Årets kortaste månad kom och gick. Stundtals har det dock känts som om februari varit årets i särklass längsta månad. För om det var mycket vabbande i januari så har det inte varit något i jämförelse med februari. Det som jag trodde var ett svårslaget rekord stod sig inte alls länge. Så här långt har vi haft magsjuka fyra (!!!) gånger sedan årsskiftet och vi har varit på akuten vid två tillfällen samt besökt en handfull doktorer för att komma till botten med Viljas hosta och feber. Efter att ingen fått sova på en vecka deklarerade jag på vårdcentralens akutmottagning att jag inte skulle åka hem förrän vi fått hjälp. Hjälp fick vi i form av hostmedicin, men ännu har ingen kunnat förklara varför hon får sådana andningssvårigheter (särskilt om nätterna- hej sova sittandes!) eller varför hon blev blå om benen när hon var på förskolan (på akuten konstaterade de att syresättningen var god). Vi fortsätter att kämpa för att få vård och till dess kommer klumpen i magen och sömnbristen att hänga med.
Sammanfattningsvis så kan man väl säga att mina storstilade planer för februari, både på jobb- och det privata planet blev platt fall? Jag har fått ställa in viktiga möten, lämpa över arbetsuppgifter på kollegor och hamnat ungefär en mil efter med samtliga arbetsuppgifter. Här i veckan fick jag dessutom åter igen flytta fram en viktig deadline. Jag gillar verkligen mitt jobb och därför känns just nu allt vabbande extra betungande. På det personliga planet har jag har knappt tränat något och eftersom jag knappt fått sova om nätterna har inte heller någon ork funnits till renovering, trots mina storstilade planer. Avslutade dessutom februari med att dra på mig bihåleinflammation!
Grå dagarbehöver är det fint att tänka på att krokusarna är på väg.
Var trött redan innan föregående helg, avslutade vecka 8 med att hålla läsårets sista föreläsning. Gick trött in i helgen som för makens och Carls del blev en riktig arbetshelg. Gips har satts och väggar har reglats. Parallellt med det har jag skött barn och hem samt servat med mat och fika. Addera sedan besök på lördagen och när makens familj åkt och diskberget var undanröjt och jag äntligen kunde sjunka ner i soffan för några minuters vila, ja då vaknade självklart min lilla ögonsten. Varför känner barn på sig när deras mammor planerar att vila? Kände redan då av att jag hade något i kroppen och det blev inte bättre ju längre fram helgen led. Därmed fick jag avsluta februari i sjuksängen och det är också härifrån som jag inleder månaden mars. Förresten så kan jag meddela att du inte har varit sjuk förrän du varit sjuk och försökt vabba samtidigt, det om något är en utmaning! Särskilt när man har en man som inte direkt jobbar sjufyra-tider. Igår fick jag ett meddelande att han kanske skulle få komma hem till midnatt. Han skulle egentligen ha gått av klockan 16, så jag tyckte en aningens synd om mig själv eftersom jag räknat ner till att han skulle komma hem så att jag skulle få sova utan att ha en överaktiv tjej hoppande i sängen.
Men nog med sjukdomar och elände. Lite har vi faktiskt hunnit hända under februari månad!
Februari 2023 kommer för alltid vara ihågkommen som den månad när vi blev med katt. Saga 4 år fick flytta in och sedan dess har jag inte sett tillstymmelsen av någon husmus. Vi har därmed tagit oss för att laga det inkommande vattnet till vattenrenaren.
Tegelpannor har setts över och bortforslats
Röjning har påbörjats, högstubben står dock fortfarande kvar men kommer att läggas i en faunadepå här under mars.
Buntat ris var sannerligen den förre ägarens melodi! Fjolårets blötsnö som fick syrenerna att vika sig fick nu i februari stryka på foten.
Det blev en bunt med ved
Och väldigt kalt! Men nu finns utrymme för nya syrener att växa sig täta och fina och det ruttna staketet kördes till tippen.
