Det är inte varje dag jag är ute och går med en hund OCH en symaskin! Det är heller inte var dag som jag balanserar ett fullt flak med ägg på ena armen. Kanske ännu mer sällan händer det att jag äter fjällröding till middag här nere i Skåne.

Men i måndags så gjorde jag det! I måndags fick jag nämligen finbesök i form av långväga gäster. Näst intill hela familjen Kunosson tittade nämligen förbi! God mat serverades som ni kan se, det eftersom Uffe ställde sig vid ugnen. En härlig kvällspromenad i parken där Herr Lök höll en kortare introduktion om Alnarps slott innan han cyklade vidare i natten (det är en av våra professorer).Kvälllen avrundades med en rykande avslutning på dagen i form av ett par koppar med thé.

Skrev jag förresten att jag känner mig som världens rikaste med alla de fina vännerna som jag har runt omkring mig?!

Jag ska på lägenhetsvisning idag. Vet att det låter helt galet, men den är så underbar att jag bara känner att jag måste dit och titta. Speciellt köket gör mig alldelens knäsvag, tyvärr även priset och att jag är student! Dock så är det fint att ha någonstans att bo när jag till sommaren flyttar ut ur min stuga...

 

 

Smygtitt på vad jag snart kommer att få se! Dock har jag inte visat allt (t.ex. balkongen i söderläge vilket är optimalt för odling) samt lite andra ytor. Bilderna är så klart inte mina eftersom jag inte varit där än, utan är lånade helt fräckt från Hemnet.

 

Jag skämtar inte, Landskrona jobbar på det. Jag har jobbat på det. Många jobbar fortfarande på den åtta kilometer långa halsduk som den 24:e oktober ska omfamna och värma stadens centrum. Man planerar nämligen att linda in stadens centrum i en gigantisk halsduk på FN-dagen. Men det är inte själva FN-dagen i sig man ska fira, utan att Landskrona fyller 600 år!

Det kom sig så att jag för lite mer än ett år sig befann mig i Skåne för att jobba på Farbror Elofs Skafferi. Varje måndag var jag dock ledig och eftersom en av mina kusiner då jobbade och levde här nere så passade jag på att besöka henne! Men eftersom hon slutade jobba lite senare än vad jag kom ihåg så strosade jag in på ett café och stickade/fikade litegrann.  Det föll sig nämligen så att jag glömt min stickning hemma, men att där på kaféet så fanns en korg med stickmaterial för entusiastiska handarbetare. Kom ihåg lappen som hände där intill om att det var för stadens 600-årsjubileum. Hur jag kom att tänka på det just denna dag beror på att det omnämndes i dagens metro, vilket fick tankarna att vandra bakåt i tiden...

Nu i måndags pysslades det som sagt i Annas krypin. Att komma hem till Anna är alltid lika roligt, dels för att det är en himla trevlig tjej men också för att man aldrig vet vad man kommer att mötas av. Tro nu inte att detta är något negativt, för det är det då rakt inte! Men Anna gillar precis som mig att pyssla, så att komma hem till henne är lite som att få öppna en lucka i adventskalendern när man var liten- Man vet aldrig vad som väntar en!

 

Nu i förrgår så höll vi till hemma hos fina Anna som har ett helt underbart charmigt krypin! Det är så charmigt att jag nyss bestämt mig för att tillägna denna lilla lägenhet ett helt inlägg. Så håll utkik!

Ja mycket är jag då beredd på i dessa tider, men något som jag definitivt inte hade väntat mig var att plötsligt titta upp på en föreläsning som handlar om klimatologi och upptäcka att ”min” kära moränbacke tornar upp sig! Jag syftar så klart på Potatisbacken i Ammarnäs, byn där jag har mina rötter. Var dock tvungen att tillägga att den inte kallas för kulle uppe hos oss, utan att den kort och gott heter Potatisbacken. Men först var jag så klart bara tvungen att ta en bild för att föreviga ögonblicket!

Så det var nog den roligaste händelsen och mitt hjärta började definitivt banka lite snabbare när jag såg bilder hemifrån! Tänk hemma är det ju riktig vinter…

Idag fick jag paket. Eller rättare sagt, idag orkade jag gå ända till affären och hämta ut mitt paket. Fina mamma har nämligen vunnit en tradera-auktion åt mig och idag nådde paketet sin slutdestination.

Bakelitbestick- Jag har saknat er!

