Nu finns det inte ett bär på hela hemmanet, alla ligger i frysen.
Massor av hallon, svartavinbär, trattkantareller, sockerärtor och jordgubbar ligger i frysen. Men att plocka hallon, det var med livet som insats. Oj vad jag har fallit när hallonkvistarna som jag har klängt mig fast vid för att komma åt några riktigt stora hallon har brustit. Både ett och två blåmärken har jag fått, rispade armar och taggar i skinnet. Men o så nöjd jag nu är. Nu fattas bara att jag sätter igång och pluggar lite inför tentan. Men först isterband med spenatstuvning och färsk potatis!

Lillebror vill ha en fågelhund och nu har jag äntligen hittat en!
Men jag har på känn att det inte är en sådan här som han menar...

Då har man fått en diagnos då. Och inte en sådan trevlig sådan. Men det är ändå skönt att veta vad man har gått och dragit runt på i två månader. Inget dödligt direkt, men skadligt. Jag har nämligen en infektion i båda lungorna.

    Egentligen så skulle detta ha upptäckts för länge sedan, om jag bara hade stått på mig. Istället uppsökte jag läkarvård två gånger, varav prover togs. Men de visade inte på så mycket mer än att jag hade för mycket leukocyter i blodet. Och vad jag förstod så antog de att det var en virusinfektion och skickade hem mig, eftersom inget annat indikerade på att jag var sjuk. CRP:n hade så klart hunnit sjunka, eftersom jag vid det tillfället hade hunnit vara sjuk en månad. Så jag skickades alltså hem, för jag var ju frisk.

Men jag har inte känt mig så pigg. Utan snarare ganska låg, blivit trött snabbt och så fort jag gjort något så har tempen gått upp från 36 till 38. Men eftersom läkarna sa att så kan det vara ibland, så har jag inte brytt mig så mycket. Jobbat på som vanligt och försökt göra mitt bästa. För jag var ju inte sjuk.

     Men så nu i veckan blev jag less. Jag orkar ingenting, jag får 39 graders feber så fort jag anstränger mig hårt (cykeltur till Sorsele) så jag gick en annan väg. Kontaktade en avlägsen släkting som tog prover som hon undersökte. Jag var visst inte så frisk som alla har sagt. Jag har en infektion i lungorna och nu har jag fått medicin av henne. Så nu kommer ja förhoppningsvis att bli bra och ser fram emot att kunna börja träna igen om TVÅ veckor.

TVÅ OCH EN HALV MÅNADS FÖRLORAD TRÄNINGSTID! Inte bra, jag ligger helt klart efter. Och än värre, jag kanske har hunnit bryta ner det jag tidigare byggt upp. Hoppas verkligen inte att så är fallet! Men nu är det sängen. Man måste ju vila!

Imorgon är det manifestation utanför Ammarnäs Livs. Jag hoppas verkligen att det kommer att komma folk och att politikerna kommer att få upp ögonen och inse att vägen mellan Sorsele och Ammarnäs behöver totalrenoveras. Den är urkass och ambulanspersonalen sa det själv, man borde vägra att rycka ut om man måste köra längs Ammarnäsvägen. Men om det skulle gå så långt så skulle nog allt bra många stryka med, eftersom det tar sitt lilla tag innan ambulanshelikoptern kommit fram från Lycksele. En helikopter som de tidigare har diskuterat att ta bort. Hur politikerna nu kunde komma på den dumma idén, men för tillfället verkar den stormen ha blåst över.

    Hur som helst är vägen förskräcklig och jag har under de senaste dagarna ältat det hemska som hände och för mig själv undrat om allting hade fått ett annat slut om ambulansen kommit fram fortare. Om allting hade gått fortare. Om jag sprungit fortare, om vi larmat snabbare, om ambulansen kört fortare. Kort sagt, om vi hade kunnat rädda hans liv istället för att se det glida oss ur händerna.

Islänningarna har vetat det länge.

Jag har haft svårt att fatta.

Men idag föll pusselbiten på plats.

Det kanske är vi svenskar som är konstiga. Vi som hellre plockar blåbär än kråkbär, med argumentet att de är mycket godare. Men frågan är om de verkligen är nyttigare?

Islänningarna tog inte tillvara på blåbär, men gärna kråkbären. De flesta svenskar, inklusive mig, gör precis tvärtom.

