Ljuskronan blir med nya kläder
Skåne är för mig synonymt med svajande sädesfält, särskilt denna tid på året. Ville fånga lite av detta härliga, en bit av skåne, att ta med hem. Så dagen efter Anna och Stefans bröllop så begav jag mig ut på skattjakt...
Precis i utkanten av ett stort fält norpade jag åt mig några förrymda rackare och precis så här såg det ut när jag riktade linsen inåt fältet. För självklart galopperade jag inte ut och trampade ner skörden, utan höll mig hela tiden försiktigt i utkanten.
Kornet med sina långa borst ser ut som små magnifika flätor. Flätor som jag hade en plan för...
Lingonriset som jag klädde ljuskronan med ibörjan av advent hade sett sina bättre dagar. I detta krypin varar inte julen ända fram till påska, den håller sig allt kvar till en bit in efter midsommar! Har inte haft hjärta att slita bort rasket förrän jag haft något att ersätta det med, så denna sorgliga syn av torkat lingonris har fått duga fram tills nu.
...släpljus i köket. Det tog sitt tag och nu kommer detta allt få hänga där tills dess att det ramlar ner av sig självt, så jobbigt var det!
Jag hade först en tanke på att jag skulle få till ett litet tufsigt och tjockt intryck, tänk "dörrkransmodell", fast hängandes. De nickande axen ville däremot något helt annat, de kunde nämligen inte alls tänka sig en sådan variant. Jag gav tillslut upp och ömsom lindade, ömsom flätade ihop axen. Lärdom: Det går inte att tygla ax och det är bra mycket enklare att låta saker sträva nedåt. Nu ska jag ta mig en fika och titta på denna svävande kjol av säd som jag har ovanför köksbordet.
Kommentarer
Trackback
