Blomstrande hälsningar

En av de trevligaste sakerna med att fylla år är alla de häsningar som trillar in under dagarna. Skriver dagarna eftersom jag hade lyxen att bli gratulerad både i förskott, på självaste födelsedagen och dagen efter. Blomster, sol och glädje skrev en vän att hon tänker på när hon tänker på mig, vilket inte kan annat än värma fint i hjärtegropen! Hon verkar dock inte vara ensam om att tänka i de tankebanorna, för under dagarna har det trillat in flertalet bilder på blomster 💚

 
Astrid Laursen skickade blomstrande hälsningar från Skåne 💖
 
Birgitta Sandqvist-Andersson skickade ett fång rosor från Ljusdal 💖
 
 Riikka Aaltonen skickade en ros från Finland 💖
 
Lena Eliasson skickade rosor från Tunbo 💖
 
Mariana Mattsson skickade en digital Ammarnäsros 💖
 

Är i denna stund på väg ner till Skåne där det vankas bröllop. Ska bli så underbart fint att få bevittna två av mina vänner knyta äktenskapsband! Två fina vänner från Alnarp, Anna och Stefan, ska gifta sig här i eftermiddag 💖 Kameran är laddad, hörselpropparna är med, gåvan är fixad, talet skrivs i denna stund och nu återstår bara att välja vilken klänning jag ska ha... Har självklart med mig tre stycken, så att jag kan välja utifrån väder, vind och magkänsla. Förresten, jag har fått en väldigt trevlig uppgift inför bröllopet. Kan ni gissa vad det är? Ovanstående växt kan ge en liten ledtråd…Har instruerat maken att fånga mig på bild när jag är mitt uppe i bestyren och hoppas att han lyckas få med mig på ett hörn. 

 

Födelsedagen

I tisdags firade jag födelsedag. Skrotade runt i morgonrock lääänge, drack kaffe, knipsade bort vissna blomblad, tog rätt på massa finheter som jag fått av min farfar, pratade i telefon med nära och kära. Och mot kvällningen till lagade jag och maken massor av god mat, så som en krämig pasta med valnötter, körsbärstomater och haricot vertes. 

 

All mat lades upp på några av de finheter som jag fått av farfar, så som uppläggningsfatet och den djupa skålen med blå bård. Testade även ett recept av Sofia Wood som du kan hitta här, där jag gjorde några mindre justeringar, så som att skiva ner en hel honungsmelon istället för en halv. Jag använde citronmeliss istället för mynta. Och eftersom jag inte tål mjölkprotein ersatte jag även buffelmozzarellan mot avokado för att få till den där lite krämiga känslan.

 Melonsallad in the making...
 
 
Det blev hur smarrigt som helst! Kunde nästan inte sluta äta av denna sallad! Ett gott tips till utflykten, middagsbjudningen eller helt enkelt en dag då du känner för att skämma bort dig själv med en lyxig sommarsallad. Är dock superförvirrad, vart har mina kamerabilder från förberedelserna tagit vägen?! Slutresultatet kom jag i alla fall ihåg att föreviga med storkameran. 
 
 
 Efter maten vankades det tårta som maken svängt ihop...
 
Chokladrulltårta med vaniljfyllning som staplats och klätts med sojagrädde, röda vinbär, citronmeliss och jordgubbar. Mums!
 
 
 

Satt länge vid bordet och åt, filosoferade och mumsade tårta. Fick även de mest fantastiska presenter, en praktisk och en otroligt vacker. Lovar att visa snart ❤

 

Flädersaft

Sent igår kväll tassade jag ut med korgen i den svala kvällsluften.

 

Lade försiktigt ner de vita blomflockarna, men lyckades ändå strössla blomsterkonfetti över halva gräsmattan. De föll ner som små vita snöflingor i det gröna gräset. Lyckades dock inte fånga det på bild...

 

 
 

Gick sedan ett varv på innergården med kameran. Nöjd och tacksam över att vi äntligen är klara med samtliga rabatter. Njöt av allt det fina som vi åstadkommit. Ska försöka visa bilder snart!

 

 

Lycka är att dofta på pioner. Tog en stund och bara doftade på pionerna som nu blommar för fullt. En stackare hade nästan gått av och fick följa med in.

