Kofferten

Spanade in en koffert på lindeauktioner, en auktionsfirma här i krokarna som jag skrivit om tidigare. En koffert med slät och inte välvd ovansida skulle det vara, för min plan var att använda det som soffbord. Så plötsligt kom den ut och vi vann auktionen. Flaxet var på topp! Anna hade även vägarna förbi och hämtade upp den på utlämningen, så allt flöt verkligen på. Det flöt i alla fall på väldigt bra fram tills jag och Anna baxat i den i lägenheten. Ställde ner den med en tung duns framför soffan.

 
 
Den nätta, lilla soffan hade nog tagit ett skutt bakåt, om det inte varit för att väggen tornade upp sig bakom. Kofferten var nämligen lika lång som soffan! Kofferten tog totalt över, vilket jag hade kunnat förutse om jag varit framme med måttbandet. Så istället för soffbord fick den ett nytt användingsområde. Puttade nämligen den bakåt och fick istället fungera som sittbänk, viloplats samt förvaringsmöbel till ett gäng växter. Det blev också bra, även fast det inte riktigt blev som jag hade tänkt.
En ypperlig sovplats tyckte lilltjejen som Nils är gudfar till,
som kröp upp med en filt och la sig för att vila på kofferten.
 

Paraflax

En sak som bara måste finnas i en hall, är någonstans att lägg undan sitt paraply. Växlar gärna mellan regnjacka och knähöga stövlar och paraflax. Det senare alternativet är bra om man behöver ta anteckingar eller inte vill känns sig som en blöt hund i sin sommarklänning. Sambon kom så hem med den perfekta lösningen- En hink. Så nu stoltserar kopparhinken i hallen med paraflax och skohorn. 

 
 
 
 
 

Loppissommaren

Sommaren har bjudit på ett antal loppisfynd. Jag har ramlat över dem lite varstans, så som i en lada mitt ute i ingenstans, hos en bekants farmor och så vidare. Bland annat så har jag kommit över en hel del fint porslin. Men även glasburkar, en och annan kakburk, ett helt gäng kakformar samt någon kofta har jag lyckats släpa med mig hem. Till min sambos stora förvåning så orkade vitrinskåpet faktiskt svälja allt som jag drog hem i porslinsväg. Han hävdar dock att det börjar bli aningens fullt…

 
Den stora flaskan, på den undre bilden, använder jag som vas. Just nu står däri några aroniakvistar som börjat skifta i rött. Av presenttekniska skäl så syns dock inte alla loppisfynd på bilderna, men ni kan räkna med att få se resten av fynden i framtiden!
 
 
 
 

Den proteinrika frukosten

Har landat i Norrland. Hemhemma. Jagar mygg halvhjärtat med ena handen, men tillslut tycks den lilla på mina fötter få nog av surret. Raja hoppar upp och tar den i munnen. En lite för proteinrik frukost för min smak. Jag föredrar mitt morgonkaffe, helst utan myggtillskott.

En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem var att tvätta, både mina kläder och lånade. För när jag vaknade på dagen till Sannas fruhippa, så insåg jag att jag saknade kläder att ta på mig. Jag hade planerat fruhippan in i minsta detalj, men jag hade glömt en sak. Mig själv. Så när dagen var inne så hade jag varken en kofta eller ett par strumpbyxor till min klänning. Inte heller hade jag något annat än en lortig regnjacka som bokstavligt talat luktade koskit. Moster Gudrun kom till undsättning och lånade mig en somrig kofta. Mitt kusinbarn Tristans jacka som blivit för liten, visade sig passa utmärkt till mig och strumpbyxor fanns på ICA Maxi (fast när det väl var dags att klä upp sig så glömde jag att ta på mig dem). När jag inte tvättat, så har jag diskat. Jag har skrubbat mina loppisfund så det stått härliga tider till! Jag hamnade nämligen på loppis igår och loppis för mig är verkligen sommar!

