En sång till livet

Jag bloggar inte så mycket längre. Ändå har jag så mycket att blogga om. För bakom kulisserna händer en hel del. Det är inte stiltje. Men eftersom man måste börja någonstans, så jag tycker vi inleder med överraskningen!

 

Vi har flera supertanter i föreningen, men en dam ligger oss lite extra varmt om hjärtat, nämligen hon som ser till att våra krukväxter lever när jag och maken bestämmer oss för att åka ut på tur. Hon som ALLTID ställer upp, vare sig det är blommor som ska vattnas, post som ska bäras in eller en hund som vill komma ut och kissa. Maud är kort och gott vår klippa som vi är så innerligt glada över att ha i våra liv! För att visa vår uppskattning så kidnappade vi henne i lördags och åkte till Stockholm där vi skämde bort henne lite. Först hade jag skojat lite om att handduk och gummistövlar var bra att ha, men efter att jag en dag råkade försäga mig att vi skulle till Stockholm, så blev det kläder som hon kände sig bekväm och fin i.

 
 
Före den stora överraskningen var i dock tvungna att få något i magen. En av de mysigaste platserna jag kunde tänka mig var Rosendals trädgård, så vi styrde kosan ditåt. Men vi var inte ensamma om att tänka den tanken…det var tjockt med folk! Lördag, första december. Dagen före första advent. Ute hade man gjort upp eld på muurikka-liknande eldfat, granar stod lutade mot växthusvägarna och ett litet växthus dignade av kransar som var till försäljning (till mer eller mindre hutlösa priser). Tänkte förnöjt på min dörrkrans som jag bara för någon dag sedan svängde ihop. 
Något som jag däremot blev inspirerad av och som jag funderar att pyssla ihop, är kloten av tall. Ser dem framför mig i olika storlekar, svävandes fem stycken tillsammans, över ett dukat bord.
 
Inne i butiken hade de försiktigt börjat julpynta, men det var lite för vitt för mitt tycke och smak.

Men de aprikosfärgade hyacinterna gillade jag! Såg dock ingen namnsort, men om jag skulle chansa- 'Gipsy Queen'.
 
Även dessa maffiga amaryllisarna föll jag som en fura för. Har dock en som blommar glatt på bordet, så jag behärskade mig- såg, men rörde inte. Sedan var det dags för lunch!
 
 
 
Jag övervägde att ta en vegansk macka, men maken hävdade att det inte gick för sig. Inte heller fick jag äta saffransbullar till lunch eller ens småkakor, trots att solen liksom pekade ut precis dessa! Att det inte blev några kakor kan ha berott på kombinationen av att enbart socker inte är fullvärdig mat samt att jag faktiskt inte tålde något av alternativen, allt var nämligen bakat på smör. 
 
Denna rätt skulle kunna döpas till rätten som överbevisade mig. Har aldrig tyckts mig tycka om vare sig sardeller eller kapris. Absolut inte i kombination! Trots detta beställde jag lamm fyllt med örter, sardeller och kapris. Tänke i mitt stilla sinne peta bort det till tallriken bredvid, men jag vågade smaka och den tuggan vidgade mina smaklökar. Det blev en riktig smaksensation! Sött, salt, syrligt, lent...
 

Maud som gillar att äta lite lättare till lunch tog en soppa på jordärtskocka som också såg hemskt god ut. Sörskilt tillsammans med butikens hembakta surdegsbröd.

 

Sedan var det dags att tuffa vidare in mot stan. Någon i baksätet var spänd av förväntan, men hade inte den blekaste aning om vart vi skulle förrän denna skylt skvallrade om vad som komma skulle. 

Själv har jag varit på Oscarsteatern en gång tidigare, för flera år sedan när Singing in the rain spelades. Lokalen gjorde då som nu, intryck på mig. Liten och mysig, men samtidigt överdådig med alla utsmyckningar och all sammet som finns inne på teatern.
 
