Härligt, första dagen på Öland!
Har varit och hjälpt farmor idag på Kupan.
Burit soffor, putsat silver och hjälpt kunder.
Gjort lite nytta med andra ord & även veckans goda gärning.
Förra veckan var det burkinsamling (samlade in 416,50 som jag gav till Världens Barn)
I veckan var det frivilligarbete på Röda Korset.
Roligt att kunna göra en insats! Även om den är liten.





 

Som Matty i Ronja rövardotter skulle ha sagt:

Han fattas mig

Ikväll fuskade jag och tog en pannlampa. En med svagt batteri som dog nästintill med detsamma. Troligen har jag hunnit glömma att jag ska byta batterier imorgon och får åter cykla i mörker hem från hotellet när jag slutat att servera. Men det är ganska härligt- så länge jag håller mig på vägen!

Guidades igår av stjärnorna i den mörka natten
när jag trampade hem på min mosters gula cykel.
Men ur en betraktares öga så skulle inte färgen
kunna urskiljas. Nog inte heller vad som kom
farandes. Men det knarrande ljudet skulle skvalla.

Stjärnorna och månen gav lite ljus. Men när de gick i moln så blev det bäcksvart.
Tittar man ut mot gatan så ser man inga gatlyktor. Det finns inga gatlyktor. Det är inte det att de inte har uppfunnits än, snarare att vi hävdat att vi inte behövt dem. Och under vissa omständigheter är det sant, som när det är stjärnklart. Då är det allt bra mysigt att vara ute och promenera. Det är mindre kul när man trampar sig fram på en cykel mitt i natten och molnen går ner som en ridå.

   Och lite pirr i maggropen blir det allt i den brantaste backen. Backen utan ljus. Och flickan på cykeln kan inte annat än att låta det ske. Lita på instinkten och bara rulla, snabbare och snabbare mitt i allt det mörka. Men det är i mörkret som ens sinnen skärps. Jag kan inte se, men ljudet från forsen hörs klart och tydligt, vattenmolekylerna som dansar upp känns mot skinnet och lukten av höst drar jag in genom näsborrarna. Och jag inser att pappa har rätt, jag är då inte mörkrädd. För det här är inte mörkräddersland, utan området för de som de som gillar stjärnorna. I stan så ser man dem inte lika bra som här, där det inga gatlyktor finns.

Dagens datum är ganska häftigt.
 Undra om det kommer att bli en minnesvärd dag?

Dagarna bara rusar iväg, likt flyende hästar.
Fast dagarna har varit välfyllda, kanske är det därför det har gått så snabbt.

…Kantarellplockning, fjälltur, litervis med infrysta hallon, burkar med svartvinbärsmarmelad, svampkurs, ridning och tentaplugg. Kanske inte så konstigt att det gått snabbt, för jag har knappast suttit och rullat tummarna. Fast så mycket plugg har det inte blivit, varit lite för lat på den fronten. Skjutit på det jobbiga och låtit dagarna gå. För oj så mycket annat det finns som allt är bra mycket roligare än Protister och alger!

Men denna vecka har jag faktiskt lagt manken till. Suttit framför kaminen eller ute i mygge, invirad i filtar för att hålla kylan borta så här på höstkanten. Hört forsens brus, fåglarnas sång och prasslet från fallande löv. Den rosiga koppen har varit välfylld med te och om kvällarna har ljusen tänts där uppe på kullen. Nu är bara fråga om det kommer att tändas några ljus i huvudet på lördag eller om skymning kommer att råda. Hoppas verkligen på det första!

Fykobilinier, progymnospermer, karyogami, konidiesporer, hymenium, strobilus.
Tänken slår mig att kursen borde hetat ordkunskap och inte artkunskap :P

Galopperandes på fjällstranden
Töltandes fram över höstklädda fjäll
Vadandes genom oreglerade vatten
i ett av Europas största naturreservat

Då vet man hur det är att leva när livet enligt mig är som allra bäst. Speciellt om man har turen att få ha sin favorithäst när man är ute med turister till fjälls. Den här gången var vi ute i två dagar och var ute på vad vi kallar Björkfjällsturen. Underbart!