 

In kom även korgen, som snabbt sköljdes och hamnade i en gryta tillsammans med ett gäng citroner. Kvar på skärbrädan låg några nävar blomsterkonfetti, små små blommor som fallit av från blomflockarna. Väldigt vackert. Sådär vackert så att det inte riktigt går att fånga på bild en sen kväll med lysrörsbelysning ovanför diskbänken. Men vad mer kan man göra än att ge det ett tappert försök?


Fläderblomssaft. Det är mina barndomssomrar på flaska det ❤ Fläderblomssaften har jag på senare år bytt ut mot en kopp kaffe i syrenbersån på Öland. 

 
 

Midsommar

När maken svidat om från uniformen åkte vi upp till Grängen för att fira midsommar med resten av hans familj. Kvällen bjöd på midsommarbuffé, bad och tårtkalas... 

Ett svalkande dopp
 
 En mycket nöjd Chili fick gräva gropar i sanden och valde tillslut att lägga sig i denna
 
Mjölkproteinfri midsommartårta med chokladbotten och svartvinbärsmousse toppat med blåbär, jordgubbar, citronmeliss och kokos. 
 
Gräddtårta med körsbär
 
Och strax innan midnatt restes den något tilltufsade midsommarstången.
 
 
 
 
 

 


Repövning

Idag har det gått en vecka. En vecka sedan jag borde ha satt ner foten och markerat. För lite mer än en vecka sedan ryckte jag nämligen in på repövning i Försvarsmakten. År 2010 gjorde jag lumpen, så det var med andra ord ett tag sedan jag sist stod på ett skjutfält i grön uniform…

 

Andra dagen på repövningen, men den första dagen på skjutbanan. Obehaget kröp sig direkt inpå där på fredagen och jag började lite svagt att hinta till mitt befäl att jag kände ett obehag av ljudet. Det blev inte bättre, men responsen från mitt befäl uteblev trots att jag vid tre, fyra tillfällen låg på. Eller jag fick hjälp att stänga av mina hörselkåpor vid ett tillfälle när jag meddelat att jag tyckte ljuden var för påträngande, men trots avstängda hörselkåpor fortsatte obehaget. Ljuden, o dessa ljud! Kunde det inte bli tyst någon gång? Hade det verkligen alltid varit så här otäckt hög ljudvolym på skjutbanan? Varför reagerade ingen annan? Såg mig omkring, alla soldater hade precis samma utrustning. Var det bara jag som upplevde obehag? I ett desperat försök att råda bot på problemet tryckte jag mina kåpor hårt mot öronen varje stund jag hade händerna fria, men det blev inte bättre. Till slut vände jag mig till ett annat befäl och fick direkt frågan om jag ville ha ett par öronproppar, som komplement till de aktiva hörselkåporna. Har nog aldrig blivit så tacksam, så snäll han var! Ett par gula hörselproppar i silikon, vilken skatt jag fick motta! Grät en skvätt av ren lättnad när jag tagit mig på säkert avstånd för att sätta in hörselpropparna. Gnuggade mina stackars öron. Torkade tårarna och traskade tillbaka till de andra, med en missad skjutomgång. Fem patroner efter.

 