 
 
 
Jag har varken sett filmen eller läst på så mycket om musikalen. Jag var väldigt dåligt insatt med andra ord. Men Maud hade tidigare uttryckt en önskan att se Så som i himmelen, och eftersom det var hennes dag blev det den. Lite extra glad blev jag såklart över att mamma och pappa gick och såg den för några veckor sedan och gav musikalen lysande recensioner.
 

Om det är någon fler som hade lika dålig koll som jag hade innan i lördags, så handlar musikalen om Kay Pollaks prisbelönta historia om dirigenten som återvänder till sin barndomsby och tar över den lilla kyrkokören. Han lär känna byns alla färgstarka karaktärer som bjuder på både skratt, tårar, dans, sång och kärlek. Jag sjöng till och med lite tyst när en ny tappning av ”kopp-sången” framfördes- En sång till livet. 

 
Efter stående ovationer från publiken gav vi oss ut i natten. Eller det kändes som natt eftersom det var så mörkt, men klockan var ju faktiskt inte mer än halv sju!
 
 
Fler än ett par ögon hade spanat in att Vete-katten låg bara ett stenkast bort. Självklart var vi tvungna att smita in där och ta en kaffe. Var sugen på en saffransbulle, men de hade endast en sak som jag kunde äta- en kanelbulle. Så kanelbulle fick det bli.
 
 
Jag tror att alla par har något som är speciellt för just dem, min och makens grej är att vi alltid suger i oss inspirationoch bollar idéer till framtida drömboende. Eftersom Nils råkar vara möbelsnickare i botten, så blir det en hel del spaningar på finsnickerier.
 
Grattis till att såga ut detta listverk! Tror jag skulle gråta en skvätt om jag fick detta uppdrag, men självklart fattar jag att just denna list är handfräst. Svärmor har nämligen en precis likadan i sitt kök. Men nog för att listningen, eller kronan i detta fall, var fin så var det de fasetterade glasrutorna jag föll för. Måste dock vara sjukt jobbiga att putsa, men jag tror att jag skulle kunna stå ut med det om jag fick ett burspråk med sådana glasrutor. 
 

Sedan var det dags att avrunda, men först lite fönstershopping! Iris hantverk bjöd på tovade tomtenissar. Väl tillbaks i Linde välkomnade ett tunt snötäcke oss.

 

Nolia Garden 2017

Snart kliver jag upp på Trädgårds Nolias scen, kör en favorit i repris. Inte för att jag ska prata om potatis i år igen, jag har nämligen fler strängar än så på min lyra. Men lite hortikultur i fjällmiljö blir det allt, för vid tolv idag ska jag berätta om Enaforsholms fjällträdgård, där jag jobbar som trädgårdsmästare. Sedan där vid 13.30 har jag förhoppningsvis hunnit samla andan lite, för då ska jag presentera några av alla de växter som naturens skafferi har att erbjuda. Hoppas vi ses!

 

 
 

Från Broadway till Duvemåla

I höstas när sambon fyllde år fick han biljetter till musikalen Från Broadway till Duvemåla, "musik från världens största musikaler". Han har nämligen länge velat besöka Örebros konserthus, nu efter ombyggnationerna färdigställts. Eftersom biljetterna inhandlades av moi, hade jag lyxen att välja från det gedigna programmet och föll för denna musikal som jag hade på känn skulle falla i god jord även hos min andra hälft. Vi ser nu spänt fram emot kvällen!

 

Till alla som har vägarna förbi Umeå, tycker jag ska försöka norpa åt sig de sista biljetterna till Umeås stora humorshow, Humorfestivalen! Låt oss alla fylla helgen med lite kultur!

