Blomsterkonfetti

En morgon när jag vaknade visste jag precis vad jag behövde göra, så i flera veckors tid har jag samlat kronblad. För blomsterkonfetti måste man ha! Speciellt om man är trädgårdsingenjör, då går det liksom inte för sig att man inte kastar torkade kronblad över brudparet. Delade med mig av mitt projekt igår till en av grannarna och bara några timmar senare kom hon över med tre fyllda krukor med rosenblad, knoppar och hela blommor! Vilken lycka! Kunde därmed fylla hela matbordet med brickor, så nu är det lite ont om bra matplatser här i lägenheten, eftersom soffbord och soffa står i lägenheten med snickarglädje som vi håller på att försöka sälja.

 

 

Har dock insett att det där med att kasta ris på brudparet för att önska dem välstånd och lycka inte är så galet ändå, vem vill inte gå en sådan framtid till mötes? Därför så testade jag alldeles nyligen att blanda ut de torkade blommorna med ris, dels för att dryga ut det men också för att ris är tyngre än torkade blomblad och därmed kommer vara enklare att kasta om det skulle till att blåsa när vi går nedför altargången. Jag och sambon kommer nämligen att gifta oss utomhus.

 

P.s: Jag vet att det har cirkulerat rykten om att riset skulle kunna vara skadligt för fåglar, men när jag kollade upp detta så var det en ornitolog som bestämt hävdade att så inte var fallet. Jag hoppas att han har rätt, för inte vill jag skada någon fågel! 

 

På min önskelista

Om mindre än en månad blir jag...30? Kan knappt fatta det själv, att åren gått så fort! Men eftersom det ändå är något visst med att fylla jämnt så har jag sammanställt en liten lista på vad jag önskar mig. Saker som är mer eller mindre onödiga men med desto högre vill-ha-faktor... 

 

 

1. MATSERVIS

Jag och sambon kan inte enas om en matservis. Jag har alltid varit kär i Blå fasan (bild till vänster), men sambon tycker den är för krusidullig. Men jag har likafullt korpgluggarna öppna efter Gustavsbergs servis FASAN eller den snarlika EGERSUND som är Norges svar på FASAN. Blå, lila eller grön färgsättning, det spelar inte så stor roll, bara den inte är brun! Skulle jag mot förmodan hitta Gustafsbergs LONDON (bild till höger) så slår jag till direkt, dock är den servisen så pass gammal att det är näst intill omöjligt att hitta den som en komplett servis. Den stora fördelen är dock att även min blivande hälft också uppskattar den servisen.

 

 

2. KRONÄRTSSKOCKA

 

Drömvasen heter KRONÄRTSSKOCKA! Jag håller utkik efter på Blocket samt på Öland där de har utförsäljning av dessa dyrgripar. Finns i färgerna vit eller lindblomsgrönt, det är näst intill hugget som stucket då båda färgsättningarna är fantastiskt vackra.

 

 

 3. LJUSSTAKAR

Vänskapsknuten, vilket namn! Såklart att man skulle önska sig en sådan knut! Även detta är ett ständigt span (som aldrig dyker upp på annat än aktionsmässor eftersom folk håller hårt i sina ljusstakar). Liksom LILJAN ljusstake från Skultuna eller SEASON ljusstake från Georg Jensen. Liljan gör sig dock bäst som par.

 

 

 

 4. MOCCAMASTER

Kaffekokarnas Royce rolls i rostfritt stål, ja tack! I ärlighetens namn funkar kaffepressen föredömligt bra, men det är något visst med ljudet av en kaffebryggare som står och puttrar. En bonus är ju att man kan ställa in den på timer och ha kaffet klart till dess att man vaknar, hur härligt vore inte det? Å andra sidan är det i ärlighetens namn oftast älsklingen som väcker mig med kaffe på sängen…
 
 
 
 
5. FOLKDRÄKT
Hugget som stucket om jag ska representera norr eller söder, har blodsband till både Öland och Ammarnäs. Tycker däremot det är väldigt vackert med folkdräkt, så skulle gärna äga en själv.
 
