Fotpall

William Morris gånger två, både Pilblad och Marigold på en och samma bild. Addera sedan Mumin och det är precis vad som krävs för att hjärtat ska börja sjunga. En bild som gör en tygnörd som mig glad. Extra glad blev jag såklart över att jag av misstag inte satte saxen i min klänning!
 
Efter lite klippning och en hel del spikande, blev resultatet så här! Det pilligaste var helt klart att spika fast tyget, utan att sabotera den cirkulära formen. Dessutom visade det sig att underredet av rotting var oväntat svårt att fästa i. Men tillslut så hade jag knåpat mig hela varvet runt! 
Det blev absolut inte perfekt, men det blev gjort och jag är nöjd. Det ska synas att det är gjort av handen 💖
 
 
 
 

Fotpallen

Lite titt som tätt händer det ju att jag råkar gå in på en och annan loppis. När vi var i Göteborg här i höstas drog Mikaela med mig till sin favortloppis. Kommer bara för det inte ihåg varken namn eller plats, men ingen av oss gick ut tomhänta..
 
 
 
Kånkade bland annat ut denna pall som jag blev blixtförälskad i. Den lite avskavda känslan, att man riktigt kan se att den har använts och älskats, och de snirkliga detaljerna var det som gjorde att fotpallen fick följa med hem. Var inte stört förälskad i tyget, så det fick stryka på foten. 
Lagom till att jag pillat bort alla möbelspikar kom jag på att mitt projekt behövde fotodokumenteras, därav möbeltyget som ligger lite slarvigt ovanpå stoppningen. 
 
Hur det blev lovar jag att visa imorgon! Med önskan om en fin kväll! 
 
 

Resumé av 2019

Jag tänkte att vi skulle ta en titt på mina nio mest gillade bilder 2019, ett år som varit en virvelvind av glädje, pirr men också lite sorg och oro. Allting har varit upphöjt till två i år, mycket har hänt och det har känts så himla mycket. Avslutande av projektanställning, uppstart av eget företag, färdigställande av mastodontexjobb, bröllopsresa, men också exjobbsångest och tunga avsked. Toppar och dalar längs livets väg. Men åter till de ögonblick som fångats med kameralinsen. Här kommer de mest gillade bilderna i ordning 9-1. Och mina tankar kring dem. Kram!

 

På nionde plats hittar vi denna bilden från snickeriet som ägs av en vän till maken från möbelsnickarlinjen. Julia är en riktig hejare på att bygga specialtrappor och har även en fantastiskt söt liten tik som Chili förälskade sig i. Två finska lapphundar med fluffig och mjuk päls, vad är där inte att älska?
 
På åttonde plats kommer den här bilden från vardagsrummet, eller djungeln som den också kallas. Direkt vi var klara med renoveringen och flyttade in valde vi att skärma av rummet med ett stort skåp för att skilja min skrivhörna från den lite mer ombonade soffhörnan.
 

”Bland palettblad och pelargoner,

avokadoträd, papyrus, elefantöron

Står en utskuffad fåtölj.

Här dricker jag mitt kvällste

Och njuter av min lilla djungel”

 

På sjunde plats ligger en bild från Rörbrakets ekologiska grönsaker där jag nu under hösten har hjälpt Uffe på gården. Har några riktigt fina bilder från dagarna ute på åkern som jag hoppas kunna dela, lite i efterhand. En försmak kommer här i form av en handbollsstor, icke Photoshopad KRAV-rödbeta samt vår fyrbenta medhjälpare, som var yster som ett lamm över att få vara med och springa lös hela dagarna.

 

På sjätte plats kvalar bilden från årets löpartävling in, knäppt av svärmor precis efter målgång. Bilden symboliserar mer än trötta löpare, utan även avslutet på bröllopsresan. När svågern tog sig friheten att bestämma hur tre veckors semester skulle avrundas var svaret enkelt-MUDRACE. 8 kilometer och si sådär 50-60 hinder i högst varierande svårighetsgrad tog oss strax under timmen att avverka. Maken var en klippa på de högre hindren, medan mitt pannben hjälpte till under själva löpningen- Två styrkor som tog oss i mål.

 

På femte plats kommer min då, nya frisyr. Jag klippte mig på sjukhuset och valde att donera mitt avklippta hår för att göra någon annan människa varm i hjärtegropen ❤ Går ni i samma tankar som jag gick i då, så rekommenderar jag er att läsa detta inlägg som jag skrev precis efteråt. Jag själv klippte mig hårtrimmer-kort i nacken och lämnade en lugg som var precis så där lång att den nästan gick att stryka bakom örsnibben.
 
