Det är något med grovt linne. Dess robusthet har jag alltid varit svag för och förstå då lyckan när jag stötte på dessa två handdukar på loppis! Min initial råkade det ju också vara inbroderad på handdukarna och därmed var saken avgjord- De fick följa med hem!
Om rabarbersaft är sommar på flaska så är rabarbermarmelad sommar på burk! Kan hända att det har något att göra med att jag är smått tokig i rabarberns syra, med gott är det. Än godare blir det om man blandar upp marmeladen med färska hallon från det egna snåret bakom huset samt egenodlad chili. Hallon- och rabarbermarmelad med sting kallar jag mina burkar!
Jag konserverar sommaren. Stänger in den i flaskor för att sedan i vinter ta fram lite av den sparade sommaren. Jag mixtrar vanligtvis med smaksättningar, men denna gång höll jag mig faktiskt till den helt vanliga kryddan kardemumma!
Gott blev det och än festligare blev de när jag hällde upp saften i farmors gammla mjölkflaskor!
Snart drar plugget igång igen och vad är då mer välbehövligt än en fin plats att studera på? Så här kommer två inspirationsbilder, hämtade direkt från Anna och Pernilla för IKEA- Enjoy!
Fint men lite för nedtonat för min smak (bilden ovan) men å andra sidan tycker jag bilden nedan är lite för mycket. Varför jag ändå har med den är för att jag gillar tanken på maskeringstejp och att göra små "hus" av hyllorna...
Det kan härmed fastslås att tejp kan användas till oändligt många saker och att det endast är fantasin som sätter gränserna!
Jag står på tå och hör ljudet av hårt mot mjukt. Sträcker ivrigt upp händerna och möts av kall metall. Dricker girigt och länge av det kristallklara vattnet. Det är så kallt att det går ilningar genom tänderna. Men gott är det. Väldigt gott och svalkande med en iskall skopa vatten en varm sommardag.
Än idag föredrar jag att dricka vatten ur skopa. Men det är bara en skopa som duger och det är skopan som hänger i storstugan i Ammarnäs.
Först började jag gråta och när man väl kom på hur man skulle få mig att säga vad som var fel, så visade det sig att jag grät eftersom farfar hade backat över middagen. Hur kom det sig annars att det låg en platt fisk på tallriken?! Jag hade allt suttit med moffe i båten och dragit upp både en och flera silverglänsande fiskar ur sjön och inte en endaste en hade varit platt, så det så!
Det dröjde 20 år, men så på min födelsedag så fick jag ett il. Jag även denna gång var jag på Öland, men känslan var annorlunda- Jag var beredd att smaka på den platta fisken. Jag kan snällt erkänna mitt misstag, inte över att jag smakade den, utan snarare för att det dröjde så länge innan jag kom över min inbillade matfobi, för platta fiskar är även de goda! Riktigt goda till och med!