 
 
 
6. KÖKSASSISTENT

 

Ingen Kitchenaid här inte, utan ska det vara en köksassistent, så ska det vara en svensk trotjänare som förhoppningsvis håller livet ut! Antingen av märket Ankarsund eller gamla Electrolux. Oavsett märke så bör den vara utrustad med diverse attiraljer så som korvkorn och köttkvarn.

 

Bevattningskulor och muminkoppar är andra säkra kort.

Men allra mest önskar jag mig nog ett fång blomster, kaffe på sängen, tårta hela dagen och ett litet äventyr <3

 
 

Runners high

Jag håller på att etablera en ny fredagsrutin, fredagslöpet! Och grabben får såklart följa med...

Vad gör min fyrfota vän efter han fått pinka av sig ordentligt? Rusar glatt fram som den hund han är redo för nya äventyr? Å nej, grabben är flera meter BAKOM mig som en tyst protest mot mitt påfund. Varför springa när vi kan lunka fram och lukta på gräset?! 

Mitt inne i skogen, när jag håller på att tappa hoppet då händer det. Han vill springa! Vi flyger fram där i kvällssolen. Det går, vi springer faktiskt båda två. Det är fantastiskt! Det är underbart! Det är verkligen underbart i typ fem minuter, sedan träffar vi en löptik och Chili tycker att vi inte behöver ta oss en meter till. Han kan snarare tänka sig att vända, slå följe med den där gulliga tiken..

 
Igår protesterade grabben genom att helt sonika hoppa upp på en sten, ungefär på samma ställe som vi mötte löptiken förra veckan. Min kompanjon är allt bra missnöjd över vår nya fredagsvana

Eftersom Chili protesterar på ungefär samma ställe och aldrig får sin vilja igenom, är de sista 4 kilometrarna inte helt fantastiska. Allra minst slutspurtsbacken som är tung i vanliga fall men som blir än tyngre med 18 kg hund som inte alls är sugen på att springa. Men hem tar vi oss alltid!👍

 

Kökskaraktärer

Jag har alltid haft en liten fabless för listor och kategorisering, även fast jag själv tycker att jag sällan landar precis rätt utan snarare alltid blir ett mellanting. Likt en kameleont som byter skepnad. Inspirerad av Spiderchick har jag sammanställt en egen lista över kökskaraktärer. Vilken av dessa personlighetstyper är du?

 

1. Strikta Svea
Ett recept är till för att följas, punktslut! Varför skulle någon annars ha bemödat sig att plita ner recepten och till på köpet trycka upp det i bokformat om det inte var välbeprövade?! Nej, det blir alltid godast om man följer receptet från A till B till C. Allra helst ska måtten vara angivna i både dl och gram, så att man kan kontrollera att allt verkligen blir rätt. För skulle man misstänka att kokboksförfattaren har skrivit fel, så kan man alltid ta ett medelvärde!


2. Höftiga Henrietta
Henrietta och Svea är varandras raka motsatser- den ena höftar och den andra mäter. Henrietta höftar alltid, en deciliter är typ en näve. En tesked är litegrann och ett kryddmått är så lite att det kan uteslutas helt. Henrietta är dock väldigt noga med att försäkra sig om att där uppstår kemi-Bikarbonat kräver något syrligt för att magi ska uppstå, sedan är det inte så viktigt hur proportionerna blir, det väsentliga är att känslan blir rätt. Den rätta känslan infinner sig icke via måttande, dessutom spar det tid att slippa diska, både de dammiga måtten och de använda. Det måttlösa resultatet blir alltid ätbart! För fåglarna måste ju också få mat ibland...

 

3. Receptlösa Rakel
Receptböcker är på sin höjd till för att bläddra i anser Rakel. En slags bilderbok för vuxna, som i bästa fall kan ge lite inspiration. Helst ska ett eller flera recept ge inspirationen till en helt ny skapelse som världen aldrig tidigare skådat! Rakel har och kommer aldrig att följa ett recept, förutom ett. Rakels egna, hemliga recept; många avsmakningar tillsammans med en bra magkänsla. Rakel lever efter devisen att man inte vet förrän man har provat!

 

Både jag och min fästman har starka drag av Höftiga Henrietta och Receptlösa Rakel. Vi har minst en löpmeter kokböcker och älskar att experimentera i köket för att ta fram nya skapelser. En av de senaste tårtorna jag svängde ihop var Devils choclate cake med blåbärsmousse, en skapelse som uppkom som ett resultat av bläddrandet i de två bakböckerna ovan. 

