Detta inlägg kan med fördel läsas efter mitt första inlägg om året på gården, det inlägget hittar du genom att scrolla ner lite i texten.

LADUGÅRDEN

Den femte platsen som fick sig en översyn var ladugården. Om vi säger så här, de tidigare ägarna hade inte brytt sig om att mocka ur boxarna, så det var ett väldigt skitigt jobb som krävde ansiktsmask. I den bästa av världar hade jag även velat skura stället från golv till tak med högtryckstvätt, men som maken uttryckte det så var det bortkastat jobb när vi har så mycket annat plus hur hade jag tänkt få ut allt vatten eftersom brunnen inte har kapacitet att ta hand om det? Så det blev ingen högtryckstvätt, utan jag nöjde mig med att sopa, damma och dammsuga. Här kommer fyra förebilder som jag knäppte innan jag satte igång...

 

 

 Som synes så var det en hel del att städa....

 

Samma vy som ovan, men efter städning.

 

 

 

Den som undrar vad som hände med hönsen så kan jag berätta att bara några dagar efter inflyttningen så skänkte vi samtliga höns till makens moster (det har jag bloggat om här). Vi har dock tillstånd från Jordbruksverket att husera 45 höns, så någon dag kommer det finnas fjäderfän här på gården.

DRÄNGSTUGAN

Sjätte platsen som vi gav oss på och röjde var drängstugan (syns till vänster i bild), det som någon gång ska bli gästhus. Att röja här gick relativt smidigt eftersom vi varit taktiska att först röja i ladugården, så allt som var okänsligt och som vi ville spara kunde bäras dit.

 

 

 

 

Resten hamnade på tippen. Röjningen gjordes på vårkanten, men det var inte förrän mot sommaren som vi bilade bort den trasiga betongplattan (vilket skedde samtidigt som Carl jobbade i jordkällaren).

 

 

Lade även ner ett hästjobb med att för hand gräva ur alla de sopor som man under årens lopp valt att fylla ut golvet med. Det var ett riktigt slavgöra att hink för hink kånka ut allt, men nu är det värsta gjort.

 

'

Kvar är nu bara ett jordgolv som väntar på att få uppmärksamhet...

 

TRAKTORGARAGET

Sjunde platsen som förvisso fått sig en övergång lite smått då och då var vårt mycket skruttiga traktorgarage. Det är en byggnad i två delar, där den ena halvan är i något bättre skick än det andra, det är också den delen som har blivit med draperi (syns på bilden ovan med en trasig,blå presenning).

Denna lilla tillbyggnad revs liksom den mycket provisoriska förvaringen av tegelpannor. 

Här förvarar vi nu virke av andra klassens kvalitet samt isolering och annat som är bra att ha när man renoverar. I den skruttigare delen förvarar vi mest sten, både skiffer som ska läggas vid den blivande syrenbersån samt markplattor som maken tänkt vi ska lägga vid den blivande carporten eftersom bilen nog aldrig någonsin kommer att rymmas i garaget…

Den vita presenningen skänker ett lugnare intryck.

 

HÖLADAN

Åttonde platsen, det sista av uthusen gjorde jag så sent som nu i höstas när mamma, pappa och farfar var här. Höladan sitter ihop med ladugården, så det är därför du säkert tycker att bilden känns bekant. Jag kånkade och slet ut all fårull som de föregående ägarna envisats med att spara i all oändlighet (syns till höger på den första bilden) samt gammalt skrot som bara blivit liggande i minst 40 år.

JORDKÄLLAREN

 Mäklarbild från Länsförsäkringar. Bakom rabarbern i djungeln hittas jordkällaren.

 

Parallellt med alla röjningsprojekt i uthusen så har vi röjt fram jordkällaren. Steg ett när man läser på om jordkällare är att det är viktigt att hålla fritt från vegetation...Om vi säger så här, med tanke på vilken djungel det var runt omkring så var det inte så konstigt att det stod vatten i jordkällaren när vi var här på husvisning. Steg ett blev att gå fram med motorsåg, röjsåg och sekatör, men vi insåg ganska snart att även det fula planket behövde stryka på foten. 

  

 

 

Grannen kom till undsättning med sin traktor <3

 

Bakom planket så hade någon staplat buntar med ris...

 

Planket är borta och likaså alla rishögar!

 

Skärmen på jordkällaren visade sig ha sett sina bästa dagar...

 

Och dräneringen var obefintlig

Här hade vi röjt bort all vegetation som växte ovanpå jordkällaren.