På fjärde plats kommer min yngsta bild, tagen när dagen gryr och dimman lättar. Nu i december när jag kom hemhem till Norrland möttes jag av ett sagolandskap med snötyngda träd och fluffig, vit snö på marken. Jag åkte upp lite innan jul för att hinna stöka undan ett projekt som jag haft för händerna ett tag. Att kombinera projekt med en visit hos fina vänner slår aldrig fel, eftersom just dessa råkar vara av samma skrot och korn som mej själv. I söder var man visst svältfödd på snö, så denna bild på slingerstormhatten som frusit till is på sin färd uppför björkstammen blev en succé. Och händerna blev kalla, för det var – 17 grader ute, men det gäller att passa på att fotografera när solljuset dyker upp, eftersom i Ammarnäs skymtas inte solen förrän i andra halvan av januari.

 

På tredje plats skymtar en vy från byn vid vägs början där jag greppar morgonkaffekoppen. Ska strax föreläsa om Potatisbacken-Sveriges åttonde underverk, men passar först på att dricka lite kaffe. Platsen är vald med omsorg, Potatisbackens högsta höjd. Vädergudarna är med mig- solen sken, fåglarna kvittrade och alla som kommit för att lyssna var både pålästa och nyfikna. Mitt föredrag fick äran att avrunda boksläppshelgen av Att känna doft av frostrosor, som tillråga på allt blev en av mina absolut bästa föreläsningar (trots minimal förberedelse). Jag tackar fjälluften

 

På andra plats kommer en tillbakablick från 2018, bröllopet med stort B. Båten sjönk inte, men musikernas tält blåste bort. Men framförallt så var det den dagen då jag och Nils blev man och hustru ❤ Dagen då jag gick sönder, men samtidigt blev hel. Det var inte förrän i somras jag på riktigt började bli mitt vanliga jag igen, med mitt vanliga Lisa-driv och nyfikenhet. Nödbromsen var tvungen att dras. Jag rekommenderar ingen att skriva exjobb och planera ett stort bröllop på distans. Men nu är det gjort och jag tänker aldrig göra om det. 

 

”Bomullsbröllop heter det visst när en firar ettårig bröllopsdag. Tänk att ett år redan har passerat! ❤ Vi har varit man och hustru i ett år! ❤❤❤❤❤❤❤ Och så här i efterhand kan jag konstatera att med släkt och vänner kan en förflytta berg 🏔 Jag hade inte behövt vara så förfärligt orolig! Hoppat över mina sömnlösa nätter, som började månader innan bröllopet. Rädsla att allt skulle gå åt fanders kunde fullkomligt lamslå mej. Men tältet blåste inte bort (inte det stora i alla fall), efter oräkneliga liter såpa blev tältet tillslut hyfsat rent. Båten läckte inte in vatten. Pappa rodde inte på grund. Eldningsförbudet upphävdes i sista stund och vi kunde grilla den där renen. Alla kablar som bandet behövde kom på plats. Ljud och ljus fungerade. Flitiga händer hjälpte till med stort som smått, det byggdes podium, lövades med björkris, hackades grönsaker, plockades blommor och mycket, mycket mer. Det var febril aktivitet på Nolsia. Och det var den största och finaste gåvan vi kunde få ❤❤❤ #kärlekpånolsia

 

På första plats kommer den här bilden som knäpptes när jag och Rasmus smet ut och gjorde en liten glädjedans framför slottet där mellan examenscermonin och middagen. Det var examensbal och vi var uppklädda för att gå upp på scen. Äntligen hade vi tagit examen, varsin master i landskapsarkitektur! Efter 5,5 års studier (jag råkade kanske läsa några extrakurser) så rodde jag äntligen min utbildning i hamn. Men inget hade varit möjligt utan mitt bollplank och min klippa, min make ❤

 

 

Nåväl, gott nytt år fina vänner, jag är så tacksam att ni vill läsa det jag skriver och ser fram mot nästa år tillsammans!

 

Krans av naturmaterial

Fick finbesök av Daniela här för ett tag sedan och eftersom Daniela råkar vara trädgårdsigenjör OCH florist, så blev det att vi band oss varsin krans. Lagom till att Daniela kom och hälsade på kände amaryllisen på köksbordet också för att slå ut. 
Efter allt kransbindande fanns det fortfarande lite naturmaterial i form av kvistar, lärkkottar och olika sorters mossa kvar, material som kändes alltför skadligt för att skicka ner i kompostpåsen och som därför fick göra blockljusen sällsap på zinkfatet.
Daniela gjorde sin stomme av tidningspapper, men eftersom mossan var lite fuktig blev kransen efter en stunds hängande lite avlång. Men det var enkelt åtgärdat, det var bara att rätta till formen och låta den ligga plant tills den torkade. 
Daniela har förmågan att få till det så att det ser så där operfekt perfekt ut. Lite rufsigt och vild, så som skogen är, men samtidigt lyckas få till det så att det blir vackert. Daniela är liksom lekfull och kreativ när hon jobbar med händerna och har hela tiden en tanke med varje kvist. Hade jag försökt på mig något liknande hade resultatet då rakt inte blivit lika tilltalande!
Detta är resultatet av mina vedermödor- Jag kan inte få till det där rufsiga, utan när jag skapar blir det mer strikt. Om nu en krans i naturmaterial kan vara strikt, men jag ni fattar. Tänk fyra tårtbitar, varav tyngdpunkten ligger på ena, nedre, kvarten och flörtar lite med motstående, övre, kvart i cirkeln. 
 
