Den sensate veckan har varit så innehållsrik och det har hänt så mycket att jag knappt vet vart jag ska börja summera!

Förra fredagen bjöd på musikal, Från Broadway till Duvemåla. En fantastisk tillställning med grymma sångare! En musikalbiljett rikare med samtligas autografer på styrde vi mot Linde, där stora packleken ägde rum.

Lördagen blev en riktig bildag, 8 timmars körning från Linde till Umeå samt en 3-rättersmiddag och mys med släkten när vi väl kommit fram.

Söndagen var föreläsingsdag *2, jag letade mig nämligen upp på scenen två gånger! När jag inte stod på scen minglade jag med utställare, kramade släkt, vänner och bekanta eller fotogaferade med mobilkameran. 

I måndags lämnade vi Umeå och styrde ännu längre norrut. Hamnade i Piteå där det snöade. Bland alla snöflingor blev vi kära och bestämde oss på plats för att utöka familjen med en liten pälsboll. Vi firade med att sova hos min bror i Skellefteå, som också har en finsk lapphund. Hundarna fick leka och vi männniskor fick mysa.

Tisdagen bjöd på ännu en bildag, gick upp med bror klockan 05 och rullade mot Sandö. Traskade längs vattnet, innan vi åt lunch med den blivande brandmannen (sambons yngste bror) och nötte lite på deras löpbana. Både hund och människor behövde sträcka på benen, sedan rullade vi vidare mot Linde (trodde jag). Samon överraskade mig nämligen rejält med en miniutflykt i Sundsvalls stadsskärna (vad vi gjorde där återkommer jag med). Eftersom det ännu var dag passade jag även på att besöka några av stadens alla djurbutiker, de flesta tillät djurbesök så Chili fick själv välja leksaker (borstar, klotänger och dylika ting var han dock inte lika intresserad av att välja ut och överlät den saken till oss tvåbeningar). Sedan så fortsatte vi neråt, ända hem till Linde faktiskt. Försökte plugga undertiden när jag inte körde, men tittade mest på mina ögonstenar.

Onsdag och torsdag gick åt att skriva som en tok inför torsdagens inlämning. Varvade skrivandet med att väcka min fotvärmare för upptäcksfärd. Skogspromenader, stadslunk och bad har vi hunnit med. Dessutom har han hunnit charma hela polisstationen och spanat in hinkarna med potatis.

 

 

I fredags fick vi mysigt besök av sambons barndomsvän Elias, bjöd på vegetarisk gratäng med hetta som vi avnjöt vid bordet! På något magiskt vis hade vi nämligen lyckats trolla fram både stolar och köksbord. Sambon bara suckade när alla frösådder invaderade sänghörnan, men så är det också vår! Odlingssäsongen är snart här, det spirar både inne och ute! Tetris är för övrigt faktiskt ett väldigt kul spel!

Igår (lördag) inledde jag dagen med 90 minuters löpträning, invigde det nya löpbältet. Själva bältet är nog bra, men det praktiska utföradet gick sådär. Det är nog inte meningen att hunden ska vara bakom, så nu håller jag på att uppfinna ett litet fiskespö med godis. Återkommer om jag får napp! Rullade sedan över till svärföräldrarna efter att jag svängt ihop två surdegsbröd och ruskat liv i sambon som jobbat natt. Fika i solen (som äntligen behagade att titta fram) och en nöjd hund i bilen. Matte var dock inte lika nöjd när det visade sig vara stopp i avloppet i både duschen och handfatet hemma. Av längden på hårstråna att dömma, så var dock jag den skyldige i båda fallen. Därmed var inte mer än rätt att det också blev jag som stod för rörmockeriet (okej, jag erkänner! Sambon var på jobbet, så jag kunde inte övertala honom till att göra det), medan jag tänkte på förra lördagen och livets kontraster. 

Två inlägg om Nolia Trädgård samt ett om utflykten i Sundsvall kommer inom kort. Sedan kommer ett litet hjärtegryn att titta fram för att säga hej, så håll utkik vettja!

Vi hann inte mer än att komma fram till moster i Umeå och byta kläder, innan det var dags att tuffa vidare till restaurangen. Nolia Trädgård hade nämligen bjudit in mig och sambon till den middag som arrangerades för oss föreläsare som närvarade under Nolia Trädgård. Så förra helgen (i lördags) slog vi oss ner vid dukat bord och avnjöt en trerätters middag på Harriets. Jag har aldrig tidigare besökt Harriets i Umeå, så jag var spänd av förväntan. Efter att ha mumsat i mig tre rätter i en gemytlig miljö, så kan jag å det varmaste rekommendera den hungrige att titta in för en bit god mat. Ett extra plus är de samtalsvänliga ljudmiljön, för det gick utmärkt att konversera i vanlig samtalston.

