Mormor brukade säga att när änglarna skakade sina mattor så dansade norrskenet över himlavalvet. Jag frågade aldrig vad änglarna gör när himlen brinner. När morgonens gryning eller kvällens rodnad sprider sig över himlen. När skymningen faller över oss likt ett batikfärgat skynke i rosa, orange, vitt och blått.

Nätterna i norr kan vara fullkomligt sagolika, magiska. 

Har landat i Norrland. Hemhemma. Jagar mygg halvhjärtat med ena handen, men tillslut tycks den lilla på mina fötter få nog av surret. Raja hoppar upp och tar den i munnen. En lite för proteinrik frukost för min smak. Jag föredrar mitt morgonkaffe, helst utan myggtillskott.

En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem var att tvätta, både mina kläder och lånade. För när jag vaknade på dagen till Sannas fruhippa, så insåg jag att jag saknade kläder att ta på mig. Jag hade planerat fruhippan in i minsta detalj, men jag hade glömt en sak. Mig själv. Så när dagen var inne så hade jag varken en kofta eller ett par strumpbyxor till min klänning. Inte heller hade jag något annat än en lortig regnjacka som bokstavligt talat luktade koskit. Moster Gudrun kom till undsättning och lånade mig en somrig kofta. Mitt kusinbarn Tristans jacka som blivit för liten, visade sig passa utmärkt till mig och strumpbyxor fanns på ICA Maxi (fast när det väl var dags att klä upp sig så glömde jag att ta på mig dem). När jag inte tvättat, så har jag diskat. Jag har skrubbat mina loppisfund så det stått härliga tider till! Jag hamnade nämligen på loppis igår och loppis för mig är verkligen sommar!

 

Min resa upp till Umeå kunde mycket väl ha varit för att mysa med släkten. Delvis är det en av förklaringarna, men mycket varför jag hamnade i Umeå berodde på att vi planerat in en fruhippa för min bandomsvän Sanna. Som några av er kanske kommer ihåg så var det dop här för ett tag sedan och då överraskade Sanna och Marcus alla med att själva skrida fram till altaret. Att de gift sig var vi självklart tvungna att fira och den fruhippan gick av stapeln i helgen. Frun blev tagen på sängen i Djupfors (Ammarnäs), överräckt en mycket spretig packlista och därefter kidnappad i en rosa onepiece med tillhörande brudslöja. Diverse uppdrag väntade längs vägen och ledde henne så småningom till Umeå, där jag och Sara-Helen dukat upp med picknickmat på hotellrummet (picknick ute i parken var uteslutet eftersom regnet stod som spön i backen). Vätskade upp och åt plockmat, uppladdning inför vad som komma skulle. Sedan lastade vi in oss i taxin, satte på Sanna en ögonbindel och rullade till Industrigatan 12. Jag har själv aldrig varit där tidigare, inte heller provat på den aktivitet som vi där utförde. Men det var riktigt roligt att dansa poledance! Roligt, men ansträngande, för det dröjde inte många minuter innan svettdropparna glittrade i pannan. Efter 90 minuters dans/styrketräning så var man både trött, svettig och mör. Så då satt det fint att åka tillbaks till hotellet, snygga till sig och sedan gå ut och äta en bit mat. Min mobilkamera som blev skadad illa däran av sekatören i benfickan tidigare under säsongen, kunde inte föreviga några bilder. Däremot så knäppte Sara-Helen glatt med systemkameran, så inom kort kanske det blir bildkavalkad här på bloggen, som förevigar såväl mat och efterrätt som drinkarna på dansstället som vi besökte efteråt medan kvällen övergick till natt. 

 

Jag jobbar på här på Enaforsholm. Det ekar lite tyst här på bloggen, men i mina öron hörs forsens brusande och svalornas kvittrande. De har nämligen flyttat in i trädgårdens fågelholk, svalorna. Någon som också har flyttat in är min praktikant, Lovisa, som jag haft förmånen att ha här i snart två veckor. Väldigt trevligt att ha någon att bolla tankar med samtidigt som jag själv fått fundera och strukturera upp mitt arbete. Nog för att jag arbetat målinriktat tidigare, men det är även viktigt att kunna kommunicera varför man gör som man gör samt vad anledningen till detta förfarande är.  

Dagarna fullkomligt rusar iväg, med långa dagar ute i trädgården och planering inför kommande event. Dessutom så har jag och Lovisa varit ute på äventyr, sånt kan man aldrig få för mycket av!