Denna krans hänger nu utanför dörren och hälsar alla som kommer upp i vårt trapphus, välkomna. 
 
Om det inte blir att jag tittar in här imorgon på julafton, vill jag passa på att önska dig en riktigt, riktigt GOD JUL!
 

Rimfrost, julbord och så en skötselplan

Vaknade alldeles pirrig imorse – Nu är vi inne på tredje adventsveckan! Det betyder att idag kommer maken hem efter operation Rimfrost, Lucia som är så himla mysigt infaller här i dagarna, julbord med föreningen stundar och om en endaste liten vecka så åker jag upp till norr!
 
Men innan dess är det mycket som ska göras- Behöver ta tag i att skapa ett företagskonto (och självklart innan dess jämföra bankerna mot varandra), jag ska på en spännande intervju samt måste bli klar med skötselplanen som jag sitter med, och så skulle jag gärna lägga lite kärlek på layouten också i InDesign, även fast det inte är det väsentliga när det kommer till en skötselplan. Sedan har jag lite pappersarbete som jag behöver klara av innan jag åker. Och sedan vore det ju bra om jag kom mig för att packa också! Merparten av alla klappar som ska ner i packningen, slog jag dock in i helgen till tonerna av julmusik, smuttandes på rykande varm glögg.
 
Förresten!Jag håller som bäst på att ladda upp med blogginlägg. Jag har ju så mycket som jag vill dela med mig av till er! 💖Med detta vill jag önska er alla en riktigt fin adventsvecka! 
 
 
 




En sång till livet

Jag bloggar inte så mycket längre. Ändå har jag så mycket att blogga om. För bakom kulisserna händer en hel del. Det är inte stiltje. Men eftersom man måste börja någonstans, så jag tycker vi inleder med överraskningen!

 

Vi har flera supertanter i föreningen, men en dam ligger oss lite extra varmt om hjärtat, nämligen hon som ser till att våra krukväxter lever när jag och maken bestämmer oss för att åka ut på tur. Hon som ALLTID ställer upp, vare sig det är blommor som ska vattnas, post som ska bäras in eller en hund som vill komma ut och kissa. Maud är kort och gott vår klippa som vi är så innerligt glada över att ha i våra liv! För att visa vår uppskattning så kidnappade vi henne i lördags och åkte till Stockholm där vi skämde bort henne lite. Först hade jag skojat lite om att handduk och gummistövlar var bra att ha, men efter att jag en dag råkade försäga mig att vi skulle till Stockholm, så blev det kläder som hon kände sig bekväm och fin i.

 
 
Före den stora överraskningen var i dock tvungna att få något i magen. En av de mysigaste platserna jag kunde tänka mig var Rosendals trädgård, så vi styrde kosan ditåt. Men vi var inte ensamma om att tänka den tanken…det var tjockt med folk! Lördag, första december. Dagen före första advent. Ute hade man gjort upp eld på muurikka-liknande eldfat, granar stod lutade mot växthusvägarna och ett litet växthus dignade av kransar som var till försäljning (till mer eller mindre hutlösa priser). Tänkte förnöjt på min dörrkrans som jag bara för någon dag sedan svängde ihop. 
Något som jag däremot blev inspirerad av och som jag funderar att pyssla ihop, är kloten av tall. Ser dem framför mig i olika storlekar, svävandes fem stycken tillsammans, över ett dukat bord.
 
Inne i butiken hade de försiktigt börjat julpynta, men det var lite för vitt för mitt tycke och smak.

Men de aprikosfärgade hyacinterna gillade jag! Såg dock ingen namnsort, men om jag skulle chansa- 'Gipsy Queen'.
 
Även dessa maffiga amaryllisarna föll jag som en fura för. Har dock en som blommar glatt på bordet, så jag behärskade mig- såg, men rörde inte. Sedan var det dags för lunch!
 
 
 
Jag övervägde att ta en vegansk macka, men maken hävdade att det inte gick för sig. Inte heller fick jag äta saffransbullar till lunch eller ens småkakor, trots att solen liksom pekade ut precis dessa! Att det inte blev några kakor kan ha berott på kombinationen av att enbart socker inte är fullvärdig mat samt att jag faktiskt inte tålde något av alternativen, allt var nämligen bakat på smör. 
 
Denna rätt skulle kunna döpas till rätten som överbevisade mig. Har aldrig tyckts mig tycka om vare sig sardeller eller kapris. Absolut inte i kombination! Trots detta beställde jag lamm fyllt med örter, sardeller och kapris. Tänke i mitt stilla sinne peta bort det till tallriken bredvid, men jag vågade smaka och den tuggan vidgade mina smaklökar. Det blev en riktig smaksensation! Sött, salt, syrligt, lent...
 

