Segling, skaldjur och livsnjut

Tog en tur till Göteborg i helgen för att umgås med fina vänner. Packade bilen full med allt ifrån lite festligare kläder till vandringskängor. Mikaela välkomnade oss med middag. Rullade efter en bit mat ner till hamnen. Det var utflyktsdags!
 
Närmare bestämt hit.
 
Förevigade naturens trädgårdskonst. Rosa ljung möter granitgrå klipphäll.
 
Och en överlycklig Chili som fått komma ut ur bilen och känna vinden i pälsen.
 
Efter lite pysslande kunde vi kasta loss och bege oss ut på äventyr. Varken jag eller min man är några seglare (även fast herrn är kapten), så vi lät Kristoffer och Mikeala sköta seglingen. Fokuserade istället på att njuta av allt vackert samtidigt som en försökte att inte ramla överbord.
 
Vind i seglen. Vind i håret.
 
De friska vindarna gjorde tillslut att vi seglare in mot land igen. Lagom till att det börjat mörkna var vi tillbaks på fast mark igen, vilket en fyrbening var mycket nöjd med.
 
På lördagen provianterade vi här.
 
Fisk- och skaldjursmekkat i Göteborg. Det blev dock inga musslor för min del
 
Utan jag hade siktet inställt på dessa godingar.
 
Och dessa, rökta räkor.
 
Som blev till en riktig festmåltid!
 
Men först hann jag med ett besök hos min "lillasyster". Jag har ingen syster på riktigt, men efter att ha bott ihop i många år nere i Malmö brukar vi skoja om att vi är systrar. Daniela är det närmsta lillasyster en kan komma ❤ Tyvärr hade hon fått ryggskott under flytten, men klarade tack och lov att dricka några koppar te. 
 
Efter mysrunda i mina gamla kvarter (jag har ju bott i Göteborg en gång i tiden), så hoppade jag på spårvagnen och senare tåget mot Stenkullen. Fortsatte myset med tända ljus och skaldjur. Om det är något jag älskar så är det just kräftor! Finns inget jag njuter av att äta så mycket som just det 💫
 
Efter middagen började vi se filmen The chef. Hann bara se en liten stund, innan hustomtarna kom hem och det var dags för kvällsbad. Kvällsbad, smaka på det ordet. Ligger det inte något underbart i det? Extra ljuvligt blev det, eftersom värdparet har sin pool i ett växthus. Jepp, du läste rätt. Poolen står inne i växthuset. Och i taket hänger en ljuskrona. Förstår om ni inte kan ta in detta smått otroliga och jag har inte heller bildbevis på min hand. Dock så hade jag rätt så bra kort på hand där i poolen och i kombination med några slevar tur tog jag hem Finns i poolen. För spelar man Finns i sjön när man flyter omkring i poolen med en vattentålig kortlek, så måste det givetvis avspegla sig på namnet. 
 
Började söndagen (efter en lååång sovmorgon) med en promenad i det närbelägna naturreservatet. Längs vindlande skogsstigar...
 
Och över vattendrag. Spanade på stort och smått. Chili badade och vi människor som inte hade några badkläder med oss, tittade på.
 
Efter promenaden hjälpte Mikaela mig med min italienska ljuskrona. Den där som maken inte är så förtjust i, men som jag älskar. Den fick sig en ordentlig översyn och är nu både lagad och jordad. Ungefär som mig och maken, som efter en helt fantastisk helg med allt ifrån trevligt umgänge, mat och bad till segling, rullade upp mot Linde igen. Om mindre än två veckor är vi tillbaks för nya äventyr 💖💫 
 

Sängbord

Kring sängbord har jag i omgångar funderat väldigt mycket. När det började närma sig inflyttningen i den lägenhet som vi renoverat från grunden, och där vi bor i skrivande stund, så letade jag med ljus och lykta efter två passande pjäser. Det var enkelt att hitta ett sängbord på loppis, men ett par var minsann betydligt svårare! Jag var först inne på sängbord som ”svävar”, eftersom det blir så mycket enklare att städa. Men sådana skapelser kräver också att man borrar i väggen och eftersom det är betongväggar här hemma, så blir det ganska så stora hål. Inledningsvis började jag skissa på en sängbordskonstruktion, eftersom det blev rester kvar utav bänkskivan i köket. Men lyckade inte riktigt få till det i tanken och i samma veva dök det upp två golvstående sängbord på Blocket.  