 

Doften av en ärta

Jag har en ny doft! Jag doftar gröna ärtor och vanilj, det du! Den doften kan du troligtvis inte ens i din vildaste luktfantasi komma på hur den doftar! Det kunde inte jag heller förrän nyligen, då jag ofrivilligt blev med ny parfym. Jag köpte nämligen en spray till Chili för att få bukt på pälsen. Tänkte att han skulle bli mer vänligt inställd mot hela kavalleriet av borstar, om det gick enklare att reda ut underhåret. Oklart om han tycker det är så mycket skönare, men matte och lägenhet har fått en ny doft.

 
Nästa gång du får nys på något som du inte kan sätta vare sig fingret eller en luktcell på, minns då att det finns ett hundbalsam som luktar gröna ärtor med vanilj.
 

Tavlan med stort T

Nu har hon (likt alla båtar så vill jag hävda att alla tavlor är kvinnliga) fått flytta in i den nya lägenheten! Hon har åkt enda från släktgården på Öland, där hon tog upp en hel vägg på ovanvåningen, till Bergslagen. Tavlan föreställer en plats på Öland, som ligger ett stenkast från min släktgård där farmor bor.

 
 

Likt en juvel, hänger hon nu här i Bergslagen och förgyller väggen. Hon är så magnifik att alla andra tavlor blir avundsjuka- Därför får hon också sovrummet för sig själv. Sovrummet är tänkt att vara ganska sparsmakad (får se hur länge jag klarar av att hålla det) och förutom tavlan och sängen har ett gammalt linneskåp (även det från Öland) fått kliva över tröskeln. Men eftersom det är näst intill lika magnifikt som tavlan, så förtjänar det ett helt eget inlägg.

 

Morgonstund har guld i mund

Klockan är strax nio, kaffet har kallnat sedan någon timme och jag ska strax kicka igång dagen. Sambon var uppe vid fem och så även jag (!), tänkte nämligen testa det därmed fenomenet med att gå uppriktigt tidigt! På en lördag av alla dagar!

 

Jag har alltså varit vaken i snart fyra timmar och på den tiden har jag:

 

Valt ut ett lämpligt bakverk som jag har som målsättning att få ihop under dagen. Sambons födelsedag stundar!

 

Gjort en omvärldsbevakning det vill säga spejat av Internets alla hörn (läst mina favoritbloggar & DN) samtidigt som jag sörplat kaffe i godan ro. 

 

Sett hur det blivit ljusare och ljusare utanför fönstret och nu bestäm mig för att det är dags att väcka filuren nedan och ta ut honom på dagens andra promenad. Måste bara hitta åt de textilier som man såhär års behöver för att värma utsatta kroppsdelar så som fingrar och tår. Det är höst på riktigt här i Linde och igår kväll låg det ett tjockt lager is på samtliga vattenpölar. Så nu tycker jag att det kan få bli vinter på riktigt, med snö och ljus. Jag välkomnar här med den tid på året som ger mitt hår ett eget liv, varje vinter svävar nämligen min kalufs en bra bit ovanför huvudet (statisk elektricitet gillar vissa också att kalla det). 

 

 
 
 
 
 

Räddaren i nöden

Dagarna bara rusar förbi, likt de gulnande höstlöven som börjat falla från björkarna. Har i vanlig ordning massvis med projekt- Det (bokstavligt talat) största av dessa är renoveringen. Renoveringen av lägenheten har dragit ut på tiden. Rejält! 

 Ute i rabatten blommar astrarna, perennrabattens riddare i nöden den här tiden på året
 

Men imorgon kommer mamma till undsättning, vi ska måla och tapetsera. Det kommer bli så lyxigt att få ett par extra händer, för att inte tala om hur mysigt det är att bara få ha lite egentid med mamma. Mamma som inte enbart är en hejare på att hänga tapeter, utan är även en fenomenal lyssnare och som kommer med handfasta råd på kluriga frågor. Hon är en riktig klippa som alltid ställer upp <3

 

Mot målet!