Maud som gillar att äta lite lättare till lunch tog en soppa på jordärtskocka som också såg hemskt god ut. Sörskilt tillsammans med butikens hembakta surdegsbröd.

 

Sedan var det dags att tuffa vidare in mot stan. Någon i baksätet var spänd av förväntan, men hade inte den blekaste aning om vart vi skulle förrän denna skylt skvallrade om vad som komma skulle. 

Själv har jag varit på Oscarsteatern en gång tidigare, för flera år sedan när Singing in the rain spelades. Lokalen gjorde då som nu, intryck på mig. Liten och mysig, men samtidigt överdådig med alla utsmyckningar och all sammet som finns inne på teatern.
 
 
 
 
Jag har varken sett filmen eller läst på så mycket om musikalen. Jag var väldigt dåligt insatt med andra ord. Men Maud hade tidigare uttryckt en önskan att se Så som i himmelen, och eftersom det var hennes dag blev det den. Lite extra glad blev jag såklart över att mamma och pappa gick och såg den för några veckor sedan och gav musikalen lysande recensioner.
 

Om det är någon fler som hade lika dålig koll som jag hade innan i lördags, så handlar musikalen om Kay Pollaks prisbelönta historia om dirigenten som återvänder till sin barndomsby och tar över den lilla kyrkokören. Han lär känna byns alla färgstarka karaktärer som bjuder på både skratt, tårar, dans, sång och kärlek. Jag sjöng till och med lite tyst när en ny tappning av ”kopp-sången” framfördes- En sång till livet. 

 
Efter stående ovationer från publiken gav vi oss ut i natten. Eller det kändes som natt eftersom det var så mörkt, men klockan var ju faktiskt inte mer än halv sju!
 
 
Fler än ett par ögon hade spanat in att Vete-katten låg bara ett stenkast bort. Självklart var vi tvungna att smita in där och ta en kaffe. Var sugen på en saffransbulle, men de hade endast en sak som jag kunde äta- en kanelbulle. Så kanelbulle fick det bli.
 
 
Jag tror att alla par har något som är speciellt för just dem, min och makens grej är att vi alltid suger i oss inspirationoch bollar idéer till framtida drömboende. Eftersom Nils råkar vara möbelsnickare i botten, så blir det en hel del spaningar på finsnickerier.
 
Grattis till att såga ut detta listverk! Tror jag skulle gråta en skvätt om jag fick detta uppdrag, men självklart fattar jag att just denna list är handfräst. Svärmor har nämligen en precis likadan i sitt kök. Men nog för att listningen, eller kronan i detta fall, var fin så var det de fasetterade glasrutorna jag föll för. Måste dock vara sjukt jobbiga att putsa, men jag tror att jag skulle kunna stå ut med det om jag fick ett burspråk med sådana glasrutor. 
 

Sedan var det dags att avrunda, men först lite fönstershopping! Iris hantverk bjöd på tovade tomtenissar. Väl tillbaks i Linde välkomnade ett tunt snötäcke oss.

 

Tankar och trattkantareller

Jag hade högtflygande planer på att blogga under tiden i England. Uppdatera i nutid. Och under sommaren som varit skriva ikapp lite om alla roligheter som hänt, men som aldrig nått tangentbordet, så som den fantastiska lilla stugan i Cornwall där vi bodde. Samt uppdatera med höstiga inlägg. Men det får bli någon annan dag! För idag är behöver jag en mjukstart.

Mjukstart blev det imorse, eller mjuk och mjuk. Maken jobbar dagpass, så vi gick upp i ottan. Efter morgonpromenad med Chili, som helst av allt bara ville gå in och lägga sig i sängen igen, greppade jag faktiskt muminpåsen och gick ner till simhallen. Bästa grejen är att packa träningspåsen kvällen innan! Så när man vaknar så kan man inte värja sig, påsen står där som en påminnelse om gårdagens plan. Då blir det så mycket svårare att dra täcket över huvudet och strunta i träningen.

 

Tips nummer två denna dag är att kolla upp om din närmsta simhall har motionssim på morgonen! Både i Lomma, men även här i Linde, gör personalen det så himla mysigt i simhallen. Tänder ljus och spelar klassisk musik! Och sedan efter en timmes simning, vankas det bastu. Man ångrar aldrig ett bad! Och dessutom tycker jag det är ett av de bästa sätten att inleda en ny dag på <3
När jag kom ut så regnade det, ett kallt höstregn. Där och då ångrade jag såklart att jag inte dragit på mig regnjackan. Har sedan dess pysslat på här hemma med ditten och datten och sitter nu vid köksbordet med en hög med svamp. Har rensat och rensat, men det syns knappt på högen, suck! Tänk att det kan vara så fantastiskt roligt att plocka, men så himmelens supertråkigt att rensa! Föredrar du förresten gula kantareller eller trattkantareller? Maken och jag tillhör olika läger…
 
Regnet öser fortfarande ner ute och det är riktigt ruggigt och grått. Jag planerar en riktig innedag, slipning och spackling nere i vävstugan står senare på schemat, liksom att köpa hem mer spackel. Sedan behöver jag även svänga ihop min packning inför morgondagens äventyr! Men först ska jag se till att rensa klart den sista skvätten svamp och sedan lägga ut allt för att torka på tidningspapper. Får bli till att varva med ännu lite mer kardemummakaffe och torkade äppelringar så att jag tar mig igenom det sista. Ha en underbar dag!
 
