Är inne på mitt sista nattskift, ska bli otroligt härligt att gå av om några timmar! Att få komma hem och umgås med släkt och vänner. Gå upp när man vill, äta mammas mat. Hänga med tjejerna.

För som enda tjej på basen så kan det ibland bli lite väl grabbigt. Men för det mesta är det bara roligt att få lite med inblick hur killar tänker. Kan som sagt bli lite väl mycket, som nu efter snart två veckor med samma grabbar. Samma folk. Men så kan man känna med alla, det kommer till en gräns när man så smått börjar tröttna på varandra. Det ironiska är att man inte behöver vara ifrån varandra länge förrän man börjar sakna sin lilla familj…men jag byter bara en mot en annan.

 

 

På tiden då man fortfarande var på Kungsholmen...

 

Var på gymmet idag. Har börjat besöka det rätt så frekvent. Dels för att gratis är bra (det är här på basen) men sedan för att det är skönt att känna musklerna bli starka och benen pigga. Det behöver dem. Och nu börjar mina benhinnor att må bättre. Men ingen löpning för min del. Än. Med det kommer.

Dock så gör det som mest ont när jag inte får springa dagar som dessa, dagar då regnet står som spön i backen. Då är det skönt att känna benen trumma mot marken. Rytmisk tearapi kallar jag det…

 

 

These shoes are made for running

Jag har ägnat några timmar åt den hyllade topplisteromanen Flickan från Ovan. Det är Alice Sebold som har skrivit denna lilla pärla som handlar om Susie Salmon som blir våldtagen och mördad en dag när hon är på väg hem från skolan.

Från sin utsiktsplats i himlen följer hon med medkänsla och växande instinkt livet på jorden. Hon kämpar med att acceptera sin död, samtidigt som hon fortfarande klänger sig fast vid de levandes värld. Under många år följer hon mördarens förehavanden och polisens arbete, liksom sin familjs sorgearbete och vindlande öde. Tills den dag då hennes önskningar ser ut att gå i uppfyllelse”

 

Man får följa mes Susie på äventyr mellan de levande och döda. Sebold skriver vackert och underbart samtidigt som det är mörkt och hemskt. Detta är en sorglig, men ändå ljus berättelse som jag tycker lämpar sig till de som förlorat någon. Denna bok kommer att få pryda sin plats i bokhyllan fram tills nästa gång den blir läst. För det lär den bli…

Snart har en vecka gått. Bara en kvar sedan innan man blir lite ledig igen. Ska bli härligt att komma hem.
Hur som helst dagarna flyter på ganska bra med trafikpost, kurtjänst och lite vila i lökrummet.
Men det är varmt, himla tur att vi har bra befäl som låter oss stå i T-shirt när vi är trafikpost! Och i "löken" har jag roat mig med att gå igenom alla bilder som jag har på min dator; sorterat och slängt, så nu är allt organiserat!

Förra årets humlebild tagen på raninen

 

Ungefär en månad senare bloggar jag om det som stod i rampljuset då. Nämligen giftemålet mellan Viktoria och Daniel. Jag vet att jag är lite efter men jag har inte haft ork eller tid att uppdatera bloggen, inte förrän nu ikväll. Tänkte nämligen dela med mig av lite bilder från bröllopet som få såg. Nämligen från kastellholmen där salutskjutningen ägde rum. Även de på HMS Visborg sköt och vi lyckades synka oss så bra att vi sköt samtidigt. Det var hur kul som helst att få den ärofyllda uppgiften att vara med och det i form av förste laddare av första kanon. Tackar Pigtail som förevigade allt på kort! Dock så är de tagna under generalrepetitionen, innan vi bytte om till våra finuniformer även kallade M87.

Tydligt uppmärkt så att poliseskorten visste vilka de skulle eskortera genom stan

Ordning och reda bland finuniformerna

Uppställda vid kanonerna vid Kastellet

Vasaslupen åkte förbi och längst fram kunde Hella skymtas

Haha, nu tror ni alla att jag är ute och cyklar. Men det är jag inte. För jag vet mycket väl att hon fyllde år i onsdags, eftersom jag närvarade vid salutskjutningen. Var inte laddare av första kanon som vid bröllopet, utan jag ingick i bevakningsstyrkan. Jag och co. såg till så att inga obehöriga kom in i riskområdet för kanonerna. Ganska roligt faktiskt, eftersom man fick komma till huvudstaden. Prata med folk, njuta i solen och se några av mina lumparpolares familjer...

Av förklarliga själv blev det inte många bilder, jag hade trots allt en uppgift att sköta! Men vi hade en kort paus...

Ner mot vattnet och Grönan

Kastellet som vi sköt ifrån

Nu så är ledigheten över och man är tillbaks på basen. Idag var första dagen och det räckte med att kasta en blick på kroppsskyddet för att jag skulle bli aldelens blöt av svett. Tack och lov behövde vi inte bära det så länge! Det är så varmt här att befälen lät oss göra vissa förändringar i dresscoden. Så idag har upptill bara haft  T-shirt, namnbricka och skyddsvaktsarmbindel. M90 skulle inte ha skadat en dag som denna!

Det är varmt. Luften står stilla. Det känns som om hela världen står stilla och jag har dragit på mig en ordentlig huvudvärk, så i stället för att lägga ut bilder så gör jag en tidig kväll. Tolvtimmarspass tär på mer än vad man tror...

Jag & Hella (den sistnamnde nu mer rikskändis ;) )

Om rubriken inte var talande nog, jag är på Öland och jag njuter för fulla drag..

Jordgubbar till frukost



Morgondopp i havet med fina farmor


Min vita springare som tar mig till havet morgon som kväll


Supergod mat




Kängfria fötter


Samt strålande sol, inredningstidningar och kulglass.
Det här är livet när det är som bäst!

Skrubbade mina händer rena från levrat människoblod. Såg hur vattnet blev brunt av allt blod och sedan rinna ner i avloppet.

 

Jag tror att det finns en mening med allt. Att jag inriktade mig mot sjukvårdare och inte bilförare. Att vi tog genvägen istället för den bättre och något längre vägen. Att vi var lite tidigare än annars. Att vi körde i sådan takt att vi snabbt hann upptäcka att det var något på vägen. Att detta något var en farbror med sin cykel.

 

Idag fick jag bevisat för mig att jag skapat ett ryggmärgsbeteende, genom mången sjukvårdsövningar inom det militära. Samt att det är bra att använda cykelhjälm. Jag ska damma av min gamla. Jag vill inte att någon ska behöva göra samma sak på mig som jag gjorde imorse! En cykelhjälm är en väldigt billig livförsäkring mina damer och herrar! Tyvärr använder allt för få denna uppfinning, inklusive jag själv som slutat för något år sedan. Men nu är det dags att bryta den dåliga trenden och damma av den förlegade!

Var på marknad igår och samlade vuxenpoäng. Det kallar jag det i alla fallför när man bara kommer där ifrån med användbara saker. Ingen sliskig sockervadd som klibbat sig fast, inga leksaker eller uppblåsta ballonger. Nu är det andra tider. Tider där te, muffinsformar och kryddor dominerar. Det finns en röd tråd dem emellan som man inte behöver leta allt för länge för att upptäcka.

Idag lyckades jag samla ihop ytterligare två vuxenpoäng genom att dricka kaffe och inhandla elvispens föregångare. Nu med mitt nya förvärv, en handvisp, är det bara för att sätta igång och baka!