Jag bloggar inte så mycket längre. Ändå har jag så mycket att blogga om. För bakom kulisserna händer en hel del. Det är inte stiltje. Men eftersom man måste börja någonstans, så jag tycker vi inleder med överraskningen!

Vi har flera supertanter i föreningen, men en dam ligger oss lite extra varmt om hjärtat, nämligen hon som ser till att våra krukväxter lever när jag och maken bestämmer oss för att åka ut på tur. Hon som ALLTID ställer upp, vare sig det är blommor som ska vattnas, post som ska bäras in eller en hund som vill komma ut och kissa. Maud är kort och gott vår klippa som vi är så innerligt glada över att ha i våra liv! För att visa vår uppskattning så kidnappade vi henne i lördags och åkte till Stockholm där vi skämde bort henne lite. Först hade jag skojat lite om att handduk och gummistövlar var bra att ha, men efter att jag en dag råkade försäga mig att vi skulle till Stockholm, så blev det kläder som hon kände sig bekväm och fin i.

 

Något som jag däremot blev inspirerad av och som jag funderar att pyssla ihop, är kloten av tall. Ser dem framför mig i olika storlekar, svävandes fem stycken tillsammans, över ett dukat bord.

Inne i butiken hade de försiktigt börjat julpynta, men det var lite för vitt för mitt tycke och smak.

Men de aprikosfärgade hyacinterna gillade jag! Såg dock ingen namnsort, men om jag skulle chansa- 'Gipsy Queen'.

 

 

 

Jag övervägde att ta en vegansk macka, men maken hävdade att det inte gick för sig. Inte heller fick jag äta saffransbullar till lunch eller ens småkakor, trots att solen liksom pekade ut precis dessa! Att det inte blev några kakor kan ha berott på kombinationen av att enbart socker inte är fullvärdig mat samt att jag faktiskt inte tålde något av alternativen, allt var nämligen bakat på smör. 

 

Denna rätt skulle kunna döpas till rätten som överbevisade mig. Har aldrig tyckts mig tycka om vare sig sardeller eller kapris. Absolut inte i kombination! Trots detta beställde jag lamm fyllt med örter, sardeller och kapris. Tänke i mitt stilla sinne peta bort det till tallriken bredvid, men jag vågade smaka och den tuggan vidgade mina smaklökar. Det blev en riktig smaksensation! Sött, salt, syrligt, lent...

 

Maud som gillar att äta lite lättare till lunch tog en soppa på jordärtskocka som också såg hemskt god ut. Sörskilt tillsammans med butikens hembakta surdegsbröd.

Sedan var det dags att tuffa vidare in mot stan. Någon i baksätet var spänd av förväntan, men hade inte den blekaste aning om vart vi skulle förrän denna skylt skvallrade om vad som komma skulle. 

 

 

 

Jag har varken sett filmen eller läst på så mycket om musikalen. Jag var väldigt dåligt insatt med andra ord. Men Maud hade tidigare uttryckt en önskan att se Så som i himmelen, och eftersom det var hennes dag blev det den. Lite extra glad blev jag såklart över att mamma och pappa gick och såg den för några veckor sedan och gav musikalen lysande recensioner.

 

Om det är någon fler som hade lika dålig koll som jag hade innan i lördags, så handlar musikalen om Kay Pollaks prisbelönta historia om dirigenten som återvänder till sin barndomsby och tar över den lilla kyrkokören. Han lär känna byns alla färgstarka karaktärer som bjuder på både skratt, tårar, dans, sång och kärlek. Jag sjöng till och med lite tyst när en ny tappning av ”kopp-sången” framfördes- En sång till livet. 

Sedan var det dags att avrunda, men först lite fönstershopping! Iris hantverk bjöd på tovade tomtenissar. Väl tillbaks i Linde välkomnade ett tunt snötäcke oss.

Snart kliver jag upp på Trädgårds Nolias scen, kör en favorit i repris. Inte för att jag ska prata om potatis i år igen, jag har nämligen fler strängar än så på min lyra. Men lite hortikultur i fjällmiljö blir det allt, för vid tolv idag ska jag berätta om Enaforsholms fjällträdgård, där jag jobbar som trädgårdsmästare. Sedan där vid 13.30 har jag förhoppningsvis hunnit samla andan lite, för då ska jag presentera några av alla de växter som naturens skafferi har att erbjuda. Hoppas vi ses!

 

I höstas när sambon fyllde år fick han biljetter till musikalen Från Broadway till Duvemåla, "musik från världens största musikaler". Han har nämligen länge velat besöka Örebros konserthus, nu efter ombyggnationerna färdigställts. Eftersom biljetterna inhandlades av moi, hade jag lyxen att välja från det gedigna programmet och föll för denna musikal som jag hade på känn skulle falla i god jord även hos min andra hälft. Vi ser nu spänt fram emot kvällen!