 
 

Segling, skaldjur och livsnjut

Tog en tur till Göteborg i helgen för att umgås med fina vänner. Packade bilen full med allt ifrån lite festligare kläder till vandringskängor. Mikaela välkomnade oss med middag. Rullade efter en bit mat ner till hamnen. Det var utflyktsdags!
 
Närmare bestämt hit.
 
Förevigade naturens trädgårdskonst. Rosa ljung möter granitgrå klipphäll.
 
Och en överlycklig Chili som fått komma ut ur bilen och känna vinden i pälsen.
 
Efter lite pysslande kunde vi kasta loss och bege oss ut på äventyr. Varken jag eller min man är några seglare (även fast herrn är kapten), så vi lät Kristoffer och Mikeala sköta seglingen. Fokuserade istället på att njuta av allt vackert samtidigt som en försökte att inte ramla överbord.
 
Vind i seglen. Vind i håret.
 
De friska vindarna gjorde tillslut att vi seglare in mot land igen. Lagom till att det börjat mörkna var vi tillbaks på fast mark igen, vilket en fyrbening var mycket nöjd med.
 
På lördagen provianterade vi här.
 
Fisk- och skaldjursmekkat i Göteborg. Det blev dock inga musslor för min del
 
Utan jag hade siktet inställt på dessa godingar.
 
Och dessa, rökta räkor.
 
Som blev till en riktig festmåltid!
 
Men först hann jag med ett besök hos min "lillasyster". Jag har ingen syster på riktigt, men efter att ha bott ihop i många år nere i Malmö brukar vi skoja om att vi är systrar. Daniela är det närmsta lillasyster en kan komma ❤ Tyvärr hade hon fått ryggskott under flytten, men klarade tack och lov att dricka några koppar te. 
 
Efter mysrunda i mina gamla kvarter (jag har ju bott i Göteborg en gång i tiden), så hoppade jag på spårvagnen och senare tåget mot Stenkullen. Fortsatte myset med tända ljus och skaldjur. Om det är något jag älskar så är det just kräftor! Finns inget jag njuter av att äta så mycket som just det 💫
 
Efter middagen började vi se filmen The chef. Hann bara se en liten stund, innan hustomtarna kom hem och det var dags för kvällsbad. Kvällsbad, smaka på det ordet. Ligger det inte något underbart i det? Extra ljuvligt blev det, eftersom värdparet har sin pool i ett växthus. Jepp, du läste rätt. Poolen står inne i växthuset. Och i taket hänger en ljuskrona. Förstår om ni inte kan ta in detta smått otroliga och jag har inte heller bildbevis på min hand. Dock så hade jag rätt så bra kort på hand där i poolen och i kombination med några slevar tur tog jag hem Finns i poolen. För spelar man Finns i sjön när man flyter omkring i poolen med en vattentålig kortlek, så måste det givetvis avspegla sig på namnet. 
 
Började söndagen (efter en lååång sovmorgon) med en promenad i det närbelägna naturreservatet. Längs vindlande skogsstigar...
 
Och över vattendrag. Spanade på stort och smått. Chili badade och vi människor som inte hade några badkläder med oss, tittade på.
 
Efter promenaden hjälpte Mikaela mig med min italienska ljuskrona. Den där som maken inte är så förtjust i, men som jag älskar. Den fick sig en ordentlig översyn och är nu både lagad och jordad. Ungefär som mig och maken, som efter en helt fantastisk helg med allt ifrån trevligt umgänge, mat och bad till segling, rullade upp mot Linde igen. Om mindre än två veckor är vi tillbaks för nya äventyr 💖💫 
 

Sängbord

Kring sängbord har jag i omgångar funderat väldigt mycket. När det började närma sig inflyttningen i den lägenhet som vi renoverat från grunden, och där vi bor i skrivande stund, så letade jag med ljus och lykta efter två passande pjäser. Det var enkelt att hitta ett sängbord på loppis, men ett par var minsann betydligt svårare! Jag var först inne på sängbord som ”svävar”, eftersom det blir så mycket enklare att städa. Men sådana skapelser kräver också att man borrar i väggen och eftersom det är betongväggar här hemma, så blir det ganska så stora hål. Inledningsvis började jag skissa på en sängbordskonstruktion, eftersom det blev rester kvar utav bänkskivan i köket. Men lyckade inte riktigt få till det i tanken och i samma veva dök det upp två golvstående sängbord på Blocket.  

