Under lumpentiden var det persedelvård efter varje fältövning samt såklart den dagliga skoputsen morgon och kväll. Kan väl erkänna att jag lagt av mig lite på den fronten, men uppskattar fortfarande ett par välputsade skor. Därför så rev jag nu i veckan ut samtliga skor från skohyllan. Skurade den platsbyggda skohyllan. Borstade bort jord, gräs och lera från klackar och smorde slutligen in alla skor av läder medan de i mocka borstades med några kraftiga tag. Det var kaos till en början, men i slutet stod alla skor skinande blanka i raderna tre. Bilddokumentation gjordes dock enbart i början av persedelvården, på en bråkdel av skorna.

 

Spanade in en koffert på lindeauktioner, en auktionsfirma här i krokarna som jag skrivit om tidigare. En koffert med slät och inte välvd ovansida skulle det vara, för min plan var att använda det som soffbord. Så plötsligt kom den ut och vi vann auktionen. Flaxet var på topp! Anna hade även vägarna förbi och hämtade upp den på utlämningen, så allt flöt verkligen på. Det flöt i alla fall på väldigt bra fram tills jag och Anna baxat i den i lägenheten. Ställde ner den med en tung duns framför soffan.

 

 

 

En sak som bara måste finnas i en hall, är någonstans att lägg undan sitt paraply. Växlar gärna mellan regnjacka och knähöga stövlar och paraflax. Det senare alternativet är bra om man behöver ta anteckingar eller inte vill känns sig som en blöt hund i sin sommarklänning. Sambon kom så hem med den perfekta lösningen- En hink. Så nu stoltserar kopparhinken i hallen med paraflax och skohorn. 

 

 

 

 

Våren är inte riktigt här än, men den har börjat göra sig påmind. Gruset som de lagt ut för att man inte ska dratta omkull så fort man kliver utanför dörren har börjat bilda små kratrar i isen. De senaste dagarna har vårsolen även behagat att titta fram och termometern visar plusgrader om dagarna. Ute på sjön har jag skymtat några par åka långfärdsskridskor. Dagar som dessa brukar jag försöka gå riktiga långpromenader. Ibland blir det en vända runt sjön, så som sist, då jag även tog med mig kameran och en termos med kaffe ut. Hade sällskap av Hella som också var ute och promenerade, fast i den Norska fjorden. Vi njöt av livet och för min del så såg det ut såhär:

 

 

 

 

 

 

Jag och sambon har ett litet kvällsnöje och det är att surfa in på Lindeauktioner och titta om där finns något intressant. Nu senast var det ett skåp i solid ek som vi båda föll pladask för. Skåpet var en pampig pjäs, så det var inget man bara kunde ställa in var som helst, utan den krävde sin plats. Plats som vi tyvärr i dagsläget inte har. Men den är himla grann och den är otroligt välbevarad med tanke på att den har över 100 år på nacken! Stått i ett bibliotek i Stockholm har den visst gjort fram tills nyligen. Min sambo som är möbelsnickare i botten suckade tungt när detta skåp begav sig ut på nya äventyr utan oss. 

 ***Samtliga bilder är auktionsbilder från Lindeauktioner. Inlägget är inte sponsrat!

 

Soffor och fåtöljer i röd sammet är jag personligen väldigt svag för, så när dessa kom ut tog mitt hjärta ett litet glädjeskutt. Tyvärr lider inte min sambo av samma svaghet. Men det gör jag och min fåtölj som bor i Malmö, som jag råkade impuls köpa på en antikaffär och sedan ta hem på cykeln. Den fåtöljen har länge önskat sig en kompis. Sambon hävdar att möbler inte kan prata.

 

 

Alla goda ting är tre, så jag känner mig nödgad att avsluta med en sista tingest. En tingest som faktiskt hade rymts i lägenheten! En vas och det var inte vilken vas som helst…

 

Snart börjar vi rulla norrut. Volvon är packad och allt är klart. Sambon går på semester alldeles strax och då far vi! Jag är så pepp på att få komma hemhem. Jag riktigt längtar! Efter snö, vänner och blöta nosar. Att laga mat över öppen eld. Baka tunnbröd i bagarstugan. Skida en sväng. Bege sig ut på små utflykter. Att bara ha ett stenkast till stallet. Vi ska bara vara. Tillåta oss att landa i oss själva, efter ett hektiskt slut och en kanske ännu intensivare start på det nya året som kantats av tuffa besked. Så detta ser jag verkligen fram emot! För att ge en hint om vart vi är påväg, så kan jag varmt rekommendera en video som min forna klasskamrat Erik Nordenström har skapat. En väldigt finstämd liten film och jag bara älskar slutet, med bror min. Finaste bror och älskade Ammarnäs <3. Nu ska jag banne mig ta och börja rulla dit! 

