När jag var liten hade vi alltid en klassvärd varje vecka, denna person hade säkert flera uppgifter. Men den enda jag kommer ihåg är att man fick riva bort ett blad från almanackan varje dag. Som jag längtade efter att det skulle bli min tur att riva bort de små bladen! Så förstå min lycka när jag stöter på en liknande almanacka på en bokhandel här i stan! Den har dock blivit liggandes ett litet tag, men så hittade jag den nu i helgen och pysslade snabbt ihop en baksida.

Det enda som behövdes var lite hård papp, ett limstift, ett ark fint papper samt några duttar superlim för att få almanackan att fästa i kartongen.  Samt en spik så klart, för att få almanackan att fästa på väggen. Så nu kanske jag slutar vara så dagavill och kommer ihåg vad det är för dag!

Det var detta fynd som jag blev så glad över att hitta. Ett par stövlar i äkta läder! Finska fina stövlar. Så gott som nya och tokbilliga. Var tvungen att fråga om prismärkningen verkligen var rätt, äkta läderstövlar för en tjuga?!

För det är läder, det kunde den hästtjej som jag är genast känna och lukta mig till. Plus att där i finns en lapp som intygar det hela. Dock så var de så pass små enligt butiksinnehavaren, att ingen någonsin hade gått hem med dem, trots idogt prissänkande. Så kommer jag farandes och hittar dessa guldklimpar och inte var de då för små för mig, snarare tvärt om! Har nämligen ett par goa tjocksockar i, vilket är alldelens ypperligt nu när det är lite småkyligt! Att det inte bara är fina, utan vansinnigt sköna är ju givetvis också det en stor bonus.

Jag lovade att visa upp mina fynd och det redan igår, men oväntat besök ramlade in. Så de kommer här idag istället…

Väskor kan man aldrig få för många av! Extra roligt var det att hitta denna röda, eftersom den påminner mig om en sådan där liten portmonnä som gamla damer brukar ha. Förutom att denna är ungefär femton gånger så stor! För 40 riksdaler blev den min.

För att du ska få lite perspektiv över mitt nya fynd

Som sagt väskor kan man aldrig få för mycket av! Denna påminner mig om när jag var liten och vi skulle åka tåg till farmor och farfar. I klatchigt rött var dock inte mamma och pappas, men min är!

Lite porslin fick också följa med hem. Ett fruktfat samt två prickiga tallrikar som matchar våra blå glas.



En femma fick jag ge för detta stora, handmålade fruktfat

Och två kronor för bägge tallrikarna

Hittade även LP-skivor. 13 stycken närmare bestämt, fast det gjorde inget eftersom de var till det förmånliga priset av tre kronor stycket. Tre kronor för en tavla är inte illa (saknar för tillfället LP-spelare i lägenheten så det blir lite och ingen musik från dessa).

 

 

Mitt sista fynd, det allra bästa tror jag bestämt att jag sparar tills imorgon. Men jag kan avslöja att jag blev så glad när jag hittade dessa att jag inte trodde det var sant...

2011 blev jag och P. ett par på riktigt

Jag flyttade till Barcelona i mars och pluggade till Bartender och blev inbjudan av FC Barcelonas andrepresident att närvara vid toppmötet mellan Barca och Arsenal!

Utbildad bartender kom jag hem, för att strax därpå åka ut på tågluff i Europa med min forne stridsparskamrat Westerlund. Ett äventyr som ingen av oss någonsin kommer att glömma!

(Här befinner vi oss i Berlin)

Jag jobbade i Sorsele och som den forne kompanifotograf som jag är så skapade jag en hemsida till kompaniet (muckade december 2010- även det oförglömligt).

Ungefär samtidigt började jag även utbilda mig till hudvårdskonsulent och P. blev kontrakterad till 2013 i Göteborg. Men båda hann med en semester och vi åkte till Dalhalla och lyssnade på Melissa Horn <3

P och jag skaffade lägenhet tillsammans och jag varvade studier med hundar tills jag åkte till Billeberga och jobbade på en av Sveriges stjärnkrogar.

Förresten! Därförinnan så blev jag ju tillfrågad att bli krönikör för lokaltidningen i Västerbotten och sedan var det jul i det länet med nära och kära i Ammarnäs.