 

Vi hade två identiska, sängbord, vilket såg väldigt tjusigt ut. Vitt och fräscht. Däremot var de fullkomligt värdelösa som sängbord! Avställningsytan var minimal. Fick knappt plats med en blombukett och morgonkaffekoppen. Ställde man dit husets minsta bricka riskerade den att kantra över (vilket också hände ibland). Och lådan som jag hade stora planer för, där gick det knappt att få ner en pocketbok ens en gång! Tiden gick och vi levde med de opraktiska sängborden i säkert ett år...

 
Bild: Linde auktionstjänst
 
Men så en dag dök denna goding upp på en lokal auktionssajt som jag följer och kände direkt att denna ska jag ha! Jag vann glädjande nog budgivningen och den fick flytta hem💕 Ungefär samtidigt höll vi på och grejade på Skeppargården inför försäljningen av min släktgård och maken blir stormförtjust i ett avlastningsbord som han hittade ute i brygghuset.

Bild: Linde auktionstjänst

Makens sängbord är rejält, avlutat och lite skevt. Mitt är gammalt, troligtvis tidigt nittonhundratal, handmålat och flera decimeter högre än det andra. Men jag älskar det! Att sängborden tronar tillsammans trots sina olikheter, båda bär på en historia och en patina som få sängbord har. Det som gör mig full i skratt är bara att det är raka motsatsen till den harmoni och det lugn som jag först försökte skapa med hjälp av de två massproducerade sängborden ✨

 

Frostrosor

Jag plockar som sagt alltid in blomster, minst en vas bör det vara i varje rum! Ibland står rosorna så länge att de hinner torka. Dessa spar jag i en burk. De ser inte ut att vara mycket för världen, men de doftar fortfarande ljuvligt. Tänker mig att jag ska plocka fram burken när jag vill förgylla badet. En näve rosenblad förgyller vilket badstund som helst! Flytande blomsterkonfetti piggar upp med både sin färg, men framförallt lukt! Det DOFTAR rosor när jag gläntar på locket till burken som alltid står mörkt. Men dessa dagar, de som är här och nu, förgylls med färska jordgubbar.

Torkade rosor och rosenblad som strax ska få hoppa ner i en burk.
 
 I bakgrunden kanske den observante noterar ett stort vitt paket…
 
I paketet låg ett tyg som jag så länge suktat efter. Det klassiska tyget heter Willow Boughs som formgetts av William Morris. En klassiker som säljs på metervara hos bland annat Engelska tapetmagasinet för dyra pengar. Jag hade turen att hitta det till ett någorlunda skapligt pris på Tradera. Och eftersom jag så länge har spanat och funderat, så slog jag till.  Jag har nämligen ett projekt som jag tänkt ta mig an och där det kommer krävas några meter tyg...

 

 

Ljuskronan blir med nya kläder

Skåne är för mig synonymt med svajande sädesfält, särskilt denna tid på året. Ville fånga lite av detta härliga, en bit av skåne, att ta med hem. Så dagen efter Anna och Stefans bröllop så begav jag mig ut på skattjakt...
Precis i utkanten av ett stort fält norpade jag åt mig några förrymda rackare och precis så här såg det ut när jag riktade linsen inåt fältet. För självklart galopperade jag inte ut och trampade ner skörden, utan höll mig hela tiden försiktigt i utkanten. 
 
Kornet med sina långa borst ser ut som små magnifika flätor. Flätor som jag hade en plan för...
 
Lingonriset som jag klädde ljuskronan med ibörjan av advent hade sett sina bättre dagar. I detta krypin varar inte julen ända fram till påska, den håller sig allt kvar till en bit in efter midsommar! Har inte haft hjärta att slita bort rasket förrän jag haft något att ersätta det med, så denna sorgliga syn av torkat lingonris har fått duga fram tills nu.
 
Glad i hågen slet jag ner allt, det bara yrde torkat lingonris i köket! Efter denna förstörelse påbörjade jag projekt uppbyggnad. Tänkte att det allt skulle ta mig en stund, men oj så tokigt det blev! För den här stunden blev till TIMMAR! Detta skildrar bilderna mycket bra, från starten som gick i fullt dagsljus till...
...släpljus i köket. Det tog sitt tag och nu kommer detta allt få hänga där tills dess att det ramlar ner av sig självt, så jobbigt var det! 
 
Jag hade först en tanke på att jag skulle få till ett litet tufsigt och tjockt intryck, tänk "dörrkransmodell", fast hängandes. De nickande axen ville däremot något helt annat, de kunde nämligen inte alls tänka sig en sådan variant. Jag gav tillslut upp och ömsom lindade, ömsom flätade ihop axen. Lärdom: Det går inte att tygla ax och det är bra mycket enklare att låta saker sträva nedåt. Nu ska jag ta mig en fika och titta på denna svävande kjol av säd som jag har ovanför köksbordet. 
 