 

Vi hade två identiska, sängbord, vilket såg väldigt tjusigt ut. Vitt och fräscht. Däremot var de fullkomligt värdelösa som sängbord! Avställningsytan var minimal. Fick knappt plats med en blombukett och morgonkaffekoppen. Ställde man dit husets minsta bricka riskerade den att kantra över (vilket också hände ibland). Och lådan som jag hade stora planer för, där gick det knappt att få ner en pocketbok ens en gång! Tiden gick och vi levde med de opraktiska sängborden i säkert ett år...

 
Bild: Linde auktionstjänst
 
Men så en dag dök denna goding upp på en lokal auktionssajt som jag följer och kände direkt att denna ska jag ha! Jag vann glädjande nog budgivningen och den fick flytta hem💕 Ungefär samtidigt höll vi på och grejade på Skeppargården inför försäljningen av min släktgård och maken blir stormförtjust i ett avlastningsbord som han hittade ute i brygghuset.

Bild: Linde auktionstjänst

Makens sängbord är rejält, avlutat och lite skevt. Mitt är gammalt, troligtvis tidigt nittonhundratal, handmålat och flera decimeter högre än det andra. Men jag älskar det! Att sängborden tronar tillsammans trots sina olikheter, båda bär på en historia och en patina som få sängbord har. Det som gör mig full i skratt är bara att det är raka motsatsen till den harmoni och det lugn som jag först försökte skapa med hjälp av de två massproducerade sängborden ✨

 

Frostrosor

Jag plockar som sagt alltid in blomster, minst en vas bör det vara i varje rum! Ibland står rosorna så länge att de hinner torka. Dessa spar jag i en burk. De ser inte ut att vara mycket för världen, men de doftar fortfarande ljuvligt. Tänker mig att jag ska plocka fram burken när jag vill förgylla badet. En näve rosenblad förgyller vilket badstund som helst! Flytande blomsterkonfetti piggar upp med både sin färg, men framförallt lukt! Det DOFTAR rosor när jag gläntar på locket till burken som alltid står mörkt. Men dessa dagar, de som är här och nu, förgylls med färska jordgubbar.

Torkade rosor och rosenblad som strax ska få hoppa ner i en burk.
 
 I bakgrunden kanske den observante noterar ett stort vitt paket…
 
I paketet låg ett tyg som jag så länge suktat efter. Det klassiska tyget heter Willow Boughs som formgetts av William Morris. En klassiker som säljs på metervara hos bland annat Engelska tapetmagasinet för dyra pengar. Jag hade turen att hitta det till ett någorlunda skapligt pris på Tradera. Och eftersom jag så länge har spanat och funderat, så slog jag till.  Jag har nämligen ett projekt som jag tänkt ta mig an och där det kommer krävas några meter tyg...

 

 

Ljuskronan blir med nya kläder

Skåne är för mig synonymt med svajande sädesfält, särskilt denna tid på året. Ville fånga lite av detta härliga, en bit av skåne, att ta med hem. Så dagen efter Anna och Stefans bröllop så begav jag mig ut på skattjakt...
Precis i utkanten av ett stort fält norpade jag åt mig några förrymda rackare och precis så här såg det ut när jag riktade linsen inåt fältet. För självklart galopperade jag inte ut och trampade ner skörden, utan höll mig hela tiden försiktigt i utkanten. 
 
Kornet med sina långa borst ser ut som små magnifika flätor. Flätor som jag hade en plan för...
 
Lingonriset som jag klädde ljuskronan med ibörjan av advent hade sett sina bättre dagar. I detta krypin varar inte julen ända fram till påska, den håller sig allt kvar till en bit in efter midsommar! Har inte haft hjärta att slita bort rasket förrän jag haft något att ersätta det med, så denna sorgliga syn av torkat lingonris har fått duga fram tills nu.
 
Glad i hågen slet jag ner allt, det bara yrde torkat lingonris i köket! Efter denna förstörelse påbörjade jag projekt uppbyggnad. Tänkte att det allt skulle ta mig en stund, men oj så tokigt det blev! För den här stunden blev till TIMMAR! Detta skildrar bilderna mycket bra, från starten som gick i fullt dagsljus till...
...släpljus i köket. Det tog sitt tag och nu kommer detta allt få hänga där tills dess att det ramlar ner av sig självt, så jobbigt var det! 
 
Jag hade först en tanke på att jag skulle få till ett litet tufsigt och tjockt intryck, tänk "dörrkransmodell", fast hängandes. De nickande axen ville däremot något helt annat, de kunde nämligen inte alls tänka sig en sådan variant. Jag gav tillslut upp och ömsom lindade, ömsom flätade ihop axen. Lärdom: Det går inte att tygla ax och det är bra mycket enklare att låta saker sträva nedåt. Nu ska jag ta mig en fika och titta på denna svävande kjol av säd som jag har ovanför köksbordet. 
 

