Tjusningen med handarbete och själva essensen i syjuntan är att sitta tillsammans med sina kompisar och snacka medan man handarbetar. Allt ifrån det senaste skvallret till jämställdhet och växtfärgat garn hinner avhandlas under handarbetsstunden. Syjuntan är inte död eller en landsbygdsföreteelse, den är i högsta grad levande vill jag påstå! När jag bodde i Göteborg deltog jag i en och här i Skåne deltar jag i en annan som går under namnet Mormorsrutan (jag kände mig givetvis tvungen att lära mig virka mormorsrutor).

Förr var handarbete inte bara en konstnärlig hobbyverksamhet, det var snarare ett måste för en självförsörjande person att man kunde stoppa sina strumpor och laga hålen i skjortan. Tyvärr är det idag billigare att köpa en färdigstickad tröja än att köpa garnet till den, för att inte tala om den tid det tar att sticka en tröja eller ett par sockar! Men allt kan inte räknas i tid eller pengar och det man själv har skapat har ett oerhört mervärde, i alla fall för mig.

 

Jag gör ett litet experiment med mig själv. Eftersom jag länge har dragits med en massa utslag i ansiktet så fick jag nog och testar en sak som en bekant till mig rekommenderat. Uteslut mjöl- och mjölkprotein. Sagt och gjort, nu har det gått två veckor av mina två provmånader och jag mår faktiskt redan lite bättre. Visst har jag en del utslag kvar, men huden är vårt största utrensningsorgan och man storstädar inte kroppen över en natt. Eftersom jag tidigare druckit mjölk med kaffe och inte alls är förtjust i havremjölk, så har även kaffet fått stryka på foten. Du kanske inte tycker att så mycket kan finnas kvar, men glutenfri pasta har visat sig vara helt okej och riskakor har fått en renässans. Nu när det dessutom är höst och därmed skördetider,så det finns gott om frukt och grönt. I min mugg skvalpar ej längre kaffe, utan grönt te och jag genomgår minst sagt en smärre omställning just nu. Framtiden får utvisa om detta är rätt väg att gå för mig.