 

 

Fruhippan

Min resa upp till Umeå kunde mycket väl ha varit för att mysa med släkten. Delvis är det en av förklaringarna, men mycket varför jag hamnade i Umeå berodde på att vi planerat in en fruhippa för min bandomsvän Sanna. Som några av er kanske kommer ihåg så var det dop här för ett tag sedan och då överraskade Sanna och Marcus alla med att själva skrida fram till altaret. Att de gift sig var vi självklart tvungna att fira och den fruhippan gick av stapeln i helgen. Frun blev tagen på sängen i Djupfors (Ammarnäs), överräckt en mycket spretig packlista och därefter kidnappad i en rosa onepiece med tillhörande brudslöja. Diverse uppdrag väntade längs vägen och ledde henne så småningom till Umeå, där jag och Sara-Helen dukat upp med picknickmat på hotellrummet (picknick ute i parken var uteslutet eftersom regnet stod som spön i backen). Vätskade upp och åt plockmat, uppladdning inför vad som komma skulle. Sedan lastade vi in oss i taxin, satte på Sanna en ögonbindel och rullade till Industrigatan 12. Jag har själv aldrig varit där tidigare, inte heller provat på den aktivitet som vi där utförde. Men det var riktigt roligt att dansa poledance! Roligt, men ansträngande, för det dröjde inte många minuter innan svettdropparna glittrade i pannan. Efter 90 minuters dans/styrketräning så var man både trött, svettig och mör. Så då satt det fint att åka tillbaks till hotellet, snygga till sig och sedan gå ut och äta en bit mat. Min mobilkamera som blev skadad illa däran av sekatören i benfickan tidigare under säsongen, kunde inte föreviga några bilder. Däremot så knäppte Sara-Helen glatt med systemkameran, så inom kort kanske det blir bildkavalkad här på bloggen, som förevigar såväl mat och efterrätt som drinkarna på dansstället som vi besökte efteråt medan kvällen övergick till natt. 

 

 
Det glada gänget av barndomskamrater.
Regram från Linn Skum (tjejen med det svartvita linnet)
 
 
 
 

Dopet

Sedan sjätte klass har vi hängt ihop. Trots att jag sedan gymnasiet har varit ute och flängt. Bott på Island, blandat drinkar i Barcelona eller pluggat till trädgårdsigenjör nere i Skåne.

 Bild från våren 2012 när jag bodde i Göteborg
 

Idag döps Undis, Sannas yngsta dotter. Jag kan tyvärr inte närvara eftersom timmarna inte räcker till när man behöver åka si sådär 300 mil tur och retur. Men jag är med i tanken. Så idag bär jag min absoluta favoritklänning och hoppas att solen skiner över byn vid vägs början, Ammarnäs, och att tårtan smakar minst lika gott idag som på världsbästa kondiset!

 
 
 

Fredag på Nolia Garden

Helgen har varit till brädden fylld av skojigheter! Jag och sambon åkte i torsdags upp till Umeå eftersom jag skulle föreläsa på Nolia Garden. Vi intog Hotell Ottosson Westberg,men en snabb googling ger dig nog inte alltför många träffar, eftersom det är min moster och hennes mans hus. Där har vi blivit bortskämda med god mat, massage och himmelskt sköna sängar.

 

 

 

På fredagen föreläste jag 13.30 och jag kan villigt erkänna att före dess så blev det inte så mycket flanerande på mässan. Jag kom mig knappt in, för jag fanns inte med på listan. Men eftersom jag lyckades övertyga killen i dörren att jag faktiskt skulle föreläsa klockan halv två så släppte han slutligen in mig. Annars hade jag hållit föredraget ute i hallen, så pepp var jag! Men jag blev som sagt insläppt och efter en halvtimme på scen så var det dags för mig att kliva ner. Fikade lite och gick omkring och njöt av att ha överlevt. Tittade på de olika mässutställarna, knöt lite kontakter och lyssnade när min mentor Mariana pratade sig varm på scenen, innan vi traskade hemåt för tacomys och konsert.

