Har gått och blivit Go’ kväll fantast! Såg i ett tantquiz att det visst gav otaliga poäng... Dock så bryr jag mig lite och ingenting om det, för Underbara Clara gjorde äntligen ett inhopp (för er som inte följer programmet så kan jag meddela att hon inte medverkat på ett tag). Ebba von Sydov är programledare och tillsammans med olika gästkockar och artister gör de Go’ kväll Lördag väldigt sevärt. För mig, så som alla andra tanter vare sig de är unga eller gamla.

 

Hur som så såg jag ett avsnitt imorse innan jag och P. tog en löprunda där ett otroligt sug efter saffranskaka uppstod. De använde en hel del saffran i lördagens program nämligen och nu när saffran är så billigt, så kom jag på att jag skulle baka en saffranskaka. Inga lussebullar, för det är mer pyssel plus att utan frys så är det mer eller mindre hopplöst. Så det bidde en saffranskaka…

 

Bilden är dock lånad från Hemmets Journal

pga. att kameran är kvar i Billeberga!

 

 

 

På gården, men bakom skafferiet finner ni mig. Här kommer jag nämligen att bo fram tills jul. Bakom skafferiet tänker du nu, blir det inte bra himla trångt? Men jag bor inte i något kyffe, utan i ett väldigt mysigt rum med riktiga Skeppargårdsvibrationer (gården där min farmor bor). Eftersom jag lovat, så tänkte jag att du skulle få kika in i mitt krypin...

 

Fullkomligt älskar mina tre fönster som ligger i fil med varandra. Det gör att mitt rum får en sådan rymd om mornarna att det är lätt att hoppa ur sängen. Och du som tänker, det var då verkligen inget speciellt. Vänta, det är nämligen detaljerna som gör't...

Med rubriken ovan så menar jag inte att min moster Gudrun gått och gjort om sig, utan det jag syftar på är stormen som sliter i allt den kommer åt utanför knuten. Den som vi redan börjat kalla den nya Gudrun. Eller stormen efter Gudrun och ska jag gå efter min mormors döttrar, så borde denna storm bli döpt till Anita. Undra mån tro om man får komma med namnförslag om de i sådana fall skulle godkänna min mammas namn? Jag har trots allt en förklaring till mitt resonemang!

 

Hur som så blev det aldrig att jag började jobba idag, det eftersom vi fick in en massa avbokningar på grund av ovädret. Och de som inte avbokade för de 30 sekundmeter som nu blåser ute, blev avbokade på grund av stormen. Ett oväder som nu rullat in på riktigt och som gör att hela skånelängan knakar och brakar. Inte nog med det, utan den visslar också. Jag skämtar inte!

 

 

 

Det intressanta är att jag på något sätt borde ta mig ut i stormen och korsa gårdsplanen för att ta mig in i matsalen och hämta fler ljus... Strömmen har nämligen gått, trots att skåningarna sa att den absolut inte skulle göra det. Här nere gick minsann inte strömmen för minsta lilla! Pyttsan tänkte jag och hörde knakandet och satte där med igång och kokade vatten och pasta innan strömmen bestämde sig för att slutligen gå. Som tur är lyckades jag famla mig igenom ena längan för att slå i hyllan där jag visste att tändstickorna låg. Så nu har jag lite ljus, men frågan är hur länge? Även några filtar skulle vara bra om jag kunde konfiskera, för utan elementet så kan det bli kallt i natt. För inte har jag P att gosa ner mig vid och ingen att sällskapa med på annat sätt heller. Är nämligen helt allena här på gården. Hur som så ska jag ut och möta stormen nu samt rädda några lyktor innan de flyger all sin kos.

 

P.s: Bilderna som jag tänkt lägga upp från mitt rum kommer imorgon. Har nämligen inte hur mycket batterier som helst på denna dator. Ciao!

Jag var inte uppe med tuppen. Eller tuppen är död, men om den vore levande så är jag helt säker på att den steg upp före elva imorse. Blev helt paff när jag tittade på klockan och såg att jag sovit tio timmar i sträck!