Krympasken

 Nu vill jag sjunga krympaskens lovsång. I våras visste jag knappt vad en krympask var, än mindre ägde någon. Men under Nolia trädgård, där jag i vanlig ordning medverkade, så föll jag pladask för detta otroliga hantverk som har tagit timmar och åter timmar att skapa. 

 
För alla er som inte känner till vilket oerhört jobb det ligger bakom detta hantverk, följer här en kort förklaring. Med det sagt, är du en mästare på träsniderier så kan du snabbt hoppa över kommande stycke...
 
Först sågas en björkstam till en lämplig längd. Sedan borras ett hål i mitten, som sedan utvidgas med hjälp av stämjärn. Efter att hålet huggits lagom stort, görs finliret med en kniv. Sedan skärs en bottenplatta till, som ställs på botten av röret (även kallad laggen). Efter cirka ett år har bruken krympt så mycket att bottenplattan inte lägre går att rubba, asken har krympt. När krympningsprocessen ägt rum kan asken antingen målas som den är, men allt som oftast så blir den med något vackert mönster innan linoljefärgen penslas på. 
 
Grönt och blått, i nästan alla dess nyanser, är jag väldigt svag för. Det är mina färger. När de sedan kombineras med varandra tycker jag personligen att det nästan alltid uppstår ljuv musik. Därför var det inte konstigt heller att min blick, likt en magnet, drogs som mot denna lilla skönhet.
 
 
Asken är så oerhört len. Handen inte bara syns, utan känns även när man håller i burken. Varje stämjärnsdrag är som den lenaste videkisse och där emellan kommer mjukt, svallande vågor. Asken känns uråldrig, nästan antik. 

Denna ask har stått på sängbordet sedan min födelsedag. Det var nämligen då jag fick den av min make. Det var även den present jag i detta inlägg lovade att visa i mitt födelsedagsinlägg  För givetvis blev jag där på mässan alltför snål för att kosta på mig ett riktigt fint hantverk. Men min man såg allt vad jag längtansfullt stod och fingrade på och slog till när jag hade fullt upp och befann mig borta vid min utställningsyta. 

 

Onkel enkel

Under vistelsen nere i Skåne, när vi närvarade på två vänners bröllop, så bodde vi på ett helt underbart litet ställe. Onkel enkel. Lägg det namnet på minnet, för det är ett fantastiskt mysigt litet pensionat...
I ett naturskönt landskap, bland åkrar och hästhagar ligger detta pensionat.  Byggnaden ovan är själva huvudbyggnaden, med reception och matsal. Hundrummet är dörren som skymtar längst till höger i bild. I och med att vårt rum låg lite avsides, så var det alldeles lugnt och stilla på natten, vilket var fullkomligt ljuvligt! Så istället för att Chili låg under sängen och småvoffade åt minsta ljud, som han gjorde sist vi tog in på hotell, så snarkade han där på natten gott under sängen. 
 
Här skymtar två andra byggnader, som var som små lägenheter. Ljuvliga lägenheter med halmtak, putsad fasad och rosor som växte utanför fönstren. 
 
Chili var den första att besikta boendet, som fick klart godkänt! av vår lilla pälsboll! Som hundägare brukar jag ofta känna mig till besvär när jag kommer med Chili, som att inget boende riktigt ur djupet av deras hjärtan riktigt välkomnar djur utan mest ser hundar som besvärliga varelser som skitar ner och är till besvär. Men så var inte fallet på Onkel enkel, utan redan i hallen möttes man av en hundbädd samt mat- och vattenskålar. Självklart hade Chili sin väska med sig, så allt sådant hade vi redan med oss. Men bara gesten att det fanns värmde i en djurägares hjärtegrop. 
 
Ställ dit en pelargon- när du vill känna dig som hemma. Finns det inget talspråk som lyder så? Inte? Då måste vi ändra på det bums!
 
Tre kuddar var, jo jag tackar! Även det är precis som hemma. 
 
Hemma ja, det är ingen skillnad om jag är hemma eller borta. Jag bara måste vakna med blommor på sängbordet, då blir det en bra dag. Det är inte statistiskt bevisat, men jag skulle även vilja påstå att man sover bra mycket bättre när man har blommor på sängbordet...Dessutom måste jag ju ha något att göra när jag är ute på hundpromenader, en kan väl inte bara traska på när det växer vallmo i diket?!
 
Dessa fönster med djupa nischer samt vikbara fönsterluckor öppnade dörren till en helt ny värld. Jag ogillar ju rullgardiner eftersom jag tycker de är så fruktansvärt fula. Men solgula fönsterluckor är då rakt omöjligt att inte gilla! Dessutom så får ju växterna ljus, samttidigt som rummet där man sover mörkerläggs. Vilket är särskilt lämpligt när den ena tenderar att jobba mycket nätter och en äger persienner i hela lägenheten. Ett minst sagt genial konstruktion om du frågar mig och därför satte jag även maken på att nogsamt inspektera luckorna. Jag menar, någon gång blir vi ju med hus 💓

En nyfyndad vintageklänning i oerhört gott skick, samt en något mer sliten tjej. Vaknade nämligen av en fruktansvärd huvudvärk som var på gränsen till migrän efter att ha utsatt mina öron för massor av ljud. Men efter både tabletter och massage fick maken upp mig på fötter. Vi skulle nämligen äta bröllopsfrukost med brudparet och de andra som stannat över natten. 

