Det gäller att succesivt drilla sina vänner! Första gången jag och min väninna Sofia hängde var jag en hårsmån från att köpa en palm (!), vilket jag inte gjorde och det eftersom jag redan hade hunnit lasta min ryggsäck till bristningsgränsen samt hade en påsa i handen. Det gick däremot inte lika bra med kaffet, som jag råkade salta. Salt och kaffe är ingen kombination som jag rekommenderar någon att testa.

Linus och Robin är två herrar som faktiskt inte var med på denna tur, men de flesta andra loppisrundor här i Skåne och som därmed har sett mig släpa på de mest udda ting. Som förra hösten då jag fick den ljusa idén att jag skulle köpa en lampa. Nu ska du inte tro att det var någon liten behändig skrivbordslampa, åh nej! Det var en ordentlig sak som var ungefär lika lång som jag är hög. Misstänkte att jag skulle få lösa en extra tågbiljett, men klarade mig tack och lov undan den extra utgiften när jag skulle frakta hem mitt fynd. Först tyckte jag faktiskt att den var förskräcklig med sina fransar och planerade att slita av tyget och måla lampfoten. Men så kom jag hem och den började sprida sitt milda sken och jag hade inte hjärta att göra någonting mer med den än att damma av den. Så nu står den där på mitt skrivbord och snuddar nästan taket, min storväxta lampa.

Lampor kan man heller inte få förmycket av, vilket en annan lamphistoria vittnar om. Även den utspelade sig förra året, just där när alla firade studenten. Varför jag kommer ihåg det så väl är för att jag smet iväg från alla festligheter för att hämta en italiensk ljuskrona, vilken jag hade fullt sjå att få hem på bussen. Sirliga blomster i metall lämpar sig inte för närkamp med vare sig studentmössor eller handväskor, men det gick och både jag och lampan kom hem hel.

Ibland kan man inte tro att jag bor i ett studentkollektiv. Glöm nudlar och halvfabrikat, det har inte hittat in i köket. Shiitake och ostronskivling som ligger på runt 200 kronor per kilo ute i handeln tuggar vi däremot glatt i oss en måndagskväll! Bäst tycker vi att de kommer till sin rätt när de hackas ner tillsammans med vitlök, persilja och lite matlagningsgrädde. Nu har den skrivande kassören inte blivit skvatt galen, utan vi odlar faktiskt svamp på balkongen. Massor av svamp tittar ut ur sina svampblock och vi tackar och tar emot. Så kan en vanlig dag se ut i det odlingsglada kollektivet. På tal om växtkraft så har mitt palettblad (Solenostemon scutellariodes) drabbats av storhetsvansinne och håller på att erövra hela mitt rum.

 

Med sitt vita höstflor ackompanjeras den vita skogsastern (Aster divaricatus) sig väl med den vårblommande hjärtbergenian. Detta var faktiskt en av Gertrude Jekylls favoritkombinationer och nu så har ena halvan av detta par blivit utsedd till årets perenn.

 

Den fungerar fint som en underplantering i ett woodland då den blir runt 50 centimeter hög. Trivs bäst i halvskugga och drabbas sällan av skadeangrepp. Vill man odla den i norr så är ett skyddat läge A och O, då den behöver blomma innan frosten kommer.