Nu är det klippt

I torsdags åkte stora saxen fram och det kändes som jag blev av med en stor tyngd från huvudet! Jag ville verkligen ha lågt hår till bröllopet, så jag lät mitt hår växa. Ville att Heidi, min fantastiska frisör som jag har förmånen att ha i släkten, skulle ha något att jobba med. Och av mitt burr skapade hon detta fantastiska, bara så där! Det finns de som testar frisyrer, smink, etcetera innan bröllopsdagen. Jag körde skarpt direkt, ingen generalrepetetion här inte och dessutom var det lite tajt om tid. Vet de som lägger mer än 10 minuter på sminket en vanlig vardag. Men mitt livs största tillställning är en helt annan historia! Men det jag vill komma fram till med denna utsvävning var att det är lättare vara kreativ med långt hår eftersom det då finns mer material att jobba med.  

 

 
Nu i höst har jag dock tyckt att håret mest har varit i vägen. Brukar inte ha fullt så lågt hår och topparna började bli nötta, trots att jag klippte mig så sent som bara några dagar innan bröllopet. I simhallen har håret varit i vägen, det har krävt daglig skötsel (jag har behövt leta efter en hårborste så gott som dagligen) och när jag har sovit så har jag legat på det och vaknat med stel nacke. Så jag började googla frisyrer och kom fram till att jag kanske skulle vilja göra något mer drastiskt än en toppning. Till saken hör att jag under många år i min barndom hade kort hår. En riktig ”killfrisyr” med kladdigt vax som luktade godis. I samma veva kom jag på att det rimligtvis borde gå att donera håret, eftersom det var så pass mycket hår som jag planerade att klippa av. Eftersom jag spenderade ett bra tag i den där frisörstolen hann jag ställa en hel del fågor om hela processen, vilket resulterade i inlägget som jag kort och gott döpte till Hårdonation
 
 
Sagt och gjort, i torsdags föll mitt hår till golvet. En dam i frisörstolen intill utbrast ”Så modigt!” och en äldre herre i en besöksstol blev alldeles blek om nosen. Själv satt jag och skrattade av nervositet, allra mest när hårtrimmern körde igång i nacken. Det fanns liksom ingen återvändo. Klippt är klippt. Dessutom, finns det något som slår att skicka över en bild till mannen och skriva ÖVERRASKNING tillsammans med bilden ovan?
 
En pixlig förebild från i julas och en nästan lika dålig efterbild med mitt betydligt kortare hår. Håret är i alla fall väldigt kort där bak och längre framtill. Min lugg är nu precis så där lång att den går att stryka bakom örsnibben, men håret stannar liksom inte kvar där för det.
 

Det känns himmelens ovant att ha blivit med kort hår. Det var herrejisses länge sedan sist! Men det fina är att min gest förhoppningsvis kommer att kunna glädja någon annan som på grund av en eller annan anledning saknar hår. Det känns fint i hjärtegropen 💓

 

 


Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0