Nu var det skamligt länge sedan jag tittade in här, sommardagarna har fullkomligt flugit förbi! Större delen av all vaken tid har spenderats i Enaforsholms fjällträdgård, där jag enbart haft mottagning inne i huvudbyggnaden och inte inne i "min" stuga. Därmed har jag hamnat lite på efterkälken gällande allt som har med uppdateringar från trädgården och renoveringen av lägenheten att göra, till alla de små ting som verkligen sätter guldkant på livet! Loppisfynd, äventyr och en väns bröllop är tre ting som satt guldkant på denna sommar. Uppdateringarna kommer, men du behöver vänta lite till. Jag ska först bara ut på tur för att fylla på batterierna. Jag och sambon tar nämligen semester och styr stegen mot fjällen <3 Sista delen av Projekt Kungsleden stundar!

 

 
 

Hej sommartider!

Sommaren är här! Jag har landat i Enaforsholm och tagit på mig trädgårdsmästarstövlarna igen. Nytt för i år är min fyrbenta kollega Chili, som inte är egen frösådd, men likväl fullgod kompanjon. Än så länge har han visat sig från sin lataste sida, snarkandes under häggen och inte alls varit till så mycket hjälp. Förutom då att han blivit en liten vakthund, som säger till om det kommer någon besökare. Fast nu hör han lite dåligt, nu när han blivit med strut. Han fastnade nämligen och slet loss en klo, precis vad man inte vill ska hända när man är mitt ute i skogen. Varken bil eller mänskligt sällskap har jag, så jag gav mig själv semester och åkte till Järpen. Åkte på morgonen och kom hem på kvällen, kollektivtrafiken visade sig inte gå så ofta. Men nöden har som sagt ingen lag och en tratt fick han samt ett gäng med mediciner. Medicin som Chili glatt knaprar i sig, för jag gömmer det i korv. I övrigt hoppar han omkring på tre tassar, men när han inte tror att någon ser springer han allt på samtliga tassar. Nåväl, mitt lilla charmtroll charmar stora som små. Liten tycker de flesta för övrigt att han är och blir förvånade över att höra att han strax fyller fem.

 

 
 

Inte riktigt som planerat

Denna vecka har varit en sådan där vecka som inte riktigt blivit som man planerat...

Jag har tvättat samt torktumlat mitt USB-minne. Tips testa det inte! Teknik gillar inte att bada, även fast vissa är utrustade med SIM-kort...

Jag har fått en lampa i huvudet, där huvudet vann duellen och glaskupan exploderade. Knoppen drog dock på sig en bula och huvudvärk, medan kroppen fick städa.

Jag har drömt mardrömmar där jag får tunghäfta, mina slutpresentationer stundar nämligen varav den första imorgon! Men mina talkort inför morgondagen är färdigskrivna och inlaminerade, in case of bad weather.

Jag har bakat glutenfria småkakor som föll sönder innan de ens lämnat plåten och då bakade jag inte ens ökensand! Men det blev väldigt goda smulor!

Jag har även lyckats med bedriften att hälla vatten i morgonkaffet istället för mjölk samt rullat Chilis köttbullar i smör till den grad att jag glömde smöra min egna morgonmacka.

 
Däremellan har jag letat färgprover och kånkat tapetböcker, bakat surdegsbröd (som faktiskt blev riktigt fina) och sitter nu på ett tåg mot Malmö. Tyvärr med fel par strumpbyxor! Har fått ett par riktigt varma i fleece av mamma som är världsbäst uppe i norr, vilka jag upptäckte att jag fått på mig när jag skulle rusa till tåget, så nu är det lite hett om benen...
 
Hoppas att du haft en fin vecka, jag siktar att ta revansch veckan som kommer! Och snart är det sommarlov, okej kursavslut, men det är en riktig peppkaramell även det! 
 

En helt vanlig förmiddag

En helt vanlig förmiddag i livet, så som det mest ser ut för mig nu när jag läser på distans. Häng med vettja!

 

Jag pallrar mig upp med sambon där strax före 6. Chili rastas, eller rastar han kanske mig? Killen pinkar hur som helst in sitt revir nogsamt, ingen stolpe får glömmas bort!

 När vi kommer in så får Chili frukost. 
 