Krympasken

 Nu vill jag sjunga krympaskens lovsång. I våras visste jag knappt vad en krympask var, än mindre ägde någon. Men under Nolia trädgård, där jag i vanlig ordning medverkade, så föll jag pladask för detta otroliga hantverk som har tagit timmar och åter timmar att skapa. 

 
För alla er som inte känner till vilket oerhört jobb det ligger bakom detta hantverk, följer här en kort förklaring. Med det sagt, är du en mästare på träsniderier så kan du snabbt hoppa över kommande stycke...
 
Först sågas en björkstam till en lämplig längd. Sedan borras ett hål i mitten, som sedan utvidgas med hjälp av stämjärn. Efter att hålet huggits lagom stort, görs finliret med en kniv. Sedan skärs en bottenplatta till, som ställs på botten av röret (även kallad laggen). Efter cirka ett år har bruken krympt så mycket att bottenplattan inte lägre går att rubba, asken har krympt. När krympningsprocessen ägt rum kan asken antingen målas som den är, men allt som oftast så blir den med något vackert mönster innan linoljefärgen penslas på. 
 
Grönt och blått, i nästan alla dess nyanser, är jag väldigt svag för. Det är mina färger. När de sedan kombineras med varandra tycker jag personligen att det nästan alltid uppstår ljuv musik. Därför var det inte konstigt heller att min blick, likt en magnet, drogs som mot denna lilla skönhet.
 
 
Asken är så oerhört len. Handen inte bara syns, utan känns även när man håller i burken. Varje stämjärnsdrag är som den lenaste videkisse och där emellan kommer mjukt, svallande vågor. Asken känns uråldrig, nästan antik. 

Denna ask har stått på sängbordet sedan min födelsedag. Det var nämligen då jag fick den av min make. Det var även den present jag i detta inlägg lovade att visa i mitt födelsedagsinlägg  För givetvis blev jag där på mässan alltför snål för att kosta på mig ett riktigt fint hantverk. Men min man såg allt vad jag längtansfullt stod och fingrade på och slog till när jag hade fullt upp och befann mig borta vid min utställningsyta. 

 

Onkel enkel

Under vistelsen nere i Skåne, när vi närvarade på två vänners bröllop, så bodde vi på ett helt underbart litet ställe. Onkel enkel. Lägg det namnet på minnet, för det är ett fantastiskt mysigt litet pensionat...
I ett naturskönt landskap, bland åkrar och hästhagar ligger detta pensionat.  Byggnaden ovan är själva huvudbyggnaden, med reception och matsal. Hundrummet är dörren som skymtar längst till höger i bild. I och med att vårt rum låg lite avsides, så var det alldeles lugnt och stilla på natten, vilket var fullkomligt ljuvligt! Så istället för att Chili låg under sängen och småvoffade åt minsta ljud, som han gjorde sist vi tog in på hotell, så snarkade han där på natten gott under sängen. 
 
Här skymtar två andra byggnader, som var som små lägenheter. Ljuvliga lägenheter med halmtak, putsad fasad och rosor som växte utanför fönstren. 
 
Chili var den första att besikta boendet, som fick klart godkänt! av vår lilla pälsboll! Som hundägare brukar jag ofta känna mig till besvär när jag kommer med Chili, som att inget boende riktigt ur djupet av deras hjärtan riktigt välkomnar djur utan mest ser hundar som besvärliga varelser som skitar ner och är till besvär. Men så var inte fallet på Onkel enkel, utan redan i hallen möttes man av en hundbädd samt mat- och vattenskålar. Självklart hade Chili sin väska med sig, så allt sådant hade vi redan med oss. Men bara gesten att det fanns värmde i en djurägares hjärtegrop. 
 
Ställ dit en pelargon- när du vill känna dig som hemma. Finns det inget talspråk som lyder så? Inte? Då måste vi ändra på det bums!
 
Tre kuddar var, jo jag tackar! Även det är precis som hemma. 
 
Hemma ja, det är ingen skillnad om jag är hemma eller borta. Jag bara måste vakna med blommor på sängbordet, då blir det en bra dag. Det är inte statistiskt bevisat, men jag skulle även vilja påstå att man sover bra mycket bättre när man har blommor på sängbordet...Dessutom måste jag ju ha något att göra när jag är ute på hundpromenader, en kan väl inte bara traska på när det växer vallmo i diket?!
 