Vi hoppar till lördagskvällen, efter två dagar på skjutbanan. All skjutning är avklarad, det blev totalt tre block. Jag är helt slut, har ont i huvudet men framförallt öronen. Hur jag än gnuggar blir det inte bättre. Det gör ont. Men jag biter mig i läppen, snart kan jag få gråta i duschen. Vi kliver av bussen och då klarar jag plötsligt inte längre av att hålla tillbaka tårarna. Drar mig undan en bit och försöker desperat torka bort dem, tårar som lika mycket kan vara tårar av lättnad över att allt oljud är över samt den där jäkla smärtan i öronen. Lika mycket tyvärr som tack och lov blir detta uppmärksammat, först av en observant soldat och sedan även av befälen. Håller på att dö av skam ooch vill bara sjunka genom asfalten. Det känns som att alla soldater har upptäckt att en soldat fallit ifrån och nu sitter i gräset och gråter. Vad tusan ska de nu tro? Kunde inte dessa tårar och hormoner ha väntat en stund? En soldat i min trupp är läkare och gör en första koll, böjer mig hit och dit för att kolla efter vätska i öronen. Eftersom jag uppger att jag har ont i öronen, men inte är nämnvärt påverkad av böjningsövningen, så får jag en tablett mot akut bullerskada. Dagen därpå får jag reda på att vi ska in till vårdcentralen, men läkarbesöket på söndagen byts ut mot vapenvård, eftersom jag morgonen därpå inte alls upplever smärta. Men jag får ändå en liten tablett i en påse av den omtänksamme sjukvårdaren. Vi avslutar övningen och jag får ägna all kraft åt att försöka vara trevlig. Jag är ju en glad och social prick i vanliga fall, men där och då vill jag helst att hela världen ska vara tyst, trots att vi pratar om fikabröd och bakverk. På kvällen när jag kommit hem startar maken elvispen och det gör så ont i öronen att hela min kropp reagerar med en kräkreflex.

 

Vi hoppar fram till idag, fredag, precis en vecka har gått sedan jag värmde upp på skjutbanan. Jag har fått träffa läkare och inväntar nu remiss till en öronspecialist på lasarettet. Läkaren kunde konstatera att jag har en liten utbuktning på trumhinnan, troligtvis på grund av att vätska läckt från örat, men att denna utbuktning nog kommer att läka ut av sig själv. Dessutom är trumhinnorna intakta, vilket är mycket positivt. Det som gäller nu är vila samt att undvika höga ljud samt ta smärtstillande när jag får alltför ont. 

 

Jag har varit så oerhört ledsen och arg på mig själv för att jag inte direkt bad om ett par hörselproppar, då hade troligtvis läget varit helt annorlunda. Jag hade varit mitt vanliga jag och orkat vara uppe en hel dag, utan att behöva gå och lägga mig och vila. Jag mår bra på morgonen, men sämre längre fram på dagen beroende på hur mycket ljud jag exponeras för. Jag har ont i huvudet och öronen på kvällen, precis som i lördags när jag inte klarade av att hålla tårarna borta. När det är helt tyst hör jag även en hög ton samt ibland ett dovt ljud som låter lite som en propeller, men dessa ljud sjunker tack och lov undan när andra ljud uppenbarar sig, till exempel när någon pratar.

 

Detta var långt ifrån första gången jag har stått på en skjutbana, så jag förstår mycket väl de som ifrågasätter varför jag inte reagerade kraftfullare och aktivt bad om ett par hörselproppar. Men dels så har det gått väldigt många år sedan jag senast befann mig på en skjutbana med massor av soldater som avfyrar sina vapen och dels kan det förklaras med att jag som tjej bland manliga soldater inte vill sticka ut än mer, speciellt inte genom att vara den som klagar. Jag är redan högst medveten om att jag är huvudet kortare än alla andra och har minst muskelmassa. Jag är kort sagt fullt medveten om att jag är den svagaste individen i gruppen och därmed så vill jag inget annat än att ligga lågt. Dessutom hade jag fullt upp att tänka på min skjutställning, att jag inte ens tänkte tanken att jag kunde ha läckage på mina kåpor. Alla soldater hade ju prick samma utrustning, men med ett tunt diadem, fältmössa, glasögon och lite hår i vägen så blev det visst tillräckligt många glipor för att släppa in tillräckligt mycket ljud för att mina öron skulle slå bakut och protestera. Det fina i kråksången är att jag klarar att vara uppe längre och längre stunder och att jag igår upplevde mindre smärta än tidigare! Jag håller nu mina tummar och tår att jag snart får bli mitt vanliga jag igen!

 
 

Påskinspiration

Till veckan åker jag och maken upp till Ammarnäs! Längtar så!!! Eftersom jag ligger nedbäddad i sängen idag tänkte jag muntra upp mig själv med ett litet kollage. Rykande färsk påskinspiration från Pinterest. Umgänget är så klart det allra viktigaste, tätt följt av god mat och vackra dekorationer…

 

Hemma har mamma alltid pyntat påskriset med ägg och andra små påskfigurer i trä. I veckan sprang jag över några handmålade ägg i trä på loppis, som fick följa med hem för en tia. Kliar det i pysselnerven kan man alltid måla egna.  Eller helt sonika offra en bok och göra pappersägg till riset- Bästa pysslet är det som håller för tidens tand och som klarar att packas ner i en låda tills det på nytt är dags att fira. 