Kryper sedan ner i sängen igen, tillsammans med en kaffekopp och en macka. Kaffe på sängen är ett måste, bästa stunden på dagen, oftast i sällskap av mina två killar. Men kaffet intas för sambons del idag nere på stationen. Jag surfar in på mina favoritbloggar och tar del av senaste nytt, vill ha lättsam läsning där på morgonkvisten. 

 

När jag fikat klart, ropar jag på Chili och ger honom tillåtelse att hoppa upp i sängen. Dags för morgonmys!

 

Sedan, när koffeinet kickat in och jag vaknat till, så pallrar jag mig ut i köket. Ställer mig oftast och diskar undan, alltid är det något som står i diskbaljan, så även idag. Jag tycker det är lite meditativt att diska och har därför utnämnts till diskmaskin här hemma. Kolla bara på diskstället, visst blir man glad? Det mesta av mitt porslin är udda och inköpt på loppisar runt om i Sverige. Gillar blandningen mellan mitt udda och loppisfyndade porslin som möter sambons mer strikta stil med tidslöst Höganäsporslin. 

 

 

Drömmen är att ha ett fönster vid diskbänken, så att man slipper stirra rakt in i köksluckorna. Men eftersom det inte kan anses som görbart i denna lägenhet, så har jag alltid något grönt ståendes på diskbänken. Varierar även vaserna varje vecka, i veckan är det en marmorvas som inhandlats på Kupan i Vadstena samt en E-kolv från en av mina favoritbutiker på Öland. Som minst förgyller en vas diskbänken, men oftast är där två eller tre. Idag står det blandade pelargonstänglar tillsammans med blad från en Dr. Westerlund pelargon i den ena vasen och några kvistar i E-kolven.

 

Dags att ordna andra laddningen med kaffe, jag är ju trots allt student… koffein flyter i ens ådror. Kalaskaffe-burken har jag fått av farmor och däri är faktiskt kalaskaffe, för det är kaffe från Arvid Nordqvist och det är kalasgott!

 

Dags att bänka sig vid den stationära datorn som står i hallens platsbyggda datahörna. Notera även att muminkoppen är utbytt, jag har för vana att skilja mellan jobb och fritid genom att byta mugg. Det är de små detaljerna som skiljer när man pluggar hemmavid… Så detta är min arbetskopp, bästa koppen som påminner mig om förra sommarens föreläsning på Naturrum. Det blev faktiskt den mest besökta föreläsningen på Naturum i Ammarnäs ifjol, ett mycket smickrande publikrekord! Men så handlade ju också föreläsningen om byns egna turistattraktion, Potatisbacken och de som odlar sin potatis där. Det var ju förresten samma presentation som jag hade på Nolia Trädgård ifjol.

 

Sådär ja! Nu är det dags att ta sig i kragen och fortsätta skriva! Chili passar på att glassa i vårsolen och spana in snygga tikar. 

 
Ha en fin dag!
 
 

En vecka

Den sensate veckan har varit så innehållsrik och det har hänt så mycket att jag knappt vet vart jag ska börja summera!

Förra fredagen bjöd på musikal, Från Broadway till Duvemåla. En fantastisk tillställning med grymma sångare! En musikalbiljett rikare med samtligas autografer på styrde vi mot Linde, där stora packleken ägde rum.

 

Lördagen blev en riktig bildag, 8 timmars körning från Linde till Umeå samt en 3-rättersmiddag och mys med släkten när vi väl kommit fram.

 

Söndagen var föreläsingsdag *2, jag letade mig nämligen upp på scenen två gånger! När jag inte stod på scen minglade jag med utställare, kramade släkt, vänner och bekanta eller fotogaferade med mobilkameran. 

 

I måndags lämnade vi Umeå och styrde ännu längre norrut. Hamnade i Piteå där det snöade. Bland alla snöflingor blev vi kära och bestämde oss på plats för att utöka familjen med en liten pälsboll. Vi firade med att sova hos min bror i Skellefteå, som också har en finsk lapphund. Hundarna fick leka och vi männniskor fick mysa.