 

Efter att vi hade gått hårt åt på den befintliga vegetationen började vi bila bort betongplattan som man propsat på att gjuta utan att för en sekund tänka på dräneringen. Makens bror Carl gjorde ett riktigt hästjobb medan Nils bullrade inne i drängstugan. Sedan återstod att för hand hinka ut betongen och fixa med dränering innan vi grusade upp i jordkällare och förmak. Min bror kom lämpligt på besök och han fick hjälpa till att skyffla grus, vilket finns att läsa mer utförligt om här.  Vi har börjat lerklina i taket men i efterhand kanske vi skulle ha låtit bli det. Är så hög luftfuktighet i jordkällaren att leran inte riktigt torkar, framförallt inte på sensommar/höstkanten när vi fick för oss att göra det... 

 

Betongen är uthinkad, kvar är berget. Vi har här börjat fylla på med grus.

 

Fram på senhösten blev det att bygga förvaringshyllor samt en ny dörr in till svalen. Kvar är att skära till ”skärmen” för nu äntligen tycks maken ha övergett idén om ett klocktorn och mer köpt min tanke om att bara ha en rundning som följer kullen. Här förvaras pumporna och de många hundra kilo potatis som vi i höstas grävde upp. För lite har vi odlat fastän vi skulle hålla det i liten skala…

 

Här har ännu fler syrener fått stryka på foten, de som syns i bild står dock ännu kvar eftersom rötterna har nästlat sig in i jorden och vid en eventuell uppslitning skulle vi bara riskera att skapa sättningar i jordkällaren, vilket vi inte vill eftersom det är ett stenvalv.

 

Den nya dörren kom på plats (nu har maken även gjutit en tröskel och satt dit en hasp).

 

Idag ser jordkällaren ut så här. Längst ner på den vänstra hyllan står gårdens egna äppelmust och äppelcider (det senare är ett expriment).

 

Nu har vi betat oss igenom gårdens samtliga uthus och förvaringsplatser och inlägget har redan blivit så pass långt att jag tror det är dags att avrunda även detta inlägg. Håll utkik efter ett nytt inlägg imorgon, då fortsätter rundvandringen på gården!

 

 

Ligger nerbäddad i sängen, förkylningen kom med full kraft i torsdags och i fredags efter jobbet gick jag bara hem och däckade.Eller däcka och däcka, så mycket som man kan få däcka med ett litet yrväder på 20 månader som vill testa allt. Maken har jobbat helgnatt, men det har mer blivit dygn då han kommit hem runt tolv snarare än klockan 08. Totalt har han varit hemma och vaken i 47 minuter denna helg, så det har varit en tuff helg att ta sig igenom när febern ridit mig. Grät en skvätt av pur utmattning igår när Vilja för andra gången stjälpte ut julgruppen som jag gjorde förra helgen. Hon har även roat sig med att släppa en antik glöggkopp högst upp från barnstolen för att se vad som händer, och ja, det blev bara porslinsskärvor kvar. Nu är endast en av fyra koppar hela. Förstår för mitt liv inte hur folk kan ha framme dyrbara föremål inom räckhåll för barnahänder, här måste de vara av metall för att ha en endaste chans att överleva. Just nu är ladyn i den åldern när hon verkligen ska testa allt, hela tiden. Eller som sköterskan på BVC sammanfattade det, hon är en mycket pigg och aktiv liten dam. Som i helgen vägrat att sova på dagen och vaknat fem om morgnarna…

Julstjärnan sjunger verkligen på sista versen eftersom den börjat gå sönder i limningen...

 

Men nog om klagosång, förra helgen började jag försiktigt julpynta. Satte upp stjärnor och bar fram stakar, det var jag himla tacksam för igår när första advent stod för dörren. Inte blev det något bak av saffransbröd för det räckte orken inte till (ifjol tog det 8 timmar från start till mål med min stjälpreda och då var jag frisk), inte heller blev det julmarknad på biblioteket. Men jag satsar på att kurera mig till nästa helg, då är det mys gånger två inplanerat, lilla julafton med makens familj samt glöggmingel med grannarna.

