Har nu legat inne i snart två veckor och har nu fått min första välbehövliga permis. Tempot har kanske inte varit det högsta, men omställningen som man behövt göra har varit stor. Ingen annanstans går man väl upp före sex för att hinna städa en timme? Men disciplin är ordet som de vill ska sitta i benmärgen, men än är det en bit kvar dit.

Den stora besvikelsen kom efter bara några dagar och jag ville bara hem när det blev känt att ett misstag skett, vilket ledde till ännu ett när jag lyckades med det omöjliga och sydde kragspeglarna på fel sida!

Men Kungsholmen är fantastisk, jag gillar närheten till vattnet och min pluton är verkligen toppen. Allra nöjdast är jag nog med mitt logement där jag har en trevlig mix av folk från hela Sverige, varav jag är den sanna norrlänningen.

Första pausen från mitt stora äventyr är nu i halvlek och jag ska snart flyga ner igen. Ser inte fram emot resan, men att komma fram. För som sagt jag trivs, fast jag har mycket kvar att lära…

P.s: Ta det inte personligt att jag aldrig hör av mig, det är så mycket som ska hinnas med att jag är glad om jag hinner ringa och önska Robert god natt. Och bloggen kommer inte att uppdateras i samma takt som vanligt, för jag har varken internettillstånd eller dator med mig ner. Så det är permissionerna som är mina uppdateringstillfällen.

Helt otroligt. Jag läste en artikel nu medan jag sitter och väntar på att morotskakan ska bli färdig inne i ugnen. Den handlade om alla ursäkter folk kommer med när de är försenade till jobbet och en sak är säker de lär ha fått höra en hel del i sina dagar…Några smakprov på alla skrattretande saker är:

• Jag drömde att jag hade fått sparken så jag tyckte inte att det var någon idé att stiga upp.
• Jag hade gått hela vägen till jobbet när jag plötsligt upptäckte att jag fortfarande hade pyjamas på mig, så jag var tvungen att gå hem och byta om.
• Jag märkte att du inte var på kontoret så jag gick ut för att leta efter dig.
• Jag stannade för att köpa några frallor, affären blev rånad och polisen bad alla att stanna kvar för att bli förhörda.

Hur kommer man en så tanken att dra en sådan vals? Är det inte lika bra att vara ärlig och säga sanningen, för de tror väl inte att deras chef ska gå på det ?!

Nej nu är kakan klar och gästerna snart här, bäst att sätta igång med frostingen!

Nu har jag inte bloggat på ett tag men det är bara för att jag har haft fullt upp med annat - som att pyssla,träna och vara på 94 års kalas med våfflor och frukt- Det nya & nyttiga alternativet istället för tårta. Och för de som var riktigt sötsugna så fanns det banan- och chokladbvåfflor.

Inget lapptäcke påbörjat dock och ingen stol klädd än med Josef Franks tyg, men det kommer. Istället har jag införskaffat allt jag behöver förutom mer kulor till min sackosäck. Dynan till gungstolen har blivit lagad och soffbordet har fått sig en omgång av slipmaskinen. Denna gång hela bordet och inte halva, som förra gången när slipmaskinen dog. Så nu är soffbordet med de perfekta latmaskslådorna klart. Jag kallar de latmasklådorna, eftersom de är så praktiska och stora. Och skulle man få oväntat besök är det bara att öppna någon av de två lådorna och sopa ner allt som ligger på bordet. Inte för att jag gör det så ofta, men det är bra att ha, uti fall att...

Så soffbordet är slipat och lackat, fyra gånger fick penseln fara över det innan jag var nöjd.  Stolen som jag fick av min moster H. fick också känna på slipen och ska så småningom målas i en högblank vit färg och stolsitsen ska dekoreras med bokmärken. Det är planen.

Det är en blodstrimma på tapeten i köket, ett minne av min framfart med skruvmejseln. För i brist på en riktig hammare så duger en mejsel bra. Man tager vad man haver som de säger. Fast lite knepigt var det allt, men nu är det inte lika kalt på väggarna längre! Den finaste av dem alla fick jag nu i helgen av min kusin J. Det är en riktig pärla och jag blev så glad, så glad! Hon visste att jag gått och kikat på gamla skolplanscher och när hon hittade en med fjärilar på så kände hon att det skulle vara något för mig. Med tanke på mina forna studeier i Systematik & Artkunskap.

Min superfina skolplansch. Årets bästa försenade julklapp!

Sedan idag så har jag varit och köpt kaffe på order ovanifrån. Tre väldoftande sorter blev det och jag hoppas att jag inte kommer att göra lillebror besviken.  Sedan var jag och fyndade ett till stilleben till mig själv på Kupan. Det är farmor som har inspirerat mig. Och det är nu mer allmänt känt att jag är som en skata - Jag gillar sådant som blänker, som fattigmanssliver och glänsande fjärilsvingar.

Blev störtkär i den lilla ljusstaken.

Billig och bra, men svårare var det att hitta julgransljus så här i januari!

Jag hörde någonstans att svenskarna i genomsnitt dricker två och en halv kopp kaffe per dag.
Jag fyller bra mycket hellre mina med blommor!

Island och hästar. En perfekt kombination!

Har varit med i en tävling där de sökte en hästtjej som gillade att skriva. Som handen i ridhandsken med andra ord. Tävlingskraven har jag redan nämnt och det jag var med och tävlade om var den stora chansen att få vara med bakom kulisserna på Göteborgs Horse Show (GHS). Något som inte skulle gå av för hackor, dels för att jag gillar att skriva, men även för att jag än idag minns den tävling i Umeå jag var med och bevakade och där jag var som en igel på vinnaren tills slutligen Kerstin gav med sig och gav mig en intervju. Något annat gick ju inte, för hon insåg att hon inte kunde ignorera en hästtjej med stora strålande ögon som hade pennan i högsta hugg. Kanske sker det igen, om turen är med mig. Man kan ju alldid hoppa(s)!

Biljetter är bokade. Nu ska dagarna bara rusa iväg till den sjuttonde januari, då det är avresa!