Dessa fönster med djupa nischer samt vikbara fönsterluckor öppnade dörren till en helt ny värld. Jag ogillar ju rullgardiner eftersom jag tycker de är så fruktansvärt fula. Men solgula fönsterluckor är då rakt omöjligt att inte gilla! Dessutom så får ju växterna ljus, samttidigt som rummet där man sover mörkerläggs. Vilket är särskilt lämpligt när den ena tenderar att jobba mycket nätter och en äger persienner i hela lägenheten. Ett minst sagt genial konstruktion om du frågar mig och därför satte jag även maken på att nogsamt inspektera luckorna. Jag menar, någon gång blir vi ju med hus 💓

En nyfyndad vintageklänning i oerhört gott skick, samt en något mer sliten tjej. Vaknade nämligen av en fruktansvärd huvudvärk som var på gränsen till migrän efter att ha utsatt mina öron för massor av ljud. Men efter både tabletter och massage fick maken upp mig på fötter. Vi skulle nämligen äta bröllopsfrukost med brudparet och de andra som stannat över natten. 

Frukosten som serveras är alldeles lagom. Inte ett överflöd av mat, men alldeles lagom mycket fanns det att välja mellan. På något sätt hade det i all bröllopsplanering fallit bort att jag och maken äter mjölkproteinfri kost, men det dröjde inte många minuter innan en bricka med produkter som vi tålde att äta, dök upp. 

Älskar det faktum att det fanns en hylla med bordsspel i matsalen!
 
Även om man är liten måste man få sitta med stil 
 
Jag menar, de vuxna får ju sitta här, bland kuddar och fårskinn! Fast vi valde att förtära frukosten ute på verandan. 
 
Jag kanske ska tillägga att jag inte är det minsta sponsrad, utan jag är enbart så genuint glad och nöjd med vårt boende att jag gärna vill dela med mig av detta guldkorn till er andra som läser. Lite extra till alla er som reser med hund💓 Enda nackdelen är att jag är osäker på hur väl kollektivtrafiken dit ut ungerar, så det är nog en fördel om man har bil.
 
 

Skånebröllop

Jag har sugit på bröllopskaramellen ett tag nu, men nu tror jag allt det är dags att visa några bilder! Håll i hatten, för här kommer bilderna på en och samma gång! 
 
Denna korg ger en ledtråd om uppdraget som jag skrev om i inlägget Blomstrande hälsningar. 
 
När cermonin var slut tog jag nämligen plats på kyrktrappan med korgen för att dela ut rosenblad 💖
 
Så att när brudparet, som gömt sig inne i kyrkan, slutligen kom ut så kunde vi alla strössla rosenblad över dem 💓
 
Festlokalen! Och oj vilken lokal det var! 
 
När brudparet var på bröllopsfotografering passade jag på att ta ett varv med kameran i festlokalen...
 
Vem vill inte ha en låda bitsocker så säg?
 
Bordsplacering och ännu mer hortensia!
 
Efter en magnifik tårta (som jag åt upp på ett nafs och därmed inte hade tid att dokumentera) så återvände brudparet från bröllopsfotograferingen och det blev dags att sätta sig till bords...
 
Till förrätt serverades det en soppa med mandelpotatischips, krasse och lättorkad pärltomat
 
Varmrätten fick även den smaklökarna att jubla. Helstekt vildsvinsrygg, rabarberchutney, stickmorot, terrin på potatis och spetskål samt en rödvinssky. Mums!
 
Efter många fina tal, skratt och konversationer bjöds det på en sval avslutning. Hallonsorbet med jordgubbar och hallon samt inlagda krusbär. 
 
Delar ur kogänget inspekterar den Polaroid-bild som vi just framkallat. Mina fina, underbara vänner som jag saknar alla dar i veckan nu när vi inte ses på campus varje dag.
 
Vi hade tänkt be någon fotografera oss där i början av kvällen, men det glömdes snabbt bort. Men så strax innan vi skulle åka, när jag var lagom svettig och trött kom vi på att vi såklart behövde förevigas på bild. Det är minsann inte varje dag jag och maken är uppklädda! 
 
Eftersom jag fortfarande har känningar efter repövningen som jag skrev om här, så sparkade mina öron snabbt bakut av alla ljud. Trots att jag hade hörselproppar under hela middagen, så fick jag ont och blev trött. Därför gjorde vi sorti ganska tidigt. Runt midnatt kramade vi om alla fina personer och åkte tillbaks till vårt boende. Onkel enkel förtjänar ett helt eget inlägg och det dyker upp imorgon (lovar!). 
 