 
Uppläggningsfat från Gustavsberg (de grårandiga till vänster), blommiga porslinstalrikar (både flata och djupa) samt en stor glasflaska som kommer från Umeå bryggeri. Har tänkt att använda den senare som golvvas, medan den lilla dosan längst fram ska få sig ett nytt lädersnöre till locket. Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt ska de nog få plats i vitrinskåpet...
 
 
 
 

Skördefestfynd

Lovade att visa upp mina fynd från skördefesten. Utrymmet på fönsterbrädan börjar att bli krisartat litet, så jag har gått över till att samla på vaser. Jag har redan många vaser, men man kan aldrig få för många! Speciellt inte när man plockar blomster titt som tätt.
 
 

Vasen ovan är en mer klassisk vas, den som visas nedan är inte fullt så praktisk att fylla med vatten…Men alla borde äga en vas som är tillägnad torkade blommor. Varje vas har sitt syfte.

 

På Capellagården sålde de även handdrejade föremål, både riktiga konstverk men även mer misslyckade projekt. Jag som är svag för det udda föll såklart för denna lilla skål som jag fick ge en guldpeng för. Denna skål huserar nu kollektivets samtliga mandlar.

 

 


Mon amie

När Marianne Westman ritade Mon Amie för Rörstrand sägs hon ha fått inspiration från skvattram. Det franska namnet betyder Min vän, vilket jag personligen associerar med att skvattram dyker oftast inte upp ensam. Denna kopp fick jag av min fina farmor som för drygt ett år sedan listade ut att jag gillade mönstret.
 
 

Picknick är ett annat av Mariannes mönster som jag gillar skarpt. En karott utan lock köpte jag av just den anledningen för en tia för några år sedan. Jag använder den som skål.

 

 

 

 

 


Finbesök, valborg och vintageshopping

Jag har haft denna sköna böna på besök. Det var på tok för länge sedan vi sist sågs, en smärre evighet, men så fort vi ses plockar vi upp bollen hur lätt som helst. Jag har privilegiet att ha många fina vänner, men Hella och jag vi har alltid existerat. Vi är väldig olika, men också väldigt lika. Jag hade nog inte varit den jag är om inte Hella hade funnits vid min sida.

 
Hella skulle på 20-tals fest så vi markerade ut samtliga vintagebutiker på kartan och gjorde en strategisk plan så att vi skulle hinna med så många som möjligt.  Uppdraget var fruktsamt i slutet av dagen hade en äkta 20-talsblåsa inhandlats tillsammans med tidstypiska skor, en fjäder samt en broderad kuvertväska. Vi hade även provsmakat oss igenom en del av läckerheterna på stans bästa konditori, shoppat underkläder och skrattat så vi fått ont i magen. Kvällen dansades in i ett tält där min vän Elin spelade folkmusik. I slutet av föreställningen gick alla på dansgolvet ihop och dansade långdans ner till havet, där brasan tändes och våren sjöngs in.

 

 
Första maj fyllde Hella år! Uppvaktade så sig bör födelsedagsbarnet med kaffe och present på sängen, för att sedan bjuda på våffelfrukost i ett soligt kök. Pratade om Svalbard och isbjörnar, överlevnadsinstinkter och toppbestigningar. Tjejen har nämligen skidat på Svalbard!!! Där vi lunchtid skidade vi inte, utan gick mot tåget. Tiden går allt för fort när man har roligt, men samtidigt är det väldigt fint att den gör det för då vet man att man haft en fantastisk tid!
 

Loppisäventyr

Det gäller att succesivt drilla sina vänner! Första gången jag och min väninna Sofia hängde var jag en hårsmån från att köpa en palm (!), vilket jag inte gjorde och det eftersom jag redan hade hunnit lasta min ryggsäck till bristningsgränsen samt hade en påsa i handen. Det gick däremot inte lika bra med kaffet, som jag råkade salta. Salt och kaffe är ingen kombination som jag rekommenderar någon att testa.

