vidare lust att göra, så jag fortsatte vidare till Palau Reial. Vandrade runt i parken och fotograferade de olika statyerna, innan jag klev in i skuggan.

Efter att ha kommit mig igenom Palau de Pedralbes säkerhetskontroll så kunde jag vandra runt på de tre museérna (keramik, textil samt design). Textilmuseét var klart intressantast med magnifika klänningar som fick mig att önska att jag varit bra på att sy. Det var så intressant att jag tror jag gör ett helt eget intlägg om det. Men det blir inte idag.

Flaskkastning kallar jag det för. Det där som jag gruvat lite inför efter som jag vet hur bra koordinationsförmåga jag har. Eller snarare inte har. Så det var intressant, men eftersom både Nicklas samt Luca är så bra så lyckadesde lära mig några enkla knep. Sådana där smågrejor som man kan göra för att fånga kundernas uppmärksamhet. De där mer avancerade trixen lämnar jag till proffsen. För helt seriöst, skulle jag ens försöka göra som Nicklas eller Luca i baren så skulle det sluta med minst en krossadflaska, sprit överallt samt tomatröda kinder. Och det är jag rätt så säker på att inga kunder skulle bli imponerade av!

Luca vår flairinginstruktör

Men några små saker har jag tagit med mig från min dag i Parc de la Ciutadella. Flertalet filmklipp där Luca vår flairinginstruktör showade med så mycket som fyra flaskor (en var fullt tillräckligt att hålla reda på!). Men så har ju killen kommit trea i flairing EM 2007, så det säger ju lite om hans skicklighet...

Bild lånad av Dan på flairingflaskan

Ömma händer (flaskorna är gjorda av plast, metall och sedan ytterligare ett lager plast). Sedan så har jag eventuellt blivit en liten, liten nyans brunare (om man tittar riktigt noga...) Dan är dock röd och det ska man vara blind för att inte se!

Från vänster: Rozze, Nicklas och Dan

Avslutade sedan på champagnerian, världens bästa ställe. Trångt, mysigt och mycket servetter på golvet (fick reda på att ju mer servetter som ligger på golvet och skräpar, desto godare är maten). Och det var mycket servetter. Mycket servetter och mycket folk.Och inte undra på, för cavan var riktigt billig (90 cent glaset) och tapasen som Nicklas beställde in var riktigt, riktigt god.  Synd bara att sådana ställen inte finns i Sverige! Jag menar det är ju världens bästa förfestställe, där alla är glada och trevliga.

Cavastället nummer ett i Barcelona

Om jag och Dan skulle har gått ut ikväll, så skulle det ha varit dags att göra sig iordning. Men i ärlighetens namn så sitter jag i pyjamas, har en tvätt i maskinen som jag väntar på, har tränat samt städat rummet. Dan tycker jag är konstig som utsätter mig för sådana tråkigheter, speciellt en fredag! Nej, nu är det dags att sova, ska upp tidigt imorgon och åka buss tänkte jag. Få se om vädret tänker samma sak, för jag ska inte vara så tjurskallig att jag åker i en buss utan tak i spöregn!

Idag började vi inte förrän halv elva. Sovmorgon med andra ord.

Plus att jag hann med att göra det som jag så länge har funderat på. Nämligen fixa så att jag kan överföra bilder. Intressant det där att komma ut med en liten påse med grejor ur en spansk affär. Man vet som inte riktigt vad man bär med sig ut. Men det visade sig att kroppsspråk, några spanska ord samt lite engelska fungerade. För det fungerar, jag kan överföra bilder! Himla skönt att bloggen får bilder igen, för det blir lite lättare att läsa för er läsare. Men inget av detta vore möjligt om jag inte fick låna Dan, den nyblivna pappans dator! Så tack Dan!!!

Nå väl, idag på skolan har vi blandat collinsfamiljen samt den mycket starka Long island familjen. Det  blev tio drinkar idag med, men i princip bara två familjer. Älskar familjer, för det är lite enklare att pränta in än singeldrinkar. Så leve alla familjer säger jag!!!

'

I slutet så blev det även några shotar, närmare bestämt tre.

Denna skiktade sak är en Fourth of July.

Det är som en valvaka.

Fast i väntan på en bebis.

Dan ska nämligen bli pappa, och det snart!