Men så var gårdagens 14 timmars arbetspass också något i hästväg, men o så roligt! Trivs redan på mitt nya jobb, plus att kollegorna är otroligt rutinerade och duktiga! Får värsta wowkänslan varje gång jag kliver in i köket! Men nu är det dags att börja jobba igen! Ciao!

P.s: Förresten så har jag världens underbaraste pojkvän, som åker och hämtar sin flickväns skor när hon inser att hon glömt dem. Inte så att hon inte har skor på fötterna och därmed gått ut barfota, utan det gäller ett annat par. Ett tredje par för att vara med specifik, för inte går det för sig att komma farandes med två par skor till Billeberga! Nej, tre måste det vara!

 

Jag har dött och hamnat i himlen. Det var min första tanke när jag klev in på min arbetsplats. Likt ett barn på julafton har jag sedan dess vandrat runt här i skånelängan och inte riktigt vetat vad jag ska göra av mig själv. Det pirrar förstår ni ända ut i tårna på mig för det här stället är helt magiskt! Och detta ställe är beläget på skånsk mark, ett stenkast från Lund (i alla fall för en norrlänning) och heter inget mindre än Farbror Elofs Skafferi. Bara namnet tycker jag säger en hel del! Att det sedan utsetts till Sveriges bästa krog och har en hel arsenal av roligheter att titta på medan maten anländer gör ju saken inte sämre…(jag blev faktiskt serverad en makalöst god omelett nu ikväll av kocken Markus).

 

 

 

Så att gillar du mat och dryck, byggnadskonst, roliga inredningsdetaljer som härstammar från det förra århundradet eller antikt och kuriosa- så tycker jag faktiskt att du från och med nu ska hålla koll på denna blogg! Bara ett tips så där, vill nästan tipsa mig själv om det! För det är faktiskt så att denna plats fullkomligt är överöst med vackra stilleben och roliga saker.

 

 

Som detta leksakståg, som faktiskt illustrerar riktigt bra

vad jag faktiskt har gjort idag- Åkt tåg.

 

Jag är bara så glad att kameran fick hänga med och inte ligger kvar och dammar i garderoben. För helt ärligt hade jag nog gråtit blod vid det här laget då, för det finns bara så mycket vackert att fota (vänta du bara, så ska jag visa dig med, för datorn fick också följa med!). Men nu ska jag dricka mitt te- Gamla söder och reda ut tjorven på mitt röda garnnystan innan det är dags för mig att sova, så att jag kan gå upp med tuppen imorgon.

 

 

 

Det låter som att åskan går ute, men det är det inte. Jag har nu nämligen lärt mig att det är de små bilarna och traktorerna i plast som låter. Vid ratten är det småfolk som glatt trampar på pedalerna.

 

Bild lånad från Busbjörnen

I början kan erkännas att jag verkligen funderade över hur det kom sig att det om dagarna kunde krylla av ungar utanför fönstret, för att senare där fram emot kvällen, bli helt tyst och tomt. Man tycker att i ett hyreshus med väggar av papper (ibland känns det nästan som så) skulle i alla fall något barnskrik eller något barnläte tränga igenom. Men icke och det hela har sin förklaring i att på källarvåningen ligger nämligen en förskola. Så det är ingen slump att det om vardagarna börjar krylla av ungar och att de sedan om helgerna och kvällarna är spårlöst försvunna…

 

Kom nu idag på vad kransen runt titthålet påminner mig om. Det är ju så klart den liknande lösningen som man finner i Friends! Fast jag har bytt ut vännernas guldram mot en krans...

 

 

Kransen band jag ihop för två veckor sedan och den är fortfarande fin. Det är det fina med att använda ris istället för blommor eller dylikt, det håller så himla mycket längre! Och vill du veta hur man gör, så klicka här.

 

 

 

Herre je vad gott det är med ostkaka! Det låter som något en riktig tant skulle få för sig att skriva. Och så är kanske fallet, när man är 23 jordsnurr och har ostkaka till efterrätt på en lördag? Fast å andra sidan kunde det ha varit en onsdag eller en fredag, eftersom jag är allmänt "dagavill". Hur som så vet jag att det var ostkakans dag i veckan och därför passade jag på att fira den igår samtidigt som så jag knöt ann till mina småländska rötter där igår genom att smaska ostkaka tillsammans med björnbärssylt. Mums!

