En av få, där Mickan faktiskt låg stilla!

 

Jag läser att fler och fler skrotar dagstidningen och läser nyheterna på sina Ipads/läsplattor eller vid datorn. Jag tillhör inte majoriteten. Jag tillhör snarare minoriteten! Jag älskar nämligen att läsa tidningen. För få saker är mer lyx än att få gå tillbaks till sängen med en kopp te och tidningen. Läsa det man tycker är intressant. Bläddra förbi det man tycker verkar mindre intressant. Höra tidningens speciella prassel. Ja det är något med den vanliga hederliga tidningen. Det är något speciellt med den som gör att jag går mot strömmen. Här ska inte skrotas, här ska läsas! Och när den är läst så återvinns den eller används till att tända med i spisen. Inget slöseri här inte!

 

 

Det är inte ofta jag ser film. Men förra veckan, närmare bestämt i måndags på alla hjärtans dag så såg jag en. Jag såg The Last Station, ett historiskt drama som handlar om den ryske författaren Lev Tolstojs sista dagar i livet. Tolstoj avsäger sig både titel och sin förmögenhet, samt planerar att skänka rättigheterna av sina litterära alster till det ryska folket. En idé som hans lärjunge Chertkov (Paul Giamatti) starkt förespråkar. En idé som Tolstojs hustru Sofya (Helen Mirren) starkt är emot.  Hon vill vara på det säkra med att hon och hennes barn inte står lottlösa efter sin makes död och vill därför inte skänka bort de litterära rättigheterna, Det kan tyckas vara en tragisk och melankolisk berättelse, men det blir den aldrig. Inte när Sofya är i farten! Då hon vill att Tolstoj ska hedra sin familj och Chertkov vill att Tolstoj ska hedra sina ideal.

 

 

 

Det är inte enbart Sofya som jag tycker lyfter denna film, även Tolstojs personliga sekreterare, drar även han sitt strå till stacken. Sekreteraren vid namn Valentin Bulgakov (James McAvoy) anställs för att spionera på Sofya i det Tolstojanska hushållet. Allt skulle löpt relativt smärtfritt om han inte mött Masha, en vacker ung kvinna som också tillhör det tolstojanska samfundet. Ett samfund som predikar om kyskhet, jämlikhet, tar avstånd från ägande samt den officiella kyrkan. Det förstnämnda sätter Valentins trofasthet samt Tolstojs uppfattning om ren kärlek på prov.

 

 

 

 

Både Aftonbladet, SvD och Gomorron Sverige SVT har gett den fyra av fem i betyg. Och jag är inte sen med att hålla med! Dock inte super lätt smält, så inget man ser en kväll då man är trött och dåsig. Men en kväll då man är lite piggare och sugen på att se en bra film, som man kan smälta med lite popcorn.

 

 

 

 

Mer eller mindre utrotningshotade fiskar och skaldjur säljs i våra butiker och det utan att folk reagerar. Jag har länge förvånats över att denna handel inte stoppas. Men det har en förklaring i att konsumenterna inte protesterar. Vi har inte än sagt ifrån att det är inte okej. Vi vill inte äta utrotningshotad fisk! Jag tror inte att vi insett vilken makt vi konsumenter egentligen har! För skulle den stora massan säga ifrån, ja då skulle det bli ändring. För butikerna vill sälja, och har man ingen som köper varorna butiken köper in, ja då slutar man köpa in denna vara. Så enkelt är det. Men man måste agera för att någonting ska hända. För ingenting sker inte av sig själv!

 

 

Är du osäker på vad som är utrotningshotat eller inte så tycker jag att du ska kika in på Världsnaturfondens

hemsida där man kan ladda hem en fiskguide i pdf-format.

 

För det kan vara lite svårt att komma ihåg vad som är bra och inte bra när man står där och ska välja i  fiskdisken. Jag skulle vilja gå så långt och säga att det är rena havsdjungeln. Ta bara torsken till exempel:

 

Torsk från östra Östersjön samt Barents hav är MSC-certifierad och/ eller är KRAV-märk och får grönt ljus.

