Det låter som att åskan går ute, men det är det inte. Jag har nu nämligen lärt mig att det är de små bilarna och traktorerna i plast som låter. Vid ratten är det småfolk som glatt trampar på pedalerna.

Bild lånad från Busbjörnen

I början kan erkännas att jag verkligen funderade över hur det kom sig att det om dagarna kunde krylla av ungar utanför fönstret, för att senare där fram emot kvällen, bli helt tyst och tomt. Man tycker att i ett hyreshus med väggar av papper (ibland känns det nästan som så) skulle i alla fall något barnskrik eller något barnläte tränga igenom. Men icke och det hela har sin förklaring i att på källarvåningen ligger nämligen en förskola. Så det är ingen slump att det om vardagarna börjar krylla av ungar och att de sedan om helgerna och kvällarna är spårlöst försvunna…