 

 

 

Där på fredagskvällen intog Markus Krunegård Sagateaterns scen. Sagateatern är en av Umeås mest charmerande byggnader och har tidigare varit biograf. Den gamla, stilfulla interiören med rejäla lampetter och medaljongtapeter är intakt och gav ytterligare en dimension till herr Kunegårds texter- Ett färgskiftande skuggspel på väggen. Till skillnad från mitt sällskap som jag gick dit med, så har jag lyssnat på honom tidigare. Men hans texter gjorde sig så mycket bättre live, musiken blev intensivare och textraderna mer brännande. I slutet fick Markus & Markus stående ovationer och jag klappade även glatt för arrangören, Markus Westberg. Min kusin, tillika grundare av Stella event som bjöd gänget på denna helkväll. En riktigt skön avslutning på en lång dag!

 

Och vinnarna är...

Besökarnas röster är nu räknade och jag kan glatt meddela att Lisa, Rasmus och Karin kammade hem publikens förstapris med Stadsoldarens trädgård. Är så himla glad för mina vänners skull! 

 

Besökarnas röster i tävlingen Inspirationsträdgårdar från Hvilan vuxenutbildning gick till Dark forest, fest i fablernas värld

 
 

Ölands skördefest

Det har blivit tradition att hoppa på tåget och bege sig över till solens och vindarnas ö. Sista helgen i september äger den rum, skördefesten. Årets sista stora händelse innan ön går in i vinterdvala och endast de bofasta är kvar på ön. Jag älskar skördefesten! Kanske beror det på att jag är hemskt svag för loppisar och loppisar fullkomligt kryllar det av under denna helg. Du hittar en loppis i var och varannan buske, kort sagt där du minst anar det.

 

 

Högst oklart hur många loppisar jag och farmor bromsat in för att besöka, men många har det varit. Ett och annat mysigt kafé har vi också besökt, när kaffetarmen dragit åt. Två av dessa är Kaffetuppen och Havtornsgården. Även Capellagården är värd att nämnas, en plats som jag minst en gång per år besöker. För mig är Capellagården en plats för inspiration. Extra kul var det i år eftersom en fin vän till mig börjat studera där.

 Gott fika
 
Capellagårdens entré
 
 
Högt i tak, både upp till nock men även mellan lärare och elever.
Underbar atmosfär att arbeta i, här syns lektionssalarna där de med textilinriktning oftast håller till.
 
 
 
 Kajsas vävstol med tillhörande maskot
 
 
Handdukar i batikmönster hade textileleverna tryckt upp dagarna innan jag dök upp med min kamera.
 

Men jag spanade inte enbart mönster och textil när jag var där ute.
Lite äppel, peppel hann jag också med att kika på. För odlingslinjen visade upp en mängd odlingsvärda äpplen.
 
 

På kvällarna har vi ätit gott och kurat skymning. Druckit te i stearinljusens sken och läst dikter. Jag har även fattat pennan och skrivit några nya, full av inspiration efter en fullspäckad helg. Loppisfynd och recensioner över två av Ölands mest besöksvärda fik kommer inom kort. Håll ut!

 

 


Aida

I början av förra veckan, innan influensan satte sina klor i mig så blev jag bjuden av en vän på opera! Passerar ofta Malmös operahus, då det ligger längs den slinga som jag brukar springa. Men jag har aldrig varit där inne! Men innan vi tog oss in blev det köttfärspaj med gula kantareller, vin och presentutdelning. Liliana fyllde nämligen år, så jag tycke inte det var annat än rätt att jag fick bjuda på middag och presenter innan operaföreställningen.

 

 

Det var inte vilken opera som helst utan Aida. Jag grät så att tårarna rann medan solisterna sjöng ut sin olyckliga kärlek på italienska. De är tur att de finns textning, för annars hade jag inte hängt med allt för bra. Handlingen i Giuseppe Verdis opera baseras på att den etiopiska prinsessan Aida tillfångatagits och blivit slavinna i Egypten, där hon tjänar kungens dotter Amneris. Den egyptiske generalen Radamès, som är Amneris tilltänkte make blir dock passionerat förälskad i Aida och ett triangeldrama uppstår.