 

Medan man utfärdar gult ljus är det för den odlade torsken samt den från västra Östersjön och Island.

Rött ljus ges för bestånd som är överfiskadade som t.ex. Nordsjön, Kattegatt och Skagerak. Torsk som fångas med bottentrål  har en negativ inverkan på havsbottnarna och är därför inte bra. Och man rekommenderar konsumenterna att inte köpa filéer som är mindre än 30 cm på grund av att dessa fiskar än inte hunnit fortplanta sig.

 

Så vart fisken kommer ifrån, hur den har fiskats samt hur stor den är har betydelse. Som konsument får man väldigt mycket att tänka om man ska handla miljövänligt. Och om man inte är sugen på att ta med sig en linjal för att mäta fiskstackarna eller ett förstoringsglas för att läsa på innehållsförteckningen, så rekommenderar jag WWF fiskguide som finns i fickformat. Liten, lätt och praktisk att bära med sig!

 

 

 

 

 

En medalj som bevisar att jag fullgjort min värnplikt

på Amfibieregementet i Stockholm.

Och ja, jag är stolt!

 

Bilder hämtade från One Charming Party

 

Jag diktar högt,

jag diktar lågt.

Ute vinden är kall,

men brasan den är varm.

 

 

 

Jag diktat på vers hela dagen

Och druckit kaffe så jag fått ont i magen.

Ockra sover i soffan skönt,

jag leker fotograf och fotar grönt.

Framåt kvällen kommer Sanna,

men fram till dess jag bilder scanna.

Scones och rosiga muggar med te,

det är det första hon kommer att se.

 

Har inte blivit sponsrad av Läkerol.

Dock så har jag hittat en fin gamal metallask i mina gömmor.

Har nu dammats av och används nu mer till prylen som alltid tycks vara på villovägar-

Idag är det säljstart för en verklig klassiker hos Cosas. Nämligen godisbilen från Ahlgrens som har funnits i Sverige sedan 1953 och nu finns den också i en större variant i keramik. Malin Stocke gjuter och glaserar bilarna i de klassiska milda pastellfärgerna som originalbilarna har. Hela tillverkningen sker för hand i liten skala i Malins verkstad som ligger i den klassiska porslinsfabriken i Gustavsberg.

Bilarna kommer att säljas styckvis men i samarbete med Cosas har du chansen att vinna ett unikt set med 3 st bilar som levereras i en fin presentask. Värdet på den här vinsten är 1185 kr!

Tävlingsregler

1. Klicka på bilden ovan så slussas du till Karins blogg.
Där ska du svara på två frågor:
1) I vilka färger finns bilarna hos Cosas?
2) Vilken är din favoritprodukt i sortimetet hos Cosas. Motivera!

Om du länkar till tävlingen från din blogg eller Facebook alternativt tipsar 3 vänner per mail så ökar dina chanser att vinna med det dubbla!

Glöm inte ange länken till din blogg, FB eller skicka kopia på mailet till: [email protected]

Tävlingen avslutas på söndag 6 februari kl. 23:59. Vinnaren utses av Cosas och presenteras hos Karin. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren.

Lycka till!

Nyheterna är alltid en källa till upplysning samt för att hänga med i det senaste som händer och sker i världen. Nej, jag hade inte tänkt skriva om upproret i Egypten, det klarar alla andra av så mycket bättre än mig! Dock så hörde jag förra veckan att antalet livstidsdömda fångar har ökat från 105 till 159. Och i sitt sitter man inne i 20 år istället för 10-15 som var vanligt i början av 2000-talet. Varje intern kostar oss skattebetalare 2 500 kr/dygn! (All fakta direkt hämtad från Rapport). Det fick mig att genast börja räkna…

 

Antalet dagar en intern sitter inne är alltså: 365x20= 7 300 dagar

Dessa dagar kostar internen oss skattebetalare 2 500 kr/dygn: 7 300x 2 500=18 250 000 kr

Detta är vad en intern kostar oss skattebetalare som sitter inne på livstidsfängelse!

 

Gångra sedan detta med 159, vilket är antalet livstidsfångar som vi för tillfället har i Sverige och jag får ”För stort värde angivet” på min mobil. Vilket ger en hint om att det nu handlar om riktigt stora summor!

