Bläddrade i en inredningstidning häromdagen och fastnade för några himla skojiga vaser. Den ena såg ut som en sköljmedelsflaska och den andra som en äldre diskmedelsflaska. Femhundra riksdaler skulle jag aldrig kunna tänka mig att betala, men det triggade min fantasi. Så när jag kom över en glasflaska föreställande en espressobryggare så dröjde det inte länge förrän jag gnuggat bort etiketterna och tagit första penseltaget. Visst det skulle ha blivit helt perfekt och helt jämt om jag köpt den där vasen, men nu kostade den mig inte mer än lite färg. Därmed så är min senaste blomvas i princip gratis och dessutom så hade jag riktigt roligt när jag fick leka lite med penseln.

 

P.s: Det sista likören i flaskan hällde jag ner i biscottismeten. För att vara mer exakt så blev det biscotti med kaffelikör och hasselnötter. Därmed så gick inte en droppe till spillo.

Jag gillar glas och jag gillar när det är personligt. Det får hemskt gärna även vara enkelt, det är bara en bonus. Därför föll jag pladask för detta pyssel som jag tänkt så länge att jag ska ta mig i kragen tt genomföa, men aldrig kommit mig för. Dessutom lyckas jag inte heller hitta åt länkadressen, men det är Pinterest bilder frå en kreativ person. Vill du återskapa pysslet så behöver du pennor som fäster på glas samt glas att rita på. Sedan är det bara att gå loss...

 

Prickigt

 

 

 

Lovade att visa upp mina fynd från skördefesten. Utrymmet på fönsterbrädan börjar att bli krisartat litet, så jag har gått över till att samla på vaser. Jag har redan många vaser, men man kan aldrig få för många! Speciellt inte när man plockar blomster titt som tätt.

 

 

 

 

När Marianne Westman ritade Mon Amie för Rörstrand sägs hon ha fått inspiration från skvattram. Det franska namnet betyder Min vän, vilket jag personligen associerar med att skvattram dyker oftast inte upp ensam. Denna kopp fick jag av min fina farmor som för drygt ett år sedan listade ut att jag gillade mönstret.

 

 

Den glada nyheten för alla oss som bara älskar serien Fröken Frimans krig. Det ryktas att det ska bli ytterligare en säsong. Den är ännu inte klart när denna kommer att sändas, men gissningsvis kanske det blir kring nästa jul. Men det är helt och hållet min egna gissning som helt grundar sig på att det var kring den tidpunkten då de två första säsongerna släpptes.Oavsett vad så är jag glad att seriefrossan förhoppningsvis kan tas upp i slutet av detta år. Men fram tills dess så lovar jag att hålla mig lugn på denna front och inte publicera några fler inlägg kring denna serie. Ha en fin dag!

 

 

 

 

 

Det skulle bli mildare, men istället blev det kallare. I morse visade termometern –37 grader, vilket visst är köldgränsen för kollektivtrafiken i norr. En buss avgick vid sju och rullade enbart ner till Sorsele för att få komma till ett varmt garage, i 50 kilometer i timmen. Dagens andra och sista buss är helt inställd, eftersom all anslutande trafik har ställts in på grund av kylan.

 

Bortsett från att bussen inte går så kan jag inte klaga. Jag och pappa skottade upp snö runt huset igår i äkta moffe manér. Snön isolerar grunden än mer, så att eventuellt golvdrag minskas. Det sprakar gott i kaminen och kakelugnen med sina synliga eldslågor, står för underhållningen när jag tassar runt i mina tjocksockar. Man hinner både läsa och sortera i alla bortglömda lådor. Eftersom jag på något sätt lyckats blanda ihop trettondagen och tjugodag knut, så har jag även städat ut julen. Granen barrade ändå så pass att den ändå inte kunde stå kvar inne. Elen är dessutom kvar, tillskillnad från i vissa andra inlandskommuner, så vi kan både koka te och värma mat. Skulle det krisa så står kaminen till tjänst, tyvärr slukar den mycket ved. Så emellanåt måste man kila ut i vinterlandskapet och fylla på vedkorgarna.

