Så var man hemma igen. Känns tomt i lägenheten när inte Robert är här och nu mer är van att dela logement med sex andra personer. Så nu känns det lite konstigt, men samtidigt skönt att bara få sjunka ner i en mjuk soffa. Har tänkt uppdatera mig lite nu när jag är hemma om det gällande världsläget; kolla mailen, titta på nyheterna och kanske läsa tidningen. För helt allvarligt, jag har varit på en ö och stupat i säng varje kväll.

Jag insåg nu på flyget att det redan har gått tre veckor av min värnplikt och jag undrar vart de tagit vägen? Vi har fullt upp från tidig morgon till sen kväll. Lagandan börjar växa sig stark och jag trivs verkligen! Både hjärnkontoret och kroppen får jobba, en perfekt kombination. Nu hemma i det civila inser man att man redan hunnit bli lite yrkesskadad:

...Vart är det egentligen tänkt att man ska förvara alla sina saker när man inte har sin uniform på sig med massor av praktiska fickor? Vart ska man då förvara handskar, första förband och nycklar?

...Att namnbrickor är en fiffig uppfinning.  Man tar lätt reda på vad personen i fråga har för efternamn, det är bara att läsa på namnbrickan! Där av den tredje saken, jag har lagt till mig vanan/ovanan att kalla folk vid deras efternamn. För det är så man gör inom det militära. Inom det militära säger man inte heller okej, japp eller yes. För det är i respektive ordning en ungdomstidning, godis i chokladform samt ett diskmedel. Kort sagt olämpliga ord att använda sig av. Väldigt svåra att göra sig av med kan tilläggas, speciellt okej har jag lätt att ta till i mina mindre otänksamma stunder.

...Förste sergeant hade rätt, det har redan börjat sätta in. Yrkesskadan som medför att man automatiskt rättar in sig i takten efter den närmsta personen, eller i alla fall ibland. Jag gick till exempel i takt med damen framför mig på väg hem till lägenheten. Det bara hände, för man har lärt sig att inte sticka ut ur mängden. Man ska gå i takt, annars så förstör man för de andra och man vill inte vara en förstörare. Man vill däremot vara en bra lagkamrat!

...Att en timme är en ocean av tid som man hinner ofantligt mycket på om man tillämpar min plutons ledord, snabbhet, på rätt sätt. För aldrig hade jag väl trott att man kunde hinna så mycket!

Om jag nu inte just hade ätit middag så skulle det ha varit dags för kvällsskaffning och jag behöver varken putsa mina kängor eller vika in i skåpet. Så jag har kort sagt oceaner av tid! Undrar bara vad jag ska göra…