En gammeldags dessert som jag serverade på äldre porslin. Porslin som jag till min lycka hittade tolv delar av och det till ett väldigt överkomligt pris. Extra bra är det, eftersom det ger farmorkänsla och är rosigt!

Att gå ut när det är mörkt och kallt (har man feber så är allt som inte involverar två täcken och en filt kallt)är ingen hit. Speciellt inte i en storstad och man är i början av helgen. Tur då att jag har en stor kille på besök- Charlie en Cane Corso. För er som inte känner till rasen så är det en jättehund! Och då menar jag en jättehund, med en storlek som en puma. Och precis så känns det också när man är ute och går med honom. Som att man har en puma i koppel. En puma som är ute och går med en snögumma (jag hade bylsat på mig rätt så rejält med kläder eftersom jag frös så hemskt). Och ingen vill gå nära en puma, eftersom det är allmänt känt att de är livsfarliga...

 

Nu låter de som att vi är ute på skrämselpromenader, men så är inte fallet, utan vi är bara ute och går. Sedan om någon berusad person råkar komma farandes, så backar de raskt när Charlie reser ragg och visar tänder. Han har nämligen bestämt sig för att vakta mig mot världen och sena kvällar i Sveriges näst största stad så känns det faktiskt inte helt fel att ha en fyrbent livvakt som alla backar undan för!

 

Jag känner mig som en av nissarna i tomtarnas julverkstad. För igår hade jag min allra första hudvårdsklass här nere i Göteborg och det resulterade roligt nog i en hel del beställningar! Beställningar som jag tagit på mig att slå in, nu när vi börjar närma oss juletider....

 

Tjuvkik på ett av paketen

 

Jag gillar att slå in paket och piffa, så nu är jag i mitt esse. Sitter här med julklappspapper och pynt upp till näsan, en stor kopp te och Oliver snusandes på mina fötter…Och vet du vad? Det känns nästan precis som att vara hemma!

 

Är bara så himla pepp! Idag är nämligen dagen som jag längtat efter sedan jag hörde talas om att vi hudvårdskonsulenter kunde bli inbjudna till huvudkontoret i Mölndal. Förutsatt att man jobbade på bra nog och det har jag gjort! Så om bara ett litet tag så kommer jag att befinna mig här...

Lesley Cosmetics nordiska huvudkontor

 

 

 

 

 

Sara och Elias

 

Både plattpalt (inget fläsk i mitten) samt rundpalt (innehåller fläsk) bidde det. Allt för att våra älsklingar skulle få smaka på denna mattradition från norr. Dock var väl välkomnandet så där hos P som aldrig smakat denna "udda" maträtt tidigare, fast för mig och Elias var det som att komma hem...

 

Tidigare i veckan när jag köpte min gröna kappa, så lyckades jag även pruta mig till denna go´ bit…

 

 

 

Grease i LP- format! Dock så saknar jag och P fortfarande en LP-spelare (det är inte första gången jag skriver om denna skivsnurrare, vill du läsa mer klicka HÄR) men fram tills dess så får den agera tavla. För håller ni inte med om att själva fodralet gör en glad? Jag blir i alla fall glad bara genom att titta på den!

 

 

 

Ibland ställs man inför svåra val när man är ute och promenerar…

 

 

 

Återvinning när det är som allra bäst- Hitta en fransk kappa som passar i ens favoritfärg och inte för allt för många riksdaler. Att sedan själva kjoldelen är klockad gjorde ju inte saken sämre!

Att diska tycker vissa är pest och pina. Själv gillar jag att diska och bra är väl det eftersom vi saknar diskmaskin. Att sticka ner händerna i varmt vatten som luktar smultron, det får mig att drömma om sommarängar och ljusa nätter. Det är faktiskt tips nummer ett- införskaffa ett diskmedel som luktar gott. Själv har jag Grumme Smultron i mitt diskvatten- miljövänligt och sedan doftar det som sagt härligt.