Denna otroligt fina sak är precis det jag behöver just nu efter en lite tuff start på veckan. Men det är över nu och jag har storstädat hela rummet. Tagit bort den dåliga energin och gjort det till ett helt nytt rum. Det har blvit så förändrat att både Chris och Dan nu börjat hänga här inne. Och regnet som forsat ner de senaste 48 timmarna har upphört och luften är nu hög och klar. Regnvattnet och allt de dåliga har spolats bort och kvar är bara det sunda och friska...

Söndagen var helt och hållet underbar. Flydde från lägenheten och ut i solskenet med Chris. Vandrade runt på smågator, var på torgmarknad, åt de mest underbara bakverken och bara njöt av att se staden. Vi besökte Barcelonas katedral och hamnade på en gudstjänst. Eftersom vi ville fotografera så var vi tvugna att vänta och fick så sitta och invänta att prästen skulle tala färdigt. Alla som har varit på en gudstjänst vet att det kan ta ett tag, och det gjorde det. Men det var faktiskt ganska mysigt att sitta där i en proppfull kyrka med alla troende och lyssna på en präst som predikade på katalanska. Det som jag dock blev imponerad över var att sedan så tog alla vanandra i hand. Eller alla och alla, de som stod en närmast skakade man hand med. En väldigt fin gest!

Sedan när jag ändå var i gång gick jag fram med alla de andra och tog en oblat. Tänkte om jag nu närvarat under en hel gudstjänst så kunde jag i alla fall fullfölja. För ska man göra något, så ska man göra det ordentligt!

Barcelonas katedral

Fontänen i Parc de la Ciutadella

Staty utanför Barcelonas zoo

I bakgrunden skymtar Arc del Triomf

Arc del Triomf

Vandrade i Parc de la Ciutadella, studerade Arc del Triomf, åt en pizzaslice i närheten av Placa Reial. Provade masker på Barcelonetta, plockade snäckor på stranden...kort sagt jag hade sju helt underbara timmar!

Igår gick jag och Jenny ut på Boadas cocktailbar, en legendarisk vintage cocktailbar som finns omnämnd i våran skolbok (2250 cocktails). Närmare bestämt är det sex stycken här i Barcelona som är världsberömda och jag har nu övertalat gänget att vi borde besöka dem alla. De blev så förvånade över mitt intiativ, att de genast gick med på förslaget. Dock så är nästan alla utflugna över helgen till diverse länder som t.ex. Österrike.

En av mina skolböcker

Boadas Cocktail Bar rekomenderas  starkt! Ett tips är att göra som jag gjorde, diskutera fram en ny drink som inte redan finns och döp den sedan till något roligt. På så sätt kan man få precis det man vill ha, om man vet vad som går ihop med vad vill säga! Självklart är jag inte så slipad än så att jag klarar av det helt på egen hand (Nicklas är inte klar med oss än), men det är bartendern kommer in. En rådgivare som du kan diskutera fram riktigt goda drinkar med!

Bild hämtad från tomshardware.com

P.s: Jag lämnade ju min Canon camera hemma för att vara på den säkra sidan, så att jag inte blev rånad. Har precis som min moster förutspådde haft en hel del stunder redan denna vecka då jag ångrat det beslutet. Dock även stunder då jag inte ångrat mitt beslut. Dock så har jag min lilla Canon kamera med mig, men det är lite tekniska problem med att föra över bilderna. Så bilder kommer förhoppningsvis, men det dröjer lite...

Detta är en tokig stad. Så enkelt är det. Jag menar vart annars blir man inbjuden av andre presidenten till en utsåld stadio för att se en Champions league match? Eller stylad av en supermodell (Gloria som äger lägenheten är visst en känd spansk supermodell)? Och det på en och samma vecka...Jag frågar, var!?

Tänk svenska, ditt modersmål! Jag har nämligen inte använt mig av svenska språket så mycket under de dagar jag har varit här. För det blev som så att jag läser utbildningen på engelska istället, så nu är det engelska och spanska som gäller om dagarna. Det vill säga att när jag nu började skriva detta inlägg så började jag automatiskt skriva på engelska. Alla lektioner är ju på engelska, jag delar rum med Jenny som är från Amerika och alla anteckningar görs av bara farten på egelska. För för mig är det mycket svårare att multitaska och både lyssna på engelska, översätta och skriva ner till svenska och samtidigt inte missa något viktigt moment.