 

Observera att jag aldrig haft några, men nu när jag är själv kan jag verkligen gå loss på dem utan att bekymra någon. För kräsmagade gäster så finns även "vanliga" om dessa fina inte skulle duga. Nu är nog planen att hitta åt några skedar (stora och små) så att samlingen kan bli komplett!

 

 

Det blev inget Öland. Jag tittar på min färdigpackade väska nu när jag skriver det här och inser att jag inte kom mig långt allt. För jag ligger nämligen i min säng där jag legat ända sedan i torsdagskväll. Troligen influensan. För jag har ont i hela kroppen och feberfrossa.

Men det som inte dödar, det härdar. Lite tur måste jag tycka att det är eftersom min stora tenta i marknadsföring ligger bakom och inte framför mig! På tal om marknadsföring och reklam så har jag snöat in på Mad Men. Jag är väldigt långt efter alla andra, jag vet eftersom alla andra redan tycks ha sett den. Men inte jag alltså, utan det kom nu i helgen för himmel vilken bra serie det är! Extra skojigt blir det för mig som har reklamens grunder färsk i minnet! Sedan är ju alla dessa klänningar ett kapitel för sig!

Klicka på bilden så kommer du till källan

P.s: Kunde inte riktigt greppa varför man gett serien titeln Mad men, tills jag googlade det och fann att reklammakarna på Madison Avenue kallades för Mad Men.

Jag är en sparsam person. Jag är en samlare uti fingerspetsarna och därmed ingen som gillar att kasta saker. Så när hösten slår till så går mina celler i spinn, det är lagringstid. Likt en ekorre far jag då fram med världens fart- Plockar svamp och bär, syltar, saftar och gör inläggningar.

Problemet kom nu i höstas var att jag hamnade ute på den skånska slätten och mina gener visste inte riktigt vad de skulle ta sig till. Så glädjen var total när de jag hyr utav frågade mig om jag möjligen var intresserad av lite plommon. Jag tog inte två eller tre, utan jag som är höjdrädd stod på en stege och balanserade för att försäkra mig om att samtliga plommon hamnade i min korg. Plommonträdets ägare är nämligen inte alls förtjust i plommon, så jag fick ta så mycket jag ville. Alla dessa plommon resulterade i ett antal burkar med sylt. Hemkokt plommonsylt med vaniljstång det är grejer det!

En helg i december bjöd jag och min vän Jonas in till nobelmiddag av den enkla anledningen att vi också var sugna på lite glitter och glamor. Eftersom ingen av oss var bjudna på den riktiga nobelmiddagen, så bjöd vi in våra vänner och hade en egen dunderfest! Spana in bilderna så förstår du vad jag menar!

Blomsterarrangemang

 

Näckrosservetter

 

Kungliga tallrikar

 

Vi höll så klart till i Blå Hallen vi med!

 

Förrätt: Västerbottens ostsnäcka med smörstekt sparris

 

De uppklädda gästerna

 

Huvudrätt: Vegetarisk Boeuf bourguignon

 

Le grand finale- Desserten

Chokladkorg med tranbärsmousse, ekollon samt färsk hallontryffel

 

 

Julen hade inte ens börjat så var den över, i alla fall om man ska tro almanackan. Själv kan jag som inte riktigt ta till mig att jag just haft mitt jullov och att det därmed kommer att dröja en smärre evighet innan jag kan komma mig hem igen. Låter adventsljusstaken trotsigt få stå kvar i fönstret, bjuder Sofia på choklad från adventskalendern och dricker julete även fast jag innerst inne vet att julen även för denna gång är förbi. Det är ju för sjutton 2013 och kanske, kanske så lyckas jag detta år att stoppa in julen i en liten ask som jag kan förvara i min ficka.

Fast det är ju klart, minnena från denna jul finns ju redan bevarade i hjärtats innersta kammare ändå <3

Från -20 och snö till +7 och regn. Jag vet inte riktigt hur jag resonerade när jag valde täckbyxorna istället för gummistövlarna eftersom jag nu mer kan tas för en tvättsvamp. Men kanske var det just den här bilden på mitt lilla hus som togs på första advent som etsat sig fast på min näthinna.

Snön som gjorde en hastig visit här i skåneland har tyvärr töat bort för länge sedan. Det fina är dock att jag åter igen kan cykla till universitetet och därmed åter igen erövrat mina sovmornar!

Jag sover som en stock när jag är hemma. Kanske beror det på lakanen som är pappas gamla och där med skönt slitna. Tyget är så tunt att det nästan är transparent på sina ställen men jag vägrar att kassera dem utan sover gott vidare bland blommor och blad.