 
 
 

Blommor och blad

Plockar små buketter nästan varje dag. Har en vas med lite blomster i varje rum. Samt minst en handfull krukväxter. Man mår bra av grönt. Jag mår bra av att omge mig med levande ting. 
 
 
Jag har sedan barnsben alltid älskat att plocka blommor. Att göra små buketter, det är balsam för själen det. Tillika sommarens stora lyx. Så när naturen bjuder upp till vals är jag inte sen att ta fram sekatören. 
 
Den absolut viktigaste platsen för mig är sängbordet, det är där jag först placerar en vas. Vill somna till doften av schersmin eller ros. Blir lyckligt pirrig av blomsterdoften. Och buketten den får gärna spreta åt alla de håll, precis som här ovan.
 
 

Blomstrande hälsningar

En av de trevligaste sakerna med att fylla år är alla de häsningar som trillar in under dagarna. Skriver dagarna eftersom jag hade lyxen att bli gratulerad både i förskott, på självaste födelsedagen och dagen efter. Blomster, sol och glädje skrev en vän att hon tänker på när hon tänker på mig, vilket inte kan annat än värma fint i hjärtegropen! Hon verkar dock inte vara ensam om att tänka i de tankebanorna, för under dagarna har det trillat in flertalet bilder på blomster 💚

 
Astrid Laursen skickade blomstrande hälsningar från Skåne 💖
 
Birgitta Sandqvist-Andersson skickade ett fång rosor från Ljusdal 💖
 
 Riikka Aaltonen skickade en ros från Finland 💖
 
Lena Eliasson skickade rosor från Tunbo 💖
 
Mariana Mattsson skickade en digital Ammarnäsros 💖
 

Är i denna stund på väg ner till Skåne där det vankas bröllop. Ska bli så underbart fint att få bevittna två av mina vänner knyta äktenskapsband! Två fina vänner från Alnarp, Anna och Stefan, ska gifta sig här i eftermiddag 💖 Kameran är laddad, hörselpropparna är med, gåvan är fixad, talet skrivs i denna stund och nu återstår bara att välja vilken klänning jag ska ha... Har självklart med mig tre stycken, så att jag kan välja utifrån väder, vind och magkänsla. Förresten, jag har fått en väldigt trevlig uppgift inför bröllopet. Kan ni gissa vad det är? Ovanstående växt kan ge en liten ledtråd…Har instruerat maken att fånga mig på bild när jag är mitt uppe i bestyren och hoppas att han lyckas få med mig på ett hörn. 

 

Födelsedagen

I tisdags firade jag födelsedag. Skrotade runt i morgonrock lääänge, drack kaffe, knipsade bort vissna blomblad, tog rätt på massa finheter som jag fått av min farfar, pratade i telefon med nära och kära. Och mot kvällningen till lagade jag och maken massor av god mat, så som en krämig pasta med valnötter, körsbärstomater och haricot vertes. 

 

All mat lades upp på några av de finheter som jag fått av farfar, så som uppläggningsfatet och den djupa skålen med blå bård. Testade även ett recept av Sofia Wood som du kan hitta här, där jag gjorde några mindre justeringar, så som att skiva ner en hel honungsmelon istället för en halv. Jag använde citronmeliss istället för mynta. Och eftersom jag inte tål mjölkprotein ersatte jag även buffelmozzarellan mot avokado för att få till den där lite krämiga känslan.

 Melonsallad in the making...
 
 
Det blev hur smarrigt som helst! Kunde nästan inte sluta äta av denna sallad! Ett gott tips till utflykten, middagsbjudningen eller helt enkelt en dag då du känner för att skämma bort dig själv med en lyxig sommarsallad. Är dock superförvirrad, vart har mina kamerabilder från förberedelserna tagit vägen?! Slutresultatet kom jag i alla fall ihåg att föreviga med storkameran. 
 
 
 Efter maten vankades det tårta som maken svängt ihop...
 
Chokladrulltårta med vaniljfyllning som staplats och klätts med sojagrädde, röda vinbär, citronmeliss och jordgubbar. Mums!
 
 
 

Satt länge vid bordet och åt, filosoferade och mumsade tårta. Fick även de mest fantastiska presenter, en praktisk och en otroligt vacker. Lovar att visa snart ❤

 

Flädersaft

Sent igår kväll tassade jag ut med korgen i den svala kvällsluften.

 

Lade försiktigt ner de vita blomflockarna, men lyckades ändå strössla blomsterkonfetti över halva gräsmattan. De föll ner som små vita snöflingor i det gröna gräset. Lyckades dock inte fånga det på bild...