Men för att återgå till rubriken, vi ska längre fram under utbildningen komma på vår egen drink. Och utan att avslöja för mycket om den drink som jag utformat i huvudet, så kan jag avslöja att dett rör sig om jordgubbar i någon form. Jordgubbar och lite annat smått och gott...

Min aptit efter jordgubbarna som finns tvärs över gatan, samt att jag införskaffat supersött anteckningsmateriel med jordgubbar på, luktar som en jordgubbe (har body shops body butter) samt är väldigt förtjust i jordgubbsdrinkarna samt min nyligen införskaffade röda, italienska klänning har gett mig smeknamnet Miss Strawberry.

Jag har alltid varit imponerad av bartenderyrket, men nu är jag full av förundran. Har som aldrig tidigare insett hur kompetenta människor det faktiskt finns där bakom bardisken! För det är inte gjort i en handvändning att bli en bra bartender. Det krävs massor av kunskap. Men också träning och åter träning. Och det är precis det jag sysslar med nu. Blir fullproppad med kunskap som jag sedan ska omvandla på andra sidan bardisken till en drink. Och det ska inte bara vara ett glas med vätska, det ska vara något som för kunden är gott också. Och gott vet vi alla är en definitionsfråga. För det som är gott för mig, kan vara avskyvärt för någon annan.

Kod? Glas? Garnityr? Metod? Ingredienser? Fem frågor som jag ska ha besvarat innan jag börjar att blanda det kunden vill ha. Och fort ska det gå. Sedan ska det ske på rätt sätt- speed rac skall föjas, pistolgreppet skall användas, galsunderlägget får ej glömmas och om det är beställt en cocktail som kan varieras i styrka (t.ex. tabaskon i en Bloody Mary), så skall kunden konsulteras. Det är enormt mycket att tänka på och även fast vi bara har 4-5 timmars skoldag så är man ändå helt slut efter dessa timmar. Så jag har inte än varit ute och sett så mycket av staden, mer än Camp Nou och det jag sett när jag varit ute och sprungit (löparskorna har kommit till användning).

Idag var egentligen dagen vi hade tänkt börja att utforska staden på riktigt, men på grund av ihållande regnoväder så valde jag, Jenny och Dan att stanna inomhus. För det är vi tre som bor tillsammans med lite annat folk på detta ställe. För det är som en jättestor lägenhet, där varje rum är privat, men med gemensamma badrum. Sedan är det Rozze (juristen som jag gick på fotboll med) samt Britt-Marie en kvinna från Notting Hill, som också går kursen. Så vi är bara fem stycken i klassen, detta pga. att cirka sju stycken fick förhinder just innan kursstarten. Men det är bara bra, för det gör att vi får än mer tid bakom baren!

Jag kom i måndags, vilket innebär att jag bara har varit här i fem dagar. Att första utbildningsveckan är avslutad (är ledig lördag, söndag) samt att jag fått en känsla av staden som jag nu bor i. Och den känslan är bara positiv!

För jag har liksom min kusin gått och fallit handlöst för denna stad. Jag bara älskar Barcelona! Pulsen och den evinnerliga kreativiteten. För jag får nya ideér vart jag än tittar.

Sedan bor jag ju inte helt fel till heller, tio minuters promenad från centrum. Tvärs över gatan är det en frukt- och grönsaksaffär som alltid har super fräscha varor och brevid detta mekka ligger ett litet café som har jättegoda latte. Till vänster om huset där jag bor är ett bageri som förser oss med varmt nybakt bröd varje morgon.

På höger sida är det en liten affär som är absolut proppfull med världens vackraste väskor. De som känner mig inser vilken fara detta är och jag har föreslagit dubbla strypkoppel på mig själv till Jenny så jag inte går in.  För jag funderar helt allvarligt på att leva på nudlar så att jag kan köpa mig några fina väskor. För det skulle det vara värt det, eller? Nej förresten, jag behöver mina morgonjordgubbar och min latte och en morgontidning för att någon gång uppdatera mig om vad som händer och sker i världen. Fast då blir det New York Times, för de spanska tidningarna kan jag inte med. Så här bor alltså jag. Lugnt, trevligt och väldigt centralt.