Grafräknaren här hemma gick dock inte bet, utan spottade fram svaret: 2 901 750 000

 

 

2 901 750 000 kr är en svindlande stor summa pengar! Pengar som går till dem i samhället som sitter inne för att sona sina brott. Som straffas. Jag bara undrar, hur mycket pengar får en mindre skola med samma antal elever på en 20 års period!?

 

P.S: JAG ÄR INTE FÖR DÖDSSTRAFF!!!

Blev dock lite intresserad att ta reda på vilka summor det egentligen rör sig om, vilket jag nu har.

 

Jobb. Jobb. Jobb och ännu mera jobb samt lite foto. Det är så mina dagar ser ut nu.
Så sådana här dagar då man bara går till tre är gudomliga, precis som min lediga helg!
En timme gör oerhört mycket! Hann gå ut på en promenad med hundarna en timme då både solen och månen lyste. Nu är det dock spinning, så det är bara att sätta fart igen!

”Du borde hänga upp din söta fönsterlampa så att det inte ser så mörkt ut”.

Sådana ord kan man ignorera ett tag, men de letar sig så småningom in i hjärnan på en och biter sig fast. Borde jag kanske ändå inte lyssna på mamma? Borde jag hänga upp fönsterlampan?

 

Så igår efter massa pyssel och söndagsstädning (mamma hävda att det endast är jag som städar på söndagar, man jag kan städa alla dagar!) så tänkte jag att nog vore det väl ändå sjutton om lampskrället inte kom upp! Fast det var lättare sagt än gjort, för först så skulle jag hitta lampan! Och det var inte det lättaste, eftersom jag glömt vart jag lagt den.

 

När jag sedan hittat åt lampan så skulle jag ha något lämpligt att stå på. Det blev en sådan där snurrstol som fick tjänstgöra som förlängare och det kan jag tipsa om inte är det bästa. För vips när jag stod där så kom den ju på att den skulle snurra lite! Och det samtidigt som jag insåg att kontakten var för tjock för att rymmas mellan väggen och mörkläggningsgardinen. Så fick jag en idé, och mina idéer är inte alla gånger så bra. Så jag började rulla ut rullgardinen för att rymma kontakten, och kontakten  kom igenom. Det var bara det att när den väl kommit igenom så stod jag där högt uppe i luften på en snurrstol och några meter mörkläggningsgardin i min famn. Jag slog faktiskt inte ihjäl mig, hade inte sönder något för den delen heller. Dock sånär jag ska tända lampan så fungerar den inte! Så det blev till att klättra upp igen och byta ut till en ny glödlampa, fast det var mycket, mycket enklare! Och mycket mindre snurrigt...

 

 

Jag är en själv som är väldigt, med betoning på väldigt, svag för smycken. Inte blingbling så, utan mer små söta rara saker som man kan hänga antingen runt halsen eller i öronen. Små saker som gör en lite extra fin och som både en själv och andra kan bli glad av. Det vill säga jag pratar inte om en vanlig halskedja i silver, utan mer i stil med detta... För det finns smycken för alla smaker. Här har jag samlat några smycken som kanske kan passa några yrkesgrupper. Eller så kan man göra som jag och falla handlöst för dem alla!

Dykinstruktören?

 

Frisören?

 

Bagaren?

 

Mattematikern?

 

Konditorn?

 

Simläraren?

 

Svensken?

(Vi svenskar äter visst 17 kg per person/år!)

 

Reportern?

 

Tvätterskan?

 

Trumpetaren?

 

 

Idag har jag ätit middag med Beatles.  Jepp, du läste rätt. Men i en lite rundare form. Samma runda form som en skiva närmare bestämt!

 

Jag lyxade nämligen till det nu ikväll. Lagade en stor grekisk sallad med kalmataoliver, citronolivolja, fetaost, cocktailtomater, isbergssallad och gurka. Till det serverade jag ugnsstekt kycklingfilé med soltorkade tomater och smulad fetaost. Himla gott! Så gott att jag nästan inte kom mig från soffan! Jag dissade nämligen köket och trädgårdsbordet (det riktiga kommer till veckan) och satte mig i vardagsrummet.