 

Sedan blir allt så mycket roligare med lite musik. Själva diskandet går som en dans om man får lyssna till favoritskivan eller kanske rent av på radion. Den gamla trotjänaren kan gott få dammas av!

 

 

 

Och eftersom alla goda ting är tre, så tycker jag att du gott kan pigga upp din diskhörna litegrann, för helt ärligt hur roligt är det att stå och titta rakt in i väggen? Själv har jag piffat upp mitt vita trista kakel med lite kakeldekor. Det är hur enkelt som helst, om man väljer den lätta varianten. Vill man dock göra sin egna kakeldekor, så blir det något trixigare- men det går! Dock körde jag snabbvarianten och köpte min dekor, så den vara bara att klistra upp. Och nej, inget lim behövs då de är självhäftande.

 

 

 

 

I helgen har jag haft en massa kul för mig, även fast jag varit helt själv. Massa pyssel har det  blivit och först ut är min krans som jag igår fixade av lite kvistar som jag hittade när jag var ute med farmor och vandrade i skogen. Bröt med andra ord inte av några kvistar på någon importerad art där vid botaniska, utan plockade av dem som blåst ner på marken.

 

 

De enda som behövs är några kvistar av valfri sort samt lite ståltråd. Först började jag med att linda ståltråd några varv, som jag använde som stomme till min krans. Sedan adderade jag bara några kvistar och band ihop allt med lite ståltråd. Tyvärr hade jag ingen grön ståltråd hemma. Men man tager vad man haver som Cajsa Warg brukade säga, så det bidde en metallfärgad. Och om man inte kollar så där jättenoga så syns det inte.

 

 

Kvistarna som blev över satte jag helt sonika i ett vinglas, något som P. nu när han äntrade lägenheten tyckte såg ut som en liten alien. Alien eller inte, jag gillar grönt och har jag dessutom släpat dem på spårvagnen då ska de banne mig inte kastas i någon soptunna! Grönt är skönt!

 

Prata inte med någon, rör inte vid någon. Håll dig borta från andra människor. En dödlig virusepidemi bryter ut på jorden och sprider sig snabbt. Än snabbare sprider sig dock paniken. Paniken över att drabbas av den mystiska sjukdomen...

Den världsomspännande läkarcommunityn jagar ett botemedel undertiden som faller sönder. Regissören till bl.a. Erin Brockowich och Traffic kommer nu med en global actionthriller där han samlat flertalet kända hollywoodskådisar och skapat en jagmåstespritainhänderna-film.

 

 

Bild- och filmmaterialet är för övrigt hämtat på Imdb:s hemsida.

 

Stundtals när filmen tappar lite i tempo, så roade sig mina manliga kamrater åt att studera mig. Allra roligast tyckte de nog det var när ljuset tändes och jag faktiskt spritade händerna, innan jag knuffade upp salongsdörren med ena axeln. Bakteriehärdar var det ja…

 

 

 

Varje dag ska man upptäcka något nytt.
Det är dock  inte varje dag jag upptäcker en artist som jag gillar...






Kina Grannis är hennes namn. Och du lägg det på minnet, för hon är bra!

Vi svenskar är generellt himla dåliga på att ta till vara på rester. Låter dem istället stå och mögla i kylskåpet om de ens kommer så långt. Dock så har jag gått i och går fortfarande i Driftigakvinnorsskola. Där är bland annat en av mina mostrar en av föregångspersonerna och trollar skickligt ihop restslattar till aptitliga måltider.

 

Nu i veckan gjorde P nämligen Cevapcici. För alla er som inte bor ihop med en kille med italiensktpåbrå, så kan jag tala om att det är köttfärsrullar. Eller järpar om vi ska ta det på ren svenska. Cevapcici med örter, fetaost och soltorkade tomater. Några sådana fanns över samt lite bröd från dagen jag bakade och sedan hittade jag lite sallad och tomat i kylskåpet. Tillsammans bidde det detta…

 

 

En perfekt lunch när man är på väg någonstans och inte har tiden att laga mat.

Hemlagad hamburgare!