 

 

Tisdagen bjöd på ännu en bildag, gick upp med bror klockan 05 och rullade mot Sandö. Traskade längs vattnet, innan vi åt lunch med den blivande brandmannen (sambons yngste bror) och nötte lite på deras löpbana. Både hund och människor behövde sträcka på benen, sedan rullade vi vidare mot Linde (trodde jag). Samon överraskade mig nämligen rejält med en miniutflykt i Sundsvalls stadsskärna (vad vi gjorde där återkommer jag med). Eftersom det ännu var dag passade jag även på att besöka några av stadens alla djurbutiker, de flesta tillät djurbesök så Chili fick själv välja leksaker (borstar, klotänger och dylika ting var han dock inte lika intresserad av att välja ut och överlät den saken till oss tvåbeningar). Sedan så fortsatte vi neråt, ända hem till Linde faktiskt. Försökte plugga undertiden när jag inte körde, men tittade mest på mina ögonstenar.

 

Onsdag och torsdag gick åt att skriva som en tok inför torsdagens inlämning. Varvade skrivandet med att väcka min fotvärmare för upptäcksfärd. Skogspromenader, stadslunk och bad har vi hunnit med. Dessutom har han hunnit charma hela polisstationen och spanat in hinkarna med potatis.

 
 

I fredags fick vi mysigt besök av sambons barndomsvän Elias, bjöd på vegetarisk gratäng med hetta som vi avnjöt vid bordet! På något magiskt vis hade vi nämligen lyckats trolla fram både stolar och köksbord. Sambon bara suckade när alla frösådder invaderade sänghörnan, men så är det också vår! Odlingssäsongen är snart här, det spirar både inne och ute! Tetris är för övrigt faktiskt ett väldigt kul spel!

 

Igår (lördag) inledde jag dagen med 90 minuters löpträning, invigde det nya löpbältet. Själva bältet är nog bra, men det praktiska utföradet gick sådär. Det är nog inte meningen att hunden ska vara bakom, så nu håller jag på att uppfinna ett litet fiskespö med godis. Återkommer om jag får napp! Rullade sedan över till svärföräldrarna efter att jag svängt ihop två surdegsbröd och ruskat liv i sambon som jobbat natt. Fika i solen (som äntligen behagade att titta fram) och en nöjd hund i bilen. Matte var dock inte lika nöjd när det visade sig vara stopp i avloppet i både duschen och handfatet hemma. Av längden på hårstråna att dömma, så var dock jag den skyldige i båda fallen. Därmed var inte mer än rätt att det också blev jag som stod för rörmockeriet (okej, jag erkänner! Sambon var på jobbet, så jag kunde inte övertala honom till att göra det), medan jag tänkte på förra lördagen och livets kontraster. 

 

Två inlägg om Nolia Trädgård samt ett om utflykten i Sundsvall kommer inom kort. Sedan kommer ett litet hjärtegryn att titta fram för att säga hej, så håll utkik vettja!

 

Harriets

Vi hann inte mer än att komma fram till moster i Umeå och byta kläder, innan det var dags att tuffa vidare till restaurangen. Nolia Trädgård hade nämligen bjudit in mig och sambon till den middag som arrangerades för oss föreläsare som närvarade under Nolia Trädgård. Så förra helgen (i lördags) slog vi oss ner vid dukat bord och avnjöt en trerätters middag på Harriets. Jag har aldrig tidigare besökt Harriets i Umeå, så jag var spänd av förväntan. Efter att ha mumsat i mig tre rätter i en gemytlig miljö, så kan jag å det varmaste rekommendera den hungrige att titta in för en bit god mat. Ett extra plus är de samtalsvänliga ljudmiljön, för det gick utmärkt att konversera i vanlig samtalston.

Vi inledde kvällen med norrländsk charkuteri- och ostplanka från lokala producenter.

Varmrätten fick vi själva beställa vad vi ville ha och jag som var lite saltsugen föll pladask för den svenska hängmörade entrecôten med parmesan- och citronslungade pommes. Det var oerhört gott!

Avslutningsvis slank en kopp kaffe ner tillsammans med lite rårörda hjortron, chokladcrème och browniesmulor. Sedan var jag så mätt att det blev till att avrunda kvällen. Att klämma 8 timmars bilfärd och sedan en trerätters, gjorde att jag och sambon var ungefär lika möra som min biff som jag smaskade i mig den kvällen. Därmed så blev det ingen stand-up och Humorfestival för mig och sambons del. Somnade det gjorde jag däremot innan huvudet hann nudda kudden. 