 

Kjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjl_ är Rajas bidrag till detta inlägg. Hon klev helt sonika på tangentbordet precis nu. Tyckte troligen att jag satt i vägen här i soffan. Raja låg nämligen på ena sidan och Ockra, på min andra. Nu är ordningen ändrad och till Ockras stora fasa så har Raja kommit betydligt närmare och ligger nu nästan ovanpå henne.

Jag har verkligen seriefrossat de två senaste dagarna. Såg först hela första säsongen på en dag, drygt tre timmars serietid. Den röda tråden under den första säsongen är Svenska Hem (eller Hemska Sven som en av deras konkurrenter kallar dem) ett kvinnoägt livsmedelskooperativ. Det är en kamp att öppna en matbutik, speciellt om man råkar vara kvinna och seklet är nytt. För år 1905 har kvinnor varken rösträtt eller inflytande i samhället, något som Dagmar Friman, med inblick från den engelska suffragettrörelsen, inte ser med blida ögon på.

I säsong två är allt som var bra i serien kvar. Ambitionsnivån känns till och med som om den har skjutit i höjden något. För under denna säsong behandlas den kvinnliga rösträtten. Utgångspunkten är att ännu en motion om kvinnlig rösträtt har röstats ner av Riksdagen:

 

”Vem önskar på fullaste allvar ett samhälle där kvinnan är jämställd mannen? Kvinnan är ingen logisk tänkande varelse. Det ligger icke i hennes natur. Hon styrs av känslor, medan mannen styrs av sitt förnuft” – Den brutala inledningen, tillika ett citat ur andra säsongen av Fröken Frimans Krig.

 

Jag föll pladask för serien. Kunde inte sluta se, utan ville bara ha mer. Ser du introt så är du fast, för så snygg och så välgjord serie får man leta efter! Men det är beklämmande att veta den sanna historien. Vi i Sverige var sist i Norden med att införa kvinnlig rösträtt. Finland var först ut år 1906, följt av Norge 1913 samt Danmark och Island år 1915. Den kvinnliga rösträtten hade tagits upp ett flertal gånger, men väldigt länge togs enbart den manliga rösträtten på allvar. Inte nog med att många män var motstridiga, även vissa kvinnor var emot rösträtt. Att själv ha möjlighet att få göra sin röst hörd. Snacka om att motarbeta sig själv och sitt egna kön! Men så 1919 röstade slutligen Sverige tyst och stilla, efter mer än ett decennium av debatter, igenom kvinnlig rösträtt.

 

Utöver rösträttsfrågan så dyker samkönad kärlek upp i rutan. Det är helt sjukt att detta ansågs som olagligt ända till 1944 samt att det ansågs som en sjukdom fram till 1979!!! Det är verkligen skrämmande, för kärlek som kärlek. Det finns inga rätt eller fel, kärlek är bara fint och det oavsett kön.

 

 

Men serien handlar inte enbart politiska frågor. I själ och hjärta handlar serien om att kämpa för det som man tror på. Så vet du med dig att du har sex timmar över, se denna livsbejakande serie! Jag kan nästan lova att du inte kommer att ångra dig (men kanske kommer att börja drömma om att starta en lanthandel)!

Man kan gå över bäcken för att hämta vatten, eller så ser man till att inte krångla till det så himla mycket. Alla Instagramanvändare lär har stött på fenomenet, #bestnine2015. Dessa kollage över ens nio mest gillade bilder kan antingen har skapats av en användare med extremt bra koll på sina likes över året, eller hittat åt hemsidan Iconosquare.com. Jag tillhör den senare kategorin och kunde därför se mina mest uppskattade bilder under året. Däremot så knåpade jag ihop ett eget kollage av bilder som jag själv letade åt i mitt flöde (kollaget kan inte skapas på den tidigare nämnda hemsidan), dock så tillhandahålls denna tjänst på 2015bestnine.com. Det hemsidan alltså gör är att den skapar ett kollage över ens mest gillade bilder, så att man själv slipper leta fram dessa. I och för sig så tyckte jag personligen inte att det var så pjåkigt att gå igenom det gånga året i bilder, men för alla som vill spara tid är denna app självklart ett perfekt alternativ. Man måste ju inte gå över ån för att hämta vatten, man kan ösa från den åkant som man redan råkar befinna sig på!

