Ett av projekten som jag nästan omgående brukar sätta igång med, efter att ha planterat i urnor och krukor, är att lägga en hand på rabatten framme vid flaggstången. Först slits ogräs upp, maskrosor, ängssyra och åkerfräken trivs och frodades här. Sedan fick sig fogarna en omgång och några skottkärror senare med grässvål, var det dags att fylla på med grus. Min plan var inte att jag skulle lägga om hela gången och göra plattsättningen jämn, för gången har visst alltid varit lite ojämn, utan syftet var att piffa till den lite för det kan ju inte se ut hur som helst.

 

Efter många timmar av tungt slit, blev det dags för gödsling och plantering. Har i år ersatt större delen av sommarblommorna mot perenner. En vill ju att blomsterprakten ska vara mer än en sommar! Sist men inte minst så toppades det hela med några skottkärror täckbark, allt för att behålla markfukt och för att försvåra för alla de växter som tror att de är välkomna, men i själva verket inte alls är det. Ovan skådas resultatet, observera att här uppe i fjällen är vi hästlängder efter och därmed så har inte ens Stor ormrot börjat blomma. Vad vill jag få sagt med detta? Jo, rabatten kommer inte till sin rätt i dagsläget, men vänta bara tills pionerna och alla andra perenner börjar blomma!

Therese, platschefen för Enaforsholms Fjällgård, kom ut en dag här förra veckan och undrade om hon inte fick bjuda på middag. Inte säger man nej till mat inte, speciellt inte om ens hund glatt håller på att glufsa i sig ens mat som man offrat i syfte att få i sin hund medicin. Nåväl, denna härliga kvinna bjöd både mig och resten av personalen som jobbar inomhus, på en bit mat.

Som tur var, var jag både hel och ren (jobbar man som trädgårdsmästare så är inte alltid så fallet) när jag satte mig till bords. Och vilket bord sedan! Dukat hade hon gjort med blommor och gamla handdukar med monogram som står för Alexander Bergsten och så Enaforsholm.

Till förrätt serverades en råbiff på reninnanlår med wasabislungade sojabönor, picklad rödlök, isade rädisor, sojamajonäs, hackade jordnötter och rostade sesamfrön som serverades med friterat rispapper. En ljus lager med härkomst från Jämtland serverades till inledningsrätten.

Till varmrätt flög det in ripbröst skjuten över stående fågelhund i Stensdalen (skjuten av Therese) som serverades tillsammans med smörstekt sparris, rostade hasselnötter, nötbrynt smör och en västerbottensostkräm. Dekorationen bestod av en kvist blåbärsblommor samt picklad renlav. Till detta drack vi ett fylligt, rött vin.

Jag som är svag för efterrätter dreglade nästan vid tanken på vad som komma skulle och jag blev inte besviken! Måltiden avrundades med kaffe och en mangopannacotta med lakritskräm och hallon. Jag var väldigt nöjd och belåten över att jag hade gått med på att byta ut korven och makaronerna mot denna flotta middag! Jag menar, Therese har serverat en liknade varmrätt till prins Carl Filip, så det var minsann klass på kalaset som jag blev bjuden på! 

Sommaren är här! Jag har landat i Enaforsholm och tagit på mig trädgårdsmästarstövlarna igen. Nytt för i år är min fyrbenta kollega Chili, som inte är egen frösådd, men likväl fullgod kompanjon. Än så länge har han visat sig från sin lataste sida, snarkandes under häggen och inte alls varit till så mycket hjälp. Förutom då att han blivit en liten vakthund, som säger till om det kommer någon besökare. Fast nu hör han lite dåligt, nu när han blivit med strut. Han fastnade nämligen och slet loss en klo, precis vad man inte vill ska hända när man är mitt ute i skogen. Varken bil eller mänskligt sällskap har jag, så jag gav mig själv semester och åkte till Järpen. Åkte på morgonen och kom hem på kvällen, kollektivtrafiken visade sig inte gå så ofta. Men nöden har som sagt ingen lag och en tratt fick han samt ett gäng med mediciner. Medicin som Chili glatt knaprar i sig, för jag gömmer det i korv. I övrigt hoppar han omkring på tre tassar, men när han inte tror att någon ser springer han allt på samtliga tassar. Nåväl, mitt lilla charmtroll charmar stora som små. Liten tycker de flesta för övrigt att han är och blir förvånade över att höra att han strax fyller fem.