Jag plockar som sagt alltid in blomster, minst en vas bör det vara i varje rum! Ibland står rosorna så länge att de hinner torka. Dessa spar jag i en burk. De ser inte ut att vara mycket för världen, men de doftar fortfarande ljuvligt. Tänker mig att jag ska plocka fram burken när jag vill förgylla badet. En näve rosenblad förgyller vilket badstund som helst! Flytande blomsterkonfetti piggar upp med både sin färg, men framförallt lukt! Det DOFTAR rosor när jag gläntar på locket till burken som alltid står mörkt. Men dessa dagar, de som är här och nu, förgylls med färska jordgubbar.

Torkade rosor och rosenblad som strax ska få hoppa ner i en burk.

I paketet låg ett tyg som jag så länge suktat efter. Det klassiska tyget heter Willow Boughs som formgetts av William Morris. En klassiker som säljs på metervara hos bland annat Engelska tapetmagasinet för dyra pengar. Jag hade turen att hitta det till ett någorlunda skapligt pris på Tradera. Och eftersom jag så länge har spanat och funderat, så slog jag till.  Jag har nämligen ett projekt som jag tänkt ta mig an och där det kommer krävas några meter tyg...

Ibland roar jag mig med att surfa runt på Elle Decoration, något jag senast gjorde idag. Min blick föll på ”7 fina stylingknep som skapar vårkänsla”, särskilt intressant var sista knepet Extra mycket grönt. Självklart instämmer trädgårdsingenjören helt och hållet, vårkänsla kan skapas genom att inreda med (kruk)växter. Så själva tipset ser jag inget fel med, däremot vet jag inte vad personen på redaktionen som valde bilden tänkte…

Detta var ju grönt, eller? Alla har vi olika referensramar, men för mig är text och bild inte direkt någon perfect match. Inte för att jag är någon fena på att få till det, men om jag själv hade fått välja skulle jag valt en betydligt ”grönare” bild till den texten. Mer växter åt folket liksom!

Hade jag valt bild hade det snarare varit denna, från gröna hörnan, även kallad soffhörnan eller gästrummet. Där herr Pelargon funderar på vad som finns uppe bland taklisterna och Fru physalis är rosenrasande över att på nytt ha blivit friserad av sekatören. Alternativt en fjolårsbild hemifrån mig föreställande matbordet översållat med pluggbrätten, beskuren så att bekymrad sambo ej förekom på bild (stackaren fick sitta med tallriken i knät i soffan i si sådär 8-10 veckor). 

Ett av projekten som jag nästan omgående brukar sätta igång med, efter att ha planterat i urnor och krukor, är att lägga en hand på rabatten framme vid flaggstången. Först slits ogräs upp, maskrosor, ängssyra och åkerfräken trivs och frodades här. Sedan fick sig fogarna en omgång och några skottkärror senare med grässvål, var det dags att fylla på med grus. Min plan var inte att jag skulle lägga om hela gången och göra plattsättningen jämn, för gången har visst alltid varit lite ojämn, utan syftet var att piffa till den lite för det kan ju inte se ut hur som helst.

 

Efter många timmar av tungt slit, blev det dags för gödsling och plantering. Har i år ersatt större delen av sommarblommorna mot perenner. En vill ju att blomsterprakten ska vara mer än en sommar! Sist men inte minst så toppades det hela med några skottkärror täckbark, allt för att behålla markfukt och för att försvåra för alla de växter som tror att de är välkomna, men i själva verket inte alls är det. Ovan skådas resultatet, observera att här uppe i fjällen är vi hästlängder efter och därmed så har inte ens Stor ormrot börjat blomma. Vad vill jag få sagt med detta? Jo, rabatten kommer inte till sin rätt i dagsläget, men vänta bara tills pionerna och alla andra perenner börjar blomma!

Inom livsmedelsvärlden drar man öronen till sig när det handlar om E-nummer. Men i växtvärlden höjer vi E-statusen till höjderna, just eftersom de är så bra! Nu har en ny E-sort sett dagens ljus, Ribes glandulosum ’Alaska E.

Marktäckare som funkar bättre i norr än söder hör inte till vanligheterna ute i våra plantskolor. Men för Ribes glandulosum ’Alaska' E, som utvecklas bäst på platser med kort växtsäsong, stämmer det faktiskt eftersom tillväxten annars riskerar att avslutas för tidigt. Klonen ’Alaska’ härstammar från Island, vilket skvallrar lite om dess härdighet samt att busken är mycket vindtålig.