 

 
 

Gick sedan ett varv på innergården med kameran. Nöjd och tacksam över att vi äntligen är klara med samtliga rabatter. Njöt av allt det fina som vi åstadkommit. Ska försöka visa bilder snart!

 

 

Lycka är att dofta på pioner. Tog en stund och bara doftade på pionerna som nu blommar för fullt. En stackare hade nästan gått av och fick följa med in.

 

In kom även korgen, som snabbt sköljdes och hamnade i en gryta tillsammans med ett gäng citroner. Kvar på skärbrädan låg några nävar blomsterkonfetti, små små blommor som fallit av från blomflockarna. Väldigt vackert. Sådär vackert så att det inte riktigt går att fånga på bild en sen kväll med lysrörsbelysning ovanför diskbänken. Men vad mer kan man göra än att ge det ett tappert försök?


Fläderblomssaft. Det är mina barndomssomrar på flaska det ❤ Fläderblomssaften har jag på senare år bytt ut mot en kopp kaffe i syrenbersån på Öland. 

 
 

Midsommar

När maken svidat om från uniformen åkte vi upp till Grängen för att fira midsommar med resten av hans familj. Kvällen bjöd på midsommarbuffé, bad och tårtkalas... 

Ett svalkande dopp
 
 En mycket nöjd Chili fick gräva gropar i sanden och valde tillslut att lägga sig i denna
 
Mjölkproteinfri midsommartårta med chokladbotten och svartvinbärsmousse toppat med blåbär, jordgubbar, citronmeliss och kokos. 
 
Gräddtårta med körsbär
 
Och strax innan midnatt restes den något tilltufsade midsommarstången.
 
 
 
 
 

 


Repövning

Idag har det gått en vecka. En vecka sedan jag borde ha satt ner foten och markerat. För lite mer än en vecka sedan ryckte jag nämligen in på repövning i Försvarsmakten. År 2010 gjorde jag lumpen, så det var med andra ord ett tag sedan jag sist stod på ett skjutfält i grön uniform…

 

Andra dagen på repövningen, men den första dagen på skjutbanan. Obehaget kröp sig direkt inpå där på fredagen och jag började lite svagt att hinta till mitt befäl att jag kände ett obehag av ljudet. Det blev inte bättre, men responsen från mitt befäl uteblev trots att jag vid tre, fyra tillfällen låg på. Eller jag fick hjälp att stänga av mina hörselkåpor vid ett tillfälle när jag meddelat att jag tyckte ljuden var för påträngande, men trots avstängda hörselkåpor fortsatte obehaget. Ljuden, o dessa ljud! Kunde det inte bli tyst någon gång? Hade det verkligen alltid varit så här otäckt hög ljudvolym på skjutbanan? Varför reagerade ingen annan? Såg mig omkring, alla soldater hade precis samma utrustning. Var det bara jag som upplevde obehag? I ett desperat försök att råda bot på problemet tryckte jag mina kåpor hårt mot öronen varje stund jag hade händerna fria, men det blev inte bättre. Till slut vände jag mig till ett annat befäl och fick direkt frågan om jag ville ha ett par öronproppar, som komplement till de aktiva hörselkåporna. Har nog aldrig blivit så tacksam, så snäll han var! Ett par gula hörselproppar i silikon, vilken skatt jag fick motta! Grät en skvätt av ren lättnad när jag tagit mig på säkert avstånd för att sätta in hörselpropparna. Gnuggade mina stackars öron. Torkade tårarna och traskade tillbaka till de andra, med en missad skjutomgång. Fem patroner efter.

 

Vi hoppar till lördagskvällen, efter två dagar på skjutbanan. All skjutning är avklarad, det blev totalt tre block. Jag är helt slut, har ont i huvudet men framförallt öronen. Hur jag än gnuggar blir det inte bättre. Det gör ont. Men jag biter mig i läppen, snart kan jag få gråta i duschen. Vi kliver av bussen och då klarar jag plötsligt inte längre av att hålla tillbaka tårarna. Drar mig undan en bit och försöker desperat torka bort dem, tårar som lika mycket kan vara tårar av lättnad över att allt oljud är över samt den där jäkla smärtan i öronen. Lika mycket tyvärr som tack och lov blir detta uppmärksammat, först av en observant soldat och sedan även av befälen. Håller på att dö av skam ooch vill bara sjunka genom asfalten. Det känns som att alla soldater har upptäckt att en soldat fallit ifrån och nu sitter i gräset och gråter. Vad tusan ska de nu tro? Kunde inte dessa tårar och hormoner ha väntat en stund? En soldat i min trupp är läkare och gör en första koll, böjer mig hit och dit för att kolla efter vätska i öronen. Eftersom jag uppger att jag har ont i öronen, men inte är nämnvärt påverkad av böjningsövningen, så får jag en tablett mot akut bullerskada. Dagen därpå får jag reda på att vi ska in till vårdcentralen, men läkarbesöket på söndagen byts ut mot vapenvård, eftersom jag morgonen därpå inte alls upplever smärta. Men jag får ändå en liten tablett i en påse av den omtänksamme sjukvårdaren. Vi avslutar övningen och jag får ägna all kraft åt att försöka vara trevlig. Jag är ju en glad och social prick i vanliga fall, men där och då vill jag helst att hela världen ska vara tyst, trots att vi pratar om fikabröd och bakverk. På kvällen när jag kommit hem startar maken elvispen och det gör så ont i öronen att hela min kropp reagerar med en kräkreflex.