 

Svenskt tenns elefanttyg är jag hemskt förtjust i och speciellt det gula gör sig mycket bra vid påsk. Prislappen är dock aldrig klädsam, oavsett årstid, eftersom det rör sig om ytterst lite tyg för att göra en mössa till ett ägg. Men av små stuvbitar skulle man kunna sno ihop några hättor till äggen. Budgetvarianten tillika den minst tidskrävande varianten är att duka upp till frukost med servett. Att linda tygservetten runt frukostägget höjer nivån på dukningen direkt! All dukning får gärna vara enkel, att binda ihop servetterna med gjutesnöre och en påsklilja som dekoration till påskmiddagen är gjort i ett nafs. 

Maten då? Jag har äntligen lärt mig uppskatta gravad lax, men håller allt en tumme för att Piltos kvannegravade röding ska finnas på påskbordet. Ägg är ju också en klassiker till påsk, väldigt trevligt för ögat när de är färgade. Och ägg går att färga med det mesta! Sist men inte minst så kräver påsken en påsktårta, seg maräng och citrus möts i en pavlova. Skulle även kunna tänka mig att sätta tänderna i en citruspaj... Mums!

 

Alla bilder är hämtade från mina Pinterest mappar DIY påsk samt Mat & Bak. 

 
 

DRÖMKALENDERN

Förra året kom jag i kontakt med Sporrong Form som gör Drömkalendern. Tänkte att det skulle vara kul att under ett års tid utmana mig själv att reflektera kring vad som får mig att må bra samtidigt som jag fick redskap för att så effektivt som möjligt få saker gjorda. Drömkalendern beskrivs som ett verktyg för att ta reda på vad du vill med ditt liv.

 

Att stanna upp och reflektera över dagen som varit och inte bara hasta vidare till nästa. Att ta sig tid att reflektera över vad som varit bra och vad man är tacksam över just idag. Att fokusera på dagens guldkorn, de små sakerna som sätter guldkant på livet. För livet är så mycket mer än de där få storslagna tillfällena, livet är det vi lever här och nu. Jag tror verkligen på att greppa penna och block och skriva av sig, dessutom är det analoga skrivandet en skön kontrast mot den digitala värld som vi lever i. Får jag skriva ner en grej på ett papper så fastnar det dessutom bra mycket bättre än om jag gör en digital anteckning. Jag blir mer medveten genom mina anteckningar, kanske eftersom tillvaron synliggörs på ett annat sätt.

Tacksam för idag-rutorna har jag uppskattat väldigt mycket. Eftersom de i ännu större utsträckning har fått mig att fokusera på allt som är positivt. Kalendern är även utrustad med Bra för min hälsa-rutor där det är tänkt att man ska skriva ner dagens fysiska aktiviteter. Rutorna är små påminnelser om hur himla viktigt det är att röra på sig och att den fysiska aktiviteten bör vara en naturlig del av ens dagliga liv. Den fysiska aktiviteten har under året ofta landat på hundpromenader, eftersom jag är ute och går väldigt mycket med Chili. Men rutan har även varit en påminnelse om mer pulshöjande aktiviteter så som att smita förbi nere på stationen och gymma eller plöja längder på simhallen. Inte minst så kom jag igång och körde konditionsträning, fredagslöpet, där ett antal månader! 

 
Jag tror jag fastnade för drömkalendern eftersom jag så länge har skrivit dagbok. Drömkalendern med sina dagliga inslag, listor och tacksamhetsövningar är också på så sätt väldigt lik en dagbok. Eftersom utrymmet är begränsat i drömkalendern så är det lätt att greppa pennan och skriva, man kommer till skott. Det finns nämligen inte något utrymme att skriva en roman.
 

