Det är något visst med tegel. Så stadigt och rustikt, samtidigt som det inte är oföränderligt. För med tiden får ytan patina och karaktär, likt oss människor som blir med rynkor. Ett bevis på att tiden sätter sina spår.

 

Nu ska jag dela med mig av ett litet projekt som jag för stunden går och dagdrömmer om, välkommen in…

 

 Här bodde den oerhört växtintresserade tvätterskan Emma Stenlund i ett rum på 4 x 4 meter. Ett litet krypin, fyllt av blomster- Till och med kopparna blommade!

Även fast Kulturbotaniska håller till här på Gammplatsen så spirar det inte utanför stugknuten. Däremot så spirar mina idéer, dock är kravet på planteringen att det ska vara billigt att anlägga och i princip helt underhållsfri.

Majorelle på vår balkong

Med inspiration från Majorelle, den marockanska trädgården som går i kleinblått, cerise och citrongula toner.

Man ska hålla vad man lovat! Därför tänkte jag ta med dig på en liten rundtur på Malmö Garden show och vi börjar med att glänta på denna dörr…

Nya användningsområden för gamla ting. Tomma olivdunkar fylls med jord, färgstarka pelargoner och kryddväxter. Bland frodiga vinrankor helgas siestan med lite ouzo och meze.

Varning! Det är hönsmammevarning på detta inlägg, för jag är mer än stolt över att presentera mitt lilla skötebarn, Alnarp Community. Vi har fått en hel del publicitet sedan uppstart och det senaste i raden av alla stora projekt var att vi medverkade på Malmö Garden Show. Målet med trädgården var att uppmana folk att inte köra i samma gamla hjulspår, utan att våga tänka nytt och kreativt!

Odling behöver inte vara horisontell, det går minst lika bra att odla vertikalt!

Samodling är en gammal metod som kommit lite i skymundan. I en bra samodling så tar man tillvara på grödans skyddande och/eller gynnande verkan jämtemot de andra grödorna. Men vår samodling skulle inte bara vara vacker och funktionell, utan även ätbar. Allt vill vi ta tillvara på, för allt har vi fått till låns. Därför skapades även en installation av konservburkar, där regnvattnet tas tillvara på. Konservburkskonstellationen leder nämligen regnvattnet neråt längs tråden.

 

Lykkans designträdgårdar skapade denna lilla oas där en blå flod av ormöga och kryddflox flyter fram genom ett landskap av berberis, kantnepeta och gräs. Här finns även hammocken, sinnebilden för lugn och ro, som klätts i grönt.

 

Svävande grönska under trädens kronor. Silande ljus- Från mörkaste grönt till den ljusaste grönska i möte med vattenblänk. För ro och stillsam vila.

 

Detta är Luc Areks andra projekt i ’My Metallica’s garden trilogy’. Det han vill visa med denna trädgård är en mans liv, där han som pojke lekte stridsvagnssoldat. Senare i livet så gifter sig, går med i armén dör någonstans mellan träden. Var han en hjälte eller bara en vanlig man?

 

 

Pendelns rörelse återspeglar det som ramar in och stödjer rummet, men också i växternas mjuka yvighet. Det enkla, naturliga och vilda samspelar för att skänka spänning, men också ro.

Var är ditt land? Vem äger jorden? Vad händer när folk flyttar och slår sig ner eller hänvisas till en annan plats att bo på? Rötterna från vart man kommer sträcker sig till dit man hamnar. Förhoppningsvis till en plats som man själv får förfoga över och odla på. Men de som inte äger någon jord, var får de ta plats?

 

Glänta längtaväcker tanken om en flyttbar trädgård. Ett stycke natur som får en rumsgestaltning med de dragna rep, vilka lätt kan dras om efter tycke och smak. Med trädet i ryggen kan både fågel som människa luta sig tillbaks i den lilla tillvarons glänta.

 

 

Anna-Karin, lärare vid SLU levererade färg och form i kubik. Intressanta möten med rufsig grönska mot hård betong. Glansigt mot matt. Kontrastfärger möter varann- Grönt kysser rött, blått stöter på orange. Beroende på hur solen står varierar även tonerna som växterna går i, detta ger en föränderlig trädgård som ständigt överraskar

 

 

Tony Johansson, vinnare av trädgårdskampen visade upp sin vinnarträdgård som hade starka influenser av Egypten...

 

”Trädgården ska influeras av orientens mystik.

Ensam ska betraktaren sitta på sin tron”.

 

 

Ifjol så gick jag mellan Hemavan och Ammarnäs, den sydligaste etappen av Kungsleden. I år så hägrar Abisko och planeringen är i full gång. Jag och min vandringskamrat diskuterar allt från menyn för veckan till lärdomar från förra turen. Inte för att vi aldrig varit ute och vandrat innan, men förra året var första året utan mina föräldrar. Var ute en hel del till fjälls när jag var mindre, men när jag kom upp i övre tonåren ledsande jag. Jag behövde ju inte följa med, fick bestämma själv och jag bestämde för att inte äta russin på någon fjälltopp. Men så kom lusten tillbaks och förra årets vandring gav mig verkligen blodad tand. Så i år har jag en semestervecka och den har jag tänkt spendera på vandrande fot. För det finns som ingen bättre meditation än att bege sig upp till fjälls. Vattnet som porlar i bäckarna, en ljungpipas sång över vidderna och så den fantastiska utsikten. Den som nästan tar andan ur en när man drar ner dragkedjan på tältet om morgonen.

 

Innan jag lämnade Skåne för sommaren så gjorde jag och två vänner en tur till Sofiero slott. Slottspicknick, vandring i rhododendrondalen, fotografering, kulglass och så en massa inspiration!

Himmelriket för oss som är inom trädgårdssektorn