Ett år på gården

Ligger nerbäddad i sängen, förkylningen kom med full kraft i torsdags och i fredags efter jobbet gick jag bara hem och däckade.Eller däcka och däcka, så mycket som man kan få däcka med ett litet yrväder på 20 månader som vill testa allt. Maken har jobbat helgnatt, men det har mer blivit dygn då han kommit hem runt tolv snarare än klockan 08. Totalt har han varit hemma och vaken i 47 minuter denna helg, så det har varit en tuff helg att ta sig igenom när febern ridit mig. Grät en skvätt av pur utmattning igår när Vilja för andra gången stjälpte ut julgruppen som jag gjorde förra helgen. Hon har även roat sig med att släppa en antik glöggkopp högst upp från barnstolen för att se vad som händer, och ja, det blev bara porslinsskärvor kvar. Nu är endast en av fyra koppar hela. Förstår för mitt liv inte hur folk kan ha framme dyrbara föremål inom räckhåll för barnahänder, här måste de vara av metall för att ha en endaste chans att överleva. Just nu är ladyn i den åldern när hon verkligen ska testa allt, hela tiden. Eller som sköterskan på BVC sammanfattade det, hon är en mycket pigg och aktiv liten dam. Som i helgen vägrat att sova på dagen och vaknat fem om morgnarna…

Julstjärnan sjunger verkligen på sista versen eftersom den börjat gå sönder i limningen...
 

Men nog om klagosång, förra helgen började jag försiktigt julpynta. Satte upp stjärnor och bar fram stakar, det var jag himla tacksam för igår när första advent stod för dörren. Inte blev det något bak av saffransbröd för det räckte orken inte till (ifjol tog det 8 timmar från start till mål med min stjälpreda och då var jag frisk), inte heller blev det julmarknad på biblioteket. Men jag satsar på att kurera mig till nästa helg, då är det mys gånger två inplanerat, lilla julafton med makens familj samt glöggmingel med grannarna.

Men nu har jag svamlat tillräckligt, dags att kika på vad som har hänt på gården sedan vi tog över den. Nu har vi trots allt bott här i ett helt år och det är dags för en tillbakablick! Sätt dig skönt tillrätta, för detta är ingen modest, kort liten sammanfattning…

 

GARAGET

 Mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 

Det första vi gjorde var att rensa garaget, det har jag skrivit om HÄR. Det var den allra första platsen som vi gav oss på eftersom vi behövde någonstans att magasinera alla våra saker, allt förutom bilen. Efter att ha rensat ut samtliga kartonger och askar som ägarna innan oss hade vigt sitt liv åt att samla på sig, så åkte förrådshyllor upp. Nu är garaget helt sonika vårt förråd där vi förvarar allsköns saker som vi tänker är bra att ha och som behöver förvaras frostfritt (vi har en fläkt som går på termostat där inne). Vår frysbox samt ett extra kylskåp huserar också här, men kylskåpet är numer avstängt eftersom jordkällaren har ställts i ordning. Jag förvarar även lådcykeln här, så i viss mån så nyttjas byggnaden faktiskt som garage.

 
Hade jag backat ytterligare så hade allt skrot blivit synligt, det var fullt från golv till tak...
 
Här börjar man ana en viss struktur, ett lass med skänkesgrejer ligger dock fortfarande kvar (till vänster i bild).
 

VEDBODEN

 Mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 

Det andra uthuset som vi gav oss i kast med, parallellt med att vi skurade huset från golv till tak (tidigare ägare hade inte genomfört någon flyttstädning), var vedboden. Nu tror kanske alla att vedboden är en plats där ved förvaras, men inte på denna gård! Det var mer ett skrotupplag för allsköns bråte som samlats under 40 år...Jag har letat, men inte lyckats finna en endaste förebild! Men ni kan tänka er bråte från golv till taknock i form av kartonger, metallskrot, tidningar, glasburkar, trasiga reservdelar och annat som den tidigare familjen tyckte vara bra att spara på. 

 

Efter allt bråte sorterats på tippen återstod projekt gräva ur golvet, där det visade sig att man roat sig med att gräva ner glas, metall och annat som man velat bli av med. Stenmurarna på gården fick också tillökning i form av sten och när vi tagit oss 50 cm ner var det dags att lägga ut lastpallar för att skapa ett golv. Sedan var det dags att kapa upp all ved som låg på den förskräckliga kärran med punktering som har potential att bli ett rullande hönshus. Idag förvaras näst intill endast ved i vedboden, som är staplat i flera rader tillsammans med en stapel för våra sopsorteringskärl. Vedupplaget framför jordkällaren kapades också upp och fick flytta in i vedboden så att vi på så sätt blev av med det fula vedupplaget som syns på mäklarbilden och som störde hela flödet. 

 
 Vedboden är det lilla huset som skymtar till vänster i bild. I förgrunden syns staplar med ved som blev kortvariga där de låg. Mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 
Tittar man noga så ser man inte mindre än två (!) vedupplag på denna bild. All ved har fått flytta till sin rätta plats. Så vagnen är tom och den fula utbyggnaden är riven. Även detta är en mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 
  Så här ser det ut inne i vedboden idag. 
 

 

STALLET

 Mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 

Tredje uthuset som vi gas oss i kast med var stallet. Vi bestämde ganska snabbt att stallet skulle få byta uppgift och omvandlas till verkstad eftersom maken behövde någonstans att förvara finvirket och alla maskiner. Även här var det bråte från golv till tak, så vi behövde röja innan vi ens hade en chans att stoppa in en endaste pinal. Röran får ni föreställa er, så här såg det ut när vi satt upp konsoller och börjat stoppa in lite saker. Det är rakt inte så här tomt i verkstaden längre...


 

VÄXTHUSET

Mäklarbild från Länsförsäkringar. 
 

Den fjärde platsen som jag gick loss på var växthuset. Bröt loss de hemska bruna skivorna som satt på fasaden med kofot, ogräsrensade växtbäddarna och gödslade upp inför kommande utplantering av tomat och chili. Fönstren flagnar och växthuset är både vint och skevt, men det är ändock min lilla plätt på jorden som bara är min och där jag odlat i mycket liten skala. Vi planerar att kanske nästa sommar flytta växthuset eftersom vi vill friställa fasaden på drängstugan.

I vanlig ordning fick vi börja med att röja ur allt skrot. Då var det visst ännu vinter. Sedan lugnade vi oss något...

till den dagen då jag gick loss med kofoten...
 
Under skivorna återfanns en fönsterglugg!
 
Och under alla fula skivor dolde det sig en fin plankvägg!
 
Chilisarna blev glada över att få komma ut.
 
Likaså tomaterna som gav lite skörd, trots dåligt med ljus (taket släpper i princip inte igenom något ljus).
 
 

Eftersom jag inte ens hunnit halvvägs bland alla uthus och bodar så inser till och med jag att det får lov att bli en del två och kanske till och med en del tre. Kika in här imorgon så kommer fortsättningen (jag har redan skrivit klart inlägget). Vi hörs imorgon! 

 

 

Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0