Till alla som har vägarna förbi Umeå, tycker jag ska försöka norpa åt sig de sista biljetterna till Umeås stora humorshow, Humorfestivalen! Låt oss alla fylla helgen med lite kultur!

Min resa upp till Umeå kunde mycket väl ha varit för att mysa med släkten. Delvis är det en av förklaringarna, men mycket varför jag hamnade i Umeå berodde på att vi planerat in en fruhippa för min bandomsvän Sanna. Som några av er kanske kommer ihåg så var det dop här för ett tag sedan och då överraskade Sanna och Marcus alla med att själva skrida fram till altaret. Att de gift sig var vi självklart tvungna att fira och den fruhippan gick av stapeln i helgen. Frun blev tagen på sängen i Djupfors (Ammarnäs), överräckt en mycket spretig packlista och därefter kidnappad i en rosa onepiece med tillhörande brudslöja. Diverse uppdrag väntade längs vägen och ledde henne så småningom till Umeå, där jag och Sara-Helen dukat upp med picknickmat på hotellrummet (picknick ute i parken var uteslutet eftersom regnet stod som spön i backen). Vätskade upp och åt plockmat, uppladdning inför vad som komma skulle. Sedan lastade vi in oss i taxin, satte på Sanna en ögonbindel och rullade till Industrigatan 12. Jag har själv aldrig varit där tidigare, inte heller provat på den aktivitet som vi där utförde. Men det var riktigt roligt att dansa poledance! Roligt, men ansträngande, för det dröjde inte många minuter innan svettdropparna glittrade i pannan. Efter 90 minuters dans/styrketräning så var man både trött, svettig och mör. Så då satt det fint att åka tillbaks till hotellet, snygga till sig och sedan gå ut och äta en bit mat. Min mobilkamera som blev skadad illa däran av sekatören i benfickan tidigare under säsongen, kunde inte föreviga några bilder. Däremot så knäppte Sara-Helen glatt med systemkameran, så inom kort kanske det blir bildkavalkad här på bloggen, som förevigar såväl mat och efterrätt som drinkarna på dansstället som vi besökte efteråt medan kvällen övergick till natt. 

 

Sedan sjätte klass har vi hängt ihop. Trots att jag sedan gymnasiet har varit ute och flängt. Bott på Island, blandat drinkar i Barcelona eller pluggat till trädgårdsigenjör nere i Skåne.

Idag döps Undis, Sannas yngsta dotter. Jag kan tyvärr inte närvara eftersom timmarna inte räcker till när man behöver åka si sådär 300 mil tur och retur. Men jag är med i tanken. Så idag bär jag min absoluta favoritklänning och hoppas att solen skiner över byn vid vägs början, Ammarnäs, och att tårtan smakar minst lika gott idag som på världsbästa kondiset!

Helgen har varit till brädden fylld av skojigheter! Jag och sambon åkte i torsdags upp till Umeå eftersom jag skulle föreläsa på Nolia Garden. Vi intog Hotell Ottosson Westberg,men en snabb googling ger dig nog inte alltför många träffar, eftersom det är min moster och hennes mans hus. Där har vi blivit bortskämda med god mat, massage och himmelskt sköna sängar.

På fredagen föreläste jag 13.30 och jag kan villigt erkänna att före dess så blev det inte så mycket flanerande på mässan. Jag kom mig knappt in, för jag fanns inte med på listan. Men eftersom jag lyckades övertyga killen i dörren att jag faktiskt skulle föreläsa klockan halv två så släppte han slutligen in mig. Annars hade jag hållit föredraget ute i hallen, så pepp var jag! Men jag blev som sagt insläppt och efter en halvtimme på scen så var det dags för mig att kliva ner. Fikade lite och gick omkring och njöt av att ha överlevt. Tittade på de olika mässutställarna, knöt lite kontakter och lyssnade när min mentor Mariana pratade sig varm på scenen, innan vi traskade hemåt för tacomys och konsert.

Där på fredagskvällen intog Markus Krunegård Sagateaterns scen. Sagateatern är en av Umeås mest charmerande byggnader och har tidigare varit biograf. Den gamla, stilfulla interiören med rejäla lampetter och medaljongtapeter är intakt och gav ytterligare en dimension till herr Kunegårds texter- Ett färgskiftande skuggspel på väggen. Till skillnad från mitt sällskap som jag gick dit med, så har jag lyssnat på honom tidigare. Men hans texter gjorde sig så mycket bättre live, musiken blev intensivare och textraderna mer brännande. I slutet fick Markus & Markus stående ovationer och jag klappade även glatt för arrangören, Markus Westberg. Min kusin, tillika grundare av Stella event som bjöd gänget på denna helkväll. En riktigt skön avslutning på en lång dag!