 

Stod var förövrigt något som vi i publiken gjorde efter ridån fallit, då stående ovationer smattrade i salen. Jag klappade så mycket att det tillslut pulserade i händerna, men så var det också en oerhört vacker och helt oemotståndliga opera. Jag bestämde mig där och då och detta absolut inte är sista gången jag bänkar mig i operahuset, dock så måste jag komma ihåg att ta med mig en näsduk!

 

European i-Tree conference

Igår anordnades den första europeiska konferensen för ekosystemprogrammet i-Tree och jag var självklart på plats. I-Tree används för att räkna ut värdet av ett träds ekosystemtjänster (t.ex. luftrenande, dagvattenreducerande etc.) och hur mycket detta är värt i kronor och ören. Men ibland stannar det där, resultatet blir inte mer än siffror på ett papper. Syftet med konferensen var att ge siffrorna en mening, att få oss att hitta åt de där argumenten till varför man ska plantera träd som tillsammans med den faktiska statistiken lyfter varandra till helt nya nivåer.
 
 

 

Jag hade privilegiet att lyssna till David Nowak, John McNeil, Francisco Escobedo, Keit Logie, Craig Hallam, Kieron Doick, Ceci Konijnendijk samt Janice Ansine som är grundaren av Treezilla. Totalt blev det åtta talare, från Australien, Canada, England, USA och Sverige. En kvinnlig talare, så där har vi något att jobba mot. Men å andra sidan så är det positivt att där var en kvinna samt att om man ska plocka de främst inom området så ser man nog till kompetens snarare än kön. Dock så hoppas jag att vi inom de närmsta åren får fler framstående kvinnor inom detta område. Men nu kanske du undrar hur jag egentligen hamnade på denna konferens? Jag kan villigt erkänna att det inte alls var säkert att det hade blivit så, för jag var nämligen dubbelbokad den dagen. För samtidigt som i-Tree konferensen gick av stapeln så ägde även en konferens inom trädgårdsterapi rum. Panik när jag insåg att de var på samma dag (det här med planering har jag lättat lite på den senaste tiden nu när jag pensionerat mig från kassörsskapet). Så jag blev tvungen att välja och valde i-Tree av den enkla anledningen att under min förra kurs i Trädvård, så hade jag en fantastisk kursansvarig vid namn Johan Östberg. Det är samme man som arrangerade gårdagens konferens och eftersom allt han gör alltid håller en extremt hög kvalitet så kändes denna konferens som något som man inte fick missa (speciellt inte eftersom vi studenter fick gå gratis). En väldigt lärorik dag som lättades upp något av en rundvandring i vår oerhört vackra park: Sol, vårblommor och trevliga människor.

 

 


Annorlunda är bra!

Det är inte riktigt fredag den 20 mars, men när den dagen infaller så kommer mina fötter att gå i alla regnbågens färger! Visst kan detta även ske på en måndag, men just den fredagen är speciell. Speciell på så sätt att Nathea har utmanat alla skolor och arbetsplatser samt övriga som vill delta, att hylla våra olikheter. Natheas storasyster Noelle har nämligen Downs syndrom, vilket hon själv beskriver så här:”Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor. 


Nu gör vi skolan och världen mer färgglad och mer kärleksfull! Hjälp mig göra den här skoldagen till en rolig dag full av färger! Hjälp mig fylla FB och Instagram med fötter i regnbågens alla färger!
Dra på dig olika sockor du också och dela detta till alla du känner! Alla är välkomna att vara med! Hälsningar Nathea Anemyr

 
Vad väntar du på, dra på dig dina mest färgsprakande sockar!
 

Jens Lekman

Förra helgen var jag och mina kombos och lyssnade på Emil Jensen. Vilken person alltså! En tunga skarp som stål. Där mellansnacket blev själva föreställningen, medan musiken blev sekundärt.
Hela Babel fick gåshud när gospelkören gjorde entré.
Sedan var det slut och jag ville bara ha mer, mer, mer!
 
 
 
 
 
 

Mellan raderna

I torsdags hade landskapsarkitekterna vernissage- Mellan raderna.

