Förra året kom jag i kontakt med Sporrong Form som gör Drömkalendern. Tänkte att det skulle vara kul att under ett års tid utmana mig själv att reflektera kring vad som får mig att må bra samtidigt som jag fick redskap för att så effektivt som möjligt få saker gjorda. Drömkalendern beskrivs som ett verktyg för att ta reda på vad du vill med ditt liv.

Att stanna upp och reflektera över dagen som varit och inte bara hasta vidare till nästa. Att ta sig tid att reflektera över vad som varit bra och vad man är tacksam över just idag. Att fokusera på dagens guldkorn, de små sakerna som sätter guldkant på livet. För livet är så mycket mer än de där få storslagna tillfällena, livet är det vi lever här och nu. Jag tror verkligen på att greppa penna och block och skriva av sig, dessutom är det analoga skrivandet en skön kontrast mot den digitala värld som vi lever i. Får jag skriva ner en grej på ett papper så fastnar det dessutom bra mycket bättre än om jag gör en digital anteckning. Jag blir mer medveten genom mina anteckningar, kanske eftersom tillvaron synliggörs på ett annat sätt.

Tacksam för idag-rutorna har jag uppskattat väldigt mycket. Eftersom de i ännu större utsträckning har fått mig att fokusera på allt som är positivt. Kalendern är även utrustad med Bra för min hälsa-rutor där det är tänkt att man ska skriva ner dagens fysiska aktiviteter. Rutorna är små påminnelser om hur himla viktigt det är att röra på sig och att den fysiska aktiviteten bör vara en naturlig del av ens dagliga liv. Den fysiska aktiviteten har under året ofta landat på hundpromenader, eftersom jag är ute och går väldigt mycket med Chili. Men rutan har även varit en påminnelse om mer pulshöjande aktiviteter så som att smita förbi nere på stationen och gymma eller plöja längder på simhallen. Inte minst så kom jag igång och körde konditionsträning, fredagslöpet, där ett antal månader! 

Den stora nackdelen med Drömkalendern är att den helt saknar vanliga kalenderuppgifter. Kalendern innehåller till exempel inga datum, vilket innebär att det var en hel del plitande innan drömkalenderåret kunde inledas eftersom jag helst ser att där finns både veckodagar och datum i min kalender. Veckonummer är också viktigt för mig att ha i kalendern, likaså en handfull namnsdagar. Födelsedagarna blir ju alltid att man själv får skriva in. En annan nackdel är att vid alla månader som inte är 31 dagar så uppstår det tomma luckor i kalendern eftersom det är 12 olika avsnitt. Fördelen med denna typ av utformning är att man kan starta sitt drömkalenderår när som helst! Men den allra största nackdelen är att denna kalender visst har slutat att säljas, så därför har jag plitat ihop en egen variant som snart kommer att dyka upp här på bloggen.

P.s: Detta är inte ett betalt samarbete med Sporrong Form. Samtliga bilder på kalendern är dock hämtade därifrån. 

Det var en gång en lammskinnskappa som länge hade hängt i garderoben och dammat... så en dag tog barnbarnet saxen och gav sin man en sprättare. Efter en hel del pillande lyckades de få loss kappans innerfoder. Sedan satte de igång med att klippa sönder skinnet...

Har du listat ut att det är jag och maken som varit i farten ännu? Trodde väl det! När vi sprättat loss innerfodret var det bara att klippa till en bit med lite sömsmån och skjuta fast! Lätt som en plätt, speciellt när en höll och spände och den andre hanterade häftpistolen. Så kom det sig att farmor fick två "nya" pallar och på köpet fick jag och maken roa oss med ett litet kvällspyssel. 

 

 

I torsdags åkte stora saxen fram och det kändes som jag blev av med en stor tyngd från huvudet! Jag ville verkligen ha lågt hår till bröllopet, så jag lät mitt hår växa. Ville att Heidi, min fantastiska frisör som jag har förmånen att ha i släkten, skulle ha något att jobba med. Och av mitt burr skapade hon detta fantastiska, bara så där! Det finns de som testar frisyrer, smink, etcetera innan bröllopsdagen. Jag körde skarpt direkt, ingen generalrepetetion här inte och dessutom var det lite tajt om tid. Vet de som lägger mer än 10 minuter på sminket en vanlig vardag. Men mitt livs största tillställning är en helt annan historia! Men det jag vill komma fram till med denna utsvävning var att det är lättare vara kreativ med långt hår eftersom det då finns mer material att jobba med.  

En pixlig förebild från i julas och en nästan lika dålig efterbild med mitt betydligt kortare hår. Håret är i alla fall väldigt kort där bak och längre framtill. Min lugg är nu precis så där lång att den går att stryka bakom örsnibben, men håret stannar liksom inte kvar där för det.

 

Det känns himmelens ovant att ha blivit med kort hår. Det var herrejisses länge sedan sist! Men det fina är att min gest förhoppningsvis kommer att kunna glädja någon annan som på grund av en eller annan anledning saknar hår. Det känns fint i hjärtegropen 💓

Du vet väl om att du kan göra en välgärning när du klipper dig? Du kan donera ditt avklippta hår! Hos de flesta frisörer går det att ordna med hårdonationer, men det lättaste sättet att kolla upp om just din hårsalong kan klippa för en hårdonation är att ringa och fråga. Det gjorde Jossan när hon klippte sig. Hon tog sedan själv med sig sina flätor i en påse och lämnade in på USÖ hårvård. Den salongen tillhör Carl M Lundt, ett företag som gör peruker för personer som drabbats av håravfall genom medicinsk behandling eller ärftliga orsaker. Det var även där jag klippte mig. 

Det är dock vissa saker som en person som vill donera sitt hår behöver uppfylla: Håret bör inte vara färgat. Du bör inte heller ha några hårvårdsprodukter i ditt hår vid klippningstillfället. Men viktigast av allt, hårlängden! För att kunna donera krävs det att minst 25-30 cm hår kan klippas av.

Detta är inte ett sponsrat inlägg eller något betalt samarbete. Utan detta är helt och hållet en fråga som jag är genuint intresserad av att belysa. En himla fin grej! För handen på hjärtat om situationen skulle ha varit den omvända, skulle inte du ha varit himla glad om tre personer donerat hår så att du själv fick dig en riktig peruk, med riktigt hår istället för syntethår?  💖

 

P.s: Före- och efterbilder på min nya frisyr dyker upp här under morgondagen. Jag ska bara först vänja mig lite mer. En kvinnlig kollega började nästan gråta igår på kontoret när hon såg mig, oklart om det berodde på att jag berättade om min hårdonation eller över att min nya frisyr...