 

Min kusinvitamin Johanna ,hon är bra på nyårslöften hon. Inte bara att lova och skriva ner, utan även på att uppnå sina mål. Det är inget jag direkt kan skryta med. För jag glömmer jag bort löftena som jag gett mig själv. Dessa små löften som kanske är de allra viktigaste som man kan ge. För mår man inte själv bra och tar hand om sig själv, både på det fysiska och psykiska planet, så kan man omöjligt i det långa loppet göra några underverk på andras spelplaner. Så mitt löfte till mig själv är att göra det allra bästa av detta år. Vid detta ledsnöre för 2016 så har jag knutit fast små askar med små löften, löften som är underordnade ledsnöret, men som ändå fyller något slags syfte. Löftenas syfte är att de utgör mål, mål som jag ska försöka kämpa för att uppnå. Oavsett om jag kommer hela vägen eller bara en bit, så har löftena ändå fyllt en uppgift, de har drivit mig framåt. Utan inbördes ordning listar jag så mina nyårslöften:

 

1) Besöka minst en plats jag aldrig tidigare besökt

2) Njuta av de vardagligaste ting

3) Läsa mer skönlitterära böcker

4) Börja rida mer regelbundet

5) Skriva fler krönikor

6) Gå till botten med min hälsa

7) Dricka ingefärsshots och använda plackers regelbundet

8) Blogga mer regelbundet

9) Klara av att göra chins

10) Sy en klänning

 

Eftersom jag börjar känna mig själv vid det här laget så vet jag att det inte räcker med dessa mål. Jag måste precisera mig mer än så, för att sedan i slutet av året faktiskt kunna utvärdera om jag uppnått mina mål eller inte…

 

1) Mahatma Gandhi lär en gång ha sagt att man varje år ska uppsöka en plats som man aldrig tidigare har besökt. Jag gillar att resa, men det har inte blivit så mycket av det på den senaste tiden. Så en resa till England under 2016 siktar jag på.

 

2) Frukost på sängen, långduch eller middag med tända ljus…de små sakerna som sätter guldkant på livet. Kan omöjligt göras för ofta!

 

3) 2015 var sista året på min kandidatexamen och då läste jag dag som natt, men mest facklitteratur och ingenting om en man som hette Ove…Så den och elva andra böcker kan nog vara lagom. En i månaden. Sluta pilla på mobilen (= skadligt ljus innan läggdags) och plöj istället igenom några sidor i månadens bok. Tolv böcker totalt som förhoppninsvis resulterar i tolv bokrecensioner.

 

4) Börja rida mer regelbundet är kanske det viktigaste löftet till mig själv. Att ta upp det som min själ och mitt hjärta bankar för, ridningen. Börja rida mer regelbundet, inte nödvändigtvis tävla, men att bli ett med hästen igen.

5) Jag har lovat min chefredaktör att skriva fler krönikor. Jag älskar att skriva, men när jag är stressad sänks krönikefrekvensen, avsevärt. Förra året tänkte jag mer uppsats och kandidatarbete, än krönika. Jag skrev där ett tag så mycket att mitt tangentbord helt la av och skrivkrampen var ett faktum. Men sex stycken krönikor under 2016 tycker jag är ett rimligt mål, det är en varannan månad. Hellre en krönika varannan månad, än en som kastats ihop i all hast. För jag gillar att bli stoppad och få beröm för det jag har skrivit, även om det inte sker allt för ofta. Men jag gillar att skriva och framförallt att beröra läsarna. Sedan är det helt klart en bonus att momme har något att läsa till morgonkaffet. Ibland får hon till och med en som helt är tillägnad henne.

