I fredags firade jag och sambon med semla, men sedan finns det i Ture Sventos värld inte heller några tillfällen som inte kräver sin semla. Om det var en semla eller inte går såklart att diskutera. Det var ett bakverk i alla fall, fast Ture Sventon hade nog inte gått med på att kalla det Temla…

 

För ett par veckor sedan poppade den upp ur flödet på Instagram, Prinsess-semlan. Jag som gillar både prinsesstårta och semlor tänkte att det skulle vara roligt att provsmaka, bara för att ha gjort det. I fredags var så dagen jag traskade ner till kondiset och plockade upp två pösande bakverk. Jag hade precis bockat av en inlämning i en av mina distanskurser och kände för att fira. Detta hade jag förutseende nog känt på mig redan dagen före och därmed varit nere och beställt två laktosfria prinsess-semlor.

Hur smakade det? Tja, jag föredrar en vanlig semla alla dagar i veckan under februari. Att modifiera en semla så att man får mindre mandelmassa till förmån för sylt tyckte jag inte var någon höjdare. Det blev för mycket, för sött. Så efter att ha smakat petade jag helt sonika bort sylten. Marsipanen då? Låt mig säga det direkt, marsipan gifter sig inte förträffligt med kardemumma. Det är inte ens ett halvbra äktenskap, jag tror att båda parter är olyckliga. Att däremot dra av marsipanen och äta den för sig var däremot helt okej! En annan sak som jag inte var överförtjust i, var att man lyft bort det bästa i en prinsesstårta, nämligen vaniljkrämen. Det där gottiga som brukar göra grädden sällskap inuti tårtan fattades! Summa summarum är att jag inte tyckte detta bakverk var någon hit, inte ens i närheten. Att korsa två av Sveriges poppuläraste bakverk blev ingen succé enligt mig. Men det var kul att provsmaka, men jag kommer aldrig igen välja att äta detta bakverk två dar i rad (jag orkade inte äta upp min semla, så jag sparade halva till dagen därpå).