Nu är det dags att avsluta, även fast ett nytt inlägg om betonggjutning var på väg. Jag kände nämligen för lite variation nu när jag skulle lägga min order, så jag började fippla med bloggen istället. Farligheten med datorn- alla bra bloggar samt att ens egen alltid går att förbättra. Dessutom så kliar jag mig fundersamt i huvudet då dagens citat samt dagens namn tycks ha försvunnit, nå jag det är inte i hela världen. Dock så skulle det vara det om jag inte hann med planet imorgon, men för att jag ska hinna med det så krävs det att jag sätter fart! Och nu går ju åskan också, så sitta kvar här duger ju inte!

Och inga mer blommor ska planteras om heller, kunde ju inte låta bli att ge mig på förgätmigejen som fick ge plats åt bland annat bacuba och en annan röd blomma som jag glömt namnet på. Dock så lever blomman som inte vill glömmas bort kvar, men nu på annan plats i trädgården!

Sommarkök är inne, samtidigt som de oftast är ute. Utan att krångla in mig i begreppen, som jag tror du förstår om du tänker efter lite, så är de i alla fall himla somriga och fina. Upptäckte just Kristinas fina sommarkök...

 

 

Samt att det finns något så finurligt som Jotuns drivvedsbets!

Du kanske inte jublar, men det gjorde jag och många nya ideér föddes i mitt huvud...

 

Att vara hemma på timmar kan låta underbart och ibland så är det också det. Att få en liten andningspaus så där mitt i alltihopa. Dock så är fyra timmar inte så där våldsamt mycket, eftersom mer än en fjärdedel av dessa går åt till att ta sig hem och tillbaks till jobbet. Samt det faktum att man ibland behöver äta något. När sedan det är bortgjort, så är det inte så mycket tid kvar. På tok för lite tid i alla fall för att man ska kunna sätta igång med något pyssel utan att stressa ihjäl sig. Och pyssla när man har brottom brukar alltid sluta med samma resultat- det blir pannkaka av alltihopa! Men nu har jag inte pysslat utan legat i solstolen och spretat på tårna, ätit vattenmelon och ska strax cykla tillbaks och fortsätta arbeta =)

 

 

 

Det är torsdag idag. Almanackan hävdar motsatsen och bollar tillbaks Söndag. Men i mitt huvud så är det torsdag, av den enkla anledningen att jag går av imorgon. Så igår när alla andra hade lördag, så satt jag med beställningar, klientkort, varuprover och räkningar upp till öronen. Sorterade, kategoriserade, betalade och arkiverade. För det var ju en vanlig onsdag!

 

Men nu är det mesta fixat i alla fall och imorgon görs resten innan jag åker ner till Rättvik. Ska lyssna på Melissa Horn som spelar på Dalhalla. Simon har nämligen bjudit mig på en weekend!  En weekend mitt i veckan med musikunderhållning i det dalska kalkstensbrottet. Att det sedan är Melissas enda spelning i Sverige i sommar gör ju inte saken sämre! Och det kanske förklarar varför jag har torsdag idag?

 

Jag är ingen radiolyssnare. Det kan jag direkt erkänna. Dock så gillar jag UnderbaraClara eftersom hon kommer på så mycket roligt. Roligheter som man kan hämta inspiration från och sedan sätta sin egen prägel på. Därför tog jag mig tid idag att lyssna på inspelningen från den dagen hon sommarpratade i P1. Det var så bra att jag tycker att alla ni som inte redan har gjort det, ska ta er en timme, krypa upp i soffan och bara lyssna. Stäng för en stund ute den övriga världen och bara njut. Jag är säker på att du har gjort dig förtjänt av det!

 

Och du, jag tror jag ska börja lyssna mer på radio!

 

 

Insåg idag att ridguide nog är världens bästa jobb, speciellt dagar som dessa då ridgästerna är riktigt duktiga på att rida! Att jag får betalt för att göra det roligaste jag vet, det är ju helt galet! Rida! Sedan tillkommer ju själva guidandet, men det är också kul. Extra roligt blir det när turisterna är vana ryttare med ett glatt humör!

 

Och att se alla lysande ögon och höra hur gästerna säger att de drömt om detta, efter att man just har flygit fram över fjället i galopp. Ja då är jag i paradiset. För jag som guide vill inget hellre än att mina ridgäster i slutet av turen ska känna sig nöjda med dagen (och kanske inte ha allt för mycket skavsår…). Men det är en sak att själv tycka att man gör ett bra jobb, det är nämligen inte förrän som man hör det av gästerna som man kan vara säker på att det verkligen har varit bra: ”Du är väldigt, väldigt duktig på det du gör och det märks verkligen att du hittat det du ska hålla på med. Din glädje för ditt jobb är smittande och vi kommer definitivt att komma tillbaks för detta är en upplevelse som jag vill få vara med om igen, men då ska jag på en tvådagarstur!” Jag blev varm i hela kroppen av lycka. Mina tår ville göra piruetter och jag har inte kunnat sluta le sedan dess. För jag menar hur ofta får man beröm av det slaget?!

 

”Jag hörde ett helt galet rykte om dig…”

 

-”Jasså? Vad var det för något då?”

 

-”Jo, jag hörde att du planerar att rida upp till fjälls och skotta bort en snöhög! Visst är det tokigt vad folk kan hitta på, för jag menar det är väl inte sant?”

 

-”Haha, nej det är inte sant att jag planerar att rida upp till fjälls. Jag redan varit uppe och skottat bort den där snöhögen som du hört talas om, så den är redan borta. Och du oftast så uppstår rykten helt från det blå, men gällande mig så har de en tendens att vara sanna, för jag hittar på så mycket galet!”

 

För det är faktiskt sant, jag red upp till Aigert för att skotta bort en snöhög. Det var inte enbart pga. tristess på min lediga dag som jag tog mig för detta, den bakomliggande orsaken var nämligen att denna snöhög var i vägen. Inte så lite i vägen heller om jag får säga det själv, för den blockerade vår ridstig. Vilket fick effekten att vi var tvungna att ta en omväg över en plätt sankmark, något som jag absolut avskyr. För tidigare hade Vina gått ner sig där och Fannar, en annan av våra hästar hade skadat sig på samma ställe. Så inte nog med att det var en omväg. Den var farlig också!

 

Å det var en riktigt härlig dag dess utom, perfekt sport-bh väder!

 

Så därför packade jag sadelväskorna, greppade en spade och fattade Vinas tyglar. Till min hjälp hade jag Helena Karlsson som blev förste grävare med spade och jag tog en vass sten till hjälp. Så nu vet ni det! För jag är faktiskt inte så galen att jag ställer mig mitt på fjället och skottar snö bara för ros skull. Det finns alltid en anledning till varför man skottar snö i slutet på juni. Och den anledningen är  inte snöabstinens!