 

Besvikelsen var total när jag fick influensan och tvingades ställa in min och Marjas Köpenhamns trip. Marja ska gifta sig i sommar och klänningsjakten är därmed i full gång. Hon fick så ett tips här för ett tag sedan av en bekant att Degerfors var ett klänningsmecka för fest- och bröllopskläder. Så efter ett kort samtal bestämde vi oss för att bege oss ut på roadtrip och sammanstråla i Degerfors. Vi hamnade alltså inte i Köpenhamn, utan Degerfors. Jag kan villigt erkänna att det kändes lite som ett nerköp, när jag rattade Volvon mot Degerfors. Men oj, så fel jag fick! För ska man köpa klänning så bör man lägga Degerfors på minnet!

 

De hade allt för bröllop och fest! Både för henne, honom och de små. En storstilad entré med fantastiska soffgrupper ledde in en i självaste butiken. Två rum för bröllopsklänningar, lika många rum med festklänningar, ett rum med herrsaker, ett rum med barnkläder, ett rum med skor samt en smyckesstudio. Det kändes som att man hamnat i Alice i Underlandet när man traskade in i denna storstilade butik i lilla Degerfors! Förutom att lokalen var mäkta imponerande, så var personalen supertrevlig och det bjöds även på gott fika, som med fördel avnjöts i någon av de förtjusande soffgrupperna. Jag ville helst av allt köpa med mig någon av soffgrupperna, Marja sneglade tur nog mest på klänningarna.  Det var en sky av tyll och spets och klädda knappar i miljoner inne i provrummet. Trångt och trevligt hade vi det från att de öppnade till dess att affären stängde. För att inte avslöja allt för mycket av denna skojiga dag, så låter jag några vackra närbilder tala. 

 

 

 

I fredags firade jag och sambon med semla, men sedan finns det i Ture Sventos värld inte heller några tillfällen som inte kräver sin semla. Om det var en semla eller inte går såklart att diskutera. Det var ett bakverk i alla fall, fast Ture Sventon hade nog inte gått med på att kalla det Temla…

 

För ett par veckor sedan poppade den upp ur flödet på Instagram, Prinsess-semlan. Jag som gillar både prinsesstårta och semlor tänkte att det skulle vara roligt att provsmaka, bara för att ha gjort det. I fredags var så dagen jag traskade ner till kondiset och plockade upp två pösande bakverk. Jag hade precis bockat av en inlämning i en av mina distanskurser och kände för att fira. Detta hade jag förutseende nog känt på mig redan dagen före och därmed varit nere och beställt två laktosfria prinsess-semlor.

Hur smakade det? Tja, jag föredrar en vanlig semla alla dagar i veckan under februari. Att modifiera en semla så att man får mindre mandelmassa till förmån för sylt tyckte jag inte var någon höjdare. Det blev för mycket, för sött. Så efter att ha smakat petade jag helt sonika bort sylten. Marsipanen då? Låt mig säga det direkt, marsipan gifter sig inte förträffligt med kardemumma. Det är inte ens ett halvbra äktenskap, jag tror att båda parter är olyckliga. Att däremot dra av marsipanen och äta den för sig var däremot helt okej! En annan sak som jag inte var överförtjust i, var att man lyft bort det bästa i en prinsesstårta, nämligen vaniljkrämen. Det där gottiga som brukar göra grädden sällskap inuti tårtan fattades! Summa summarum är att jag inte tyckte detta bakverk var någon hit, inte ens i närheten. Att korsa två av Sveriges poppuläraste bakverk blev ingen succé enligt mig. Men det var kul att provsmaka, men jag kommer aldrig igen välja att äta detta bakverk två dar i rad (jag orkade inte äta upp min semla, så jag sparade halva till dagen därpå).

Projekt Sänghörna medförde att det var byggdamm precis överallt! Allt förutom soffan, som vilade under ett stort skynke, var täckt i några millimeter damm. Jag hade damm och sågspån i håret, i näsan och mellan tårna. Pelargonerna skrek från fönsterbrädorna att de höll på att dö, cellulosa går icket att dricka! Travarna av udda assietter och allt finporslin som i omorganisationen fick flytta ut ur vitrinskåpen, såg ut som de inte blivit använda på ett sekel. Porslinet belamrade för övrigt hela köket, så de dagar projekt byggkaos ägde rum åt och sov vi på golvet.

Det var lite som Tetris i storformat, flyttade man på en sak behövde man omplacera något annat. Mitt i allt byggkaos, så slog klockan plötsligt sju. Som genom ett mirakel blev några kvadratmeter golv renskurat och en madrass kånkades ut från förrådet. Klockan 19 slutade oväsendet och Skam tog vid. Under några dagar i januari maratontittade vi nämligen på den omtalade ungdomsserien. Tre säsonger på fyra dagar, så lång tid tog det även att vänta in att spackel och alla lager med målarfärg skulle torka. Och så hux, flux så var sängen klar!