Linus och Robin är två herrar som faktiskt inte var med på denna tur, men de flesta andra loppisrundor här i Skåne och som därmed har sett mig släpa på de mest udda ting. Som förra hösten då jag fick den ljusa idén att jag skulle köpa en lampa. Nu ska du inte tro att det var någon liten behändig skrivbordslampa, åh nej! Det var en ordentlig sak som var ungefär lika lång som jag är hög. Misstänkte att jag skulle få lösa en extra tågbiljett, men klarade mig tack och lov undan den extra utgiften när jag skulle frakta hem mitt fynd. Först tyckte jag faktiskt att den var förskräcklig med sina fransar och planerade att slita av tyget och måla lampfoten. Men så kom jag hem och den började sprida sitt milda sken och jag hade inte hjärta att göra någonting mer med den än att damma av den. Så nu står den där på mitt skrivbord och snuddar nästan taket, min storväxta lampa.

 

Lampor kan man heller inte få förmycket av, vilket en annan lamphistoria vittnar om. Även den utspelade sig förra året, just där när alla firade studenten. Varför jag kommer ihåg det så väl är för att jag smet iväg från alla festligheter för att hämta en italiensk ljuskrona, vilken jag hade fullt sjå att få hem på bussen. Sirliga blomster i metall lämpar sig inte för närkamp med vare sig studentmössor eller handväskor, men det gick och både jag och lampan kom hem hel.

 

Emmafåtöljen

Jag skulle inte handla något. Men inget blev mycket och det blev inte bara mycket, utan det blev stort också! För så fort jag sjönk ner i Emmafåtöljen visste jag det, den skulle få följa med hem. Hem på cykeln fick den åka, likaså kakburken, några hyllplanskonsoler, en stor vas som liknar en kotte samt några rankor av humle. Så mycket för att inte shoppa. Men jag tröstar mig med att pengarna faktiskt går till välgörenhet och att jag ägnar mig åt en shopping som inte tär på den redan ansträngda miljön.

 
 

Skinnväskan

Det är detaljerna som gör’t! Hur skulle jag få min loppade skinnväska mer personlig? Så sprang jag på en stor knapp och jag behövde inte fundera mer…

 
 

Tekulan

Jag pimplar te i tid och otid. Just därför är det lite så där extra fint att ha en skojig tekula. Denna från 50-talet i originalförpackning blev min för en krona. En riksdal hade någon präntat dit på baksidan av kartongen på den tid då det begav sig. Det var förresten exakt så mycket som jag gav till gubben som sålde den också. En krona, det är nog mitt billigaste fynd hitintills.

 

 
 
 

Det grova, det rustika

Det är något med grovt linne. Dess robusthet har jag alltid varit svag för och förstå då lyckan när jag stötte på dessa två handdukar på loppis! Min initial råkade det ju också vara inbroderad på handdukarna och därmed var saken avgjord- De fick följa med hem!

 

 

 

Fynden

Som jag tidigare skrev om så var jag ute på loppistur till ett helt makalöst ställe, vilket du kan läsa om här. Självklart givk jag inte ut tomhänt, utan detta ska jag på något sätt försöka få ner i min redan fulla väska...

 

 

 Som handen i handsken- Den blivande trädgårdsingenjören hittar en trädgårdsbok med fantastiska illustrationer för en guldpeng. Lätt att packa är den också!

 

 En bricka blev det också, även den platt och florainspirerad!
 
 

 


Loppis är poppis

Jag älskar loppis och jag vet att jag inte är ensam om det. Att hitta ett fynd, det där lilla som du gått och tänkt på länge kan ge mig en otrolig adrenalinkick. Få hjärtat att rusa lite fortare. Farmor visade mig just ett sådant ställe här på Öland…

 

 
Välordnat, i ståtliga rader stod alla pryttlar.
 
 
Gamla apotekare flaskor och burkar från Siwerts Färg-, Tapet- och Kemikalieaffär fanns där att hitta.
Tyvärr tillät inte riktigt min packning ett tillskott på si så där ett dussin flaskor, så de står fortfarande kvar på hyllan och väntar på sina nya ägare.
 
 
 

Solen & vindarnas ö

Jag befinner mig hos farmor på Öland. Njuter av livet, vilket för mig innefattar jordgubbar till frukost. Loppisturer. Trädgårdsspaningar. Fotografering. Morgondopp i havet. Ännu mera jordgubbar. Underbart god mat. Utflykter med picknickkorg. Löparturer på denna underbara ö samt en doft av salt, rosor och tång.

