Eftersom jag ännu inte lyckats färdigställa något rum här på gården så tycker jag att det är läge att lyfta fram en hyfsat nygjord renovering, nämligen den som jag och maken gjorde av mitt rum uppe i Ammarnäs hösten 2021. Så sent som september 2013 gjorde jag om rummet, det karakteristiska med mina förebilder är att jag hinner plocka bort så gott som allt innan jag kommer mig för att knäppa en förebild. Tyckte att de skära tapeterna hade gjort sitt och skrev ett helt inlägg om den renoveringen som du kan läsa HÄR. 

 

Rosenmönstrat blev det istället och jag blev så nöjd över resultatet. Men så sent som ifjol kom pappa på att lyfta samtliga golv för att byta ut isoleringen, så då tyckte jag att det var dags att skrida till verket igen. Denna gång med min make vid min sida och en liten Vilja som kusin Johanna och mormor hjälpte till att passa <3 

 

Jag blev mycket nöjd med resultatet, särskilt med tanke på hur mycket pryttlar garderoben och sängen slukar. Tapeten matchade även linneskåpet väldigt bra. Varför det är så avskalat, med varken gardiner eller bäddat, är för att min farmor och hennes man skulle komma för att vara med på Viljas dop och om jag inte minns helt tokigt så hann vi precis lägga sista handen på rummet innan de kom. 

 

 

Jullovets sista dag. Jag har varit ledig sedan 21 december, så det känns skönt med en kort vecka bestående av två arbetsdagar. Vinden viner utanför knuten och regnet smattrar mot rutan, snart har all snö regnat bort.

De första dagarna tillbaks på gården har spenderats med kalas gånger två (varav den ena fyllde 80 år!), uppackning, matlåderace samt röj nere i höladan (vi är inte klara ännu, men har kommit en bra bit på väg). Igår kväll började vi även att tömma det andra rummet, eftersom vi har insett att vi behöver ta fram muren. Pust! Jag vet därmed vad vi gör här framöver- eldar om det är vindstilla och uppehåll samt river tapeter om det är dåligt väder, så som det är idag. Det var allt för nu från berget! 

Blogg.se blir bara sämre och sämre, skulle verkligen behöva flytta bloggen till Wordpress! Men när ska en avsätta den tiden? Senast i raden så har portalen lyckats radera ett helt inlägg som jag vet att jag har publicerat! Ska försöka återskapa inlägget, för bilderna är uppladdade och klara, men oj så motigt det känns!

 

* Städa klart höladan
* Påbörja operation laga gräsmatta

 

Jag är helt säker på att jag har publicerat ett inlägg om nyårsafton på självaste nyårsdagen, men det inlägget verkar ha fått fötter och försvunnit! Så här kommer en omskriven version...

 

 

Vi har precis passerat årskiftet och bytt kalenderblad- inte bara kalendermånad utan även kalenderår! Om 2022 överlag varit fullmatat och hektiskt, så avslutades året på lugnaste av sätt. Här på mellandagarna har jag knappt klivit ur pyjamasen och all ork har varit som bortblåst. Väldigt olikt mig att knappt hålla styrfart. Men försöker påminna mig om att trötthet inte är ett tecken på att man är lat, utan att man har kämpat hårt. Så det har varit en välbehövlig vila och väldigt skönt att koppla bort alla måsten och jäkt, låta mormor sköta barnpassningen och bara vara. Här mot helgen blev det dock lite fart, det har bakats tunnbröd i bagarstugan i dagarna två. 

Min pappa och maken har röjt uppe i Talludden i dagarna tre. På den fjärde dagen fick de sällskap, då drog jag ris. Eller det kände mest som att jag grävde fram det. Perfekt att få svettas lite på årets sista dag (dock blev det lite stressigt med maten eftersom undertecknad var förrättsansvarig! Men nyårsaftonskvällen presenteras i ett separat inlägg). Lunchen levererade bror min på skotern, risgrynsgröt som gått från ugnen ner i skoterlådan och blivit invirad i en filt. Bror min tyckte det var mycket skojigt att få direktiv från vår mamma att köra så fort att gröten inte skulle hinna bli kall.

Efter lunchen gjorde vi ett sista tyck. Styrkta med mat i magen och med nya friska krafter från bror och kusin Otto, så kunde vi färdigställa den röjda sträckan. 

Idag, årets första dag, inleddes med korvtillverkning. Vi var ju tvungna att variera oss lite och byta matspår. När jag väl hade lyckats ta mig ur pyjamasen skred vi till verket.

Tre olika styrkor blev det, från milt örtig till stark chorizo. Så att alla som äter korv kan få en som faller en på läppen gällande hetta. Alla korvar gjordes av älgfärs. För den nyfikne så är basreceptet till grundsmeten oerhört enkelt; lika delar sidfläsk, potatis och älgfärs som mals för sig och blandas. Smeten smaksätts och små biffar steks fram till att man lyckats landa i smakerna.  Tre olika smaksättningar blev det som sagt i år. Nu hänger korvarna på rökning i några timmar och sedan ska de svalna och hoppa ner i frysen för att förgylla kommande års middagar. Precis som momme gjorde på den tiden när hon levde, fast då var de kött från fjällkorna som hamnade i korven ❤️