Bild: Skogsvårdsstyrelsen

Det har varit diskussioner. Men nu lutar det åt att det kommer att bli tillåtet att jaga ripa även i år. Trots den dåliga tillgången. De utländska jägarna jublar, men jag gör det inte.
    Jag förstår rakt inte hur de på SLU tänker. Man vet att tillgången på ripa har minskat och att antalet är det lägsta på många år. Istället för att helt förbjuda jakt i år, så kommer det att bli lovligt att jaga, fast med vissa restriktioner. Men dessa restriktioner befarar jag inte alls kommer att hjälpa. Stammen skulle behöva ett jaktuppehåll på några år så att den fick återhämta sig. Nu så slår man istället mot den lilla spillran som är kvar och resultatet kan i värsta fall bli att riporna tar än längre tid på sig innan de har lyckats återhämta sig.
      Så en sak är säker, även fast jag är jägare och har lagen på min sida att jaga ripa, så kommer jag i år att avstå. Stammen är för svag och man slår inte mot dem som ligger ner. Så är det bara.

Vill du maxa dina möjligheter att se ett stjärnfall så ska du bege dig ut natten som kommer. Det vill säga natten mellan onsdag och torsdag, för då kommer jorden att passera genom meteorsvärmen och chansen att se något som man i dagligt tal kallar "stjärnfall" kommer att vara som störst. Och jag förstår att man döpte det till stjärnfall, för fallande gruskorn låter inte lika fint!

      Chansen att man får se något är som bäst efter midnatt, då det är lite mörkare ute. Kom ihåg att fästa blicken halvvägs upp på himlavalvet i nordostlig riktning och om du ser ett gruskorn falla, glöm inte bort att önska dig något!

Hur öm som helst efter gårdagen och blå är jag också. Men det går åt rätt håll. Lite mer träning så ska jag nog förhoppningsvis fixa det! Om inte, så blir det nog att lägga ett förband om axeln, för nästa gång kommer jag väl att ha än mer ont. Men de säger ju att det som inte dödar, det härdar.

   Men konditionsträningen lär få vänta ännu ett tag till. Fortfarande är leukocyterna igång och för krig mot infektionen och tempen är uppe runt 38 så fort jag gör något. Men jag har hört att jag inte är ensam, det är visst något som går nu. Men ändå, när ska jag få börja träna?

Åh jag har gått och blivit kär i en ljusstake! Det är en trearmad ljusstake som gjorts av galvaniseraderör. Ser ut som något som man själv skulle kunna åstadkomma, men nu är det ju så att 10 % av försäljningen går till Barncancerföreningen. Så för en gång skull kanske man inte behöver göra det själv...

Vet inte hur många gånger jag har sagt det, men det kan inte hjälpas. Det blir aldrig som man har tänkt sig.
För imorse hade jag tänkt att ta en ordentlig sovmorgon, eftersom jag ska upp fem imorgonbitti och har ytterligare fyra dagars jobb framför mig innan jag får lite ledigt. Hade till och med stängt av mobilen, men vad gjorde det när min lillebror inte hade gjort det? Så jag blev ändå väckt vid tio i åtta imorse och sedan kunde jag omöjligt somna om. Så jag har donat på lite i växthuset och sitter nu ute i solen och dricker milkshake och ska strax börja att cykla till jobbet.

Sommar i ett glas- Jordgubbsmilkshake

     Gick upp vid åtta imorse och har sedan dess varit igång. Fixat nere i gästrummet med att sprejmåla elementet, vilket inte var det lättaste! Något som dock visade sig vara ännu svårare var att bli av med färgen från händerna, så nu är de vitprickiga. Och det är inget jag kan göra åt det.
     Efter lunch gick jag loss på rabarberbusken som helt har förvildat och spridit ut sig. Rensade både där och i trädgårdslandet, innan jag tog med mig rabarber in. Kan sägas att jag tror att jag har gjort det mesta som man kan göra med rabarber om man bortser från kräm och paj. För jag har gjort sylt, chutney, marmelad, saft och även fryst in några liter. Och än tornar rabarberna upp sig där ute! Men alla burkar tog slut, så jag fick lov att sluta. Vilket var bra för nu är klockan så pass mycket och jag borde sova, eftersom jag ska upp och jobba imorgon.
    Nåja, mot sängen och fundera ut något annat jag kan göra med rabarber...
Kanske har ni läsare något förslag?