Lite för centralt tycker Dan, som undrar hur jag och Jenny kan sova om nätterna. För utanför vårt rum går en lite större gata som konstant trafikeras av tutande bilister. Det svåraste är att somna, men när jag sedan sover, så sover jag djupt. Tillskillnad från Jenny som vältrar sig i sin säng.  Dock så vaknade jag med ett ryck första morgonen jag var här, eftersom jag trodde jag höll på att bli överkörd av en vespa!

Det var alltså en beskrivning av vad jag ser när jag står på min balkong. Eller rättare sagt min och Jennys balkong, för vi har en balkong i snirkligt gjutjärn som jag varje morgon går ut på i min pyjamas. Den är så stor så att jag precis rums att ligga på den och sola. Vilket jag gjorde i förrgår när solen sken. Låg i bikini och renskrev dagens drinkantecknningar medan jag försökt få lite färg (färgstatusen är fortfarande plus minus noll). Tittar jag inåt, så ser jag ett mycket ostädat rum där en svensk samt en amerikansk tjej samsas om ett mindre utrymme.

Två sängar, en garderob, ett sängbord samt ett litet skrivbord samt en stol ryms just så pass.  Inget anmärkningsvärt direkt, men tittar man så upp. Wow...takhöjden ger rummet en sakral känsla för det är minst 5-6 meter upp till taket. Handgjort tegel ligger på golvet i hela lägenheten och i köket finns både gasspis (som ingen annan är jag och Chris törs använda), en diskbänk i marmor samt en hoppasnde tvättmaskin som jag starkt misstänker är släkt med min mosters.  Solgult kakel i badrummen, som de också har lika imponerande takhöjd och antika dörrar. För lägenheten där jag bor är inte direkt nybyggt. Över hundra år har den på nacken och dörrarna är orginal dvs. de ställer till med lite problem...

Till och med balkongdörren är svår att stänga, men det går åtminstodne inte i baklås!

Dörrarna är svåra att låsa, men ännu svårare att öppna (ibland t.o.m. omöjliga- Dan satt inlåst en hel natt på sitt rum för att han inte kunde ta sig ut och han fick skicka nyckeln under dörren på morgonen när jag vaknade). Så frågan är inte OM det kommer att hända, frågan är snarare NÄR det kommer att hända!

Jag var ju faktiskt på fotbollsmatch i tisdags. Barcelona mötte Arsenal på ett utsålt Camp Nou. Men jag var där eftersom Barcelonas second president bjöd in oss (okej han gav Rozze två biljetter och jag hade turen att bli tillfrågad!). Så det var inga skruttplatser vi blev tilldelade, utan i som ena hörnet på femte raden. Så under första halvlek satt vi i princip i händelsernas centrum, för alla hörnor slogs från ”våran ” så kallade hörna. Det var hur häftigt som helst, till och med för mig som inte är fotbollstokig! Och när hela Camp Nou stod upp och jublade när det första målet kom- wow!!!

Arsenal mötte Barca, som spelade på hemmaplan

Nej, vi är inte överrens!

Men vi är det...

Samtliga bilder är tagna av mig, dock så med min "militärkamera"

Dvs. min lilla canon kamera. Vilken inte alls går att jämföra med min Canon 5D. Dock så blev det några bilder tagna i alla fall. Det jag gillar är jag lyckats fånga vissa speciella ögonblick (dock något suddiga!).

95 tusen satt bänkade inne på Camp Nou!!!

Filmteamet var på språng

Liksom kamerateamet!

Går inte att beskriva med ord! Det måste upplevas!

Helt klart ett event som jag inte ångrar att jag följde med på, om jag säger så...

Bild tagen från planet när jag flög över Alperna.

Bild från Weekendguide

Bartenderskolan i Barcelona, se upp för här kommer jag!

I helgen var det skattjakt. Eller snarare mamma var på skattjakt åt mig.
För hon trodde att hon visste vart den var. Men den var inte där hon trodde den var.
Och vi kunde konstatera att pappa hade rätt, den hade kastat i storstädningen.
Denna Den som jag pratar om är mina föräldrars LP-spelare som till min stora sorg alltså kastats!

För o så jag hade sett fram emot att få börja inhandla gamla Lp- skivor

och damma av dem som redan fanns. Men så har Lp-spelaren alltså gått i graven,

liksom många av dess syskon.

Illa!