Vi inledde kvällen med norrländsk charkuteri- och ostplanka från lokala producenter.

Varmrätten fick vi själva beställa vad vi ville ha och jag som var lite saltsugen föll pladask för den svenska hängmörade entrecôten med parmesan- och citronslungade pommes. Det var oerhört gott!

Avslutningsvis slank en kopp kaffe ner tillsammans med lite rårörda hjortron, chokladcrème och browniesmulor. Sedan var jag så mätt att det blev till att avrunda kvällen. Att klämma 8 timmars bilfärd och sedan en trerätters, gjorde att jag och sambon var ungefär lika möra som min biff som jag smaskade i mig den kvällen. Därmed så blev det ingen stand-up och Humorfestival för mig och sambons del. Somnade det gjorde jag däremot innan huvudet hann nudda kudden. 

Snart kliver jag upp på Trädgårds Nolias scen, kör en favorit i repris. Inte för att jag ska prata om potatis i år igen, jag har nämligen fler strängar än så på min lyra. Men lite hortikultur i fjällmiljö blir det allt, för vid tolv idag ska jag berätta om Enaforsholms fjällträdgård, där jag jobbar som trädgårdsmästare. Sedan där vid 13.30 har jag förhoppningsvis hunnit samla andan lite, för då ska jag presentera några av alla de växter som naturens skafferi har att erbjuda. Hoppas vi ses!

 

I höstas när sambon fyllde år fick han biljetter till musikalen Från Broadway till Duvemåla, "musik från världens största musikaler". Han har nämligen länge velat besöka Örebros konserthus, nu efter ombyggnationerna färdigställts. Eftersom biljetterna inhandlades av moi, hade jag lyxen att välja från det gedigna programmet och föll för denna musikal som jag hade på känn skulle falla i god jord även hos min andra hälft. Vi ser nu spänt fram emot kvällen!

Till alla som har vägarna förbi Umeå, tycker jag ska försöka norpa åt sig de sista biljetterna till Umeås stora humorshow, Humorfestivalen! Låt oss alla fylla helgen med lite kultur!

Det har varit en lite annorlunda påsk i år, av den anledningen att jag har brutit mot alla traditioner. Vanligtvis så firar jag uppe i Ammarnäs, favoritstället på jorden, och umgås med släkt och vänner samt äter så det står härliga tider till av all god påskmat! Till traditionen hör även Påskkärringrännet, en längdskidstävling där alla deltagare klär ut sig. Vi brukar vanligtvis vara ett starkt gäng som representerar Ottossons och i fjol kammade jag helt oväntat hem segern! Den med bäst utklädnad vinner nämligen, så min bror låg riktigt dåligt till ifjol, trots att hans tid slog min med hästlängder. Men här är det som sagt inte tiden i spåret som räknas, utan tiden man lagt på sin utstyrsel. Här vill jag dock påpeka att jag inte la särskilt mycket tid om man jämför med tidigare år, då jag till exempel flaxade runt som Fröken Tö. 

Från vänster: Blåbärsfar, påskkycklingen, lingonmor och skidåkaren med lite fantasi.

Om sanningen ska fram så har jag varit sängliggandes så gott som hela påskhelgen. Skulle ha grillat med sambon och hans kollegor nere på stationen i fredags, men det fick ställas in för min del och påsktårta nr. 1 försvann utan att jag varit inblandad i själva uppätningen.

Lördagen varvade jag sömn med läsning. Läste Arvet efter dig och använde upp en halv toalettpappersrulle. Så kom söndagen och påskmiddag i Hovsta och äntligen infann sig lite påskkänsla! Kanske var det för att jag inte bara fick göra, utan även smaka på påsktårta nr. 2 som jag och sambon svängt ihop.

 

Efter denna helg kan man nog säga att min nya sprits är ordentligt invigd. 

 

 

Igår blev det ju en riktig inläggsbombning här på bloggen, men tre roliga inlägg av vitt skilda karaktärer. Så nu har jag minsann fått upp ångan igen!

Hade ett fint flyt i bassängen idag, det är så skönt att släppa alla måsten och bara simma. Jag överraskade till och med mig själv där på slutet, inte med någon supertid, utan med att kasta mig nedför en vattenrutschbana just efter passets slut. Det var jag och barnen, så badvakten såg ganska förvånad ut. Det kan även tilläggas att jag vanligtvis inte brukar avsluta mina pass med att åka rutschbana, eftersom jag i ärlighetens namn är lite höjdrädd. Men man måste ju utmana sig själv och släppa loss ibland också! Släppte loss gjorde jag även en stund senare inne i omklädningsrummet, för jag mottog ett fantastiskt resultat på hemtentan! Så när en av mina favoritlåtar drog igång där inne i omklädningsrummet, så kunde jag inte låta bli att utföra en liten glädjedans över min femma. 