Den stora nackdelen med Drömkalendern är att den helt saknar vanliga kalenderuppgifter. Kalendern innehåller till exempel inga datum, vilket innebär att det var en hel del plitande innan drömkalenderåret kunde inledas eftersom jag helst ser att där finns både veckodagar och datum i min kalender. Veckonummer är också viktigt för mig att ha i kalendern, likaså en handfull namnsdagar. Födelsedagarna blir ju alltid att man själv får skriva in. En annan nackdel är att vid alla månader som inte är 31 dagar så uppstår det tomma luckor i kalendern eftersom det är 12 olika avsnitt. Fördelen med denna typ av utformning är att man kan starta sitt drömkalenderår när som helst! Men den allra största nackdelen är att denna kalender visst har slutat att säljas, så därför har jag plitat ihop en egen variant som snart kommer att dyka upp här på bloggen.

 

P.s: Detta är inte ett betalt samarbete med Sporrong Form. Samtliga bilder på kalendern är dock hämtade därifrån. 

 

Fårakläder

Det var en gång en lammskinnskappa som länge hade hängt i garderoben och dammat... så en dag tog barnbarnet saxen och gav sin man en sprättare. Efter en hel del pillande lyckades de få loss kappans innerfoder. Sedan satte de igång med att klippa sönder skinnet...

 

Har du listat ut att det är jag och maken som varit i farten ännu? Trodde väl det! När vi sprättat loss innerfodret var det bara att klippa till en bit med lite sömsmån och skjuta fast! Lätt som en plätt, speciellt när en höll och spände och den andre hanterade häftpistolen. Så kom det sig att farmor fick två "nya" pallar och på köpet fick jag och maken roa oss med ett litet kvällspyssel. 

 
 
 
 
 

 


Nu är det klippt

I torsdags åkte stora saxen fram och det kändes som jag blev av med en stor tyngd från huvudet! Jag ville verkligen ha lågt hår till bröllopet, så jag lät mitt hår växa. Ville att Heidi, min fantastiska frisör som jag har förmånen att ha i släkten, skulle ha något att jobba med. Och av mitt burr skapade hon detta fantastiska, bara så där! Det finns de som testar frisyrer, smink, etcetera innan bröllopsdagen. Jag körde skarpt direkt, ingen generalrepetetion här inte och dessutom var det lite tajt om tid. Vet de som lägger mer än 10 minuter på sminket en vanlig vardag. Men mitt livs största tillställning är en helt annan historia! Men det jag vill komma fram till med denna utsvävning var att det är lättare vara kreativ med långt hår eftersom det då finns mer material att jobba med.  

 

 
Nu i höst har jag dock tyckt att håret mest har varit i vägen. Brukar inte ha fullt så lågt hår och topparna började bli nötta, trots att jag klippte mig så sent som bara några dagar innan bröllopet. I simhallen har håret varit i vägen, det har krävt daglig skötsel (jag har behövt leta efter en hårborste så gott som dagligen) och när jag har sovit så har jag legat på det och vaknat med stel nacke. Så jag började googla frisyrer och kom fram till att jag kanske skulle vilja göra något mer drastiskt än en toppning. Till saken hör att jag under många år i min barndom hade kort hår. En riktig ”killfrisyr” med kladdigt vax som luktade godis. I samma veva kom jag på att det rimligtvis borde gå att donera håret, eftersom det var så pass mycket hår som jag planerade att klippa av. Eftersom jag spenderade ett bra tag i den där frisörstolen hann jag ställa en hel del fågor om hela processen, vilket resulterade i inlägget som jag kort och gott döpte till Hårdonation
 
 
Sagt och gjort, i torsdags föll mitt hår till golvet. En dam i frisörstolen intill utbrast ”Så modigt!” och en äldre herre i en besöksstol blev alldeles blek om nosen. Själv satt jag och skrattade av nervositet, allra mest när hårtrimmern körde igång i nacken. Det fanns liksom ingen återvändo. Klippt är klippt. Dessutom, finns det något som slår att skicka över en bild till mannen och skriva ÖVERRASKNING tillsammans med bilden ovan?
 
En pixlig förebild från i julas och en nästan lika dålig efterbild med mitt betydligt kortare hår. Håret är i alla fall väldigt kort där bak och längre framtill. Min lugg är nu precis så där lång att den går att stryka bakom örsnibben, men håret stannar liksom inte kvar där för det.
 