Man har högflygande planer för Helsingborg och dess bostadsområden
 
Varje kloss symboliserar en huskropp
 
Man kan bygga på många olika sätt...
 
Högt eller lågt.
 
Eller helt enkelt bara sväva iväg i det fria.
 
Vill man landa kan man göra det här.
I en fåtölj och öppna fotoalbumet som står på bordet.
Bläddra och titta ut...
 
 
 
 

Glitterfesten

Ikväll går den glittrigaste festen av dem alla av stapeln och jag ska självklart vara på plats! Paljettklänning och mask är sedan länge införskaffade och nu väntar jag bara på att få virvla runt på dansgolvet med mina vänner.
 
 
Silver och lila är kvällens färger...
 
 

Ammarnäs filmfestival

Idag händer det! Filmfestivalen ”Far Far Away” inleds i Ammarnäs. Idag och imorgon (11-12 juli) så kommer en mängd spännande dokumentärfilmer att visas, så om du har möjlighet tycker jag absolut att du ska besöka byn vid vägs ände! Tyvärr så måste jag jobba, men jag har ändå köpt biljett. För jag tycker detta är ett helt fantastiskt initiativ som jag verkligen stödjer av hela mitt hjärta.  
 
Bild lånad från Far Far aways hemsida (se länk ovan).
 
 
 
 
 
 

Prova skor hos Rut och Knut

Just nu pågår det en barnboksutsällning på Göteborgs konstmuseum under namnet A,B, Se! Utställningen riktar sig särskilt till barn, men jag skulle säga att gammal som ung kan roas utav den. Ture Sventon, barna Hedenhös och Tummelisa har nämligen hängt med länge och därför känns igen av de flesta.

Jagade själv detaljer med Sven Hemmels Ture Sventon. Klev in i en värld där man kunde prova skor i Rut och Knuts skoaffär och sedan bli liten tillsammans med Kaj Beckmans Tummelisa från 1967.

 

Så om du har barnasinnet kvar, blivit uppväxt med barna Hedenhös eller helt enkelt bara är nyfiken och befinner dig i Göteborgstrakten så tycker jag definitivt att du ska besöka utställningen som pågår fram till den 4 november!

 

 


Mitt möte med Bossen

Det är svårt att inte veta att Bossen det vill säga Bruce Springsteen har intagit Göteborg. Dock så trodde jag inte att jag skulle stöta på honom på gymmet igår!
 
Bilden lånade jag kort och gott från Expressen. Väl medveten om att jag kunde ha tagit en själv.
 
En man i solglasögon. Som såg lite bekant ut. Betyder ju inte att man känner personen, men att man på ett eller annat sätt setts förr. Så var det med denna man, som kort och gott kunde ha varit vem som helst. Det enda som egentligen utmärkte honom var den lilla skara av folk han hade omkring sig. Typ fem stycken, för det är inte direkt rusning till gymmet nu i sommarhettan. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan rusade in för att inte bli sen till träningen. Läser Expressen idag och inser vem jag egentligen stötte ihop med där i dörren.
 
 

Feminläggsprincipen

 Detta var något som Blondinbella tipsade om som jag tycker var lite intressant. Tänkte att alla andra bloggare som läser det här kanske är av samma åsikt. För de flesta vill skriva bra inlägg och ett kännetecken för ett bra inlägg är ju att det är något som ens läsare faktiskt vill läsa om:
 
Bild lånad av Emma
  • Frukostinlägg: Berätta något personligt som vad som kommer att hända under dagen.
  • Lunchinlägg: Få de äldre läsarna att tycka om dig t.ex. något om volontärarbete
  • Treinlägget: Skriv något som provocerar!
  • Middagsinlägget: Tona ner det provocerande med ett inspirerande inlägg.
  • Kvällsinlägget: Avsluta åter igen med något personligt. Något du funderat på etc.
Tips: Ska man bara komma ihåg en sak så kom ihåg att alla andra fungerar precis som dig själv, dvs. vid tre är du lättretlig och till kvällen vill du läsa något lättare. 
 
