Loppisäventyr

Det gäller att succesivt drilla sina vänner! Första gången jag och min väninna Sofia hängde var jag en hårsmån från att köpa en palm (!), vilket jag inte gjorde och det eftersom jag redan hade hunnit lasta min ryggsäck till bristningsgränsen samt hade en påsa i handen. Det gick däremot inte lika bra med kaffet, som jag råkade salta. Salt och kaffe är ingen kombination som jag rekommenderar någon att testa.

Linus och Robin är två herrar som faktiskt inte var med på denna tur, men de flesta andra loppisrundor här i Skåne och som därmed har sett mig släpa på de mest udda ting. Som förra hösten då jag fick den ljusa idén att jag skulle köpa en lampa. Nu ska du inte tro att det var någon liten behändig skrivbordslampa, åh nej! Det var en ordentlig sak som var ungefär lika lång som jag är hög. Misstänkte att jag skulle få lösa en extra tågbiljett, men klarade mig tack och lov undan den extra utgiften när jag skulle frakta hem mitt fynd. Först tyckte jag faktiskt att den var förskräcklig med sina fransar och planerade att slita av tyget och måla lampfoten. Men så kom jag hem och den började sprida sitt milda sken och jag hade inte hjärta att göra någonting mer med den än att damma av den. Så nu står den där på mitt skrivbord och snuddar nästan taket, min storväxta lampa.

 

Lampor kan man heller inte få förmycket av, vilket en annan lamphistoria vittnar om. Även den utspelade sig förra året, just där när alla firade studenten. Varför jag kommer ihåg det så väl är för att jag smet iväg från alla festligheter för att hämta en italiensk ljuskrona, vilken jag hade fullt sjå att få hem på bussen. Sirliga blomster i metall lämpar sig inte för närkamp med vare sig studentmössor eller handväskor, men det gick och både jag och lampan kom hem hel.

 

Kommentarer

Tack för att du lämnar ett avtryck efter dig!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0