 

6) Gå till botten med min hälsa är det mindre trevliga löftet, men som jag likväl måste ta tag i. Vad händer och sker i min kropp? Varifrån kommer magontet? Varför är jag så trött? För visst att jag har jobbat som en tok med kandidatarbetet (och mina andra heltidsstudier) och miljoner kåruppdrag i över tre år, men det tror jag inte är hela förklaringen. För jag är ledig nu, stressar inte och kan ändå sova 13 timmar per natt, varje natt, om jag bara får (och ändå vill jag fortsätta sova när jag väl har blivit väckt). Glöm väckarklocka, den uppfinningen biter inte på mig, utan den snarkar jag mig glatt igenom. Numer är jag även mer krasslig än frisk och då kan det ändå tilläggas att jag förr var frisk som en nötkärna. Så när min nuvarande feberfrossa har lagt sig, ska jag försöka ta mig i kragen och uppsöka herr doktor.

 

7) Denna punkt går lite ihop med punkten ovan, i syfte att stärka hälsan. En ingefärsshot minst en gång i veckan planerar jag att dricka. Det blir 52 stycken, minst. Sedan blir min tandläkare glad om jag tar efter farfar lite och börjar använda Plackers. För en god munhälsa är inkörsporten till en frisk kropp.

 

8) Blogga mer regelbundet igen (TACK ni trogna anhängare som fortfarande är kvar). Minst två inlägg i veckan, ett om det är långt och väldigt välformulerat. Men helst fler såklart!

 

9) Jag vill klara av att göra chins. Men jag förstår att jag måste precisera mer än så för att inte ge upp reda innan jag börjat, så två kan vara lagom.Två chins är målet för 2016. Jag är ändå ganska så stark, men redan i lumpen upptäckte jag att mina muskler inte riktigt ville samarbeta i denna övning. Benen är starkare än armarna, så är det bara. Men övning ger färdighet!

 

10) Sy en klänning, eller helst ett dussin. Men för att det överhuvudtaget ska kännas uppnåeligt så lägger jag ribban vid en. Denna klänning som jag tänker mig försöka rädda är en gammal vintageklänning med tekoppsstora, gula rosor som håller på att falla sönder och samman. Den vill jag ge nytt liv och samtidigt sy till så att den passar min kropp och mina kurvor. För tyget, det blir jag glad av bara att se!

Självklart har jag andra, lite mer hemliga mål (än så länge) för mig som nyexaminrad trädgårdsingenjör. En hel del äventyr väntar runt knuten och jag ser med spänning fram emot året som just har börjat. Idag har vi bläddrat fram till sida två i boken av detta år som har 365 sidor.

MEN VAD HAR DU FÖR NYÅRSLÖFTEN?

Förra årets tv-serie succé, Fröken Frimans krig, missade jag i stort sätt att se. Gav mig enbart tid att se det första avsnittet och fokuserade sedan på uppsatsen som jag då plitade på. Tänkte lite längre fram se det på Svt-play, men när tid väl gavs så hade det försvunnit. Men nu har vi som missade den sevärda serien en ny chans, för den visas på Play fram till den 30 maj! Det är hela 150 dagar kvar, så ingen behöver känna sig stressad.

 

Serien är inspirerad av en sann historia om klass- och kvinnokamp i början av 1900-talet. I protest mot manssamhället och matfusket bestämmer sig Dagmar Friman (Sissela Kyle) för att starta ett livsmedelskooperativ med enbart kvinnor. Men de möter på motstånd, för stans manliga specerihandlare vädrar konkurrens och försöker sätta käppar i hjulet.

 

Eftersom febern sjunkit något under natten så har jag idag börjat seriefrossandet. 6 gånger 58 minuter dramakomedi finns tillgänglig ute på nätet, så missa inte Fröken Frimans krig! P.s: Ha i beaktande att detta ägde rum för lite mindre än hundra år sedan och kvinnokampen fortskrider fortfarande, men i en lite annorlunda skepnad.