Högst oklart hur många loppisar jag och farmor bromsat in för att besöka, men många har det varit. Ett och annat mysigt kafé har vi också besökt, när kaffetarmen dragit åt. Två av dessa är Kaffetuppen och Havtornsgården. Även Capellagården är värd att nämnas, en plats som jag minst en gång per år besöker. För mig är Capellagården en plats för inspiration. Extra kul var det i år eftersom en fin vän till mig börjat studera där.

Capellagårdens entré

 

 

Högt i tak, både upp till nock men även mellan lärare och elever.

Underbar atmosfär att arbeta i, här syns lektionssalarna där de med textilinriktning oftast håller till.

 

 

 

 Kajsas vävstol med tillhörande maskot

 

 

Handdukar i batikmönster hade textileleverna tryckt upp dagarna innan jag dök upp med min kamera.

 

Men jag spanade inte enbart mönster och textil när jag var där ute.

Lite äppel, peppel hann jag också med att kika på. För odlingslinjen visade upp en mängd odlingsvärda äpplen.

 

 

På kvällarna har vi ätit gott och kurat skymning. Druckit te i stearinljusens sken och läst dikter. Jag har även fattat pennan och skrivit några nya, full av inspiration efter en fullspäckad helg. Loppisfynd och recensioner över två av Ölands mest besöksvärda fik kommer inom kort. Håll ut!

 

Jag hade privilegiet att lyssna till David Nowak, John McNeil, Francisco Escobedo, Keit Logie, Craig Hallam, Kieron Doick, Ceci Konijnendijk samt Janice Ansine som är grundaren av Treezilla. Totalt blev det åtta talare, från Australien, Canada, England, USA och Sverige. En kvinnlig talare, så där har vi något att jobba mot. Men å andra sidan så är det positivt att där var en kvinna samt att om man ska plocka de främst inom området så ser man nog till kompetens snarare än kön. Dock så hoppas jag att vi inom de närmsta åren får fler framstående kvinnor inom detta område. Men nu kanske du undrar hur jag egentligen hamnade på denna konferens? Jag kan villigt erkänna att det inte alls var säkert att det hade blivit så, för jag var nämligen dubbelbokad den dagen. För samtidigt som i-Tree konferensen gick av stapeln så ägde även en konferens inom trädgårdsterapi rum. Panik när jag insåg att de var på samma dag (det här med planering har jag lättat lite på den senaste tiden nu när jag pensionerat mig från kassörsskapet). Så jag blev tvungen att välja och valde i-Tree av den enkla anledningen att under min förra kurs i Trädvård, så hade jag en fantastisk kursansvarig vid namn Johan Östberg. Det är samme man som arrangerade gårdagens konferens och eftersom allt han gör alltid håller en extremt hög kvalitet så kändes denna konferens som något som man inte fick missa (speciellt inte eftersom vi studenter fick gå gratis). En väldigt lärorik dag som lättades upp något av en rundvandring i vår oerhört vackra park: Sol, vårblommor och trevliga människor.

En dröm gick i uppfyllelse i helgen. Jag har alltid varit svag för Kristina från Duvemåla. Gått och nynnat på sångerna från mammas skivor från musikalen. Jag nynnade och gungade, precis som Kristina gör i musikalen. Förstod till en början inte riktigt vad texterna handlade om, men att någon måste finnas var ju uppenbart till och med för mig! Annars så hade de aldrig tagit i så som de gjorde!

Jag förstod betydligt mer än så nu i helgen när fina Riikka bjöd med mig på Svenska Teatern i Helsingfors. Hon hade nämligen en biljett över till en musikal som min kusin promt inte ville gå på, kunde till och med betala bara han slapp. Han behövde dock inte betala mig, det behövdes nämligen ingen övertalning för att få mig att följa med. Det enda som krävdes var att fylla vattenflaskorna, greppa toarullen och se till att smärtstillande fanns tillgängligt. Det låter absurt, men redan då led jag nämligen av hamstersymptomen så allt detta behövdes i alla fall till en början. Sedan kom gåshuden och guldet blev till sand och en viss person satt som i extas där uppe på balkongen.

Björn och Benny har verkligen lyckats. Tidningarna bekräftade detta redan innan vi gick in, men det var inget mot mina egna förväntningar. Mina förväntningar var nämligen skyhöga, nu när en sann barndomsdröm var på väg att förverkligas.

Allt var perfekt, bortsett från mina hostattacker och mitt lilla torn av snorpapper. Drömmen slutade med stående ovationer innan jag däckade på bussen tillbaks till Borgå.