Inför 2016 hade jag en mängd nyårslöften, vissa har jag uppfyllt och andra har jag knappt påbörjat. Men det är också lite syftet med att ge sig själv flera nyårslöften, för då gör det ingenting om man inte lyckas uppnå dem alla. Man har liksom presterat ändå, för vissa saker har man faktiskt helt kunnat bocka av och andra mål kanske man kom en bit på vägen med. Såhär nästan en månad in på det nya året, så tittar jag i backspegeln över året som gått och mina mål jag hade. 

Det kan vara lätt att bra skriva ner ett gäng mål, lite mer krävande är det allt att både uppnå dessa mål samt även att vara så rak och kunna utvärdera sig själv. Vad av det man faktiskt lovade sig själv har man åstadkommit? Här är min utvärdering av 2016 års mål, en lista som i sin helhet hittas här.  

1) Jag besökte ett flertal platser som jag aldrig tidigare har besökt, bland annat Kungsleden sträckan mellan Nikkaloukta- Kvikkjokk. En handfull platser i Nordnorge när vi åkte Hurtigruten. Vadstena under boksläppet av en trädgårdsroman. Sveriges högsta berg som erbjöd en fantastisk utsikt som fick mina ben att vika sig. Det är några av alla de platser jag besökte under 2016. Dock blev det ingen Englandsresa.

2) Jag och sambon har inrättat en vana att dricka morgonkaffe på sängen varje morgon, en stunds njutning innan dagen drar igång på riktigt. Vi äter alltid middag med tända ljus, nu i vår nyrenoverade lägenhet. Så jag tycker nog att jag/vi blivit bättre på att njuta av de mest vardagliga ting.

3) En skönlitterär bok i månaden lyckades jag inte ens nästan med, totalt blev det fem stycken. Men sedan tillkom det några löpmeter med facklitteratur- Hej master i landskapsarkitektur!

4) Jag må kanske inte ha ridit så mycket mer regelbundet under 2016, men jag har ridit mer än 2015. Därmed så är jag ändå nöjd med mitt mål, men siktar såklart på att komma igen ännu starkare 2017!

5) 6 stycken krönikor visade sig vara ett mycket rimligt mål! Det var nämligen exakt så många jag skickade in till tidningen. Dessutom plitade jag ihop en artikel.

6) Jag sover fortfarande länge och tungt närhelst jag får chansen. Magontet har dock gett med sig något, mensvärken har dock blivit ännu värre.

7) Ingefärsshotsen glömdes bort, det blev kanske 14 stycken eller så, men rakt inte 52! Jag har dock inte dragits med så många förkylningar. Att jag drabbades av influensan nu i januari 2017 tycker jag inte räknas. 

8) Regelbundenheten blev det si sådär med, men blogginläggen blev desto fler! Totalt blev det 124 stycken, så utslaget över ett helt år blev det 2,38 stycken per vecka. Målet var 2 per vecka och det uppnådde jag, fast det blev inte så regelbundet som jag hade hoppats. 

9) Målet för 2016 har blivit förlängt till 2017! Förra året testade jag inte ens att göra 2 chins, än mindre tränade jag inför att kunna göra det. 

10) Varken en eller ett dussin klänningar blev det. Symaskinen gick nämligen sönder efter att jag sytt draperier till hallen och när den väl kom tillbaks från lagning hade jag så mycket annat att göra att det aldrig blev av. Men mönstret har jag och viljan finns, så detta mål kommer jag också att ta med mig till 2017. 

Plastblommor må jag vara smått allergisk mot gällande att ha i krukor och vaser, för där vill jag som trädgårdsingenjör ha äkta vara. Men när det kommer till pyssel så är plastblommor helt fenomenala!

En sak som jag alltid har span på när jag går på loppisar är fina plastblommor. En kul grej att är att piffa hårnålar eller hårspännen med fina plast blommor. Med hjälp av lite ståltråd, så får du blomstren att fästa. Är du orolig att blommorna ska trilla av så kan man använda både lim och ståltråd, vilket blir lite som hängslen och livrem. Personligen gillar jag ståltråd till hårnålar och lim till hårklämmor och hårband. För en handfull år sedan hittade jag även en ljusslinga på loppis och lyckades pillrade dit en blomma på varje lampa (har dock inte än lyckats hitta åt några bilder från detta pyssel, men det kanske kommer). På så sätt fick jag en flera meter lång blomstergirlang mitt under smällkalla vintern!

En annan sak som jag inte förverkligat än, men som jag drömmer om, är att hitta en snygg lampstomme att klä med tygblomster. För den kredden kan plastblommorna faktiskt få, de vissnar aldrig och börjar inte heller sloka när de väl kommit upp i håret. 

Förra julen upptäckte jag Fröken Frimans krig (läs mer om det här & här) och blev helt fast. Jag och alla andra som förälskat oss i serien, fick sedan snällt vänta ett år på den 3 säsongen vars första avsnitt släpptes på juldagen. Spenderade två mornar med att sörpla kaffe och titta på fröknarna, samt förstås inspireras av den fantastiska inredningen! Vilka färgsättningar alltså!