Ett tag så övervägde jag helt allvarligt att citera mitt vardagsrumsbord, eftersom jag inte tyckte att jag kunde hitta de rätta svaren på frågorna i den obligatoriska kurslitteraturen. Men efter många koppar kaffe och en sista natt när jag dygnade, så gick det tillslut och hemtentan kunde lämnas in.

Vi har blivit med lägenhet! Eller jag och sambon har redan en lägenhet, men som jag ibland antytt så börjar vi vara lite trångbodda. Eller lite är nog dagens underdrift, för vi har bokstavligen växt ur lägenheten!

Det är överskattat att äta middag vid köksbordet, det är nämligen inte ens ett alternativ då hela bordet i dagsläget är fyllt med såbrätten. Så köket agerar barnkammare, medan vardagsrummet hyser större delen av alla krukväxter. Åke & Stefan, mina fikonträd tror att de äger vardagsrummet, Karlbergaren ’Cina’ har snart klättrat ner från bokhyllan och min Dr. Westerlund är uppe vid gardinen och ser sig om. Dessutom undrar bönorna vad som befinner sig inne i vitrinskåpet. Det börjar minst sagt bli lite fullt i lägenheten! Inte nog med detta, så kastar någon i min bostadsrättsförening sina blommor på komposthögen så snart de har slutat blomma. Detta har jag upptäckt och har därmed startat upp en orkidésamling till sambons stora lycka. Jag har nu inte räknat krukor på ett antal veckor, men innan hela karusellen drog igång här för några veckor sedan så hade vi 64 krukor. På 42 kvadratmeter! Och nu har vi skaffat fler och större krukor, så det är hög tid att kvadratmetrarna utökas! Dessutom kommer det bli hemskt trevligt att slippa kliva över sina övernattande gäster om man skulle behöva besöka toaletten mitt i natten. 

Det bästa i hela kråksången är att vi inte ska flytta så långt. Vi ska nämligen flytta in hos grannen! Grannen ska självklart inte bo kvar, utan flytta in i en villa. Därmed så känns det som att denna flytt kan komma att gå till historien som den enklaste någonsin. Vi bor vägg i vägg med varandra, så det är bara att öppna båda dörrarna och börja bära. Men först ska vi självklart renovera, pysselfantaster som jag och sambon är. Så det ska bli otroligt skönt att ha kvar denna lägenhet fram tills dess att vårt andra boende är helt inflyttningsklart.

Nyckelmottagning i början på juni och kopparröda hårstrån, har således dagens två blogginlägg avhandlat. Vad ska komma härnäst tro? Självklart spar jag det bästa till sist...

Som utlovat (dock en aningens senare) kommer här tre inlägg över tre riktigt bra saker som hänt i livet den senaste tiden. Jag tycker vi börjar med det mest triviala, mitt hårsvall…

Vi möttes upp på Lush för inköp av henna, traskade hem till mig i Augustenborg och blandade till geggan som vi kletade in i håret. Det tog ett bra tag och det var rätt så pillrigt, speciellt för mig som hade en annan syn än Sofia på konsistensen av ”hårt vispad grädde” (tips! Tänk inte grädde som går att spritsa, utan snarare löst vispad och du har kommit halvvägs mot en lyckad applicering). Men tillslut var alla strån täckta och hårsvallet kunde plastas in i gladpack. Som två små ufon vandrade vi sedan runt med varsin påse på huvudet och spred en doft av hö och örter omkring oss. Plastpåsen runt håret skulle nämligen hjälpa till att hålla kvar värmen, som tillsammans med syran från citronen, skulle ge en intensivare färg. Min målbild av Ariel-rött kanske inte uppfylldes, men vi båda fick en kopparröd nyans som vi båda är nöjda med. Jag menar, när man får kommentaren att det ser helt naturligt ut och inte alls färgat, då vet man att man prickat rätt. 

Har varit nere i Skåne på snabbvisit. Åkte ner i söndags och är redan på väg uppåt igen. Landskapet susar förbi utanför fönstret. Jag njuter av en kopp kaffe och besvarar mail som blivit liggandes. Stökar undan sådant som jag har skjutit upp de senaste veckorna, för att det varit så många måsten. Men nu är hemtenta, inlämning och redovisning avklarad, för denna gång. Jag andas ut och sänker axlarna.