 

Vi hoppar fram till idag, fredag, precis en vecka har gått sedan jag värmde upp på skjutbanan. Jag har fått träffa läkare och inväntar nu remiss till en öronspecialist på lasarettet. Läkaren kunde konstatera att jag har en liten utbuktning på trumhinnan, troligtvis på grund av att vätska läckt från örat, men att denna utbuktning nog kommer att läka ut av sig själv. Dessutom är trumhinnorna intakta, vilket är mycket positivt. Det som gäller nu är vila samt att undvika höga ljud samt ta smärtstillande när jag får alltför ont. 

 

Jag har varit så oerhört ledsen och arg på mig själv för att jag inte direkt bad om ett par hörselproppar, då hade troligtvis läget varit helt annorlunda. Jag hade varit mitt vanliga jag och orkat vara uppe en hel dag, utan att behöva gå och lägga mig och vila. Jag mår bra på morgonen, men sämre längre fram på dagen beroende på hur mycket ljud jag exponeras för. Jag har ont i huvudet och öronen på kvällen, precis som i lördags när jag inte klarade av att hålla tårarna borta. När det är helt tyst hör jag även en hög ton samt ibland ett dovt ljud som låter lite som en propeller, men dessa ljud sjunker tack och lov undan när andra ljud uppenbarar sig, till exempel när någon pratar.

 

Detta var långt ifrån första gången jag har stått på en skjutbana, så jag förstår mycket väl de som ifrågasätter varför jag inte reagerade kraftfullare och aktivt bad om ett par hörselproppar. Men dels så har det gått väldigt många år sedan jag senast befann mig på en skjutbana med massor av soldater som avfyrar sina vapen och dels kan det förklaras med att jag som tjej bland manliga soldater inte vill sticka ut än mer, speciellt inte genom att vara den som klagar. Jag är redan högst medveten om att jag är huvudet kortare än alla andra och har minst muskelmassa. Jag är kort sagt fullt medveten om att jag är den svagaste individen i gruppen och därmed så vill jag inget annat än att ligga lågt. Dessutom hade jag fullt upp att tänka på min skjutställning, att jag inte ens tänkte tanken att jag kunde ha läckage på mina kåpor. Alla soldater hade ju prick samma utrustning, men med ett tunt diadem, fältmössa, glasögon och lite hår i vägen så blev det visst tillräckligt många glipor för att släppa in tillräckligt mycket ljud för att mina öron skulle slå bakut och protestera. Det fina i kråksången är att jag klarar att vara uppe längre och längre stunder och att jag igår upplevde mindre smärta än tidigare! Jag håller nu mina tummar och tår att jag snart får bli mitt vanliga jag igen!

 
 

Påskinspiration

Till veckan åker jag och maken upp till Ammarnäs! Längtar så!!! Eftersom jag ligger nedbäddad i sängen idag tänkte jag muntra upp mig själv med ett litet kollage. Rykande färsk påskinspiration från Pinterest. Umgänget är så klart det allra viktigaste, tätt följt av god mat och vackra dekorationer…

 

Hemma har mamma alltid pyntat påskriset med ägg och andra små påskfigurer i trä. I veckan sprang jag över några handmålade ägg i trä på loppis, som fick följa med hem för en tia. Kliar det i pysselnerven kan man alltid måla egna.  Eller helt sonika offra en bok och göra pappersägg till riset- Bästa pysslet är det som håller för tidens tand och som klarar att packas ner i en låda tills det på nytt är dags att fira. 