Försökte mig på årets första löpträning, nu när jag känner mig återställd från vinterinfluensan. Dock gick det inte all värst bra, när löparskor kändes som helt fel att ha på fötterna. Ett par skridskor skulle jag nog ha stått bra mycket stadigare på... Så efter bara en kilometer fick jag göra något som jag sällan och aldrig gör- Ge upp. Men så kom jag också hem med alla ben i behåll, för inte skulle det vara roligt att påbörja alla tester om man är inlindad i bandage från topp till tå.

Måste förresten tipsa om världens (enligt mig bästa löparsko)-  Ascic

Dock ledde min träningsvilja till något konkret ändå, jag skaffade gymkort. Bor ju typ hundra meter från Fysiken, så det kändes som jag inte hade någon ursäkt längre för att inte uppsöka denna byggnad. Sedan hade jag sådan tur att en kille gav mig hans studentrabatt och hela kalaset blev hälften så billigt, eftersom de har ett supererbjudande just nu! Så nu ska min spinningabstinens stillas och imorgon 07.00 hoppar jag upp på sadeln!

I förrgår bjöd P mig på bio. Såg Hamilton, vilket P var bra nog mer exalterad över än mig. Till att börja med i alla fall. För efteråt var båda eniga om att det var en av de absolut bästa svenska filmerna- någonsin! Persbrandt spelar Guilloufiguren Carl Hamilton med bravur.

 

Så jag fick erkänna i slutet av filmen att den var riktigt, riktigt bra. Sedan var stridsbåtarna vid Berga var för oss båda riktig nostalgi efter ett år som insatssoldater på stället. Hur som så rekommenderas denna film starkt, även för er som inte gjort militärtjänst eller haft kurser i självförsvar, utan helt enkelt bara är sugna på en bra svensk film. Eller kanske allra helst för er som hävdar att Sverige inte längre producerar riktigt bra film (jag erkänner att jag tillhört denna skara).  Så två ord få avsluta denna harang av meningar- SE DEN!

 

Jag har nämligen förflyttat mig ner till Götet igen och mamma och pappa kom på arbetsvisit. För något annat kan man då rakt inte kalla det, då vi skruvade och hamrade i ett under den tid de var på besök. Så nu är det betydligt trevligare här och det enda som irriterar är att ikea-ljusen brinner ner på ingen tid alls. Men så får jag också det jag (lilla) betalat för. Hur som så är det biografdags strax!

Vinter är te-drickar-tid om något och vad passar då bättre än att införskaffa sig en ny kopp? Hittade denna för en tjuga idag och eftersom jag är svag för rosor fick den följa med hem...

Svängde även förbi biblioteket, platsen där man har suttit timmar och läst genom åren och hittade Marie Curie! Forskaren som sprängde gränserna och som vigde sitt liv åt sitt arbete. Ihärdigt kämpandes trots faran som arbetet i sig medförde med allt det radioaktiva, vilket hon också fick nobelpriset för både en och två gånger innan jobbet så småningom tog hennes liv. En fantastisk kvinna har jag alltid tyckt och ett tag fantiserade jag i hemlighet under kemilektionerna att bli som hon. Den drömmen må ha försvunnit, men inte fascinationen för hennes verk, vilket gör att jag nu ska sätta tänderna i denna tegelsten till biografi.

Nere utslaget hot är ett vanligt begrepp inom det militära. Det betyder kort och gott att fienden är oskadliggjord. Det har den senaste tiden, men mina 40 graders feber stämt in rätt så bra på mig (förutom att jag lyckades behålla livhanken då). Jag har nämligen lyckats fånga vinterinfluensan och legat med 40 graders feber i fyra dagar. Men på den femte dagen hände det otroliga och jag känner mig som en ny människa! Visst jag är inte direkt feberfri, men yrseln och huvudvärken är borta. Jag kan andas genom näsan och stå igen. Hostan har dämpat sig något och så är rösten på väg tillbaks, så jag tycker att jag är rätt så frisk nu.

Är dock fortfarande hänvisad till sängen, men planerar att krya på mig genom att titta på fina bilder och dricka te, dock är denna inte min, utan Sabina Palavras. Men den är bara så himla fin och fullkomligt spirar av liv, så den får tjänstgöra i detta inlägg. Ha det fint!