Ikväll drar min lilla familj ut på äventyr! Vi ska ner till Öland, träffa släkten och njuta av eventet Öland spirar. Har haft som målsättning att i flera år ta mig dit, men det är alltid så mycket nu på vårkanten! Detsamma gäller såklart även detta år, men jag ska carpa den här helgen och bara försöka njuta och ladda batterierna, så att jag kan ge järnet sen när vi återvänder till Bergslagen. 

För några veckor sedan presenterades årets pelargon på trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar, i Stockholm. Det är Blomsterfrämjandet som årligen utser en pelargon och i år är det Kronprinsesse Mary som lyfts fram. En rosenknoppspelargon med små gröna skiftningar i det crèmevita.

”Årets pelargon 2017 är en rosenknoppspelargon som är både romantisk och modern på samma gång. Den är bedårande söt med ett nätt växtsätt, ljust bladverk och crèmevita blommor på ranka stjälkar. Sorten är skir och gracil men med livskraft och personlighet. Sorten passar fint in i både äldre och modernare miljöer och den mjukt vita nyansen fungerar utmärkt oavsett omgivande färgsättning”.

-Juryns motivering av Årets Pelargon 2017.

Norr om Stockholm så är Nolia Trädgård, den största mässan för alla oss med gröna fingrar eller spirande ambitioner. Ifjol var jag inbjuden att föreläsa om mitt kandidatarbete som jag skrev vid SLU Alnarp, Hortikultur i fjällmiljö-Typexempel Potatisbacken, titel på mitt arbete tillika namn på föredraget. Och det föll sig så att jag även i år fick delta på Norrlands alldeles egna trädgårdsmässa. 

I år föreläste jag om två andra områden som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen min arbetsplats (Enaforsholms fjällträdgård) samt växter till mat och medicin som hittas uti Naturens skafferi. Det senare förkovrade jag mig i redan under gymnasietiden och har faktiskt skrivit en bok om ämnet (som aldrig har publicerats). Jag slet i flera år med att samla material, så en dag är drömmen att få se den i tryck. Roligt nog har köpare redan ställt sig på kö, trots att jag meddelat att jag inte tänker sälja mitt enda exemplar av boken (okej, böckerna för det är två delar) samt att det i dagsläget inte finns några planer eller den faktiska tiden att göra verklighet av denna publiceringsdröm. 

 

Visade i mitt förra inlägg lite bilder från mässan, men uteslöt medvetet balkongerna. Tänkte att de skulle få ett eget litet inlägg, så här kommer balkongerna på en och samma gång!

 

 

1.    Vedbacken skapad av Trädgård Nymyran (se ovan)

Gillade verkligen det svävande brickbordet!

 

2.    På tu man hand skapad av Formskaparna Gårdsbutik

 

3.    Plats för reflektion av Granngården

4.    Allt går igen av Hägnaregårdens Trädgård

 

 

 

 

 

5.    Hjärtero skapad av företaget med samma namn

 

 

 

 

 

 

 

 

6.    Min balkong av Inger Granström.

Vinnaren blev Hjärtero, som för andra året i rad kammade hem segern. Det var även det bidrag som jag röstade på. Men som jag sa till Inger (hon som skapat balkong nummer 6) när hon höll på att plocka ihop, så var det en väldigt vacker plats hon skapat, men kanske lite svårt att applicera på balkongen. Tror kanske att man skulle behöva förtydliga att det är en balkongtävling och att många besökare, liksom jag själv, gärna vill ha någonstans att sitta och dricka morgonkaffe med sin käresta eller vän. 

Jag tänkte ger er en liten rundtur på trädgårdsmässan, för att alla ni som inte kunde vara med ska få en inblick på vad detta event har att bjuda på. Här är några saker som jag tittade lite extra på:

Företaget Hjärtero bjöd även på inspiration i form av fin vasupphängning. Tänker att det ska bli sommarens pyssel, för jag har på pricken likadana småflaskor samt flera liter vitfärg och minst lika många meter hampasnöre.

 

Ett annat företag bjöd på fina keramikalster. Det hör liksom till traditionen att jag hamnar där och dreglar över alla vackra koppar.

 

 

Det årliga besöket hos Pelargonsällskapet medförde att lägenheten nu blivit med ännu mer klorofyll!

 

Sambon tycker att våran näste grej borde vara bonsaiträd, jag är inte lika övertgad...

 

Forslunda bjöd i vanlig ordning på fina och inspirationsrika små stilleben. Det var dels utbildningens trädgårdselever som fick dekorera det stora takarrangemanget vid scenen, men sedan hade de även en returhörna med återvinningstänk. 

 

 

 

 

 

...där de fyllt ett helt vitrinskåp med grönska!

 

 

Jag vill också fylla vitrinets finglas och kaffekoppar med plantor och snittblommor!

Sambon är inte av samma åsikt och vägrar.

