Nu vill jag sjunga krympaskens lovsång. I våras visste jag knappt vad en krympask var, än mindre ägde någon. Men under Nolia trädgård, där jag i vanlig ordning medverkade, så föll jag pladask för detta otroliga hantverk som har tagit timmar och åter timmar att skapa.
För alla er som inte känner till vilket oerhört jobb det ligger bakom detta hantverk, följer här en kort förklaring. Med det sagt, är du en mästare på träsniderier så kan du snabbt hoppa över kommande stycke...
Först sågas en björkstam till en lämplig längd. Sedan borras ett hål i mitten, som sedan utvidgas med hjälp av stämjärn. Efter att hålet huggits lagom stort, görs finliret med en kniv. Sedan skärs en bottenplatta till, som ställs på botten av röret (även kallad laggen). Efter cirka ett år har bruken krympt så mycket att bottenplattan inte lägre går att rubba, asken har krympt. När krympningsprocessen ägt rum kan asken antingen målas som den är, men allt som oftast så blir den med något vackert mönster innan linoljefärgen penslas på.
Grönt och blått, i nästan alla dess nyanser, är jag väldigt svag för. Det är mina färger. När de sedan kombineras med varandra tycker jag personligen att det nästan alltid uppstår ljuv musik. Därför var det inte konstigt heller att min blick, likt en magnet, drogs som mot denna lilla skönhet.
Asken är så oerhört len. Handen inte bara syns, utan känns även när man håller i burken. Varje stämjärnsdrag är som den lenaste videkisse och där emellan kommer mjukt, svallande vågor. Asken känns uråldrig, nästan antik.
Denna ask har stått på sängbordet sedan min födelsedag. Det var nämligen då jag fick den av min make. Det var även den present jag i detta inlägg lovade att visa i mitt födelsedagsinlägg För givetvis blev jag där på mässan alltför snål för att kosta på mig ett riktigt fint hantverk. Men min man såg allt vad jag längtansfullt stod och fingrade på och slog till när jag hade fullt upp och befann mig borta vid min utställningsyta.
Under vistelsen nere i Skåne,
när vi närvarade på två vänners bröllop, så bodde vi på ett helt underbart litet ställe. Onkel enkel. Lägg det namnet på minnet, för det är ett fantastiskt mysigt litet pensionat...
I ett naturskönt landskap, bland åkrar och hästhagar ligger detta pensionat. Byggnaden ovan är själva huvudbyggnaden, med reception och matsal. Hundrummet är dörren som skymtar längst till höger i bild. I och med att vårt rum låg lite avsides, så var det alldeles lugnt och stilla på natten, vilket var fullkomligt ljuvligt! Så istället för att Chili låg under sängen och småvoffade åt minsta ljud, som han gjorde sist vi tog in på hotell, så snarkade han där på natten gott under sängen.
Här skymtar två andra byggnader, som var som små lägenheter. Ljuvliga lägenheter med halmtak, putsad fasad och rosor som växte utanför fönstren.
Chili var den första att besikta boendet, som fick klart godkänt! av vår lilla pälsboll! Som hundägare brukar jag ofta känna mig till besvär när jag kommer med Chili, som att inget boende riktigt ur djupet av deras hjärtan riktigt välkomnar djur utan mest ser hundar som besvärliga varelser som skitar ner och är till besvär. Men så var inte fallet på Onkel enkel, utan redan i hallen möttes man av en hundbädd samt mat- och vattenskålar. Självklart hade Chili sin väska med sig, så allt sådant hade vi redan med oss. Men bara gesten att det fanns värmde i en djurägares hjärtegrop.
Ställ dit en pelargon- när du vill känna dig som hemma. Finns det inget talspråk som lyder så? Inte? Då måste vi ändra på det bums!
Tre kuddar var, jo jag tackar! Även det är precis som hemma.
Hemma ja, det är ingen skillnad om jag är hemma eller borta. Jag bara måste vakna med blommor på sängbordet, då blir det en bra dag. Det är inte statistiskt bevisat, men jag skulle även vilja påstå att man sover bra mycket bättre när man har blommor på sängbordet...Dessutom måste jag ju ha något att göra när jag är ute på hundpromenader, en kan väl inte bara traska på när det växer vallmo i diket?!