Jag är inte mycket för att se om saker och ting jag redan har sett, men jag var sugen på film nu när jag är sjuk, så jag har börjat att se dokumentären ”Kvinnorna på fröken Frimans tid”. Så här långt tycker jag den är bra, även fast jag självklart kan hålla med om i kritiken att samtliga som bidragit till produktionen borde lyftas fram. Det har bland annat varit lite skriverier att man använt sig av två framstående kvinnoforskares arbeten, vilka man inte omnämner i dokumentären. Sanning eller ej, så tycker jag ändå det är en spännande dokumentär, så kika in på SVT Play innan den och Fröken Frimans krig tas bort.

Innerlig sång, behagliga melodier. Wild world har jag för mig var en av låtarna som gjorde att Cat Stevens slog igenom där på 70-talet. Denna klassiker går hur som helst varm på lp-spelaren idag och jag hostar på. Vi är en icke samstämd duo. 

Detta skulle bli årets, så här lågt, bästa vecka- Spännande föreläsningar och studiebesök, våffelhäng med vänner, testund med ett gäng andra och hänga med Bexi på Garaget (det är inte en kall och ruggig verkstad, utan en av Malmös mest välbesökta mötesplatser). För att inte tala om mina storstilade planer om att guida Emily, min nya kombo, runt i Malmö. Vare sig hon ville det eller ej, hade jag som målsättning att visa upp Sverige och Malmö från sin allra bästa sida. Gudomliga bakverk på Hollandia (Malmös äldsta kafé), strandpromenad och kallbad på Kallis, skådande av Turning Torso, ett glas på Söder om Småland, matmarknad på Möllan...Det finns så mycket att upptäcka! Le grand finale skulle bli en resa över till Köpenhamn med en väninna som ska gifta sig till sommaren. Hade Googlat Köpenhamns tips, spanat på klänningsaffärer och hittat ett gäng loppisar, utifall att vi skulle hitta den perfekta klänningen omedelbums och skulle ha massvis med tid att utforska Köpenhamns utbud av vintageklänningar. Jag hade verkligen sett fram emot denna vecka!

Jag behövde nästan nypa mig i armen för att se så jag inte fantiserat ihop hela veckan. Men det var sant, fram till dess att jag ställde in allt. Eller tja, jag hann med måndagens och tisdagens föreläsningar och studiebesök. Men sedan när jag blev ”ledig”, fick min kropp det ovälkomna besöket av influensavirus och sen var det adjöss med alla andra planer.  Det är så himla typiskt mig att totaldäcka när det ska till att hända massor av roliga och spännande saker! Så här ligger jag nu, invirad i lägenhetens alla täcken och filtar. Känner mig som 100 år, med muskelvärk och ett huvud som bultar. Svullna ögon, snuva, smärta bakom bröstbenet, halsont, hög feber och en hosta från helvetet. Kort och gott så kan jag checka av Vårdguidens samtliga kännetecken för influensa. Det fina i kråksången är att febern vanligtvis ger sig efter 3-5 dagar. Eftersom jag snart går in i mitt fjärde dygn med kalashög feber så måste det betyda att jag snart kan fungera som vanligt igen, så jag hoppas innerligt att Vårdguiden har rätt! En annan bra grej är att jag har sjuk träningsvärk i magen, känns som jag gjort hundratals situps! Det ni, det är inte dåligt att köra ett helt magpass utan att röra sig ur fläcken! Tror kanske att jag ska be Emily (min räddare i nöden) gå ner och köpa lite lättsaltade chips- tänker att det kan vara en bra grej att bryta min ofrivilliga fasta med. Jag menar, man måste övergå från flytandekost någon gång…Nu är det hög tid att sova igen, tror att detta får bli dagens prestation, för jag har ju faktiskt snart varit vaken en hel timme!

I Skåne har det faktiskt redan nu börjat spira, men inte ur snön. Här skådas nämligen mycket sällan snö. Men så är inte heller dagens tips, en trädgårdsroman, av söderländsk härkomst. Det som spirar ur snö är nämligen i allra högsta grad rotad i Norrland bland snödrivor och midnattssol.  

Missade du inlägget om boksläppet i Vadstena, så skrev jag om det här. Jag må vara partisk eftersom jag känner författaren och dessutom har haft privilegiet att korrekturläsa denna trädgårdsroman. Men för alla som gillar trädgård så kan jag varmt rekommendera boken. Den har mikroförökats på bokförlags laboratoriet och finns att köpa på Bokus. Så om du inte redan gjort det, skaffa dig ett exemplar och dröm dig bort till grönare tider. 

P.s: Inlägget är inte sponsrat!

Jag fortsätter åka fram och tillbaks i landet. Lämnade Linde imorse, svängde förbi Örebro och hamnade på kalas, innan sambon körde mig till tåget. Sitter nu på tåget ner mot Malmö och har just haft personalbyte här i Göteborg. Föreläsningsvecka x 2 stundar, så ryggsäcken är fylld både på bredden och höjden. Proppfull skulle man kunna säga att ryggsäcken är… För jag hoppas kunna varva plugg med lite äventyr!

