Glad första advent! Tänk att december står för dörren och att första advent är här! Idag har jag bakat lussebullar, bränt fingertopparna samt ett antal lussebullar. Resterande blev halvgräddade i ugnen som såg sina bästa dagar på 80-talet. Ett fåtal bullar blev faktiskt riktigt hyfsade, så de fick våra grannar. Grannen kom nämligen förbi med traktorn och hjälpte oss att köra grus igår, helt på eget bevåg. Så idag ville jag tacka med nybakta bullar och kunde samtidigt passa på att få ansikten på några fler av våra grannar.

De har i alla fall fått ett ansikte på oss. Vi är de enda i byn som puttar sin bil genom byn…Det är självklart en mycket lång historia. Men en mycket nerbantad version är att ärendena blev fler än planerat och i dessa dagar när vi endast laddar på den lägsta effekten (laddboxen med installatör kommer till veckan) så är batterikapaciteten ganska låg. Färddatorn sa att kilometerna skulle räcka och det hade de också gjort om inte bilskrället kände för att stanna när det var fyra kilometer kvar på mätaren. Det var kanske 150 meter till närmsta hus med installerad laddbox, dock har detta hus bakom oss och framför oss hade vi 3 kilometer skog. Gissa vad maken valde? Men så fick han också springa bakom bilen och putta medan jag styrde. Jag puttade också på lite, men mest av allt så var det maken som tränade den kvällen. För kännedom så är en elbil svintung, så även fast bilen i sig själv är liten, så är batteriet stort och tungt. Nackdelen med att ha elbil är helt klart att 1) den är tung att putta 2) ingen kan komma med en reservdunk bensin och rädda en. Men hem kom vi, det tog bara sin lilla stund.

Några som åkt hemifrån är däremot våra höns. De har fått flytta till makens moster några stenkast härifrån. Vi insåg nämligen att vi behövde prioritera vatten och avlopp, inte renovering av ladugård och hönshus. För som djurägare har man ett ansvar och det är att sätta djurens främsta först, eftersom de själva inte kan göra det. Nu går hönsen i alla fall ute och pickar, de får sandbada och klorna kommer troligtvis aldrig att behöva klippas igen.

Nog med utsvävningar! Nils och Carl har i helgen grejat med gjutformen och så snart minusgraderna har gett med sig är det dags att gjuta. Det blir aldrig som man har tänkt sig, så för att göra en mycket lång historia kort så hade vi större problem med vattnet än vad vi visste om. Att det sedan var allmänt känt att vattenkvaliteten i Folkatorp är usel visste inte vi. Nåväl, igår informerade min kollega mig om det- något som vattenproverna även visade. Så istället för att gräva avlopp så fick vi börja med att greja med vattnet. En avsaltningsapparat har installerats under diskbänken (gårdens hitintills flashigaste apparat) och för att komma tillrätta med radonet så ska en avluftare installeras. Eftersom den befintliga hydroforen är den minsta som någonsin har tillverkats, så behöver den självklart också bytas. Och eftersom vårt lilla hus är precis så litet som just ordet litet antyder, så bestämde vi oss raskt för att vi inte ville få in de grejerna i huset.

Och för att skoja till det så gör vi det så invecklat som möjligt. Vi gräver ner pumphuset i slänten, likt en jordkällare, för att dels slippa skymd utsikt dels få en lägre uppvärmningskostnad. Eftersom maken blev nedröstad i hur hålet på två gånger tre meter skulle grävas, så hyrde vi en liten grävskopa förra helgen. Dock var den lite väl liten, så en granne fick komma med stora skopan och rädda upp situationen. I samband med att den grävningen genomfördes så föreslog svärfar att vi skulle sätta in vattenturbiner, så mycket vatten hade hunnit ansamlas i gropen vi grävt. För självklart valde vi att lägga pumphuset precis på den plats där hela gårdens dränering har sitt utlopp under mark. Men nu ska alla dräneringsrör vara åtgärdade och en gjutform är snart på plats där nere i hålet. Vi tackar vår lyckliga stjärna att Carl är en extremt skicklig gjutare. Samt att vi inte fångar någon fler i vår fångstfälla (det gick tack och lov hyfsat bra för den person som hade oturen att falla ner).

Vad har mer hänt och skett här uppe på berget? Sotaren har varit här och hör och häpna inte lagt eldningsförbud på samtliga tre eldstäder. Inte ens en fick eldningsförbud. Det finns dock en hel del att förbättra, så som vår halvmurkna takstege. Trästegar är visst inte godkända, särskilt inte när de är murkna. För att fira att provtryckningen i alla fall gått bra bestämde vi oss för att laga kökskaminen. Tirolia-spisar tillverkas inte längre och reservdelar hade vi hört skulle vara svårt att få tag på, men det bekymrade inte oss eftersom vi hade stenar på lager. Efter att ha askat ur köksspisen stod det dock klart att reservstenarna var färre än de trasiga stenarna. Samt att man eldat fulved, ved med spik, flitigt. Nya stenar som ska efterlikna de gamla är beställda och under tiden har vi köksspisen som avställningsyta och eldar flitigt i våra två andra kaminer nu när temperaturen ute sjunkit under nollan. Bredvid köksspisen har vi numer förresten även ett dörrhål, men det är definitivt en annan historia för nu vaknar Vilja! Hej från berget med flyttkartonger!