Det känns himmelens ovant att ha blivit med kort hår. Det var herrejisses länge sedan sist! Men det fina är att min gest förhoppningsvis kommer att kunna glädja någon annan som på grund av en eller annan anledning saknar hår. Det känns fint i hjärtegropen 💓

 

 


Hårdonation

Du vet väl om att du kan göra en välgärning när du klipper dig? Du kan donera ditt avklippta hår! Hos de flesta frisörer går det att ordna med hårdonationer, men det lättaste sättet att kolla upp om just din hårsalong kan klippa för en hårdonation är att ringa och fråga. Det gjorde Jossan när hon klippte sig. Hon tog sedan själv med sig sina flätor i en påse och lämnade in på USÖ hårvård. Den salongen tillhör Carl M Lundt, ett företag som gör peruker för personer som drabbats av håravfall genom medicinsk behandling eller ärftliga orsaker. Det var även där jag klippte mig. 

 

Det är dock vissa saker som en person som vill donera sitt hår behöver uppfylla: Håret bör inte vara färgat. Du bör inte heller ha några hårvårdsprodukter i ditt hår vid klippningstillfället. Men viktigast av allt, hårlängden! För att kunna donera krävs det att minst 25-30 cm hår kan klippas av.

 
Så går det till: Jag klippte av mig håret på USÖ hårvård i Örebro. Eftersom själva klippningen genomfördes på sjukhuset så flätade frisören inte mitt hår. Klipper du dig på en annan salong, så som Jossan gjorde, brukar de vilja att hårtofsarna flätas för att håret inte ska trassla till sig under färd. Flätning och klippning alltså.

Kluvna hårtoppar? Det gör inget om håret är lite slitet i topparna, det går att använda ändå! Längden behövs för att kunna knyta och greja när perukerna ska bindas ihop. Vanligen används minst tre hårdonationer till en peruk. 
 

Detta är inte ett sponsrat inlägg eller något betalt samarbete. Utan detta är helt och hållet en fråga som jag är genuint intresserad av att belysa. En himla fin grej! För handen på hjärtat om situationen skulle ha varit den omvända, skulle inte du ha varit himla glad om tre personer donerat hår så att du själv fick dig en riktig peruk, med riktigt hår istället för syntethår?  💖

 

P.s: Före- och efterbilder på min nya frisyr dyker upp här under morgondagen. Jag ska bara först vänja mig lite mer. En kvinnlig kollega började nästan gråta igår på kontoret när hon såg mig, oklart om det berodde på att jag berättade om min hårdonation eller över att min nya frisyr...

 

 


När ljusen tändas därhema

Mellandagarna kan vara några av de bästa dagarna på hela året! Allt är lungt och stilla och omgivningarna är inbäddade i ett tunnt lager snö. Det vilar ett lugn i luften, som ett stort varmt täcke lagts över världen.
 
 
Jag snurrar runt i "jullovet" och har nästan ingen koll på vilken dag det är. Förrän de dagar då alarmet tjuter och talar om att det inte är en röd dag. Har jobbat en synnerligen lagom arbetsvecka, två kontorsdagar. Dessa dagar var förvisso av extrema mått, mätt i antalet arbetstimmar, men så visste jag också att ännu en ledighet stod för dörren. Dessutom har jag fått mycket uträttat på kontoret, då det varit ovanligt tyst och stilla. 
 
Kom snabbt in i lunken med långa frukostar, att dra fram något brädspel eller se en film i sängen. Vissa dagar kan jag tassa runt i min pyjamas fram till tre (det går utmärkt att ha pyjamas under täckbyxorna vid hundpromenader) eller så glider jag omkring i mitt nya underställ som jag fått av mina föräldrar. Men den mysigaste stunden på hela dagen är att dricka morgonkaffe i sängen 💖 
 
 
Eftersom granarna inte äntrade lägenheten förrän den 16 december och sedan stod kala fram till natten före julafton, så njuter jag dubbelt så mycket av dem nu. Slog på stort och placerade en gran i varje rum! Det är enbart den i vardagsrummet samt sovrummet som är så pass stora att de kan bära upp något pynt. De andra granarna har jag placerat i krukor och vaser. Riktiga Petsson & Findusgranar är de- små, krokiga och lagom glesa. Motsatsen till en ståtlig kungsgran, men ack så mycket chamigare! I år kläddes granen i vardagsrummet med ett hopplock av pynt...
 