 

 

Efter fotorunda med mobilkameran blev det självklart glass i stora lass från Glassbonden. Älgört och hallon (överst) samt saffran (underst). Det ni! 

 

 

 

Nu har jag ingen trädgård, men hade jag haft det så skulle jag allt knåpat ihop en liten insektsholk. Speciellt i städerna kan våra insekter ha svårt att hitta lämpliga boplatser, så ibland kan man behöva hjälpa dem lite på traven. Har du barn, så kan detta vara en lämplig aktivitet att involvera även de små i. Vilka är då de andra små och varför vill man egentligen locka men massa insekter till sin trädgård? Insekterna är våra små arbetare som ser till att pollineringen blir gjord, så att dina fruktträd sedan kan digna av frukt. Så bjud in de små insekterna vettja!

Liksom vi människor så kommer insekterna i lite olika storlekar, så hål i olika dimensioner är att föredra. Liksom att allt byggmaterial består av naturmaterial. Sedan är det bara att leka loss, här finns inga rätt eller fel. 

– Kapa av bamburör  och bunta ihop (30-40 cm längder) gör samma sak med en bunt ihåliga vasstrån

– Addera några ihåliga tegelstenar

– En handfull kottar

– Fyll en lucka med lite hö eller halm

– Ta fram borren och skapa en schweizerost, men borra inte helt igenom träbiten. Jag har lärt mig att hålen bör vara så pass djupa att insekterna kan krypa in en bit, så typ 8 cm. 

 

I Skåne har det faktiskt redan nu börjat spira, men inte ur snön. Här skådas nämligen mycket sällan snö. Men så är inte heller dagens tips, en trädgårdsroman, av söderländsk härkomst. Det som spirar ur snö är nämligen i allra högsta grad rotad i Norrland bland snödrivor och midnattssol.  

Missade du inlägget om boksläppet i Vadstena, så skrev jag om det här. Jag må vara partisk eftersom jag känner författaren och dessutom har haft privilegiet att korrekturläsa denna trädgårdsroman. Men för alla som gillar trädgård så kan jag varmt rekommendera boken. Den har mikroförökats på bokförlags laboratoriet och finns att köpa på Bokus. Så om du inte redan gjort det, skaffa dig ett exemplar och dröm dig bort till grönare tider. 

P.s: Inlägget är inte sponsrat!

Jag la allt mitt krut på en artikel i tidningen, att jag helt glömde bort att skriva några rader om höstens boksläpp. Ett event som ägde rum i dagarna tre i Vadstena.  

Måndag den 14 november 2016 checkade jag och sambon in på Birgittasystrarnas gästhem. Vi hade nämligen fått äran att närvara på boksläppet av “Det som spirar ur snö”. Min vän tillika mentor och forna handledare, Mariana Mattsson, har skrivit en bok som till viss del utspelar sig hos Birgittasystrarna i Vadstena.  Mariana har nämligen själv spenderat ett år innanför klostermurarna i form av postulant, då när drömmen om ett nunneliv ännu spirade.

Väl framkomna där på måndagen inledde vi vår vistelse med att prova ett av stadens kaféer, Rådhus konditoriet. Stärkta av socker och koffein, checkade vi in på klostret innan vi begav oss ut på stan för den stora underklädesjakten, då min gigantiska packning visat sig innehålla allt förutom underkläder! Efter kvällsmaten blev det pyssel inför det kommande boksläppet dagen därpå. Den dagen var lugnet före stormen, då kristallglasen diskades och klostret gjorde sig redo för att ta emot den utvalda skaran av trädgårdsmänniskor som blivit inbjudna.

 

Vadstena slott

 

Små kullerstensgator och fantastisk arkitektur

 

Små, mysiga butiker

 

 Röda tornet

 

'

Vadstena klosterkyrka, även kallad Blå kyrkan 

 

'

 

'

Tisdagen värmdes upp med ytterligare en sightseeing tur i Vadstena, med julklappsköp och provsmakning på ett annat av stadens kaféer, Gamla konditoriet. Ett ställe som jag föll pladask för, så inom kort kommer det ett inlägg om det kaféet. Sedan var det dags att svida om! Trädgårdsfolk minglade med nunnor innanför klostermurarna. De inbjudna fick lyssna på smakprov ur romanen som utspelar sig i Akkatjärn, en fiktiv plats som har vissa drag av Ammarnäs, något som trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson noterade på sin blogg.

Boksläppet var planerat som så, att alla som ville kunde delta i nunnornas dagliga böneverksamhet. Emellan bönerna serverades det god mat och fram på kvällen bjöd Larsviken på tilltugg. Chipsen som serverades i pappersstrutar fick samtliga besökare krydda själv med egna kryddblandningar som Mariana rört ihop. En väldigt trevlig dag med många skratt och en hel del mingel för trädgårdsingenjören i vintageklänning. 

