Sedan blev det en skiva till en finfin vän.
Vanliga brända skivor har nämligen en tendens att vara ganska tråkiga.
Så jag piffade till den!

Och sist men inte minst så blandade jag ihop en kaffescrubb till samma finfina vän.
Mamma trodde jag bakade när jag blandade ihop kakao, kaffe, kokos och rivet apelsinskal.
Mandeloljan fick dock henne på andra tankar...

Här är receptet om någon annan skulle vilja prova:

Obs! Klarar sig i kylskåp 6 månader.

Det är tillåtet att gå i pyjamas en hel dag. Om man är sjuk som jag. Halsontet och febern har ingen lust att ge med sig trots att jag stannar inne och dricker baljor med te. Att vara sjuk är en plåga speciellt nu när jag är hemma och inte vill något annat än att fara ut och rida, åka skrana med mina kusinbarn i ladugårdsbacken, baka tunnbröd i bagarstugan, åka skidor eller göra något annat kul. Saker som jag brukar göra när jag är hemma och det är vinter. Saker jag vill göra, men som inte jag kan. Eftersom jag är en enda stor smitthärd som luktar vitlök. Fast inte verkar då vitlöken hjälpa mot det här som jag har i halsen, för jag kan inte direkt säga att jag har blivit bättre. Måtte jag dock bli det! För det är jobbigt att vara sjuk!

En liten bild ut över omgivningarna här hemma...

Jag befinner mig fortfarande i Stockholm. Staden som aldrig sover, möjligen slumrar till där på småtimmarna. Jag älskar de tysta mörka skogarna hemma, men samtidigt så fascineras jag av staden. Dess puls och att det här alltid händer något. Jag känner mig lite skamsen över att tidigare nonchalerat vår huvudstad, som en stad där jag inte trivs. Utan att egentligen ha provat. Tagit dess puls och känt efter om den överrensstämmer med min. Och det jag kommit fram till är att jag nog har lite av stadens sus och dus i mig. Jag gillar det här samtidigt som jag älskar de norrländska skogarna. Motsägelsefullt så det förslår!

Men till hösten när jag ska söka till universitetet så vet jag att jag inte kommer att vara lika snabb på att svara SLU. Landskapsarkitekt som landskapsarkitekt. Oavsett stad. Visst Ulltuna kanske inte har en prins på skolan att skryta med eller Skånes vackra trädgårdar. Men Ulltuna som tidigare inte lockat, skriker nu fullkomligt ut sina fördelar: Kortare hemresor och nära till underbara vänner som man skaffat sig under lumpentiden. Ulltuna kanske inte är så hemskt ändå? Norrlänningen kanske lämnar skogen till hösten och beger sig söder ut, om jag nu någon gång bestämmer mig vill säga. Velar nämligen fortfarande mellan sjuksköterska och landskapsarkitekt.

Om jag skulle hamna ner över, vare det är Ulltuna eller Alnarp, så vet jag att i både Stockholm och Malmö så trivs jag. Trots att det inte är -25 och metervis med snö...

Efter en överintensiv helg med muckfest, mässdans och ayurvediskmatlagningskurs*  så drabbades systrarna (syster Dyster samt jag, syster Yster) av en rejäl förkylning. Halsont, feber och hosta har sedan i måndags fått oss att ägna dagarna framför tv:n. Ett antal avsnitt Sex and the city har setts, x antal liter te har druckits samt metervis av toalettpapper har förbrukats.

Nu mår vi dock bättre och jag gnuggar mina små grå över mitt problem. Ett problem som Högman delvis löste åt mig. Det ska bli en hemsida, med alla bilderna. Varför jag är personen som ska fixa den är för att jag är kompaniets bildansvarige. Dock så var det ett tag sedan jag satte ihop en. En hemsida alltså. Tur är väl då att man har Klippan alias myglarn som ska hjälpa mig. Min blivande tågluffarkamrat. Han vet hur man fixar lösenord till hemsidor. För det vet inte jag. Trots att jag läst webbdesign.