Tog en tur till Göteborg i helgen för att umgås med fina vänner. Packade bilen full med allt ifrån lite festligare kläder till vandringskängor. Mikaela välkomnade oss med middag. Rullade efter en bit mat ner till hamnen. Det var utflyktsdags!
Närmare bestämt hit.
Förevigade naturens trädgårdskonst. Rosa ljung möter granitgrå klipphäll.
Och en överlycklig Chili som fått komma ut ur bilen och känna vinden i pälsen.
Efter lite pysslande kunde vi kasta loss och bege oss ut på äventyr. Varken jag eller min man är några seglare (även fast herrn är kapten), så vi lät Kristoffer och Mikeala sköta seglingen. Fokuserade istället på att njuta av allt vackert samtidigt som en försökte att inte ramla överbord.
Vind i seglen. Vind i håret.
De friska vindarna gjorde tillslut att vi seglare in mot land igen. Lagom till att det börjat mörkna var vi tillbaks på fast mark igen, vilket en fyrbening var mycket nöjd med.
På lördagen provianterade vi här.
Fisk- och skaldjursmekkat i Göteborg. Det blev dock inga musslor för min del
Utan jag hade siktet inställt på dessa godingar.
Och dessa, rökta räkor.
Som blev till en riktig festmåltid!
Men först hann jag med ett besök hos min "lillasyster". Jag har ingen syster på riktigt, men efter att ha bott ihop i många år nere i Malmö brukar vi skoja om att vi är systrar. Daniela är det närmsta lillasyster en kan komma ❤ Tyvärr hade hon fått ryggskott under flytten, men klarade tack och lov att dricka några koppar te.
Efter mysrunda i mina gamla kvarter (jag har ju bott i Göteborg en gång i tiden), så hoppade jag på spårvagnen och senare tåget mot Stenkullen. Fortsatte myset med tända ljus och skaldjur. Om det är något jag älskar så är det just kräftor! Finns inget jag njuter av att äta så mycket som just det 💫
Efter middagen började vi se filmen The chef. Hann bara se en liten stund, innan hustomtarna kom hem och det var dags för kvällsbad. Kvällsbad, smaka på det ordet. Ligger det inte något underbart i det? Extra ljuvligt blev det, eftersom värdparet har sin pool i ett växthus. Jepp, du läste rätt. Poolen står inne i växthuset. Och i taket hänger en ljuskrona. Förstår om ni inte kan ta in detta smått otroliga och jag har inte heller bildbevis på min hand. Dock så hade jag rätt så bra kort på hand där i poolen och i kombination med några slevar tur tog jag hem Finns i poolen. För spelar man Finns i sjön när man flyter omkring i poolen med en vattentålig kortlek, så måste det givetvis avspegla sig på namnet.
Började söndagen (efter en lååång sovmorgon) med en promenad i det närbelägna naturreservatet. Längs vindlande skogsstigar...
Och över vattendrag. Spanade på stort och smått. Chili badade och vi människor som inte hade några badkläder med oss, tittade på.
Efter promenaden hjälpte Mikaela mig med min italienska ljuskrona. Den där som maken inte är så förtjust i, men som jag älskar. Den fick sig en ordentlig översyn och är nu både lagad och jordad. Ungefär som mig och maken, som efter en helt fantastisk helg med allt ifrån trevligt umgänge, mat och bad till segling, rullade upp mot Linde igen. Om mindre än två veckor är vi tillbaks för nya äventyr 💖💫
Kring sängbord har jag i omgångar funderat väldigt mycket. När det började närma sig inflyttningen i den lägenhet som vi renoverat från grunden, och där vi bor i skrivande stund, så letade jag med ljus och lykta efter två passande pjäser. Det var enkelt att hitta ett sängbord på loppis, men ett par var minsann betydligt svårare! Jag var först inne på sängbord som ”svävar”, eftersom det blir så mycket enklare att städa. Men sådana skapelser kräver också att man borrar i väggen och eftersom det är betongväggar här hemma, så blir det ganska så stora hål. Inledningsvis började jag skissa på en sängbordskonstruktion, eftersom det blev rester kvar utav bänkskivan i köket. Men lyckade inte riktigt få till det i tanken och i samma veva dök det upp två golvstående sängbord på Blocket.