 

Ut på tur!

Ut på tur, aldrig sur! I alla fall inte om man rullar fram i en Volvo, som än så länge lever upp till sitt namn. Volvo betyder nämligen “jag rullar”. Jag brukar oftast åka tåg när jag reser, eftersom det både är bekvämt samt bra för miljön. Men nu när sambon skulle med och vi dessutom ska göra några avstickare, så föll lotten på bilen. Här i bilen övar jag mig inför mina två presentationer och ger min stackars sambo skavsår I öronen. Snart kan han nog presentationerna lika bra som mig själv!

 

Ikväll stundar middag på Harriets med resten av gänget som ska hålla föredrag nu under Nolia Garden. Ska bli riktigt trevligt att få sitta ner en stund med alla under lite lugnare former. Samtidigt som jag längtar till att piffa till mig och träffa flera av Sveriges största trädgårdsprofiler, så längtar jag minst lika mycket till att desserten ska ha sjunkit ner i magen och en får åka hem till moster. Få träffa familjen och släkten och bara mysa en stund innan läggdags. Bästa uppladdningen inför en intensiv morgondag!

P.s: Detta inlägg skriver jag från mobilen, det första i sitt slag. Hoppas därför att allt varit läsbart!

 

 


Coffey is the answer

Igår blev det ju en riktig inläggsbombning här på bloggen, men tre roliga inlägg av vitt skilda karaktärer. Så nu har jag minsann fått upp ångan igen!

 

Hade ett fint flyt i bassängen idag, det är så skönt att släppa alla måsten och bara simma. Jag överraskade till och med mig själv där på slutet, inte med någon supertid, utan med att kasta mig nedför en vattenrutschbana just efter passets slut. Det var jag och barnen, så badvakten såg ganska förvånad ut. Det kan även tilläggas att jag vanligtvis inte brukar avsluta mina pass med att åka rutschbana, eftersom jag i ärlighetens namn är lite höjdrädd. Men man måste ju utmana sig själv och släppa loss ibland också! Släppte loss gjorde jag även en stund senare inne i omklädningsrummet, för jag mottog ett fantastiskt resultat på hemtentan! Så när en av mina favoritlåtar drog igång där inne i omklädningsrummet, så kunde jag inte låta bli att utföra en liten glädjedans över min femma. 

 

Ett tag så övervägde jag helt allvarligt att citera mitt vardagsrumsbord, eftersom jag inte tyckte att jag kunde hitta de rätta svaren på frågorna i den obligatoriska kurslitteraturen. Men efter många koppar kaffe och en sista natt när jag dygnade, så gick det tillslut och hemtentan kunde lämnas in.

 

Byte av bo

Vi har blivit med lägenhet! Eller jag och sambon har redan en lägenhet, men som jag ibland antytt så börjar vi vara lite trångbodda. Eller lite är nog dagens underdrift, för vi har bokstavligen växt ur lägenheten!

En bråkdel av alla krukor med blomster här vid den senaste omplanteringen,
här står de växter som nyss har blivit med ny jord. 
 

Det är överskattat att äta middag vid köksbordet, det är nämligen inte ens ett alternativ då hela bordet i dagsläget är fyllt med såbrätten. Så köket agerar barnkammare, medan vardagsrummet hyser större delen av alla krukväxter. Åke & Stefan, mina fikonträd tror att de äger vardagsrummet, Karlbergaren ’Cina’ har snart klättrat ner från bokhyllan och min Dr. Westerlund är uppe vid gardinen och ser sig om. Dessutom undrar bönorna vad som befinner sig inne i vitrinskåpet. Det börjar minst sagt bli lite fullt i lägenheten! Inte nog med detta, så kastar någon i min bostadsrättsförening sina blommor på komposthögen så snart de har slutat blomma. Detta har jag upptäckt och har därmed startat upp en orkidésamling till sambons stora lycka. Jag har nu inte räknat krukor på ett antal veckor, men innan hela karusellen drog igång här för några veckor sedan så hade vi 64 krukor. På 42 kvadratmeter! Och nu har vi skaffat fler och större krukor, så det är hög tid att kvadratmetrarna utökas! Dessutom kommer det bli hemskt trevligt att slippa kliva över sina övernattande gäster om man skulle behöva besöka toaletten mitt i natten. 