Men nu har jag svamlat tillräckligt, dags att kika på vad som har hänt på gården sedan vi tog över den. Nu har vi trots allt bott här i ett helt år och det är dags för en tillbakablick! Sätt dig skönt tillrätta, för detta är ingen modest, kort liten sammanfattning…

GARAGET

Det första vi gjorde var att rensa garaget, det har jag skrivit om HÄR. Det var den allra första platsen som vi gav oss på eftersom vi behövde någonstans att magasinera alla våra saker, allt förutom bilen. Efter att ha rensat ut samtliga kartonger och askar som ägarna innan oss hade vigt sitt liv åt att samla på sig, så åkte förrådshyllor upp. Nu är garaget helt sonika vårt förråd där vi förvarar allsköns saker som vi tänker är bra att ha och som behöver förvaras frostfritt (vi har en fläkt som går på termostat där inne). Vår frysbox samt ett extra kylskåp huserar också här, men kylskåpet är numer avstängt eftersom jordkällaren har ställts i ordning. Jag förvarar även lådcykeln här, så i viss mån så nyttjas byggnaden faktiskt som garage.

 

Hade jag backat ytterligare så hade allt skrot blivit synligt, det var fullt från golv till tak...

 

Här börjar man ana en viss struktur, ett lass med skänkesgrejer ligger dock fortfarande kvar (till vänster i bild).

 

VEDBODEN

Det andra uthuset som vi gav oss i kast med, parallellt med att vi skurade huset från golv till tak (tidigare ägare hade inte genomfört någon flyttstädning), var vedboden. Nu tror kanske alla att vedboden är en plats där ved förvaras, men inte på denna gård! Det var mer ett skrotupplag för allsköns bråte som samlats under 40 år...Jag har letat, men inte lyckats finna en endaste förebild! Men ni kan tänka er bråte från golv till taknock i form av kartonger, metallskrot, tidningar, glasburkar, trasiga reservdelar och annat som den tidigare familjen tyckte vara bra att spara på. 

Efter allt bråte sorterats på tippen återstod projekt gräva ur golvet, där det visade sig att man roat sig med att gräva ner glas, metall och annat som man velat bli av med. Stenmurarna på gården fick också tillökning i form av sten och när vi tagit oss 50 cm ner var det dags att lägga ut lastpallar för att skapa ett golv. Sedan var det dags att kapa upp all ved som låg på den förskräckliga kärran med punktering som har potential att bli ett rullande hönshus. Idag förvaras näst intill endast ved i vedboden, som är staplat i flera rader tillsammans med en stapel för våra sopsorteringskärl. Vedupplaget framför jordkällaren kapades också upp och fick flytta in i vedboden så att vi på så sätt blev av med det fula vedupplaget som syns på mäklarbilden och som störde hela flödet. 

 

 Vedboden är det lilla huset som skymtar till vänster i bild. I förgrunden syns staplar med ved som blev kortvariga där de låg. Mäklarbild från Länsförsäkringar. 

 

Tittar man noga så ser man inte mindre än två (!) vedupplag på denna bild. All ved har fått flytta till sin rätta plats. Så vagnen är tom och den fula utbyggnaden är riven. Även detta är en mäklarbild från Länsförsäkringar. 

  Så här ser det ut inne i vedboden idag. 

STALLET

Tredje uthuset som vi gas oss i kast med var stallet. Vi bestämde ganska snabbt att stallet skulle få byta uppgift och omvandlas till verkstad eftersom maken behövde någonstans att förvara finvirket och alla maskiner. Även här var det bråte från golv till tak, så vi behövde röja innan vi ens hade en chans att stoppa in en endaste pinal. Röran får ni föreställa er, så här såg det ut när vi satt upp konsoller och börjat stoppa in lite saker. Det är rakt inte så här tomt i verkstaden längre...

VÄXTHUSET

Den fjärde platsen som jag gick loss på var växthuset. Bröt loss de hemska bruna skivorna som satt på fasaden med kofot, ogräsrensade växtbäddarna och gödslade upp inför kommande utplantering av tomat och chili. Fönstren flagnar och växthuset är både vint och skevt, men det är ändock min lilla plätt på jorden som bara är min och där jag odlat i mycket liten skala. Vi planerar att kanske nästa sommar flytta växthuset eftersom vi vill friställa fasaden på drängstugan.

I vanlig ordning fick vi börja med att röja ur allt skrot. Då var det visst ännu vinter. Sedan lugnade vi oss något...

 

Under skivorna återfanns en fönsterglugg!

 

Och under alla fula skivor dolde det sig en fin plankvägg!

 

Chilisarna blev glada över att få komma ut.

 

Likaså tomaterna som gav lite skörd, trots dåligt med ljus (taket släpper i princip inte igenom något ljus).

 

 

Eftersom jag inte ens hunnit halvvägs bland alla uthus och bodar så inser till och med jag att det får lov att bli en del två och kanske till och med en del tre. Kika in här imorgon så kommer fortsättningen (jag har redan skrivit klart inlägget). Vi hörs imorgon!