Den tredje och sista dagen blev det den stora avresedagen. Jag och sambon som inte hade fullt lika lång resa som de andra framför oss, tog en långpromenad efter att vi sagt adjö till alla.

 

Som trädgårdsingenjör stöter man allt som oftast på personer som vill ha lättskötta växter. Nästa gång det händer ska jag testa att föreslå en monstera i papper. Den behöver aldrig vattnas och kräver noll skötsel.

Men hur får man då tag på dessa växter? Man pysslar såklart ihop dem själv! I våras släppte nämligen papperskonstnären Fideli Sundquist boken Paper Garden, där hon lär ut hur man klipper till och monterar ihop allt ifrån ängsblommor till riktiga krukklassiker som pelargon eller svärmorstunga. Fideli tar helt enkelt papperstekniken till en helt ny nivå! Samtliga bilder i detta inlägg är hämtade från Fidelis hemsida, som du hittar HÄR. Som jag har förstått det så står Fideli för papperskonsten och Magnus Cramer för bilderna.

 

Foto: Se ovan

 

 

 

 

Jag kan inte säkert säga hur många krukor det finns här hemma. Men det är ett antal och vissa liknar lägenheten vid en liten grön oas. Därmed så har blomstervattnaren ett himla sjå när vi åker bort. Nu kanske det inte är riktigt aktuellt med tanken på prislappen, men det finns riktigt fina bevattningskulor. De tre första jag stötte på vid min sökning var:

 

P.s: Jag var tvungen att räkna alla krukor, 56 stycken är det totalt. Jag har en smärre djungel här hemma och även med de billigaste bevattningskulorna skulle prislappen bli 4 984 kr. Då är det bra allt mycket billigare med mindre PET-flaskor när man åker bort, även fast bevattningskulor i glas är 1 000 gånger snyggare!

I somras tog jag och sambon Volvon och rullade runt på Tusen trädgårdar. Utlovade där och då ett litet blogginlägg, men det har blivit liggande. Men eftersom det börjar vara lite höstruskigt ute nu, så tänkte jag bjuda på lite sommargrönska och trädgårdsinspiration från denna sommardag. Det blev en hel del bilder denna julidag, men jag lovar att inte visa dem alla!

 

Betongkrukan fixar du lätt själv med en blöt handduk, någon slags form t.ex. en vas samt betong.

Orkar eller vill man inte släpa sten och inte heller känner för cortenstål, så kan krukkanter vara ett alternativ. Den "enda" som behövs är en hejdundrandes massa krukor!

 

 

En söt detalj till dammen var den lilla livbojen som spikats upp på björken.

 

En lite roligare modell på pallkrage, istället för de vanliga rektangulära. 

 

En vanligt förekommande företeelse tycker jag är att det sitter en person på en bänk. Här har man tagit tillvara på detta fenomen och skapat sittplats för en person, så att ingen behöver känna sig ensam. Gjutjärnsbänkar tenderar att vara tunga som bly. Men denna bänk borde vara något lättare att flytta omkring på, eftersom mindre material ger en lägre vikt. 

 

Trädgård nummer två var Asklövs Trädgårdsdesign. Trodde direkt att hon var "alnarpare" eftersom vårt nyhetsblad inom Alnarps studentkår, ASK) heter Asklövet. Men icke sa nicke, hon hade inte läst nere på Alnarp och kände inte heller till att vårt nyhetsblad heter just Asklövet. 

 

Fint klätterstöd gjort av armeringsjärn. Något att ta efter?

 

Insektshotell de luxe! Här trivs de små insekterna.

 

Lilla lusthuset och vitblommande schersmin

 

Siktlinjer och portaler

 

Stentrappor och diverse stenläggningar har hon arbetat med för att skapa spännande strukturer i trädgården.

Siktlinjen ner mot vägen, från lusthuset sett.

 

 

 

 

 

 

Fläta med pil är himla skoj och dessutom är det fint! Promenerade förbi dessa, nästan kupolliknande klätterställningarna igår. Clematisen tycks vara lite illa däran, men den kämpar på. Nu har jag ingen trädgård och behöver därför kanske inte dessa väl tilltagna klätterställningar, men när jag väl blir med trädgård, då du! Där på våren, när saven börjar stiga, då ska jag traska ut med min sekatör och knipsa väl tilltagna längder som sedan ska formas till något i stil med detta. Kan knappt vänta innan jag får börja "inreda" vad som jag hoppas kommer att vara husets största rum, med den väl tilltagna takhöjden.