Vadå underbart att komma hem!? Granrisbädden med sovsäck är utbytt mot 1,60 skön säng med duntäcke. Ingen mer eld- eller vaktpost på ett tag om fjärde pluton nu inte får för sig att ha brandpost :P Snuskburken är ren diskad och ligger åter igen i stridssäcken, nu är det tallrik med kniv och gaffel som gäller. Rent rinnande vatten och ingen kall fempunktstvätt ute bland granarna. Täckning och en mobil som faktiskt får brukas, med andra ord kontakten med omvärlden utanför har återupptagits. Som om detta inte var bra nog, så har jag för första gången sedan jag ryckte in fått komma hem igår! Om man ska vara riktigt noga så kom jag faktiskt idag klockan 01.30. Och imorse blev jag väckt av mina två dunbollar, sedan har jag brukat bubbelpoolen, tagit en massagedusch och sedan vilat framför täljstenskaminen med hundarna. Visst materiel har införskaffats inför den kommande veckan och efter den örtmarinerade laxen så bär det av upp över till mitt älskade Ammarnäs. Ett av Europas största naturreservat lockar starkt med sin underbara fjällvärld och mina älskade hästar. Där det för övrigt tillkommit två nya som jag inte ens har hunnit träffa! Nej nu längtar jag nästan till mitt andra hem så mycket att det gör ont!

Få lär ha missat det, men det är alla hjärtans dag idag. Ett jippo som amerikanarna infört för att tjäna pengar, dock en ganska rolig dag. Mannen bakom Pretty Woman, Gary Marshall har kommit med en ny film som jag var sugen på att se och passande nog hette den Valentines day, dit släpade jag min pojkvän. Biosalongen var mer eller mindre full med kärleksfulla par. Men bion var bra, allra bäst var Julia Roberts. Inte för att hennes rollprestation var så framstående, men för rollen som hon spelade. En kvinnlig soldat och en av slutscenerna fick mig verkligen att smälta och tänka till lite extra. Men i övrigt så var det en mysfilm fullspäckad med kändisar. Varm och lite rolig, så skulle jag nog vilja beskriva den. Men inget oförglömligt direkt och ingen film som kommer att kamma hem en Oskarstatyett. Men likväl sevärd.

 

Har kastat en blick på min bokhylla och insett att den är full av böcker som jag inte har läst. Om det nu inte var så att man nästan alltid stupar i säng varje kväll och de få kvällarna man inte gör det faktiskt hinner läsa en stund tillbringade att ögna juridik och lagstiftning, då skulle jag börja beta av de böcker som står i bokhyllan. Snart kommer en till att stå och samla damm, Snöglöd där jag är delaktig. Har korrekturläst min del idag och ska posta brevet nu ikväll.

So many books, so little time! Jag borde åka iväg på läsretreat och bara läsa i ett par veckor! Men det får bli någon annan gång. För just nu har jag roligare saker för mig, imorgon åker jag ner till Karlskrona. Tillbaks till Kungsholmen!

 

Snart är permisen över. Tiden går så fort när man har roligt. Men lika roligt har man när man har kommit ner igen Det är bara all flygning som är jobbigt tråkig.
Borde förresten packa min lilla packning och kanske läsa någon till sida juridik. Sluta äta knäckebröd och organisera mig själv lite. Men det är skönt att allt bara är kaos, det är inte ofta det händer. Ska kanske byta låt på Spotify och lyssna på någon annan än Oskar och hans band Pilot Light. Får man inte det bästa så får man nöja sig med det näst bästa, som du hör så skulle jag gärna hört honom spela igår kväll! Men han lät spotify göra jobbet. Men går kvällen var ändå lyckad ;)
Och på tal om musik så är jag sjukt nyfiken på att höra vad Josh har mixtrat ihop i Memphis! Ska nog kanske ta och ringa honom..eller kanske packa. Nå väl bode kanske kolla med Nilsson först om vi åker ner tillsammans. Ciao!

Så var man hemma igen. Känns tomt i lägenheten när inte Robert är här och nu mer är van att dela logement med sex andra personer. Så nu känns det lite konstigt, men samtidigt skönt att bara få sjunka ner i en mjuk soffa. Har tänkt uppdatera mig lite nu när jag är hemma om det gällande världsläget; kolla mailen, titta på nyheterna och kanske läsa tidningen. För helt allvarligt, jag har varit på en ö och stupat i säng varje kväll.

 

Jag insåg nu på flyget att det redan har gått tre veckor av min värnplikt och jag undrar vart de tagit vägen? Vi har fullt upp från tidig morgon till sen kväll. Lagandan börjar växa sig stark och jag trivs verkligen! Både hjärnkontoret och kroppen får jobba, en perfekt kombination. Nu hemma i det civila inser man att man redan hunnit bli lite yrkesskadad:

...Vart är det egentligen tänkt att man ska förvara alla sina saker när man inte har sin uniform på sig med massor av praktiska fickor? Vart ska man då förvara handskar, första förband och nycklar?

...Att namnbrickor är en fiffig uppfinning.  Man tar lätt reda på vad personen i fråga har för efternamn, det är bara att läsa på namnbrickan! Där av den tredje saken, jag har lagt till mig vanan/ovanan att kalla folk vid deras efternamn. För det är så man gör inom det militära. Inom det militära säger man inte heller okej, japp eller yes. För det är i respektive ordning en ungdomstidning, godis i chokladform samt ett diskmedel. Kort sagt olämpliga ord att använda sig av. Väldigt svåra att göra sig av med kan tilläggas, speciellt okej har jag lätt att ta till i mina mindre otänksamma stunder.

...Förste sergeant hade rätt, det har redan börjat sätta in. Yrkesskadan som medför att man automatiskt rättar in sig i takten efter den närmsta personen, eller i alla fall ibland. Jag gick till exempel i takt med damen framför mig på väg hem till lägenheten. Det bara hände, för man har lärt sig att inte sticka ut ur mängden. Man ska gå i takt, annars så förstör man för de andra och man vill inte vara en förstörare. Man vill däremot vara en bra lagkamrat!

...Att en timme är en ocean av tid som man hinner ofantligt mycket på om man tillämpar min plutons ledord, snabbhet, på rätt sätt. För aldrig hade jag väl trott att man kunde hinna så mycket!

 

Om jag nu inte just hade ätit middag så skulle det ha varit dags för kvällsskaffning och jag behöver varken putsa mina kängor eller vika in i skåpet. Så jag har kort sagt oceaner av tid! Undrar bara vad jag ska göra…