Våren kom ändå
Från ett ögonblick till ett annat vänder det. Från att man tagit allt som självklart till att hela vardagsrummet är fyllt av ambulanspersonal och inget längre är så självklart som man trodde. Att någon som alltid funnits där inte finns mer.
Jag kämpar med att förstå och landa. I onsdags var det kremering. Jag behöver utsätta mig för alla steg för att verkligen ta in vad som hänt. För att kunna och börja bearbeta. För allt gick så fort. Sorgen kommer i vågor och jag låter vågorna skölja in. Idag dricker jag kaffe i morgonsolen och hör hur vårfåglarna kvittrar. För det är vår nu. En vår som du inte får uppleva ❤️