 

Svenskt tenns elefanttyg är jag hemskt förtjust i och speciellt det gula gör sig mycket bra vid påsk. Prislappen är dock aldrig klädsam, oavsett årstid, eftersom det rör sig om ytterst lite tyg för att göra en mössa till ett ägg. Men av små stuvbitar skulle man kunna sno ihop några hättor till äggen. Budgetvarianten tillika den minst tidskrävande varianten är att duka upp till frukost med servett. Att linda tygservetten runt frukostägget höjer nivån på dukningen direkt! All dukning får gärna vara enkel, att binda ihop servetterna med gjutesnöre och en påsklilja som dekoration till påskmiddagen är gjort i ett nafs. 

Maten då? Jag har äntligen lärt mig uppskatta gravad lax, men håller allt en tumme för att Piltos kvannegravade röding ska finnas på påskbordet. Ägg är ju också en klassiker till påsk, väldigt trevligt för ögat när de är färgade. Och ägg går att färga med det mesta! Sist men inte minst så kräver påsken en påsktårta, seg maräng och citrus möts i en pavlova. Skulle även kunna tänka mig att sätta tänderna i en citruspaj... Mums!

 

Alla bilder är hämtade från mina Pinterest mappar DIY påsk samt Mat & Bak. 

 
 

DRÖMKALENDERN

Förra året kom jag i kontakt med Sporrong Form som gör Drömkalendern. Tänkte att det skulle vara kul att under ett års tid utmana mig själv att reflektera kring vad som får mig att må bra samtidigt som jag fick redskap för att så effektivt som möjligt få saker gjorda. Drömkalendern beskrivs som ett verktyg för att ta reda på vad du vill med ditt liv.

 

Att stanna upp och reflektera över dagen som varit och inte bara hasta vidare till nästa. Att ta sig tid att reflektera över vad som varit bra och vad man är tacksam över just idag. Att fokusera på dagens guldkorn, de små sakerna som sätter guldkant på livet. För livet är så mycket mer än de där få storslagna tillfällena, livet är det vi lever här och nu. Jag tror verkligen på att greppa penna och block och skriva av sig, dessutom är det analoga skrivandet en skön kontrast mot den digitala värld som vi lever i. Får jag skriva ner en grej på ett papper så fastnar det dessutom bra mycket bättre än om jag gör en digital anteckning. Jag blir mer medveten genom mina anteckningar, kanske eftersom tillvaron synliggörs på ett annat sätt.

Tacksam för idag-rutorna har jag uppskattat väldigt mycket. Eftersom de i ännu större utsträckning har fått mig att fokusera på allt som är positivt. Kalendern är även utrustad med Bra för min hälsa-rutor där det är tänkt att man ska skriva ner dagens fysiska aktiviteter. Rutorna är små påminnelser om hur himla viktigt det är att röra på sig och att den fysiska aktiviteten bör vara en naturlig del av ens dagliga liv. Den fysiska aktiviteten har under året ofta landat på hundpromenader, eftersom jag är ute och går väldigt mycket med Chili. Men rutan har även varit en påminnelse om mer pulshöjande aktiviteter så som att smita förbi nere på stationen och gymma eller plöja längder på simhallen. Inte minst så kom jag igång och körde konditionsträning, fredagslöpet, där ett antal månader! 

 
Jag tror jag fastnade för drömkalendern eftersom jag så länge har skrivit dagbok. Drömkalendern med sina dagliga inslag, listor och tacksamhetsövningar är också på så sätt väldigt lik en dagbok. Eftersom utrymmet är begränsat i drömkalendern så är det lätt att greppa pennan och skriva, man kommer till skott. Det finns nämligen inte något utrymme att skriva en roman.
 

Den stora nackdelen med Drömkalendern är att den helt saknar vanliga kalenderuppgifter. Kalendern innehåller till exempel inga datum, vilket innebär att det var en hel del plitande innan drömkalenderåret kunde inledas eftersom jag helst ser att där finns både veckodagar och datum i min kalender. Veckonummer är också viktigt för mig att ha i kalendern, likaså en handfull namnsdagar. Födelsedagarna blir ju alltid att man själv får skriva in. En annan nackdel är att vid alla månader som inte är 31 dagar så uppstår det tomma luckor i kalendern eftersom det är 12 olika avsnitt. Fördelen med denna typ av utformning är att man kan starta sitt drömkalenderår när som helst! Men den allra största nackdelen är att denna kalender visst har slutat att säljas, så därför har jag plitat ihop en egen variant som snart kommer att dyka upp här på bloggen.

 

P.s: Detta är inte ett betalt samarbete med Sporrong Form. Samtliga bilder på kalendern är dock hämtade därifrån. 

 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0