 
 
Utsikt från Långe Erik, fyren på Ölands norra udde som jag igår klättrade upp i. 139 trappsteg var det för att vara exakt, vilket är väldigt högt upp om man råkar vara höjdrädd!
 
 

Herr Heinz och hans bönor

Man tager vad man haver sa Kajsa Varg och eftersom jag gjorde chili och i samma veva fick ett gäng sticklingar så fick konservburkarna agera krukor. Det ser lite festligt ut tycker jag och ler snett åt min kombination- Herr Heinz konserver och det lilla gröna som sticker upp.

 

 

Sticklingarna är Crassula ovata (Paradisträd) som Totte tog med sig till universitetet här i veckan. Det är det som är det fina med att gå odling, plötsligt kommer någon med en växt som de beskärt kvällen innan och undrar om någon vill ha! Jag menar på hur många universitet händer det?! Tja, på Alnarp gör det! I alla fall i min klass och jag är så oerhört glad att jag har så otroligt fina klasskamrater! Nästan alla är som små solstrålar och jag är glad åt varje solstråle som omger mig!

 


Oh la la

Igår var det myslördag av stora mått må du tro! På min lista stod det ”Bara vara med fina vänner”. Sagt och gjort efter en 13 (!) timmars sömn så var jag fräsch som en nyponros och strosade Malmö runt med mina fina klasskamrater. Vände och vred på loppissaker, testade vintageklänningar och åt gott. Det där med att äta gott är något av ett kapitel i sig. För maten ska inte bara få det att vattnas i munnen, utan själva platsen ska vara inredd så att man känner sig hemma.  Mysigt och hemtrevligt ska de va’!

 

Så ja, jag har och kommer nog alltid att ha höga krav. Inget balanserande på höga stolar som jag knappt kommer upp på och där jag sedan måste sitta som en staty för att inte ramla ner. Nej en rejäl trästol ska det vara, allra helst en soffa, då mår jag som en kung. Vi hittade det stället, efter mycket letande så fann vi det på ett litet hörn i Södervärntrakterna- Bistro Oh la la!

 

Det hade en sådan intensivt mysig framtoning att jag nästan blev snurrig. Udda möbler, fransk brytning, hemlagad mat, en publik vinylspelare med en hög jazzskivor som jag och Sofia glatt gick igång på. Toppenställe för en långlunch eftersom mina höga krav faktiskt tillgodosågs där.

 

Rykande het pumpasoppa med gorgonzola och basilika!

Nybakt bröd och ett par koppar kaffe på det och gänget var som nya människor!

 

Förresten! Vill du själv hitta dit så är gatan Simrishamnsgatan och siffran 36.


Paketet med stort P

Idag fick jag paket. Eller rättare sagt, idag orkade jag gå ända till affären och hämta ut mitt paket. Fina mamma har nämligen vunnit en tradera-auktion åt mig och idag nådde paketet sin slutdestination.

 

Fin inslagning gav en känslan att det var ens födelsedag!
 
Bakelitbestick- Jag har saknat er!
 
Observera att jag aldrig haft några, men nu när jag är själv kan jag verkligen gå loss på dem utan att bekymra någon. För kräsmagade gäster så finns även "vanliga" om dessa fina inte skulle duga. Nu är nog planen att hitta åt några skedar (stora och små) så att samlingen kan bli komplett!
 
 

Fånga ballongerna

Barn kan i princip alltid få mig att dra på munnen. Att bli lite gladare liksom. Att sedan lillan kommer farandes med ett av mina favoritspel som jag hade när jag var liten gör ju inte saken sämre. Fånga ballongerna heter det och idag fascineras jag väl kanske inte så mycket av spelet i sig utan mer av de söta spelplanerna…

 

 
 
 

Mazetti

Jag är helt charmad av Mazzeti. Gammelrosa möter brunt när kakaoburken åker fram. Min burk är lite sliten. Men så tycker jag att det ska vara och den vaktar även min kakao precis som den ska.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0