De två första helgerna i februari grejade vi runt vedboden. Eller jag har kört tegelpannor små korta stunder, men de stora rycken har vi gjort på helgen. Jag började med att beskära en av flera doftschersminer vid dasset och städa runt komposten som ska slängas. Sedan började jag kapa syrener, men den stora insatsen gjordes helgen när Vilja hade vinterkräksjukan för andra gången detta år. När hon spytt ner allt (datorer, sängar, soffa med mera) så tog vi ut henne. Maken kapade syrener och stubbar med motorsåg och jag drog ris med ena handen och pulkan i den andra. Det tog en förfärlig tid, men vi kom sakta framåt. Passade även på att riva den gamla staketstumpen som fick åka till skroten med tegelstenar från övervåningen, spillbitar från bygget samt tegelkross som jag stött på vid röjning. Eftersom vädret var med oss även denna månad, blött och/eller snö med lite vind så har jag även eldat. Det var perfekt att bli av med allt ris!
Projekt kapa upp all ved återstår, jag har lite blygsamt börjat och fått bort några skottkärror, men förrådet är djupt och det är många kubik ved som döljer sig under det fula skärmtaket. Summa summarum blir därmed att projekt röja runt vedboden har kommit en bra bit på väg, men kan tyvärr inte strykas från listan.
Under februari blev Viljas rum större, därav den omålade taksnutten.
Bild tagen från andra hållet. Majoriteten av taket är målat, den sista lilla snutten är spacklad och kvistlackad ett varv (ett varv återstår). Samtliga väggar inklusive muren har klätts i gips.
Så här såg det ut just efter att väggen hade rivits
Och så här ser väggen ut nu från samma håll.
Såhär såg det ut precis efter att den gamla väggen hade rivits.
Och så här ser det ut nu, samtliga väggar är gipsade (det återstår att spackla skarvarna). Taket är spacklat och kvistlackat en gång. Kvar är att slipa av allt med sandpapper och sedan gå över det en gång till. Sedan kan jag sätta igång med att måla taket fyra strykningar (det har tyvärr visat sig vara så många vändor som behövs för att dölja kvistlacken).
Den reglade väggen innan vi hade städat för dagen.
Det har tuffat på så sakta på övervåningen, vinterkräksjukan satte förstås käppar i hjulet för en hel del renoveringsplaner. Men väggarna som revs i slutet av januari har reglats upp igen. Varje barnrum blev betydligt mer tilltaget, så jag har börjat smälta att det får ta den tid det tar och att viktiga är att det blir bra (inte att det snabbt blir klart).
Något som faktiskt blev klart är frysen! Mannen som sålde frysen som kapsejsade och slog ut all el på gården (läs januarisvepet) kom med ett nytt! Okej, ett nygammalt men han levererade det hem till oss, ställde det på plats och tog med sig det som gått sönder (men som var skinande rent efter en helgs skurande). En februarihelg skrubbade jag galler på nytt samt ut- och insida frys. Den "nya" trotjänaren tuffar och går, enda nackdelen är att det är något mindre än det förra. Men som maken konstaterade, säljaren hade inga skyldigheter alls att ersätta oss och denna frys fungerar faktiskt (även fast det tycks ha levt ett lite hårdare liv).
I övrigt så har jag firat 100 mil med lådcykeln, vilket känns smått otroligt eftersom det känns som jag knappt har varit på jobbet.
Surdegsbakningen går sakta framåt, en trevlig helgsyssla.
Månadens godaste middag som kanske inte ser mycket ut för världen. Men när man odlat tomaterna och löken själv så smakar tomatsåsen något alldeles extra! Toppar gör jag förståss med västerbottensost.
En lördag när samtliga var relativt friska tog vi en utflyktsdag upp till Linde. Hälsade på Maud, köpte kattgrejer och gick på Erikshjälpen. Maken är även han medskyldig, för ingen kan beskylla mig för att gå loss på spackelspadar och nubb...
Enligt mig var detta dock de två riktiga fynden. Boken ska Vilja få i present och de 11 kaffekopparna med fat matchar min lila fasan servis väldigt fint.
Dagen efter blev det våffelsöndag. Solen letade sig in i köket och det är sedan gammalt att då måste man grädda våfflor. Extra glada blev byggarna som kämpade med att få alla sneda väggar raka uppe på övervåningen.
Det var den februarimånaden det! Nu håller jag tummar och tår för att mars månad blir en frisk sådan och att Vilja får en remiss för att kolla luftvägarna.