Vi hade två identiska, sängbord, vilket såg väldigt tjusigt ut. Vitt och fräscht. Däremot var de fullkomligt värdelösa som sängbord! Avställningsytan var minimal. Fick knappt plats med en blombukett och morgonkaffekoppen. Ställde man dit husets minsta bricka riskerade den att kantra över (vilket också hände ibland). Och lådan som jag hade stora planer för, där gick det knappt att få ner en pocketbok ens en gång! Tiden gick och vi levde med de opraktiska sängborden i säkert ett år...
Bild: Linde auktionstjänst
Men så en dag dök denna goding upp på en lokal auktionssajt som jag följer och kände direkt att denna ska jag ha! Jag vann glädjande nog budgivningen och den fick flytta hem💕 Ungefär samtidigt höll vi på och grejade på Skeppargården inför försäljningen av min släktgård och maken blir stormförtjust i ett avlastningsbord som han hittade ute i brygghuset.
Bild: Linde auktionstjänst
Makens sängbord är rejält, avlutat och lite skevt. Mitt är gammalt, troligtvis tidigt nittonhundratal, handmålat och flera decimeter högre än det andra. Men jag älskar det! Att sängborden tronar tillsammans trots sina olikheter, båda bär på en historia och en patina som få sängbord har. Det som gör mig full i skratt är bara att det är raka motsatsen till den harmoni och det lugn som jag först försökte skapa med hjälp av de två massproducerade sängborden ✨
Jag plockar som sagt alltid in blomster, minst en vas bör det vara i varje rum! Ibland står rosorna så länge att de hinner torka. Dessa spar jag i en burk. De ser inte ut att vara mycket för världen, men de doftar fortfarande ljuvligt. Tänker mig att jag ska plocka fram burken när jag vill förgylla badet. En näve rosenblad förgyller vilket badstund som helst! Flytande blomsterkonfetti piggar upp med både sin färg, men framförallt lukt! Det DOFTAR rosor när jag gläntar på locket till burken som alltid står mörkt. Men dessa dagar, de som är här och nu, förgylls med färska jordgubbar.
Torkade rosor och rosenblad som strax ska få hoppa ner i en burk.
I bakgrunden kanske den observante noterar ett stort vitt paket…
I paketet låg ett tyg som jag så länge suktat efter. Det klassiska tyget heter Willow Boughs som formgetts av William Morris. En klassiker som säljs på metervara hos bland annat Engelska tapetmagasinet för dyra pengar. Jag hade turen att hitta det till ett någorlunda skapligt pris på Tradera. Och eftersom jag så länge har spanat och funderat, så slog jag till. Jag har nämligen ett projekt som jag tänkt ta mig an och där det kommer krävas några meter tyg...
Skåne är för mig synonymt med svajande sädesfält, särskilt denna tid på året. Ville fånga lite av detta härliga, en bit av skåne, att ta med hem. Så dagen efter
Anna och Stefans bröllop så begav jag mig ut på skattjakt...
Precis i utkanten av ett stort fält norpade jag åt mig några förrymda rackare och precis så här såg det ut när jag riktade linsen inåt fältet. För självklart galopperade jag inte ut och trampade ner skörden, utan höll mig hela tiden försiktigt i utkanten.
Kornet med sina långa borst ser ut som små magnifika flätor. Flätor som jag hade en plan för...
Lingonriset som jag klädde ljuskronan med ibörjan av advent hade sett sina bättre dagar. I detta krypin varar inte julen ända fram till påska, den håller sig allt kvar till en bit in efter midsommar! Har inte haft hjärta att slita bort rasket förrän jag haft något att ersätta det med, så denna sorgliga syn av torkat lingonris har fått duga fram tills nu.
Glad i hågen slet jag ner allt, det bara yrde torkat lingonris i köket! Efter denna förstörelse påbörjade jag projekt uppbyggnad. Tänkte att det allt skulle ta mig en stund, men oj så tokigt det blev! För den här stunden blev till TIMMAR! Detta skildrar bilderna mycket bra, från starten som gick i fullt dagsljus till...
...släpljus i köket. Det tog sitt tag och nu kommer detta allt få hänga där tills dess att det ramlar ner av sig självt, så jobbigt var det!
Jag hade först en tanke på att jag skulle få till ett litet tufsigt och tjockt intryck, tänk "dörrkransmodell", fast hängandes. De nickande axen ville däremot något helt annat, de kunde nämligen inte alls tänka sig en sådan variant. Jag gav tillslut upp och ömsom lindade, ömsom flätade ihop axen. Lärdom: Det går inte att tygla ax och det är bra mycket enklare att låta saker sträva nedåt. Nu ska jag ta mig en fika och titta på denna svävande kjol av säd som jag har ovanför köksbordet.
