Sängbord
Kring sängbord har jag i omgångar funderat väldigt mycket. När det började närma sig inflyttningen i den lägenhet som vi renoverat från grunden, och där vi bor i skrivande stund, så letade jag med ljus och lykta efter två passande pjäser. Det var enkelt att hitta ett sängbord på loppis, men ett par var minsann betydligt svårare! Jag var först inne på sängbord som ”svävar”, eftersom det blir så mycket enklare att städa. Men sådana skapelser kräver också att man borrar i väggen och eftersom det är betongväggar här hemma, så blir det ganska så stora hål. Inledningsvis började jag skissa på en sängbordskonstruktion, eftersom det blev rester kvar utav bänkskivan i köket. Men lyckade inte riktigt få till det i tanken och i samma veva dök det upp två golvstående sängbord på Blocket.
Vi hade två identiska, sängbord, vilket såg väldigt tjusigt ut. Vitt och fräscht. Däremot var de fullkomligt värdelösa som sängbord! Avställningsytan var minimal. Fick knappt plats med en blombukett och morgonkaffekoppen. Ställde man dit husets minsta bricka riskerade den att kantra över (vilket också hände ibland). Och lådan som jag hade stora planer för, där gick det knappt att få ner en pocketbok ens en gång! Tiden gick och vi levde med de opraktiska sängborden i säkert ett år...
Makens sängbord är rejält, avlutat och lite skevt. Mitt är gammalt, troligtvis tidigt nittonhundratal, handmålat och flera decimeter högre än det andra. Men jag älskar det! Att sängborden tronar tillsammans trots sina olikheter, båda bär på en historia och en patina som få sängbord har. Det som gör mig full i skratt är bara att det är raka motsatsen till den harmoni och det lugn som jag först försökte skapa med hjälp av de två massproducerade sängborden ✨