Frukosten som serveras är alldeles lagom. Inte ett överflöd av mat, men alldeles lagom mycket fanns det att välja mellan. På något sätt hade det i all bröllopsplanering fallit bort att jag och maken äter mjölkproteinfri kost, men det dröjde inte många minuter innan en bricka med produkter som vi tålde att äta, dök upp. 

Älskar det faktum att det fanns en hylla med bordsspel i matsalen!
 
Även om man är liten måste man få sitta med stil 
 
Jag menar, de vuxna får ju sitta här, bland kuddar och fårskinn! Fast vi valde att förtära frukosten ute på verandan. 
 
Jag kanske ska tillägga att jag inte är det minsta sponsrad, utan jag är enbart så genuint glad och nöjd med vårt boende att jag gärna vill dela med mig av detta guldkorn till er andra som läser. Lite extra till alla er som reser med hund💓 Enda nackdelen är att jag är osäker på hur väl kollektivtrafiken dit ut ungerar, så det är nog en fördel om man har bil.
 
 

Skånebröllop

Jag har sugit på bröllopskaramellen ett tag nu, men nu tror jag allt det är dags att visa några bilder! Håll i hatten, för här kommer bilderna på en och samma gång! 
 
Denna korg ger en ledtråd om uppdraget som jag skrev om i inlägget Blomstrande hälsningar. 
 
När cermonin var slut tog jag nämligen plats på kyrktrappan med korgen för att dela ut rosenblad 💖
 
Så att när brudparet, som gömt sig inne i kyrkan, slutligen kom ut så kunde vi alla strössla rosenblad över dem 💓
 
Festlokalen! Och oj vilken lokal det var! 
 
När brudparet var på bröllopsfotografering passade jag på att ta ett varv med kameran i festlokalen...
 
Vem vill inte ha en låda bitsocker så säg?
 
Bordsplacering och ännu mer hortensia!
 
Efter en magnifik tårta (som jag åt upp på ett nafs och därmed inte hade tid att dokumentera) så återvände brudparet från bröllopsfotograferingen och det blev dags att sätta sig till bords...
 
Till förrätt serverades det en soppa med mandelpotatischips, krasse och lättorkad pärltomat
 
Varmrätten fick även den smaklökarna att jubla. Helstekt vildsvinsrygg, rabarberchutney, stickmorot, terrin på potatis och spetskål samt en rödvinssky. Mums!
 
Efter många fina tal, skratt och konversationer bjöds det på en sval avslutning. Hallonsorbet med jordgubbar och hallon samt inlagda krusbär. 
 
Delar ur kogänget inspekterar den Polaroid-bild som vi just framkallat. Mina fina, underbara vänner som jag saknar alla dar i veckan nu när vi inte ses på campus varje dag.
 
Vi hade tänkt be någon fotografera oss där i början av kvällen, men det glömdes snabbt bort. Men så strax innan vi skulle åka, när jag var lagom svettig och trött kom vi på att vi såklart behövde förevigas på bild. Det är minsann inte varje dag jag och maken är uppklädda! 
 
Eftersom jag fortfarande har känningar efter repövningen som jag skrev om här, så sparkade mina öron snabbt bakut av alla ljud. Trots att jag hade hörselproppar under hela middagen, så fick jag ont och blev trött. Därför gjorde vi sorti ganska tidigt. Runt midnatt kramade vi om alla fina personer och åkte tillbaks till vårt boende. Onkel enkel förtjänar ett helt eget inlägg och det dyker upp imorgon (lovar!). 
 
 
 
 

Blommor och blad

Plockar små buketter nästan varje dag. Har en vas med lite blomster i varje rum. Samt minst en handfull krukväxter. Man mår bra av grönt. Jag mår bra av att omge mig med levande ting. 
 
 
Jag har sedan barnsben alltid älskat att plocka blommor. Att göra små buketter, det är balsam för själen det. Tillika sommarens stora lyx. Så när naturen bjuder upp till vals är jag inte sen att ta fram sekatören. 
 
Den absolut viktigaste platsen för mig är sängbordet, det är där jag först placerar en vas. Vill somna till doften av schersmin eller ros. Blir lyckligt pirrig av blomsterdoften. Och buketten den får gärna spreta åt alla de håll, precis som här ovan.
 
 

Min profilbild

Fröken Tö


Kallas hon, men heter egentligen Lisa. Hon är trädgårdsingenjören i vintageklänning och blommor i håret. Hon har hjärtat på landet, men bor i stan. Hon som älskar blomster, resor och pyssel. KONTAKT: lisajonsen@gmail.com alt. 076-8184973
Medlem i Better Bloggers
RSS 2.0