 

Tände massor av levande ljus, satte på en Beatles skiva och hällde upp mitt bubbelvatten i ett vinglas. Inga repiga vattenglas här inte! Någon måtta få det ändå vara, för är det inte nog sorgligt att sitta och äta helt själv? En romantisk middag för en låter inget vidare! Men jag gjorde det bästa av situationen och det kom att bli riktigt trevligt. Tror jag ska dejta mig själv lite oftare!

 

I helgen är jag LEDIG. Ledig och i Sorsele. Navelluddspill kommer dock inte att ske. Lite mindre pyssel som att måla klart spegeln, korrekturläsa lite i min medicinalväxtbok, glutta lite på drinkrecept, ta långa promenader med hundarna, äta gott och dricka litervis med te. Det är planen och den höll på att ändras igår kväll, men så är jag ju hundvakt så jag fick avstå. Annars så skulle jag gladeligen följt med och varit staketryttare på tömkörningskursen! Men nu bidde det inte så. Jag kanske kan lägga in ett sypass där istället, mina täckbyxor behöver nämligen lagas. Sedan vore det ju finfint om jag kom mig för att sy de där lavendelpåsarna som jag har gått och funderat på…

 

Idag har varit en mycket bra dag. En bra dag med mycket aktiviteter. Började dagen med att inviga skidsäsongen med ett sju kilometers skejtpass. Sedan nu ikväll efter lite bak och min mycket goda, men ock så starka chili con carne så bar det av till simhallen. Plöjde genom vattnet i en timme, kom hem och gått med hundarna och tog samtidigt en sväng förbi stallet. Där jag inte har varit på ett bra tag. Pinsamt men sant. Jag som en gång bodde i stallet, har nu faktiskt inte varit och nosat på Carmen sedan jag kom hem. Huvva! Förhoppningsvis blir det en ändring nu!

 

Goda råd är dyra.

Väldigt dyra till och med.

Och även råd om inte är goda kan de fortfarande vara dyra.

Min visdomstand växer uppenbarligen snett och ligger och trycker på de andra tänderna. Men det är inget man fixar i en handvändning, utan det krävs en operation för att åtgärda det problemet. Men tandläkaren sa att det kanske så småningom skulle sluta att göra ont, så att det jag behövde vara nu var att avvakta och vänta på att det onda ska ge med sig. Rådet som sådant var alltså ”Förr eller senare så går det över. När får du se”. Vilken lycka att höra att det någon gång kommer att sluta göra ont! Tyvärr verkar det inte som den dagen är idag! Dock så fick jag ju inte bara ett gott råd utan även en spolning vid visdomstanden, vilket gav mig en tredje sak. En himla saftig räkning. 100 kronor per minut. Helt hutlöst dyrt! Så att de kan se sig i stjärnorna efter att jag kommer tillbaks nästa vecka, för bra mycket hellre tar jag en Ipren än går dit för att få krassa råd. Det är dessutom bra mycket billigare och för över tusenlappen så får man en hel del smärtstillande…

 

Så står det med kylskåpspoesi på mitt kylskåp här hemma och det är tusan sant. Inte för att jag någonsin provat, men jag kan mycket väl tänka mig in i situationen. Speciellt idag när jag ska till tandis. Inte för att åtgärda några godiständer, utan snarare för att se över visdomstanden som nu kommit sig för att titta upp. Hade glömt denna känsla, detta kliande och obehag, men framför allt smärtan och att inte kunna tugga ordentligt. Dock så verkar man prioritera patienter som inte kan äta, så jag har därför fått en tid idag. Hoppas nu bara att jag inte brås på min mamma!

 

 

 

Elin är så himla duktig! Jag bara älskar hennes smycken (speciellt mitt rosenhalsband som jag köpte i början innan hon slog igenom). Hon har nu fått den uppmärksamhet hon förtjänar, för wow, tjejen kan verkligen göra smycken av gammalt porslin! Här är några Sägenfavoriter:

 

Nej, jag är inte alls svag för rosor! ;)