Dessa fönster med djupa nischer samt vikbara fönsterluckor öppnade dörren till en helt ny värld. Jag ogillar ju rullgardiner eftersom jag tycker de är så fruktansvärt fula. Men solgula fönsterluckor är då rakt omöjligt att inte gilla! Dessutom så får ju växterna ljus, samttidigt som rummet där man sover mörkerläggs. Vilket är särskilt lämpligt när den ena tenderar att jobba mycket nätter och en äger persienner i hela lägenheten. Ett minst sagt genial konstruktion om du frågar mig och därför satte jag även maken på att nogsamt inspektera luckorna. Jag menar, någon gång blir vi ju med hus 💓
En nyfyndad vintageklänning i oerhört gott skick, samt en något mer sliten tjej. Vaknade nämligen av en fruktansvärd huvudvärk som var på gränsen till migrän efter att ha utsatt mina öron för massor av ljud. Men efter både tabletter och massage fick maken upp mig på fötter. Vi skulle nämligen äta bröllopsfrukost med brudparet och de andra som stannat över natten.
Frukosten som serveras är alldeles lagom. Inte ett överflöd av mat, men alldeles lagom mycket fanns det att välja mellan. På något sätt hade det i all bröllopsplanering fallit bort att jag och maken äter mjölkproteinfri kost, men det dröjde inte många minuter innan en bricka med produkter som vi tålde att äta, dök upp.
Älskar det faktum att det fanns en hylla med bordsspel i matsalen!
Även om man är liten måste man få sitta med stil
Jag menar, de vuxna får ju sitta här, bland kuddar och fårskinn! Fast vi valde att förtära frukosten ute på verandan.
Jag kanske ska tillägga att jag inte är det minsta sponsrad, utan jag är enbart så genuint glad och nöjd med vårt boende att jag gärna vill dela med mig av detta guldkorn till er andra som läser. Lite extra till alla er som reser med hund💓 Enda nackdelen är att jag är osäker på hur väl kollektivtrafiken dit ut ungerar, så det är nog en fördel om man har bil.
Jag har sugit på bröllopskaramellen ett tag nu, men nu tror jag allt det är dags att visa några bilder! Håll i hatten, för här kommer bilderna på en och samma gång!
När cermonin var slut tog jag nämligen plats på kyrktrappan med korgen för att dela ut rosenblad 💖
Så att när brudparet, som gömt sig inne i kyrkan, slutligen kom ut så kunde vi alla strössla rosenblad över dem 💓
Festlokalen! Och oj vilken lokal det var!
När brudparet var på bröllopsfotografering passade jag på att ta ett varv med kameran i festlokalen...
Vem vill inte ha en låda bitsocker så säg?
Bordsplacering och ännu mer hortensia!
Efter en magnifik tårta (som jag åt upp på ett nafs och därmed inte hade tid att dokumentera) så återvände brudparet från bröllopsfotograferingen och det blev dags att sätta sig till bords...
Till förrätt serverades det en soppa med mandelpotatischips, krasse och lättorkad pärltomat
Varmrätten fick även den smaklökarna att jubla. Helstekt vildsvinsrygg, rabarberchutney, stickmorot, terrin på potatis och spetskål samt en rödvinssky. Mums!
Efter många fina tal, skratt och konversationer bjöds det på en sval avslutning. Hallonsorbet med jordgubbar och hallon samt inlagda krusbär.
Delar ur kogänget inspekterar den Polaroid-bild som vi just framkallat. Mina fina, underbara vänner som jag saknar alla dar i veckan nu när vi inte ses på campus varje dag.
Vi hade tänkt be någon fotografera oss där i början av kvällen, men det glömdes snabbt bort. Men så strax innan vi skulle åka, när jag var lagom svettig och trött kom vi på att vi såklart behövde förevigas på bild. Det är minsann inte varje dag jag och maken är uppklädda!
Eftersom jag fortfarande har känningar efter repövningen som jag skrev om
här, så sparkade mina öron snabbt bakut av alla ljud. Trots att jag hade hörselproppar under hela middagen, så fick jag ont och blev trött. Därför gjorde vi sorti ganska tidigt. Runt midnatt kramade vi om alla fina personer och åkte tillbaks till vårt boende. Onkel enkel förtjänar ett helt eget inlägg och det dyker upp imorgon (lovar!).