Gamla konditoriet i Vadstena är verkligen värt ett besök! Jag och sambon blev så förtjusta i stället att vi besökte det två gånger under vår tredagars vistelse i Vadstena!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Längs storgatan i Vadstena hittas två kaféer i gammeldagsmiljö, det ena av dem heter Gamla konditoriet. Där hittas ett brett utbud av bakverk, en uteservering som har öppet sommartid och mysig inredning med udda kaffekoppar, omaka möbler och en kakelugn. Stor rymlig toalett, bra utbud för allergiker, vettiga priser och trevlig personal. Kan verkligen rekommendera detta kafé!

Jag la allt mitt krut på en artikel i tidningen, att jag helt glömde bort att skriva några rader om höstens boksläpp. Ett event som ägde rum i dagarna tre i Vadstena.  

Måndag den 14 november 2016 checkade jag och sambon in på Birgittasystrarnas gästhem. Vi hade nämligen fått äran att närvara på boksläppet av “Det som spirar ur snö”. Min vän tillika mentor och forna handledare, Mariana Mattsson, har skrivit en bok som till viss del utspelar sig hos Birgittasystrarna i Vadstena.  Mariana har nämligen själv spenderat ett år innanför klostermurarna i form av postulant, då när drömmen om ett nunneliv ännu spirade.

Väl framkomna där på måndagen inledde vi vår vistelse med att prova ett av stadens kaféer, Rådhus konditoriet. Stärkta av socker och koffein, checkade vi in på klostret innan vi begav oss ut på stan för den stora underklädesjakten, då min gigantiska packning visat sig innehålla allt förutom underkläder! Efter kvällsmaten blev det pyssel inför det kommande boksläppet dagen därpå. Den dagen var lugnet före stormen, då kristallglasen diskades och klostret gjorde sig redo för att ta emot den utvalda skaran av trädgårdsmänniskor som blivit inbjudna.

 

Vadstena slott

 

Små kullerstensgator och fantastisk arkitektur

 

Små, mysiga butiker

 

 Röda tornet

 

'

Vadstena klosterkyrka, även kallad Blå kyrkan 

 

'

 

'

Tisdagen värmdes upp med ytterligare en sightseeing tur i Vadstena, med julklappsköp och provsmakning på ett annat av stadens kaféer, Gamla konditoriet. Ett ställe som jag föll pladask för, så inom kort kommer det ett inlägg om det kaféet. Sedan var det dags att svida om! Trädgårdsfolk minglade med nunnor innanför klostermurarna. De inbjudna fick lyssna på smakprov ur romanen som utspelar sig i Akkatjärn, en fiktiv plats som har vissa drag av Ammarnäs, något som trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson noterade på sin blogg.

Boksläppet var planerat som så, att alla som ville kunde delta i nunnornas dagliga böneverksamhet. Emellan bönerna serverades det god mat och fram på kvällen bjöd Larsviken på tilltugg. Chipsen som serverades i pappersstrutar fick samtliga besökare krydda själv med egna kryddblandningar som Mariana rört ihop. En väldigt trevlig dag med många skratt och en hel del mingel för trädgårdsingenjören i vintageklänning. 

Den tredje och sista dagen blev det den stora avresedagen. Jag och sambon som inte hade fullt lika lång resa som de andra framför oss, tog en långpromenad efter att vi sagt adjö till alla.

 

I den asiatiska matlagningen har man länge använt sig av alger, både färska och torkade. Men jag har länge vart lite skeptisk, eftersom de få gånger jag tuggat i mig alger så har jag inte tilltalats av smaken. Men så en dag häromveckan fick jag ett infall och köpte hem havslilja. Smakrik med en kraftfull smak av fänkål och morot. Naturligt salt, då den växer i vattenbryn. Hade tänkt att matcha havsliljan med en fisk- eller skaldjursrätt alternativt snabbt steka upp den tillsammans med strimlad fänkål. Men en kväll efter träning så vändes havsliljan istället ner i en omelett tillsammans med lite mozzarellaost. Och det blev inte alls så pjåkigt!

Havsgrönsaken havslilja

 

 

- ”Det är inte svårt att skala ett granatäpple, det är bara att ta bort skalet”, så jag och skred till verket. Strax därpå var både jag och kaklet rödprickigt. Detta hände förvisso för bra många år sedan, men jag skrider fortfarande till verket på samma sätt.

Skriver därmed detta med ett gäng nya fräknar och ett kök som behöver våttorkas. Vissa hundar lär sig aldrig att sitta, men i detta fall skyller jag som människa på att det faktiskt inte finns något bra sätt. Jag vet att vissa skalar sina granatäpplen i vattnet, för att slippa allt kladd, men då försvinner ju också en del av den goda saften. Nej, så kan man inte göra och att ta en tugga med skal och allt går inte heller för sig. Jag vet att vissa rullar granatäpplet mot en bordsyta, delar frukten och bankar på varje halva med en träslev. Jag lovar, köket var ännu kladdigare än när jag pillar loss kärnorna för hand och då höll jag ändå till i en skål! Så fram till dess att någon kommit på ett vettigt sätt att skala dessa läderaktiga, men ack så goda frukter, så håller jag mig till kladdet.