 
Mannen förälskade sig i en liten tovad figur på en byggnadsvårdsaffär. Näverhjärtana är från en julmarknad här i trakterna. Jag köpte med mig ett tiotal hjärtan. De påminner mig om morfar 💖
 
 
 
 
 

Julens juligaste lista

Plötsligt händer det! Bloggtorkan upphör och det i den juligaste av tider. För vad passar inte bättre dagar som dessa än julens juligaste lista? 

 

1.  Pepparkakor eller lussebullar? 
Svaret är givet! VEM vill äta en torr kaka när man kan få en mjuk? När huvudingrediensen dessutom är saffran är svaret givet! Alla som älskar lussebullar, räck upp en hand!


2. Ischoklad eller marsipan? 
Jag älskar nötter och det skulle kunna bo en liten ekorre i mig. Valet är därmed mycket enkelt, marsipan!


3. Köttbullar eller prinskorv? 
Båda hör hemma på julbordet och prinskorvarna måste krönas till riktiga prinsar. Vissa hävdar att man inte behöver skära ändarna, men varifrån tror de namnet PRINSkorv kommer? Nä, just det korven måste ha kronor och det i båda ändarna...

Trots denna harang till utläggning är det de handrullade köttbullarna som vinner matchen. Mammas köttbullar ska det vara! Och min mamma heter minsann inte Scan!

4. Hemma eller borta?
HEMMA! Och med hemma menar jag hemhemma, det vill säga inte där jag är skriven utan där mitt hjärta bor. Det finns inget som slår en jul i Ammarnäs 💕

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 

5. Jul utomlands eller Sverige?
Sverige alla jular i livet! Snö och släkt är två måste komponenter för att jag ska tycka att det är en fröjdefull jul. Eventuellt att jag hade kunnat sträcka mig till att fira i någon av grannländerna.

6. Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul? 
Varför välja när man kan se båda? Men helt ärligt så följer jag allt som oftast årets aktuella julkalender. Älskade introt till årets julkalender, det var så fint med lilla Järnkroken och leksaksloken!


7. Plastgran eller äkta? 
Det var en gång en plastgran som spårlöst försvann. Försvinnandet inträffade faktiskt i Lindesberg och råkade infalla samma år som jag och maken flyttade ihop. Granen har inte setts sedan dess….

En ny plastgran kommer aldrig mer över tröskeln, men riktiga barrisar har fri lejd 😉 Doften är en av anledningarna, doften av kåda minner om jul. Dessutom är det något visst med jakten på den perfekta granen, årets karaktär. Granen ska ha karaktär och för mig innebär det att granen inte ska vara perfekt i utseendet. En fin gran får gärna vara lite gles och Pettson-charmig. Lite rapplig och lagom anspråkslös. Sist men inte minst är det ju något visst med att hittar barr i lägenheten fram till påsk...

8. När är det dags att pynta?

Gärna redan i slutet på november! December tenderar alltid att flyga förbi och vara full av roliga inslag, inte vill man då stå och stryka dukar eller stressa med sju sorters kakor! Julstressen kan minskas med 100 % genom att ta det lite pö om pö, plus att det sätter lite extra guldkant på den vanligtvis, rätt så grå november. Det korta svaret är, när tid finnes. 

 

9. När vill du att första snön ska falla?
I november, tack! Snön lyser upp, så ett vitt täcke får gärna lägga sig på marken då och ligga kvar fram till mars. Det i kombination med sol och några minusgrader och det är vinterlycka! Självklart med en kallperiod innan snön lägger sig så att det blir ordentliga isar. 

Snön borde ha absolut sista leveransdatum den 1 december, för att optimera julstämningen. Är det inte snö på julafton blir jag gråtfärdig. Tack och lov är det alltid snö på julafton i norr, men solen fattas oss. Den ser man först runt den 16 januari uppe i Ammarnäs. 