Plockar små buketter nästan varje dag. Har en vas med lite blomster i varje rum. Samt minst en handfull krukväxter. Man mår bra av grönt. Jag mår bra av att omge mig med levande ting.
Jag har sedan barnsben alltid älskat att plocka blommor. Att göra små buketter, det är balsam för själen det. Tillika sommarens stora lyx. Så när naturen bjuder upp till vals är jag inte sen att ta fram sekatören.
Den absolut viktigaste platsen för mig är sängbordet, det är där jag först placerar en vas. Vill somna till doften av schersmin eller ros. Blir lyckligt pirrig av blomsterdoften. Och buketten den får gärna spreta åt alla de håll, precis som här ovan.
En av de trevligaste sakerna med att fylla år är alla de häsningar som trillar in under dagarna. Skriver dagarna eftersom jag hade lyxen att bli gratulerad både i förskott, på självaste födelsedagen och dagen efter. Blomster, sol och glädje skrev en vän att hon tänker på när hon tänker på mig, vilket inte kan annat än värma fint i hjärtegropen! Hon verkar dock inte vara ensam om att tänka i de tankebanorna, för under dagarna har det trillat in flertalet bilder på blomster 💚
Astrid Laursen skickade blomstrande hälsningar från Skåne 💖
Birgitta Sandqvist-Andersson skickade ett fång rosor från Ljusdal 💖
Riikka Aaltonen skickade en ros från Finland 💖
Lena Eliasson skickade rosor från Tunbo 💖
Mariana Mattsson skickade en digital Ammarnäsros 💖
Är i denna stund på väg ner till Skåne där det vankas bröllop. Ska bli så underbart fint att få bevittna två av mina vänner knyta äktenskapsband! Två fina vänner från Alnarp, Anna och Stefan, ska gifta sig här i eftermiddag 💖 Kameran är laddad, hörselpropparna är med, gåvan är fixad, talet skrivs i denna stund och nu återstår bara att välja vilken klänning jag ska ha... Har självklart med mig tre stycken, så att jag kan välja utifrån väder, vind och magkänsla. Förresten, jag har fått en väldigt trevlig uppgift inför bröllopet. Kan ni gissa vad det är? Ovanstående växt kan ge en liten ledtråd…Har instruerat maken att fånga mig på bild när jag är mitt uppe i bestyren och hoppas att han lyckas få med mig på ett hörn.
I tisdags firade jag födelsedag. Skrotade runt i morgonrock lääänge, drack kaffe, knipsade bort vissna blomblad, tog rätt på massa finheter som jag fått av min farfar, pratade i telefon med nära och kära. Och mot kvällningen till lagade jag och maken massor av god mat, så som en krämig pasta med valnötter, körsbärstomater och haricot vertes.
All mat lades upp på några av de finheter som jag fått av farfar, så som uppläggningsfatet och den djupa skålen med blå bård. Testade även ett recept av Sofia Wood som du kan hitta här, där jag gjorde några mindre justeringar, så som att skiva ner en hel honungsmelon istället för en halv. Jag använde citronmeliss istället för mynta. Och eftersom jag inte tål mjölkprotein ersatte jag även buffelmozzarellan mot avokado för att få till den där lite krämiga känslan.
Melonsallad in the making...
Det blev hur smarrigt som helst! Kunde nästan inte sluta äta av denna sallad! Ett gott tips till utflykten, middagsbjudningen eller helt enkelt en dag då du känner för att skämma bort dig själv med en lyxig sommarsallad. Är dock superförvirrad, vart har mina kamerabilder från förberedelserna tagit vägen?! Slutresultatet kom jag i alla fall ihåg att föreviga med storkameran.
Efter maten vankades det tårta som maken svängt ihop...
Chokladrulltårta med vaniljfyllning som staplats och klätts med sojagrädde, röda vinbär, citronmeliss och jordgubbar. Mums!
Satt länge vid bordet och åt, filosoferade och mumsade tårta. Fick även de mest fantastiska presenter, en praktisk och en otroligt vacker. Lovar att visa snart ❤