Vår dörrkrans ska få flytta till dörren intill
 

Det bästa i hela kråksången är att vi inte ska flytta så långt. Vi ska nämligen flytta in hos grannen! Grannen ska självklart inte bo kvar, utan flytta in i en villa. Därmed så känns det som att denna flytt kan komma att gå till historien som den enklaste någonsin. Vi bor vägg i vägg med varandra, så det är bara att öppna båda dörrarna och börja bära. Men först ska vi självklart renovera, pysselfantaster som jag och sambon är. Så det ska bli otroligt skönt att ha kvar denna lägenhet fram tills dess att vårt andra boende är helt inflyttningsklart.

 

Nyckelmottagning i början på juni och kopparröda hårstrån, har således dagens två blogginlägg avhandlat. Vad ska komma härnäst tro? Självklart spar jag det bästa till sist...

 

Koppartoner

Som utlovat (dock en aningens senare) kommer här tre inlägg över tre riktigt bra saker som hänt i livet den senaste tiden. Jag tycker vi börjar med det mest triviala, mitt hårsvall…

 

Vi möttes upp på Lush för inköp av henna, traskade hem till mig i Augustenborg och blandade till geggan som vi kletade in i håret. Det tog ett bra tag och det var rätt så pillrigt, speciellt för mig som hade en annan syn än Sofia på konsistensen av ”hårt vispad grädde” (tips! Tänk inte grädde som går att spritsa, utan snarare löst vispad och du har kommit halvvägs mot en lyckad applicering). Men tillslut var alla strån täckta och hårsvallet kunde plastas in i gladpack. Som två små ufon vandrade vi sedan runt med varsin påse på huvudet och spred en doft av hö och örter omkring oss. Plastpåsen runt håret skulle nämligen hjälpa till att hålla kvar värmen, som tillsammans med syran från citronen, skulle ge en intensivare färg. Min målbild av Ariel-rött kanske inte uppfylldes, men vi båda fick en kopparröd nyans som vi båda är nöjda med. Jag menar, när man får kommentaren att det ser helt naturligt ut och inte alls färgat, då vet man att man prickat rätt. 

 

Ett dansande landskap

Har varit nere i Skåne på snabbvisit. Åkte ner i söndags och är redan på väg uppåt igen. Landskapet susar förbi utanför fönstret. Jag njuter av en kopp kaffe och besvarar mail som blivit liggandes. Stökar undan sådant som jag har skjutit upp de senaste veckorna, för att det varit så många måsten. Men nu är hemtenta, inlämning och redovisning avklarad, för denna gång. Jag andas ut och sänker axlarna. 

Jag fixade det och nu ska jag ta helg efter 14 dagar av lite sömn och träning, men desto mer jobb. Jag och sambon ska fira med surdegspizza ikväll och beundra vår nya frysbox. Imorgon kommer ett peppande inlägg om tre stora förändringar i livet, som jag ännu inte delgett er. Dessutom filar jag på ett litet inlägg med touch av vår från södra Sverige, med ännu fler våriga bilder än den ovan. Men njut av dagen fina läsare, jag hoppas att ni har det bra!
 
 

 


På resande fot

Tavlan suddades aldrig ut den dagen. Meddelandet blev ståendes kvar på tavlan, liksom budskapet att det skulle låta stå kvar. Men så har jag hittat lite skrivtid i gömmorna, men istället för krita använder jag denna gång datatangenterna för att utrycka mig.

 
 
 

Befinner mig nu i Malmö, efter en snabb visit i Skara (och innan dess en tur upp till Västerbotten). Skara bjöd på tre dagars sammankomst med fyrbenta vänner, intressanta föreläsningar och spännande studiebesök. Helgen har fyllts med mys med vänner samt ett spännande event och imorgon stundar på nytt tre späckade föreläsningsdagar. Någonstans där hade jag tänkt klämma in ett antal blogginlägg och några skojiga uppdateringar!

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0