 
 
 

Blondinbella föreläser

Upptäckte just att alla mina inlägg från Bloggforumet 2012 i stort sett blivit opublicerade! Det kanske inte tycks som någon stor grej och det är det väl egentligen inte. Bortsett att jag faktiskt redan har skrivit det. Så här kommer en liten uppfräschning från vad redan alla andra hunnit skriva- Att Blondinbella ägde. För så var det faktiskt, bland Underbara Clara, Trendenser och många andra starka kvinnor så lämnade Blondinbella helt oväntat det djupaste avtrycket...

 

Dock var hon bara tvungen att Twittra lite innan starten...

 

Har som alltid trott att hon varit den där blonda populära tjejen, men det var i själva verket tvärtom. Hon var den där tjejen med stora bölder i ansiktet som ingen ville prata med. Så därför startade hon en blogg där hon skrev om sin låtsasvärld där hon var den populära tjejen med det glamorösa livet. Hon hittade kort på en fiktiv historia varje dag om en tjej som inte existerade. Men så en dag steg hon fram och avslöjade sitt rätta jag. Startade klädkollektionen Classified Collection, men av helt fel anledning. Insåg att man måste brinna för det man gör och inte bara ha pengar i sikte. För lite oväntat så hatar blondinbella kläder. Men hon gav inte upp för det utan startade ganska nyligen tidningen Egoboost, en tidning om ”karriär, självkänsla och utbildning” som hon själv beskriver den. En tidning som enligt henne vill förmedla synen på att dina negativa tankar sätter krokben för dig själv, om du bara släpper dessa tankar så kan du klättra. Så satsa på det som gör DIG lycklig! Så tänkte Bella när hon startade Spotlife, ett bloggnätverk där 25 000 bloggare är anslutna. Andra saker som Bella tipsade om var att:

  • Hitta en produkt som du gillar och som du brinner för. Dock får den inte vara för mycket du, för då kommer du aldrig att kunna sälja företaget vidare.
  • Allt man undrar över finns på Google. Bella googlar alltid när hon vill få ett snabbt svar. Är du på en föreläsning, fråga!
  • De flesta av oss måste bli bättre på att lyssna och våga känna efter inåt istället för att bry oss så mycket om vad de runt omkring oss tycker.
  • Bestäm dig för att leverera och se till så att du också gör det!
  • Våga lita på din magkänsla och kör!
 

Kristina från Duvemåla

 

En dröm gick i uppfyllelse i helgen. Jag har alltid varit svag för Kristina från Duvemåla. Gått och nynnat på sångerna från mammas skivor från musikalen. Jag nynnade och gungade, precis som Kristina gör i musikalen. Förstod till en början inte riktigt vad texterna handlade om, men att någon måste finnas var ju uppenbart till och med för mig! Annars så hade de aldrig tagit i så som de gjorde!

 

 

 

 

Jag förstod betydligt mer än så nu i helgen när fina Riikka bjöd med mig på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon hade nämligen en biljett över till en musikal som min kusin promt inte ville gå på, kunde till och med betala bara han slapp. Han behövde dock inte betala mig, det behövdes nämligen ingen övertalning för att få mig att följa med. Det enda som krävdes var att fylla vattenflaskorna, greppa toarullen och se till att smärtstillande fanns tillgängligt. Det låter absurt, men redan då led jag nämligen av hamstersymptomen så allt detta behövdes i alla fall till en början. Sedan kom gåshuden och guldet blev till sand och en viss person satt som i extas där uppe på balkongen.

 

 

Björn och Benny har verkligen lyckats. Tidningarna bekräftade detta redan innan vi gick in, men det var inget mot mina egna förväntningar. Mina förväntningar var nämligen skyhöga, nu när en sann barndomsdröm var på väg att förverkligas.

 

 

Allt var perfekt, bortsett från mina hostattacker och mitt lilla torn av snorpapper. Drömmen slutade med stående ovationer innan jag däckade på bussen tillbaks till Borgå.

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0