10. Kan du komma på något negativt med julen? 
Att vi konsumerar som vi hade en uppsjö av jordklot, när Moder jord i själva verket är den enda vi har. Överkonsumtion och julklappshets är julens baksida. Men det som jag främst slås av är den skarpa kontrasten som framträder mellan överflöd och misär. De finns de som saknar mat, ett tak över huvudet och en trygg famn- BÅDE utomlands, men även här i Sverige.

Juletider är även en extra utsatt tid för många barn. Den brutala sanningen är att många barn far illa under julhelgen. Våld i nära relation är alltför vanligt, sorgligt nog. Hyser du oro för att någon av dina grannar far illa:


1.  Knacka på och uttryck din oro. Fråga hur du kan bidra. Du kan också bara knacka på och gå därifrån. Ditt agerande kan lugna en situation och avbryta pågående våld.

2. Hämta hjälp! Ju fler desto bättre, i alla fall ur ett trygghetsperspektiv. Ta med dig dina grannar det ökar tryggheten för alla.

3. Ring polisen. Tillkalla ALLTID Polis omgående vid akuta situationer!

Huskurage är för övrigt en yppelig sida för en som vill läsa mer om detta otäcka som tyvärr är allt för mångas vardag. 



11. Favorit juldoft? 
Doften av pepparkaka, saffran, stearin, gran, hyacint, apelsin med nejlika och mossa. Julen är dofternas högtid!


12. Vad framkallar mest julstämning?
Att få krypa upp i soffan där alla dofterna ovan finns representerade. Blicka bort mot granen som lyser så klart och knapra på årets i särklass godaste macka, knäckebrödsmackan med skinka eller fårfiol. Detta utspelar sig dagen före julafton, det som många benämner som uppesittarkvällen. Då känner jag hur julen riktigt bubblar inom mig!



13. Vad är viktigast med julen? 
Att man tar hand om varandra, att man visar empati och medkänsla för sina medmänniskor. Att man finns där för andra och spenderar årets juligaste dagar med människor som man står nära. Att man törs glänta på dörren och släppa in andra som står utanför, in i värmen. 

 

Sommar på glas

När det är varmt ute har jag svårt att äta, blir därför mycket smoothies. Här mixade jordgubbar, banan, fiberhavregryn och en skvätt mjölk och en handfull rosenblad. Allt blir lite finare med rosenblad, även fast de är torkade. Det gäller att strössla med finheterna <3

 
 
 

En väska full av blad

Nu är min lilla resväska full! Blomsterkonfettipåsarna är klara och nerpackade. Mina urgulliga damer kommer dock fortfarande med rosenblad, som jag torkar och planerar att strössla som dekoration. Har inte riktigt bestämt var bara, men kanske hamnar de på borden?

 

Blomsterkonfetti

En morgon när jag vaknade visste jag precis vad jag behövde göra, så i flera veckors tid har jag samlat kronblad. För blomsterkonfetti måste man ha! Speciellt om man är trädgårdsingenjör, då går det liksom inte för sig att man inte kastar torkade kronblad över brudparet. Delade med mig av mitt projekt igår till en av grannarna och bara några timmar senare kom hon över med tre fyllda krukor med rosenblad, knoppar och hela blommor! Vilken lycka! Kunde därmed fylla hela matbordet med brickor, så nu är det lite ont om bra matplatser här i lägenheten, eftersom soffbord och soffa står i lägenheten med snickarglädje som vi håller på att försöka sälja.

 

 

Har dock insett att det där med att kasta ris på brudparet för att önska dem välstånd och lycka inte är så galet ändå, vem vill inte gå en sådan framtid till mötes? Därför så testade jag alldeles nyligen att blanda ut de torkade blommorna med ris, dels för att dryga ut det men också för att ris är tyngre än torkade blomblad och därmed kommer vara enklare att kasta om det skulle till att blåsa när vi går nedför altargången. Jag och sambon kommer nämligen att gifta oss utomhus.

 

P.s: Jag vet att det har cirkulerat rykten om att riset skulle kunna vara skadligt för fåglar, men när jag kollade upp detta så var det en ornitolog som bestämt hävdade att så inte var fallet. Jag hoppas att han har rätt, för inte vill jag skada någon fågel! 

 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0